Kategoriarkiv: skrivutveckling

Martina Norlings avhandling – ”Förskolan – en arena för social språkmiljö och språkliga processer”

Efter att ha jobbat tätt ihop med förskolepersonal i många år har jag noterat att även språkfokuserade, intresserade och medvetna pedagoger kan ha svårt att sätta ord på exakt VAD de gör för att stimulera barnens språkutveckling. Om jag ska generalisera något så kan jag säga att det är MYCKET vanligt att man vid ovan nämnda fråga får svaret; ”Vi pratar mycket när vi äter”, eller ”Vi håller på med rim och ramsor”. I mina öron låter det inte som att man verkligen tänkt igenom och gjort sig medveten om sig själv som redskap för språkstimulans.

Martina Norling har skrivit en avhandling om den sociala språkmiljön i förskolan. Det handlar om förskolepersonalens förhållningssätt och strategier för att stödja språk och skriftspråkslärande processer. Studien synliggör tre strategier som personalen arbetar efter: Emotionella strategier, lekstrategier samt kommunikativa strategier. Martina Norling har sett att personalens fokus ligger på emotionella strategier genom att lyfta fram barnperspektivet, vara lyhörda och se till att stämningen för lärande är god. Leken bekräftas som nödvändig för språk- och skrivlärande men personalen deltar sällan själva i den, särskilt inte i de äldre barnens lek. Minst utrymme ägnar personalen åt kommunikativa strategier. Författaren noterar en avsaknad av insatser för att uppmuntra barnens läs- och skrivprocesser genom att t.ex. erbjuda papper för att skriva biljetter eller kvitton vid tåg- eller affärslek. Många pedagoger uppger också själva att de saknar kunskaper om språkutveckling och språkstimulans.

Avhandlingen riktar fokus på de förutsättningar och lärandeprocesser som erbjuds barn i förskolan. Författaren menar också att barnen har en stark inneboende förmåga att hantera symboler, då barn på småbarnsavdelningar kan ha full förståelse för samtliga knappar på en telefon. Mer om barns symbolinlärning kan du läsa här.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Förskola, forskning, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, skrivutveckling, social språkmiljö, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

NCS språkkonferens för förstelärare

Till hösten, närmare bestämt den 15-16 oktober, anordnar Nationellt Centrum för Språkutveckling en nationell konferens med förstelärare som ansvarar för språk-, läs- och skrivutveckling som den primära målgruppen. Konferensen ges på Elite Park Avenue i Göteborg och temat för årets konferens är elevers skrivande.

forsk

I mån av plats är språk- läs- och skrivutvecklare på övergripande nivå, skolchefer, rektorer och förskolechefer välkomna. Om antalet anmälningar överstiger antalet tillgängliga platser kommer prioritering att göras, först med avseende på yrkeskategori i ovan nämnd ordning och sedan med avseende på tidpunkt för anmälan.

Konferensen inklusive all förtäring är kostnadsfri. Resa bekostas av deltagaren. Logi kommer att subventioneras för deltagare som bor utanför konferensorten och kosta 500:-.

Sista dag för att anmäla intresse till konferensen är den 14 augusti. Du får sedan besked om du har fått plats eller inte senast den 20 augusti. Efter att du fått besked om att du fått plats är det viktigt att du bekräftar din plats och anmäler dig till konferensens valbara seminarier.

Lämna en kommentar

Under forskning, Konferens, lärare, läs- och skrivutveckling, skolutveckling, Skolverket, skrivning, skrivutveckling, språk, Språkutveckling

Ordsamlare

”Mamma, vad betyder grandios?” ”Varför sa du lika som bär?” Pappa, varför var det nära ögat?” ”Vad är sekatör?”

Fyraåringen hemma är nyfiken och frågar, funderar och kommenterar. Ingenting vi säger lämnas obesvarat, och förmågan att förklara orden på ett tydligt sätt prövas. Jag berömmer henne. Berättar för henne att det är toppen att hon frågar och vill veta. Ber om ursäkt när jag inte lyckas förklara så att hennes fortfarande ganska konkreta världsbild mäktar med att ta in det abstrakta. Ibland får jag återkomma några timmar eller t.o.m. dagar senare, när jag kommit på hur jag kan förklara, eller när vi tillsammans upplevt något som ger henne en bättre bild av vad ordet betyder. Jag berömmer hennes nyfikenhet på språket, och hennes ansträngning att vilja lära sig fler ord. Större ord. Nyanser av ord.

Hos skolbarn är det inte så ovanligt att bristen på ord gör att inlärningen påverkas negativt, både i form av bristande språkförståelse och läsförståelse, men också i form av svårigheter med att själv uttrycka och redogöra för sina kunskaper.

Jag kommer alltid att minnas Hanna, Jonathan, Ebba, Vilda, Jakob, Amir och alla de andra eleverna. Alla kom de till mig när jag jobbade kliniskt som logoped, för att få en ordentlig språk- läs och skrivutredning i hopp om att få svar på varför det var så jobbigt i skolan. Alla var de smarta elever med massor av starka förmågor och kunskaper. Men de hade problem med orden. Eller snarare problem på grund av orden de INTE hade. Och för allihop startade en resa in i ordens förtrollade värld i och med utredningen.

Ebba tyckte om musikgruppen Kent. Hon fick i uppgift att läsa texterna i cd-konvolutet när hon lyssnade på låtarna, stryka under alla svåra ord och prata med sin mamma om dem.

Jonathan och jag kom överens om att han alltid skulle skriva ner svåra ord han hörde i ett anteckningsblock, och prata med mamma och pappa om orden på kvällen.

Jakob blev en fena på att bildgoogla och slå i ordböcker.

För Amir räckte det med att bli medveten om behovet av ord, och han lärde sig att räcka upp handen eller fråga när lärarna sade något som han inte förstod.

Varje elev fick, eller skaffade sig, en mängd strategier. Med hjälp av strategierna, samt föräldrar, äldre syskon, lärare, fritidspersonal, idrottsledare eller andra nära och kära vuxna, kunde dessa elever utöka sitt ordförråd och därmed klara skolan bättre. Nyckeln till skolframgång låg i orden. Språket gav makt, och kontroll över sin egen situation.

Ord är coola. Alla elever behöver bli ordsamlare. På vilket sätt det sker varierar, och ser olika ut för en fyraåring och för en fjortonåring. Men tänk på att det är du som är vuxen som är förebild. Genom att själv vara nyfiken på ord, fråga när du inte förstår, och prata med andra om ords betydelse så sätter du upp exempel för hur ordsamlande kan gå till.

2 kommentarer

Under begrepp, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, läsning, ordförråd, ordsamlare, samla ord, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling

FonoMix Munmetoden

FonoMix Munmetoden är både ett material och en strukturerad metod för att jobba med läs- och skrivinlärning, i tre delar. Första delen av materialet riktar sig till förskolebarn i 4-5årsåldern, och heter Leka med Pratljud. Detta material innehåller bilder av munnar som gör barnen medvetna om språkljuden.

s-mun fonomix

S-mun

Andra delen av materialet heter FonoMix Sats för Förskoleklass och riktar sig alltså till förskoleklassen. Här finns en berättelse som ger förståelse för att ljuden och orden vi säger även kan ritas/skrivas med bokstäver. Metoden bygger sedan vidare på munbilder, språkljud och bokstäver för att barnen ska kunna knäcka läskoden.

Sista delen heter FonoMix Sats för skolan och är avsedd för klassundervisning år 1-2 samt för special-, tal- eller svA-undervisning. Många elever med annat modersmål än svenska, som har svårigheter att uttala eller särskilja olika vokalljud får också synligt stöd i materialet eftersom munnen och artikulationen av ljuden är i fokus.

Materialet är multisensoriskt och aktiverar flera av barnets sinnen. Detta gör det särskilt lämpligt för elever med språkstörning, eller elever som ligger i riskzonen för att utveckla dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter. Materialet har också fördelen att vara mycket välstrukturerat och passar därför både erfarna och oerfarna pedagoger. Gullan Löwenbrand Jansson som har skapat materialet, har lång erfarenhet av läs- och skrivinlärning hos barn i blandade åldrar och är även specialpedagog. Hon har provat ut materialet på både normalspråkiga elever och elever med grav språkstörning.

Min personliga erfarenhet är att elever som gång på gång misslyckats med sin läs- och skrivinlärning kan lyckas med hjälp av FonoMix, givetvis i kombination med duktiga pedagoger. På Nyhemsskolan i Halmstad finns kommunens språkprofil för elever med grava språkstörningar. (Läs mer om förskolans och skolans språkprofil.) Här används materialet i flera årskurser, och man har sett att det har stora fördelar för elever som har fonologiska svårigheter. Materialet har också fungerat mycket bra att kombinera med praxisalfabetet.

so fonomix

Lämna en kommentar

Under bildstöd, dyslexi, Förebyggande arbete, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, läsning, lästräning, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser

Appen ”De eller dem”

För en tid sedan skrev jag inlägget ”De, dem eller dom – vad ska det vara?”. Appen ”De eller dem” är ett kul sätt att träna korrekt användande av dessa pronomen. I appen kan du dels träna på meningar, där din uppgift blir att välja om ”de” eller ”dem” passar bäst, och dessutom spela ett spel där du kan tävla mot dig själv.

de eller dem 1

de eller dem 2

Appen ger en god känsla för användandet av de eller dem, snarare än en kunskap om varför det ena eller andra ska användas. Man kan få viss hjälp med de grammatiska reglerna som styr användandet, men jag upplever den funktionen i appen som bristande. Bättre då att använda appen för mängdträning och för att uppnå en grammatisk intuition.
Appen kostar 9:- i App store.

1 kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Flerspråkighet, grammatik, grundskola, läromedel, skrivprocess, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning

De, dem, dom… Vad ska det vara?

I bloggar, på Facebook och Twitter kan man förstå att grammatiken ibland brister. Men även i tidningar och annan media kan man se den utbredda förvirringen kring några av våra personliga pronomen, nämligen de, dem och dom. Felaktig användning av dem är idag mycket vanligt! För några år sedan reagerade jag instinktivt varje gång jag läste felaktiga meningar som t.ex. ”Åh, dem är så gulliga”. Idag kommer jag på mig själv med att knappt reagera, för så är det ju med språket, det förändras och man vänjer sig vid det man hör eller läser ofta, även om det är inkorrekt.

Men hur fungerar det egentligen? Både ordet de och ordet dem uttalas i många svenska dialekter som dom. Att höra någon säga meningarna ”De är små”  som ”Dom är små”, eller ”Vi tänker på dem” som ”Vi tänker på dom” i talspråk är normalt. Det som blir lite märkligt är när man i skriftspråk försöker vara korrekt fast att man inte är säker på skillnaden mellan de och dem. Dem överanvänds vilket kan se mycket konstigt ut.

Hur fungerar det då?

I svenskan styr olika prepositioner vilket kasus som används, men bara vid åtta ord – nämligen de personliga pronomina jag, du, han, hon, vi, ni, de och man. När dessa pronomina används som objekt ändras de och blir mig, dig, honom, henne, oss, er, dem och en. De flesta människor tycker nog att det är ganska lätt att skilja mellan jag och mig. Problemet verkar uppstå när orden de och dem ska användas. Talspråksformerna av orden har smält samman till dom.

Som en första tumregel kan man tänka att de hör till samma kategori som jag, du, han, hon, vi, ni och man, och att ”dem” hör till samma kategori som mig, dig, honom, henne, oss, er och en. På så sätt kan man få en känsla av när respektive ord ska användas. Testa med följande exempelmening: ”I måndags skulle jag promenera till stranden”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med jag och inte mig, så blir det korrekt att skriva ”I måndags skulle de promenera till stranden”.

På samma sätt kan man göra vid objektsform. Exempelmening: ”Han väntade på mig efter skolan”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med mig blir det korrekt att skriva dem: ”Han väntade på dem efter skolan”.

Ytterligare en källa till förvirring verkar vara att ordet de inte bara är personligt pronomen utan även artikel för att ange bestämd form. Vi kan prata om tre visa män, eller de tre vise männen. Artikeln de ska ALLTID skrivas de, ALDRIG dem. Vi kan skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det var en grupp personer som lagade byxorna. Men vi kan också skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det är just de där byxorna som förut var trasiga men nu är lagade som vi menar. Meningarna är identiska, men betyder olika saker beroende på sammanhanget.

Det finns mer att säga om orden de, dem och dom. Till exempel kan orden de och dem som determinativa pronomen förvirra även den mest envisa grammatikpolis. Jag nöjer mig med att konstatera att språkets regler kan komma att förändras. Kanske kommer de och dem ersättas av dom i både tal- och skriftspråk? Språket tenderar ju att förändras mot det mer ”användarvänliga” hållet, vilket jag personligen inte har några åsikter om. Men intressant är det!

 

 

16 kommentarer

Under grammatik, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Överlämningar- återkommande & avsevärt viktiga

Att organisera för överlämning av information kring barn och elever vid övergångar mellan förskola-förskoleklass, förskoleklass-åk 1 och vidare vid stadiebyten upp genom elevens skolgång är inget nytt under solen. Som en rektor sade vid ett tillfälle: ”Men det har vi ju jobbat med sedan 1980-talet!”. Och visst är det så- överlämningar har länge varit ett fokus i slutet av vårterminen. Frågan vi dock måste ställa oss är HUR vi överlämnar information och vilken information det faktiskt är vi väljer att överlämna kring barn och elever. Vad är egentligen viktigt att tänka på?

När barn och elever byter verksamhetsform föreligger alltid risken att viktig information faller mellan stolarna. Detta informationsbortfall påverkar alla elevers lärande, men framförallt de barn och elever som är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Att överlämningen och mottagandet fungerar är en mycket betydelsefull faktor för individens fortsatta skolgång- både ur ett individ- och ur ett grupperspektiv.

Överlämningar och mottaganden sker kontinuerligt inom och mellan våra verksamheter, men vi måste lyfta blicken och se de stora kvalitativa skillnader som dessa innebär avseende innehåll. Den information som anses ha god relevans kan variera stort mellan olika verksamheter och också mellan avlämnande och mottagande pedagoger/lärare. Innehållet som överlämnas kanske inte alls är det som anses viktigt av mottagaren och tvärtom. Kvaliteten i det innehåll som lämnas över varierar stort och utgör generellt ett stort utvecklingsområde.

Vid varje pedagog- eller lärarbyte, vid t ex avdelnings-, årskurs- eller skolbyte, föreligger alltid en risk att barn och elever pausas i sitt lärande (Hattie, 2012). Detta beror till stor del på att det ofta tar tid för den nya pedagogen/läraren att lära känna barnet/eleven för sina syften, dvs lärarens syn på lärande, samt att skapa sig en bild av barnets/elevens kunnande. Om den mottagande pedagogen/läraren istället, genom en medveten och kvalitativt genomförd överlämning, får ta del av hur den tidigare undervisningen sett ut, vad som gynnat elevens och gruppens lärande, var gruppen befinner sig i sitt lärande och hur elevernas/gruppens styrkor respektive utvecklingsbehov ser ut, skulle den mottagande läraren och pedagogen redan vid uppstart kunna inleda en adekvat undervisning- som också ger möjlighet att utmana och möta gruppens och individernas olika behov.

Varje verksamhet måste ställa sig frågan ”Vad ser vi som det/de viktigaste syftet/syftena med överlämningar?” för att vidare kunna utveckla och utmana sitt arbete med detta. När detta är identifierat börjar processen kring att identifiera vilket innehåll som anses vara kvalitativt och fylla avsedd funktion vid överlämningar.

Genom att påbörja överlämningsarbetet redan en tid innan det faktiska överlämnandet och mottagandet ska ske ger mottagande pedagog/lärare möjlighet att planera den första undervisningen med utgångspunkt i kunskaper kring elevens/gruppens tidigare kunskaper och förmågor samt med stöd av hur gruppen tidigare undervisats. Traditionen kring överlämningar bjuder ett starkt individfokus, ett fokus som ibland tenderar falla över i ett alltför stort fokus på individens svårigheter och behov. Idag behöver vi utmana vår tanke kring överlämningar med att även fundera kring hur vi lämnar över information kring den undervisning eleverna mött och tagit del av. Vilka strategier, metoder och material har fungerat väl i den aktuella gruppen och hur kan jag som mottagande lärare nyttja denna information för att så snart som möjligt vid terminsstart kunna möta eleverna där de befinner sig? Att som mottagande lärare möta den nya gruppen elever med kunskap om vilka strategier de tidigare använt vid läsförståelse i No eller So kan ha en avgörande betydelse för elevernas uppstart och fortsatta lärande.

Hattie menar att det för alltför många lärare tycks vara ett hederstecken att avfärda tecken på progression från tidigare lärare och därför blir det istället en paus i elevens progression varje gång hon kommer in i en ny klass eller skola då läraren värderar nivåerna hos den nya eleven igen. Sommareffekten, att elever minskar sina prestationer under sommaren beror med all säkerhet till lika stor del på att den nya läraren tenderar hålla tillbaka elever då de omvärderar elevers kunskaper. För en lärare innebär detta ofta ”börja från början eller en nystart medan eleverna hamnar i ett läge av repetition. (Hattie, 2012).

 Stödmtrl

Följande frågeställningar, som är tagna ur Stödmaterial för Rutin för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling (Halmstad kommun) kan vara av vikt att ställa sig vid arbetet med överlämningar:

  • Vad ser vi som det/de viktigaste syftet/syftena med överlämningar?
  • Vilken information behöver jag som mottagande pedagog/lärare kring barn/elevers språk-, läs- och skrivutveckling för att kunna anpassa miljö och undervisning med utgångspunkt i gruppens gemensamma behov?
  • Vilken information vill jag som överlämnande pedagog/lärare lämna ifrån mig med fokus på språk-, läs- och skrivutveckling, både ur ett grupp-, individ- och undervisningsperspektiv?
  • Vilken information behöver jag för att kunna individualisera utifrån varje barns/elevs specifika behov redan vid terminsstart?
  • Hur samverkar överlämnande och mottagande pedagog/lärare för att skapa en röd tråd i barns/elevers lärande?
  • Hur organiseras överlämningarna/mottagandet på skolan?
  • Vilka forum för överlämning/mottagande finns?
  • Hur omvandlar vi den överlämnade informationen till praktiskt pedagogik direkt vid terminsstart?

I materialet Rutin för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling går det att läsa mer om överlämningar och mottagande och systematiskt kvalitetssäkringsarbete ur ett språk-, läs- och skrivutvecklingsarbete.

Även om sommaren känns långt borta är det i allra högsta grad dags att börja fundera över hur vi kan kvalitetssäkra och systematisera barns och elevers övergångar till nya verksamheter ur ett språk-, läs- och skrivutvecklingsperspektiv- och givetvis även ur andra i detta läge viktiga perspektiv!

 

2 kommentarer

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, forskning, Grundsärskola, grundskola, gymnasiesärskolan, Gymnasieskolan, Särskilt stöd, Skolverket, skrivutveckling, Språkutveckling, Tidiga insatser