Författararkiv: Karolina Larsson

Resan in i böckernas och läsandets värld

Barn behöver redan tidigt i livet utveckla en positiv relation till böcker och läsning. Carina Fasth (2011) beskriver utvecklingen av litteracitet (literacy) som det sätt som små barn närmar sig läsning och skrivning på. Utvecklingen stimuleras genom meningsfull interaktion med redan läskunniga personer. Barn skolas in i ett kulturellt litterat samhälle och experimenterar och leker med läsande och skrivande och upptäcker på så sätt det skrivna ordet. Jag vill försöka ge en bild av några olika faser som ofta framträder mer eller mindre tydligt i barns utveckling av läsvana, läsintresse och läskondis. Den här utvecklingen sker i bästa fall från det att barnet är riktigt litet, och är redan igång när barnen skolas in i förskolan. Men genom åren har jag mött flera barn som kommit till förskolan i treårsåldern och inte har vetat vad böcker är eller hur man använder dem. De behöver gå igenom samma faser, även om de ser lite annorlunda ut när barnen är äldre.

I ett barns första möte med böcker har de ingen aning om hur böcker används, och vad det innebär att lyssna på en saga. I dessa tidiga möten presenterar de vuxna böcker för barnet, som utforskar dem med hela kroppen och alla sinnen. De smakar på boken, bankar den i golvet, sitter på den, provar att öppna och stänga den o.s.v. Vill man hjälpa barn att upptäcka läsningen är det viktigt att ge respons på barnets interaktion med boken. Bara genom att den vuxne visar intresse för att barnet visar intresse för boken, kan barnets motivation att närma sig boken igen öka. Genom boken får barnet uppmärksamhet och kontakt med den vuxne, och boken kan på så sätt fungera som ett initiativtagande till samspel, kontakt och kommunikation. Den vuxne visar också sitt eget läsintresse genom att bjuda in till kontakt kring böcker, och visar och förebildar hur man kan använda dem. Det kan handla om att bläddra, benämna bilder eller kommentera det som barnet pekar på. Det här väcker en nyfikenhet på böcker och vad de kan erbjuda i samspelet med andra människor.

Barnets uppmärksamhet på boken/läsningen är i den här fasen i regel mycket kort, det kan röra sig om några sekunder i taget. Men även om det är ögonblicksstunder så brukar barnet återkomma till boken eller den vuxne ofta och då kan man fånga flera korta stunder istället för en längre.

För barn som nyss börjat upptäcka böcker och läsning är det ofta till stor hjälp att läsa interaktiva böcker. I interaktiva böcker handlar det inte bara om läsning utan även om att boken uppmanar till någon typ av handling, exempelvis att knacka på dörrar, leta efter något, trycka på knappar eller svara på någon fråga som boken ställer till läsaren. För små och relativt läs-ovana barn kan interaktionen fungera koncentrationshöjande. Det blir lättare att fokusera och lyssna om jag förväntas göra saker under tiden.

Vid det här laget har de flesta barn förstått att det kan vara roligt med böcker. Det är ett sätt att känna gemenskap, att få komma nära en vuxen, och ett sätt att umgås. Om de vuxna fortsätter att locka till läsning kan nyfikenheten på böcker snart förvandlas till läsintresse. För den vuxne är det viktigt att tänka på att fortsätta anpassa lässtunden och kontakten med böcker så att det passar barnets uthållighet, språkliga förmåga och koncentration. Barnet blir så småningom van vid att böcker finns och hur de används i olika miljöer (t.ex. att läsning av kokböcker vid matlagning skiljer sig från läsning av morgontidningen vid frukostbordet, och från läsningen av bilderböcker vid läggdags). Barnet har också förstått att böckerna kan vara ett roligt inslag i leken.

De vuxna kan hjälpa barnet att komma vidare med sin läsning genom att presentera barnet för olika böcker och genrer. Det är också viktigt att lyssna på barnens frågor och funderingar kring det lästa. Det gör barnen vana vid att använda boken som ett verktyg för tanken och som ett lärverktyg. Barnet blir också en aktiv konsument av det lästa, en medskapare av berättelsen. Barnet konstruerar sin förståelse av det lästa i interaktionen med den vuxne.

Har man inte redan skapat rutiner kring läsningen är det också hög tid att göra det nu. Rutiner skapar en vana av läsande, och ger också den mängd läsning som behövs för att barn ska utveckla ett rikt språk. Det kan handla om att alltid läsa före läggdags eller efter lunchen. Men det kan också handla om var man läser, eller att alltid ta med böcker som färdunderhållning i bilen eller på bussen. Att alltid ge böcker i present vid födelsedagar, som julklapp, eller på barnkalas.

Barnets är vid det här laget en läsare, och uppfattar läsningen som en del av livet eftersom det finns vanor och rutiner kring läsningen och eftersom barnet har omfattande kunskaper om läsningens funktion. Att frångå de vanliga läsrutinerna kan väcka starka känslor och barnet protesterar då. Lässtunden vid läggning kan vara närmast att betrakta som helig, den vill barnet absolut inte gå miste om.

Barnet har alltså vid det här laget mött många olika typer av böcker och har förstått att böcker kan användas på olika sätt; som avkoppling, underhållning, informationssökning och mycket mer. Alla dessa möten med böcker och texter gör att barnet förhoppningsvis har utvecklat en god läskondis, och nu kan lyssna länge utan att tappa koncentrationen. Barnet kan också lyssna med stor behållning av det lästa. Nu efterfrågar barnet läsningen på egen hand, och utmaningen för de vuxna är ofta att hitta tid till att läsa så mycket och så ofta som barn och vuxen vill. Barnet har blivit en bokslukare, redan innan barnet själv kan läsa.

Under hela resan från nybörjare till bokslukare har det varit viktigt att välja böcker utifrån barnets intressen, språkliga och kognitiva nivå. Den utmaningen kvarstår – och det är mycket värt att ha ett närliggande bibliotek som kan erbjuda den mängd böcker som krävs när barnen kommit upp i bokslukaråldern. Det är också otroligt värdefullt att kunna få hjälp av bibliotekarier som kan lotsa barnet rätt i det stora utbud som finns.

Barns resa in i böckernas och läsningens värld upphör aldrig att glädja och inspirera mig. Detta att gå från att vara en nybörjare på böcker, till att bli ett bokproffs är så roligt att följa. Och det är rätt så fantastiskt egentligen, att den här processen sker på bara några få år. Men det är viktigt att tänka på att vi vuxna spelar en avgörande roll för hur den här resan blir för barnet – de kan inte göra den på egen hand utan är beroende av att vi ger dem en biljett och hjälper dem att hålla styrfart framåt. Som Vygotskij sade (1978); ”Barn socialiseras in i den intellektuella tillvaro som omger dem.” Om vi vill att den tillvaron ska vara läsande måste vi ta oss tid och möjlighet att vara läsande förebilder. Både hemma och i förskolan.

För att sammanfatta det hela…

  1. Barnet blir presenterad för böcker
  2. Barnet blir nyfiken på böcker
  3. Barnet blir intresserad av böcker
  4. Barnet blir van vid böcker
  5. Barnet blir en läsare
  6. Barnet blir en bokslukare

 

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, Förebyggande arbete, Förskola, läs- och skrivutveckling, läsfrämjande, läsning, litteracitet, språklig förebild, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Språkutveckling och skärmtid – föräldrars oro och vad som är rätt att göra

För några år sedan skrev jag ett inlägg om en forskningsstudie som visade på ett samband mellan mycket skärmtid och förseningar i språkutvecklingen hos små barn. Vad jag vet är denna studie fortfarande ensam i sitt slag, men frågorna jag får om barns skärmtid är fortfarande många.

Jag vill därför ta tillfället i akt och fördjupa resonemanget om skärmtid och språkutveckling . Studien från Kanada väcker en hel del frågor. Studien bygger på att föräldrar rapporterade hur mycket skärmtid deras barn hade/dag, och tillförlitligheten i detta skulle kunna ifrågasättas då just skärmtid kan vara ett känsligt ämne för föräldrar. Studien tar inte heller hänsyn till VAD barnen gjorde vid skärmarna, om de satt i Face-timesamtal med farmor eller om de i ensamhet tittade på Youtube. En annan faktor som påverkar hur man ser på barns skärmtid är situationen/kontexten. Sitter barnen ensamma vid skärmen? Är det när en förälder är upptagen eller har huvudvärk och ligger till sängs, eller ersätter skärmen kvällsläsningen? Just denna fråga tänker jag är central. Med vilka andra aktiviteter konkurrerar skärmen? Är det så att skärmtiden ersätter tid för samtal och läsning måste man vara medveten om att barnet under tiden med skärmen går miste om värdefull tid för språkutvecklande aktiviteter.

En annan faktor som påverkar hur vi tänker kring barns språkutveckling och skärmar är de individuella behoven hos varje enskilt barn. Kan jag få reda på spännande saker om något jag är jätteintresserad av – exempelvis flygplan eller hästar, så kanske skärmtiden faktiskt stimulerar exempelvis ordförrådet. Om ingen i min närhet besitter de där kunskaperna så hade jag ju gått miste om dem annars. Självklart är det fortfarande att föredra interaktion vid skärmen, att barnet får möjlighet att samtala om det hen ser och upplever där.

Vi kan också utgå från några grundläggande principer för språkutveckling i vårt resonemang:

Språk utvecklas i meningsfullt samspel med personer man har en positiv och trygg relation med. Den sortens samspel kan man ha vid en skärm. Man sitter tillsammans och interagerar och samtalar kring det som händer på skärmen. Att barnet sitter ensam med en skärm för att fördriva tid kan däremot inte ses som språkutvecklande.

Språkutveckling tar tid! Och när ett barn har mycket skärmtid så kan det inkräkta på tid som annars skulle lagts på språkutvecklande aktiviteter såsom att samtala eller att läsa. I det perspektivet bör man som förälder alltså se till så att skärmar inte konkurrerar ut exempelvis läsningen.

Språkutveckling är beroende av att barnet får språklig input (d.v.s. att höra ett begripligt och korrekt språk som dessutom ligger lite över barnets egen språknivå så att barnets språk utmanas) och output (d.v.s. att barnet själv får producera språk. När barn sitter vid skärmar är det vanligt med s.k. envägskommunikation. Barnet hör kanske en viss mängd språk, men förväntas inte själv ge respons och formulera ett svar. Det räcker inte med att höra ett språk för att lära sig tala det.

Det är upp till varje förälder att bedöma hur mycket skärmtid barnen bör ha, men framför allt vilken typ av innehåll och aktivitet vid skärmen som är ok. Man kan också vända på resonemanget och istället för att fundera på vad som är dåligt och skadligt, fundera på om varje individuellt barn får tid och möjlighet att utveckla ett rikt språk. Slutligen vill jag också säga att alla vi vuxna ibland behöver börja gräva där vi själva står, och fundera på hur mycket skärmtid vi vuxna har, vad vi gör vid skärmarna och om detta konkurrerar med den tid vi annars skulle lagt på att läsa för eller samtala med barn.

 

Lämna en kommentar

Under skärmtid, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Mira och Mini – nya böcker ute nu!

Alldeles nyligen utkom Barthelson förlag med mina första två barnböcker Mira och lilla Mini, samt Mini hjäper alla små. Böckerna har flera syften. Först och främst är de skönlitterära böcker för barn, sprungna ur skrivlust för att bidra till barns läslust. Men böckerna innehåller också en informations- och handledningsdel för vårdnadshavare och professionella som vill utveckla sin högläsning och barns språk. Böckerna passar lika bra i förskolan eller på biblioteket som hemma.

Böckerna har illustrerats med fantastiska bilder av Carina Bengtsson (@artbycina), och vår gemensamma ambition är att ge ut många fler titlar om systrarna Mira och Mini.

Du kan beställa böckerna här och här, och du kan även följa oss på Instagram @miraochmini.

Trevlig läsning!

Med vänlig hälsning, Karolina.

2 kommentarer

Under Språkutveckling

Ny bok: Språklig förebild i förskolan – Kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande

Det brukar sägas att allt har sin tid… Efter att ha varit föräldraledig i över ett år börjar jag nu förbereda mig för att börja jobba – och blogga – igen. Så här kommer ett första inlägg efter en lång tystnad.

Och i detta inlägg vill jag bara berätta att alldeles nyligen utkom min andra bok. Efterföljaren till Att få barnets språk att växa  heter Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Utgivningen av denna bok blev en väldigt lång process… det har tagit ungefär två år längre tid än beräknat. Men då är det extra roligt när allt äntligen är klart!

Förlaget skriver i sitt pressmeddelande: ”Boken handlar om att vara samtalspartner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärksamhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet. Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling.”

Bokens målgrupp är yrkesverksamma pedagoger i förskolan (alla kategorier som arbetar i barngrupp), studerande vid förskollärar- och barnskötarutbildningen, samt förskolechefer.

Trevlig läsning! Hälsningar Karolina

 

PS: Boken ges ut av Gothia förlag och säljs i de stora nätbokhandlarna (och i välsorterade bokhandlar).

Lämna en kommentar

Under böcker, Författare, Förskola, förskollärare, lärare, språklig förebild, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

Nyordslistan 2018

Varje år ger Institutet för språk och folkminne ut nyordslistan. Det är inte alltid den innehåller nya ord, det kan också vara ord vars användning ökat under det gångna året, eller ord som varit aktuella i något eller några sammanhang. Ibland i skildringar av det politiska läget, ibland med anledning av tekniska innovationer eller samhällsförändringar. Institutet för språk och folkminnen skriver på sin webbplats: De flesta nyord i listorna är goda tillskott till svenskan, men det kan förstås finnas enstaka ord som upplevs som nedsättande, krångliga, onödiga, mycket vardagliga etc. Nyordslistan speglar alltså hur föränderligt språket är, och den tid vi lever i, men om orden kommer att finnas kvar eller ej har enbart att göra med om språkanvändarna faktiskt börjar använda orden.

Lämna en kommentar

Under Språkutveckling

Återblick: Språkstimulerande barnlitteratur

Under min föräldraledighet tar jag mig friheten att göra några återblickar i tidigare blogginlägg. Detta inlägg publicerades ursprungligen 2015.

Margareth Sandvik är professor i norsk didaktik vid Högskolan i Oslo och Akershus, och har bland annat forskat om hur man skapar förutsättningar för en stimulerande språkmiljö i den flerspråkiga förskolan. Hon har också ställt sig den viktiga frågan om hur kan man kan utvärdera den egna verksamheten utifrån de framsteg barnen gör.

Margareth Sandviks forskning beskrivs bland annat i boken Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan. Där beskrivs bakgrunden till den norska förskolans utmaningar, med en situation med stora kunskapsklyftor mellan olika barn, och mellan olika grupper, både språkligt och fakta/kunskapsmässigt. Flerspråkiga familjer använder förskolan mindre än enspråkiga barn i Norge, och flerspråkiga barn lyckas i mindre utsträckning i skolan.

Precis som i Sverige bygger den norska skolans undervisning på majoritetens språk och erfarenheter. Det gagnar sällan de flerspråkiga barnen som oftast tillhör minoriteten och saknar en del förkunskaper och erfarenheter som majoriteten har.

I Margareth Sandviks studie skapade och använde man materialet ”Lär mig norsk för skolestart”. (Översatt – ”Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan”.)

I studien ville man:

  • Språkstimulera med hjälp av litteratur.
  • Kartlägga barnens framsteg och därmed den egna verksamhetens kvalitet
  • Jobba med övergångarna till skolan.
  • Samarbeta med hemmen.

Resultaten av studien var tämligen sensationella. Barn som inte kunde någon norska alls när de började på förskolan, presterade över genomsnittet i klass 1 vad gäller bland annat läsförståelse och ordförråd. Man arbetade med att fördjupa barnens reflekterande kring böcker och texter. Pedagogerna arbetade med olika strategier för boksamtal, de ställde öppna och kognitivt utmanande frågor och var själva förebilder genom att inte ha färdiga svar på frågorna de ställde. Margareth Sandvik ger exempel på en bra och en dålig fråga att arbeta med utifrån Alfons Åberg. En dålig fråga är ” Vad har Alfons för färg på sin tröja?” medan en bra fråga som utmanar barnens språk och tänkande i samtalen är ”Jag undrar om Alfons har någon mamma?”.

Pedagogerna på förskolorna som deltog i studien arbetade utifrån följande punkter.

  • Gå från det enkla till det svåra.
  • Utgå från barnets förförståelse.
  • Använd rekvisita. Konkretiseringsföremål gör textens innehåll till här och nu. Konkretiseringen gjordes på olika sätt, t.ex. med hjälp av språkväskor, gosedjur, måla/rita, lera m.m.)
  • Förenkla texten (både innehåll och struktur) i början. Försvåra efterhand.
  • Gå från det kontextbaserade till det kontextoberoende (släpp på konkretiseringen efterhand och börja ställa utmanande frågor).

Hur blev det då med kartläggandet? Barnens framsteg observerades och dokumenterades på olika sätt, genom intervjuer och samtal, filmer, språkliga analyser… Pedagogerna kartlägger alltid parallellt med de aktiviteter man utför och de teman man arbetar med. Man kartlägger hela tiden och med ett formativt förhållningssätt. Man tittar i böckerna man arbetat med, lyssnar på det barnen berättar och ser vad de lärt sig och fått med sig av berättelsen. Vilka ord och uttryck som har fastnat.  Man har reflekterande samtal, och funderar på om barnen kunnat identifiera sig med innehållet, d.v.s. har de gjort några kopplingar mellan texten och jaget, texten och omvärlden, mellan olika texter? Pedagogerna har arbetat mycket med att spela in sig tillsammans med barnen, och transkribera, för att se och höra sig själva som pedagog/språkstimulerare.

Målet med arbetet är självklart flerspråkighet. Man tänker sig att de böcker man arbetat med blir till gruppens gemensamma referensramar, vilket minskar glappet mellan majoritetens och minoritetens olika erfarenheter och referensramar.

Lämna en kommentar

Under Språkutveckling

Institutet för språk och folkminnens sidor ”För dig i skolan”

För bara några veckor sedan lade vi ett osedvanligt varmt och soligt sommarlov bakom oss och välkomnade alla barn och elever tillbaka till våra verksamheter.

Förhoppningsvis är du den här tiden på året utvilad, hungrig på utmaningar och full av inspiration. Men om du av någon anledning behöver tips eller inspiration utifrån så finns det mängder av nätresurser att tillgå. En tämligen okänd sådan resurs är Institutet för språk och folkminnens webbplats ”För dig i skolan”.

Institutet för språk och folkminnen är sannolikt mest känt för ”Nyordslistan” som ges ut varje år, men på webbplatsen har man även samlat läromedel, undervisningsmaterial, fakta för barn och unga, frågor och svar m.m. Vet dina barn/elever varför staden ni bor i heter som den gör, eller vad ”Språklagen” innebär? Gillar de att klura på gåtor såsom ”Var möts alla rockar?” eller ”Vad är det som kommer in genom fönstret, men inte genom dörren?”? Kanske vill ni på er skola hjälpa institutet att samla in folkminnen för framtiden? För dig som undervisar elever med svenska som andraspråk erbjuds ett läromedel kallat ”Svenska från olika håll”.

Oavsett så är sidan väl värd ett besök!

 

Lämna en kommentar

Under lärare, läromedel, pedagog, språk, Språkutveckling