Etikettarkiv: läs och skrivutveckling

Läs och skrivkunskaperna hos unga vuxna – Vad händer efter PISA?

Ni känner alla till PISA-undersökningarnas nedåtgående resultat under 2000-talet, och att svenska elevers läsning försämrats de senaste årtiondena. Många elever går ut grundskolan utan att ha så pass god läsförståelse att de förstår och har behållning av en vanlig dagstidning, vilket leder till problem med att delta i det demokratiska samhället, och även påverkar fortsatta studier och arbetsliv. Men vad händer med läsförmågan hos dessa elever? Kan högskola/universitet och/eller arbetslivet träna eller kompensera för de bristande läskunskaperna? Hämtar eleverna upp sin läsning som vuxna?

SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) kom nyligen med rapporten Lära för livet där resultat från OECD’s undersökning PIAAC (Programme for the internationel assessment of adult competencies) redovisas. Av resultaten framkommer att den yngre vuxna befolkningens kunskaper visar samma försämring i läsning och matematik som man sett i PISA-undersökningens analys av skolelever. De kunskaper och färdigheter som eleven inte utvecklat under skoltiden verkar inte heller kunna ”repareras” genom yrkeserfarenhet och fortbildning under vuxenlivet. Försämringarna verkar gälla de elever som lämnade grundskolan efter millennieskiftet. Den svenska yngre vuxna befolkningen står sig fortfarande relativt väl i jämförelse med andra länder, men försprånget har minskat.

Studien får mig att tänka på hur viktigt det är att svenskt utbildningssystem fokuserar på läs- och skrivuppdraget, och att tidiga insatser sätts in på individ-, grupp- och organisationsnivå när målen inte uppnås. Argumentationen att vi inte har råd håller inte. Vi har inte råd med att låta bli. Kostnaderna för individen är stora när konsekvenserna av att inte utveckla sin läsförmåga kan vara livslånga; att inte kunna eller klara av högre utbildning, att inte vara fri att välja det jobb man vill ha, och att inte kunna ta till sig samhällsinformation. Kostnaderna för samhället är ännu större i form av utanförskap, arbetslöshet, kompetenstapp och ohälsa m.m.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Förebyggande arbete, forskning, grundskola, Gymnasieskolan, högre utbildning, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, läsning, lästräning, Matematik, OECD, skolutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, Unga vuxna

Ordsamlare

”Mamma, vad betyder grandios?” ”Varför sa du lika som bär?” Pappa, varför var det nära ögat?” ”Vad är sekatör?”

Fyraåringen hemma är nyfiken och frågar, funderar och kommenterar. Ingenting vi säger lämnas obesvarat, och förmågan att förklara orden på ett tydligt sätt prövas. Jag berömmer henne. Berättar för henne att det är toppen att hon frågar och vill veta. Ber om ursäkt när jag inte lyckas förklara så att hennes fortfarande ganska konkreta världsbild mäktar med att ta in det abstrakta. Ibland får jag återkomma några timmar eller t.o.m. dagar senare, när jag kommit på hur jag kan förklara, eller när vi tillsammans upplevt något som ger henne en bättre bild av vad ordet betyder. Jag berömmer hennes nyfikenhet på språket, och hennes ansträngning att vilja lära sig fler ord. Större ord. Nyanser av ord.

Hos skolbarn är det inte så ovanligt att bristen på ord gör att inlärningen påverkas negativt, både i form av bristande språkförståelse och läsförståelse, men också i form av svårigheter med att själv uttrycka och redogöra för sina kunskaper.

Jag kommer alltid att minnas Hanna, Jonathan, Ebba, Vilda, Jakob, Amir och alla de andra eleverna. Alla kom de till mig när jag jobbade kliniskt som logoped, för att få en ordentlig språk- läs och skrivutredning i hopp om att få svar på varför det var så jobbigt i skolan. Alla var de smarta elever med massor av starka förmågor och kunskaper. Men de hade problem med orden. Eller snarare problem på grund av orden de INTE hade. Och för allihop startade en resa in i ordens förtrollade värld i och med utredningen.

Ebba tyckte om musikgruppen Kent. Hon fick i uppgift att läsa texterna i cd-konvolutet när hon lyssnade på låtarna, stryka under alla svåra ord och prata med sin mamma om dem.

Jonathan och jag kom överens om att han alltid skulle skriva ner svåra ord han hörde i ett anteckningsblock, och prata med mamma och pappa om orden på kvällen.

Jakob blev en fena på att bildgoogla och slå i ordböcker.

För Amir räckte det med att bli medveten om behovet av ord, och han lärde sig att räcka upp handen eller fråga när lärarna sade något som han inte förstod.

Varje elev fick, eller skaffade sig, en mängd strategier. Med hjälp av strategierna, samt föräldrar, äldre syskon, lärare, fritidspersonal, idrottsledare eller andra nära och kära vuxna, kunde dessa elever utöka sitt ordförråd och därmed klara skolan bättre. Nyckeln till skolframgång låg i orden. Språket gav makt, och kontroll över sin egen situation.

Ord är coola. Alla elever behöver bli ordsamlare. På vilket sätt det sker varierar, och ser olika ut för en fyraåring och för en fjortonåring. Men tänk på att det är du som är vuxen som är förebild. Genom att själv vara nyfiken på ord, fråga när du inte förstår, och prata med andra om ords betydelse så sätter du upp exempel för hur ordsamlande kan gå till.

2 kommentarer

Under begrepp, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, läsning, ordförråd, ordsamlare, samla ord, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling