Kategoriarkiv: språk

Olika typer av frågor – möjligheter och utmaningar

Under hösten 2020 har jag vid fem tillfällen föreläst utifrån min bok Språklig förebild i förskolan för pedagoger från förskolor i Halmstads kommun. Under föreläsningen diskuterades bland annat frågan om hur man kan organisera för språkundervisning när barnen befinner sig på olika nivåer i sin språkutveckling.

Bakgrund
Frågor är ett grundläggande sätt att ta kontakt med och närma sig andra människor. Frågor kan ha en mängd olika syften, exempelvis att ta reda på något, kontrollera vad någon vet, ifrågasätta eller be om hjälp.

Vad säger forskningen?
Slutna frågor
är en typ av frågor som enbart kräver ja eller nej till svar. Öppna frågor däremot kräver att den tillfrågade formulerar ett längre svar. Endast en bråkdel av de frågor vi vuxna ställer till barn under en dag är öppna frågor (Siraj-Blatchford & Manni, 2008). Detta står i kontrast till hur vi själva bedömer vårt sätt att tala med barn på, eftersom de flesta av oss tror att vi ställer många öppna frågor.

Öppna frågor kräver att barnen formulerar längre och mer komplexa meningar och uttrycker djupare tankegångar, och är ur ett språkutvecklande perspektiv därmed oftast att föredra framför de slutna frågorna. Slutna frågor kan göra att samtalet lätt ”kör fast”, medan de öppna frågorna öppnar upp för samtalets fortsatta utveckling (Larsson, 2019).

Ytterligare en kategori av frågor är reflekterande frågor, vilka bjuder in till utforskande av tankar, reflektioner och resonemang. Sådana frågor stöttar barns förmåga att resonera och tänka med hjälp av språket. Innan barn har utvecklat sitt språk så att det kan fungera som ett redskap för tanken behöver de ha förebilder som visar hur sådant tankespråkande går till, något som föräldrar men också pedagoger kan visa dem. Även barns narrativa förmåga – d.v.s förmågan att berätta – utvecklas med hjälp av reflekterande frågor (Larsson, 2019).

Diskussionen
Många pedagoger lyfte vikten av att ställa öppna frågor till barnen för att öka deras talutrymme, men de vittnade också om att stress är en ständig fiende i detta sammanhang. Därför kan det vara bra att ha lathundar som ett slags visuellt stöd till pedagogerna att komma ihåg hur öppna frågor formuleras.

Exempel på reflekterande frågor:

En annan reflektion handlade om att de öppna frågorna, samt även följdfrågorna, kan vara oöverstigligt svåra att besvara för barn som har språkliga svårigheter eller barn som är nyanlända. I de fallen behöver man som pedagog anpassa språket och kanske ställa fler slutna frågor, men också ge mer stöd till barnet när hen svarar på öppna frågor. Sådant stöd kan t.ex. röra sig om bildstöd eller hjälp med att formulera svaret.

Flera pedagoger menade att det är både roligt och intressant att studera sina egna samtal med barnen för att ta reda på hur exempelvis frågor används. Vi konstaterade också att det kan vara till stor hjälp att avgränsa i vilka situationer och sammanhang man ska försöka förändra sitt eget samtalsmönster. Måltidssituationerna pekades ut som särskilt lämpliga för att träna sig på att ställa fler öppna frågor, eftersom det i regel är lite lugnare då vilket tillåter att en större uppmärksamhet riktas mot det egna språkandet.

Sammanfattningsvis konstaterades att om vi som arbetar i förskolan ökar mängden öppna frågor till barnen så kommer det troligtvis att öka barnens talutrymme och även mängden ord barnen använder i sitt vardagsspråkande. Men fler öppna frågor hjälper även oss som pedagoger att ställa relevanta följdfrågor och därmed fördjupa och utveckla samtalen ännu mer.

/ Karolina Larsson, leg. logoped/språk-, läs- och skrivutvecklare samt doktorand vid Lunds universitet

Referenser:

Larsson, K. (2019). Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Stockholm: Gothia fortbildning.

Siraj-Blatchford, I., & Manni, L. (2008). ‘Would you like to tidy up now?’ An analysis of adult questioning in the English Foundation Stage. Early Years, 28(1), 5–22.

Lämna en kommentar

Under Förskola, förskollärare, forskning, lyckade samtal, pedagog, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

Att organisera för språkundervisning när barnen kommit olika långt i sin språkutveckling

Under hösten 2020 har jag vid fem tillfällen föreläst utifrån min bok Språklig förebild i förskolan för pedagoger från förskolor i Halmstads kommun. Under föreläsningen diskuterades bland annat frågan om hur man kan organisera för språkundervisning när barnen befinner sig på olika nivåer i sin språkutveckling.

Bakgrund
Många pedagoger menar att det är svårt att anpassa sitt språk i förskolan så att det befinner sig i den proximala utvecklingszonen (Vygotski, 1978) för barn som befinner sig på väldigt olika språkliga utvecklingsnivåer (Larsson & Björk-Willén, 2020). I grupperna kan variationen både vad gäller barns språkförståelse och deras språkproduktion vara stor, från mycket verbala och språkstarka barn, till barn med någon form av språkstörning. Dessutom finns det många barn i verksamheterna som ännu inte lärt sig det svenska språket fullt ut p.g.a. att de är nyanlända eller att de är nya i förskolan och talar ett eller flera andra modersmål i hemmet.

Vad säger forskningen?
Oavsett barns hemförhållanden och språkliga bakgrund, så arbetar pedagoger i alla förskolor utifrån samma läroplan. Men detta innebär en utmaning eftersom pedagogerna tvingas balansera barns individuella behov och läroplanens mål (Puskás och Björk-Willén, 2017). I deras studie framkommer att det kan vara svårt att organisera för språkutvecklande aktiviteter och samtal i barngrupper där barnen har kommit olika långt i sin språkutveckling, och där barnens kunskaper i svenska inte kan knytas till barnens ålder på samma sätt som hos enspråkiga barn.

Diskussionen
Under föreläsningarna fick pedagogerna i uppgift att reflektera kring olika strategier för att möta dessa utmaningar på bästa sätt. Många pedagoger menade att det allra viktigaste är att det finns möjlighet att gruppera barnen på olika sätt utifrån olika syften och behov. För att det ska vara möjligt krävs att det finns förutsättningar i form av tillräckligt med personal och lokaler som möjliggör sådan gruppering.
En viktig princip som kom upp gäller det egna språkandet, och vikten av att vi uttrycker oss med språklig komplexitet och ordrikedom för att stimulera och utmana de språkstarka barnen, och samtidigt kompletterar det komplexa språket med ett enklare språk, förtydliganden och enskilda instruktioner så att de barn som ännu inte kommit så långt i sin språkutveckling också ges möjlighet att förstå. När man använder en högre språklig komplexitet och ett mer utmanande ordförråd kan även användandet av icke-verbala och multimodala resurser göra språket greppbart för de språksvaga barnen. Till exempel kan viktiga och betydelsebärande ord tecknas (TAKK), och bildstöd (GAKK), rekvisita eller annan användning av konkreta föremål kan stötta förståelsen så att ett utmanande språk blir begripligt.
En tredje viktig faktor för att underlätta pedagogens arbete med att ge språkligt stöd och utmaning till alla barn oavsett deras språkliga nivå är tid. Flera pedagoger menade att det handlar om att försöka minimera stress och alltför snabba växlingar, både mellan aktiviteter och i samtal. Möjligheten att förstå hur det egna språkandet förstås och tas emot av barnen är beroende av att pedagogen hinner läsa av barnens reaktioner, och barnen behöver också tid att hinna formulera en respons och tid att eventuellt formulera en fråga om hen inte förstår. Pedagogen behöver också tid att lyssna på varje enskilt barn för att kunna ställa följdfrågor och följa upp vad barnen säger.

Sammanfattningsvis konstateras att alla pedagoger har barn som kommit olika långt i sin språkutveckling i den eller de barngrupper hen arbetar i, men språknivån kan vara mer eller mindre skiftande inom en och samma barngrupp. Oavsett barngruppens sammansättning så är strategier likt de ovan nämnda viktiga för att ta kunna möta alla barns individuella behov av språklig stöttning och utmaning. En medvetenhet om problematiken, och medvetna strategier för att möta utmaningarna kanske också kan öka känslan av tillfredsställelse i en ibland tidspressad vardag.

Referenser:

Larsson, K. & Björk-Willén, P. (2020). Språkutvecklande och flerspråkigt arbete i förskolan – Förskolan som arena för barns språkutveckling, rapport 2. Halmstads kommun.

Puskás, T. & Björk-Willén, P. (2017). Dilemmatic aspects of language policies in a trilingual preschool group, Multilingua 2017; aop. Doi: 10.1515/multi-2016-0025

Vygotski, L. (1978). Mind in society: The development of higher psychological processes. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Lämna en kommentar

Under Flerspråkighet, språk, språklig förebild, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Institutet för språk och folkminnens sidor ”För dig i skolan”

För bara några veckor sedan lade vi ett osedvanligt varmt och soligt sommarlov bakom oss och välkomnade alla barn och elever tillbaka till våra verksamheter.

Förhoppningsvis är du den här tiden på året utvilad, hungrig på utmaningar och full av inspiration. Men om du av någon anledning behöver tips eller inspiration utifrån så finns det mängder av nätresurser att tillgå. En tämligen okänd sådan resurs är Institutet för språk och folkminnens webbplats ”För dig i skolan”.

Institutet för språk och folkminnen är sannolikt mest känt för ”Nyordslistan” som ges ut varje år, men på webbplatsen har man även samlat läromedel, undervisningsmaterial, fakta för barn och unga, frågor och svar m.m. Vet dina barn/elever varför staden ni bor i heter som den gör, eller vad ”Språklagen” innebär? Gillar de att klura på gåtor såsom ”Var möts alla rockar?” eller ”Vad är det som kommer in genom fönstret, men inte genom dörren?”? Kanske vill ni på er skola hjälpa institutet att samla in folkminnen för framtiden? För dig som undervisar elever med svenska som andraspråk erbjuds ett läromedel kallat ”Svenska från olika håll”.

Oavsett så är sidan väl värd ett besök!

 

Lämna en kommentar

Under lärare, läromedel, pedagog, språk, Språkutveckling

Tips för språkutveckling på arbetsplatsen

KFS är en arbetsgivarorganisation som de senaste åren satsat mycket på att stärka företags förutsättningar att anställa människor med annan språklig bakgrund. De har utbildad sina medlemsföretag vilket genererat många fina initiativ, exempelvis Kraftringens introduktions- och stödmaterial för att underlätta för nyanlända och invandrade att börja arbeta hos dem, vilket jag tidigare berättat om.

I december 2017 blev jag intervjuad kring hur man som företag, organisation eller kollega kan stödja en nyanländ eller invandrad kollega på väg att erövra språket. Du kan läsa mer här.

Lämna en kommentar

Under Flerspråkighet, modersmål, nyanlända, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutveckling, strategier för språk, svenska

Förskolors utformning – konsekvenser för barns kommunikation och koncentration

Sedan 1/9 arbetar jag med att ta fram riktlinjer för hur förskolor och grundskolor ska byggas och utformas i Falkenbergs kommun. Det är ett spännande projekt som har gett mig möjlighet att åka ut till samtliga verksamheter och titta på deras lokaler, intervjua barn och pedagoger kring miljöernas utformning, samt att ta fram olika underlag för att utvärdera lokalernas påverkan på barns lärande och mående.

En sak som framkommit i alla samtal med pedagoger är vikten av att kunna gruppera barnen i förskolans olika lokaler. Att kunna gruppera är viktigt utifrån många olika aspekter, för att få ner ljudnivån, skapa samtalsro, ge möjlighet till lugn och avskild lek, och för att som pedagog kunna arbeta med ett fåtal barn åt gången m.m. I många verksamheter saknar man förutsättningar att gruppera i den utsträckning man vill då det kan vara så många som 25 barn i gruppen i en avdelning med tre rum – ett stort och två mindre. I praktiken innebär det att ca 6-8 barn kan använda de små rummen, och kvar i det stora rummet blir således 17-19 barn. Skolverkets rekommendationer om barngruppers storlek är följande. Som riktmärke för antal barn i en barngrupp rekommende­rar Skolverket 6–12 för barn i åldern 1–3 år respektive 9–15 för barn i åldern 4–5 år. Riktmärket ska tolkas som något att förhålla sig till och inte något statiskt. Det kan alltså vara både färre eller fler barn i en barngrupp än vad riktmärket anger.” (Allmänna råd för kvalitet i förskolan, Skolverket)

Förskolans kvalitet skapas i mötet mellan vuxna, barn och objekt för lärande, och kvalitet skapas därmed i konkreta, kommunikativa möten mellan vuxen och barn.[1] Det är interaktionen och kommunikationen som avgör barnens mående, lärande och utveckling i förskolan. Lokalernas roll är att skapa förutsättningar, exempelvis genom möjlighet att gruppera barngruppen i mindre konstellationer, växelverkan mellan grupparbete och individuellt arbete och god ljudmiljö för att kunna föra goda samtal. Kvalitet i förskolan påverkas av barnens möjlighet att ta initiativ, att leka tillsammans på egen hand, att pedagogerna arbetar i samarbete och dialog med vårdnadshavarna och av att klimatet är samspelande[2].

Att gruppera barnen är särskilt viktigt för att både barn och pedagoger ska uppleva kvalitet i verksamheten[3]. Pedagogen behöver se och möta individuella barn i deras lärande och behov, samt engagera sig och samtala med ett fåtal barn åt gången för att kunna skapa utmanande lärarorienterade miljöer. I förskolan sker fler långa och utvecklande dialoger med barn om olika lärandeobjekt, när de har möjlighet att gå iväg med ett fåtal barn (i genomsnitt fyra till fem individer)[4]. Det är därmed av stor vikt att lokalerna ger flexibilitet i gruppkonstellationer, så att de tillåter sådana samtal och möten. Barn undersöker omvärlden i relation till den egna kroppen och behöver möjlighet att genom rörelse utforska rum, material och möbler. På stora ytor i förskolan kan de få utlopp för sitt rörelsebehov, och i mindre rum kan de dra sig undan och få tillfälle att utforska i en lugnare miljö[5].

 

I många kommuner ligger barngruppernas storlek runt 20 barn/avdelning. Självklart är det angeläget att aktivt arbeta för att få ner de siffrorna. Många kommuner har ont om förskoleplatser och behöver bygga nya förskolor. Och när det görs är det oerhört viktigt att ta med sig följande; Ska vi ha en chans att kunna följa rekommendationerna kring barngruppers storlek när det behövs, under åtminstone delar av dagen, så är det nödvändigt att förskolor byggs med tillräckligt många och stora utrymmen. En större hemvist bör kompletteras med minst tre mindre rum, och eventuellt någon eller några rum som är gemensamma för samtliga avdelningar. Det är dock otroligt viktigt att gemensamhetsytor inte byggs på bekostnad av avdelningsytor. Jag har sett många exempel på stora torg som används som matsalar, svåranvända ytor som sällan kommer barnen till gagn på det sätt som det är tänkt.

Interaktion och kommunikation är nycklar till barns lärande. Vi måste bygga lokaler som stödjer interaktion och kommunikation. Det gör vi bl.a. genom att bygga en variation av rum och ytor där barn kan jobba i par, små grupper och stora grupper, genom att prioritera ljudmiljön så att de goda samtalen underlättas, och genom att ha manuellt styrd och dimbar belysning som ger förutsättningar att anpassa belysningen utifrån aktivitet, dygnsrytm och barnens humör. Vi behöver också fundera över vilken mängd möten vi vill att våra barn ska ha under en dag i verksamheten, och bespara dem stressen det kan innebära att ha alltför många möten och relationer samtidigt. Förskolan ska vara en trygg miljö med en rimlig mängd möten utifrån åldern för alla barn.

antal möten i förskolan - sociogram

Bilden illustrerar antalet möten för det individuella barnet (gul figur). Varje avdelning/grupp består av 12-22 barn (blå figurer) samt minst tre pedagoger (grå figurer). På den egna avdelningen behöver barnet bygga många och nära relationer, och för varje avdelning ökar antalet möten avsevärt. Antalet möten i relation till antalet avdelningar på förskolan bör tänkas igenom och tydliggöras redan i projekteringsstadiet.

På förskolor med fler än två avdelningar behöver också infrastruktur och flöden i förskolan analyseras, liksom andelen möten i de olika mötesplatserna, t.ex. utemiljön eller på ett gemensamt torg. Sex dörrar till och från ett torg kommer att påverka hur barnen kan leka och koncentrera sig i olika aktiviteter där, eftersom det då är givet att mängden trafik kan bli störande. Sammanfattningsvis så behöver vi bygga för arbetsro, kommunikation och samtal, inkludering och koncentration.

Referenser:

[1] Om relationell pedagogik, Aspelin & Persson, 2011

[2] Förskolan – arena för barns lärande, Sheridan, Pramling Samuelsson & Johansson (2011)

[3] Barngruppers storlek i förskolan, Skolverket rapport 433

[4] 1. Dagplejen i Danmark – en forskningsrapport 2. Stemmer i Faellesskabet 3. Stressundersogelse af de mindste born i Danmark – en forskningsrapport, Hansen (2013 och 2014)

[5] Pedagogisk miljö i tanke och handling, Linda Linder (2016)

Lämna en kommentar

Under Barnantal, Förskola, språk, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning

Myten om den snabba språkinlärningen

”Barn lär sig språket hur vi än gör, det går av bara farten.” Det här är ett vanligt uttalande, och en åsikt jag möter såväl i arbetet som privat.

Låt oss därför slå hål på en myt. ”Fort” i sammanhanget är givetvis ett relativt uttryck, men att språkutveckling går fort skriver jag inte under på. Det tar år av träning att lära sig att förstå och själv uttrycka sig med språkets hjälp. Inlärning av ett grundläggande ordförråd och enkla meningar klarar de flesta människor inom en begränsad tid, men att bygga ut ordförrådet och lära sig att uttrycka längre tankar och resonemang kräver övning, övning och mer övning. Att lära sig förstå komplex grammatik och fackspråk kräver mycket exponering för sådant språk. Med andra ord krävs det mycket tid, för att nå tillräcklig exponering, och för att själv träna tillräckligt mycket på att uttrycka sig.

Små barn har visserligen påbörjat resan in i språket redan i mammans mage. De kan känna igen mammans och pappans röster, och även språkmelodin i språken som talas av dem. Men de behöver sedan exponeras för språket i ca 10-18 månader innan barnets egna första ord kommer. Under den tiden har de hört orden sägas om och om igen, i olika sammanhang, av olika personer. Ett äldre barn har hjälp av att den kognitiva utvecklingen kommit längre, men när barn når skolåldern blir det åter gradvis svårare att lära in språk. Oavsett tidpunkt i livet så gäller att språkutveckling i viss mån är matematik. Den mängd språk vi ger barnet – är den mängd språk vi så småningom kan förvänta oss att få tillbaka av barnet.

Språket är ett livslångt lärande. I vuxna år lär vi oss fortfarande massor av nya ord. När vi lyssnar på radion pratas det om olika ämnen och fenomen, kanske blir du bekant med begreppet kvantdatorer ena dagen och superpartiklar andra dagen. Du möter begrepp som hör hemma i en professionell sfär långt ifrån den du själv kanske verkar i. På nyheterna lär vi oss andra begrepp; om nanomaterial, cyborger och undantagstillstånd… I olika faser i livet befinner vi oss i olika sammanhang vilket återspeglas i det språk vi möter. Att få barn, bygga hus eller starta ett företag tvingar oss att utveckla vår begreppsförståelse och vidga ordförrådet. Alla ord ger mig en fördjupad kunskap om världen, men att erövra dem alla tar tid.

Konsekvensen av tron att språkutveckling är lätt och går snabbt, är att vi glömmer vikten av att anstränga oss och verkligen jobba med barns och elevers språkutveckling. Glöm aldrig bort din roll som språklig förebild och ge barn och ungdomar tid för samtal och ett varierat språk.

 

1 kommentar

Under begrepp, elever, Föräldrar, Förskola, Förskoleklass, Flerspråkighet, Grundsärskola, grundskola, gymnasiesärskolan, modersmål, ordförråd, social språkmiljö, språk, språkförståelse, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Att kommunicera sina känslor är att förstå sina känslor

Alla har vi nog burit på en hemlighet, något skamfullt som vi inte velat berätta om för någon… Något som gett en molande värk i magtrakten, och som bränt som eld i oss så fort vi kommit att tänka på det. Om vi till slut vågat berätta hemligheten så lättar värken… Känslan av skam och skuld förvandlas till något annat, kanske ledsenhet eller bara lättnad. För i en annan människas lyssnande kan det svåra, läskiga eller pinsamma plötsligt framstå som ok, naturligt, inte så farligt eller till och med komiskt.

Kanske har du någon gång känt dig orättvist behandlad av en annan människa. Någon som har sårat dig eller förbisett dig i ett sammanhang där du förväntade dig att bli sedd. Kanske har du blivit avbruten, nonchalerad eller kränkt på något sätt, av en människa som du trodde räknade med dig. Känslorna som kan uppstå i det läget kan likna sorg, ensamhet, uppgivenhet eller oro. Och känslan tenderar att etsa sig fast inuti, växa och gro så länge som den är outtalad. Känslan kan till och med växa sig så stark att den påverkar din världsbild, din självkänsla och identitet. ”De där personerna säger alltid så elaka saker”, ”Sådana människor går inte att lita på”, ”I den verksamheten bryr man sig inte om att lyssna på sådana som mig” eller ”Jag är obetydlig och ingen bryr sig om mig” kan bli till mantran eller ”sanningar”.

Att kunna kommunicera och uttrycka sina känslor och bli förstådd är oerhört viktigt för att kunna må bra, utvecklas och lära sig. Men också för att skapa en positiv och sund självbild. Därför måste alla barn och unga ges ett språk för att uttrycka sina känslor, få ett sammanhang att uttrycka dem i, och en mottagare som lyssnar och försöker förstå dessa känslor.

När jag arbetar med lärandefrågor och barnhälsofrågor är barnets möjlighet att uttrycka känslor ofta i fokus. När ett barn mår dåligt, inte lär som förväntat, agerar ut, mobbar har beteenden som utmanar eller liknande, är det viktigt att fundera över frågor såsom:

Kan barnet uttrycka sina känslor?

Får barnet gehör för sina känslor?

Finns det vuxna som intresserar sig och bekräftar barnets känslor?

Gör sig barnet förstådd när hen uttrycker sina känslor?

När vi uttrycker våra känslor för en lyssnande mottagare, så kan denne mottagare hjälpa oss att förstå vad det är vi känner. En stark och kraftfull känsla kan skrämma oss och väcka ångest, men genom att uttala och beskriva känslan avdramatiseras den. Om vi möter bekräftelse och acceptans kring känslan blir den ok. Det är naturligt att känna ilska ibland – alla gör det. Det är normalt att känna bedövande sorg – det tillhör livet. Och så vidare…

När barn som tidigare inte kunnat uttrycka sina känslor plötsligt får den möjligheten, börjar de också förstå sina egna känslor och känna igen dem. Och då behöver de inte bli rädda när känslorna kommer. Att uttrycka känslor kan ske på olika sätt, med ord, bilder, tecken, gester, kroppsspråk eller andra kommunikationssätt. För en gångs skull är HUR mindre viktigt än ATT. Det viktigaste är ATT barnet kommunicerar känslorna, inte HUR det görs.

 

Lämna en kommentar

Under Förskola, Grundsärskola, grundskola, gymnasiesärskolan, Gymnasieskolan, kommunikationsklass, språk, språkklass, Språkutveckling

Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, barnlitteratur, böcker, Förskola, Förskoleklass, Högläsning, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, läsning, Motivation, Skapande skola, social språkmiljö, språk, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning, utomhuspedagogik

Linda Fälths avhandling, varvad träning ger bäst resultat

Linda Fälth hade arbetat som speciallärare i ett antal år när hon började forska. Hon hade många gånger sett elever som verkade utveckla sin läsning som förväntat, men vid en närmare titt kunde man se att det fanns brister i läsförståelsen. I hennes forskning The use of interventions for promoting reading development among struggling readers” (Linnéuniversitetet, 2013) har hon studerat elever i årskurs två som haft behov av specialundervisning i läsning, och som intensivtränat under sex eller sju veckor. Passen har varit korta, mellan 15 och 25 minuter. Hon har jämfört elever som tränat enbart avkodning, enbart läsförståelse samt elever som varvat avkodning och läsförståelse. En fjärde grupp hade ordinarie specialundervisning.

De elever som tränade både avkodning och läsförståelse har haft samma mängd tid som de andra. Eleverna i de tre första grupperna använde datorprogram, vilket specialundervisningsgruppen inte gjorde. En smula överraskande var det inte specialundervisningseleverna som fick bäst resultat, utan eleverna som tränade både avkodning och läsförståelse med hjälp av datorprogram. De närmade sig också de s.k. normalläsarna mest. Att notera är också att de som får kombinationsträning av både avkodning och läsförståelse INTE behöver dubbla tiden.

Resultaten visade sig vara stabila över tid. Eleverna testades igen ett år senare, och då hade avståndet till ”normalläsarna” minskat ännu mer. Kombinerad träning visade sig alltså vara effektiv både på kort sikt och på lång sikt. De positiva resultaten förstärks också av att det i den gruppen är färre elever som efter avslutad intervention fortfarande är i behov av specialundervisning i svenska.

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, dyslexi, elever, forskning, läsförståelse, Läsinlärning, läsning, lästräning, lågstadiet, pedagog, språk, Språkljud/fonem, Språkutveckling, svenska, Textförståelse, undervisning

Om skärmar och barns tidiga språkutveckling – äntligen forskning

Som logoped får jag ofta frågor om små barns språkutveckling påverkas av det  uppskruvade tempot i samhället, om skärmarnas intåg i var mans hem, om framåtvända barnvagnar m.m. Som förälder brottas jag med andra, ibland liknande frågor. Hur många aktiviteter är lagom, hur mycket TV-tid är ok/dag och hur ofta ska barnen få tillgång till iPad?

Det är naturligt och bra att vi alla funderar över omvärlden våra barn lever i och hur de påverkas av den. Själv har jag saknat forskning kring skärmtid och hur den påverkar små barns språkutveckling.

I förra veckan kom äntligen rapporter om en ny forskningsstudie i Kanada som undersöker kopplingen mellan skärmtid och ”speech delay” (min översättning; försenad språkutveckling). Studien är gjord på 900 barn vars föräldrar rapporterat barnens skärmtid i minuter/dag vid 18 månaders ålder. En rad språkliga förmågor hos barnen testades sedan vid 18 månader, exempelvis barnens joller, ordförråd, grammatik och deras förmåga att påkalla uppmärksamhet verbalt. 20% av barnen i studien spenderade i genomsnitt 28 minuter/dag vid skärmar. För varje halvtimme skärmtiden utökades, utökades risken för ”expressive speech delay” med 49%, d.v.s deras förmåga att använda ljud och ord i expressiv kommunikation. Studien fann däremot inga kopplingar mellan skärmtid och andra delar av kommunikationen såsom exempelvis kroppsspråk och samspel.

Huvudansvarig för studien är Dr Catherine Birken, och hon betonar i alla artiklar jag läst att mer forskning behövs på området då detta troligtvis är den första studie som gjorts på skärmtid i relation till språk. Men jag tror att det redan nu är viktigt att fundera över vilken information som ges till föräldrar, och exakt vad vi som arbetar professionellt med barn ska svara på alla de där frågorna vi får om skärmtid.

Nämnda studie har ännu inte publicerats digitalt men du kan läsa artiklar om den på olika amerikanska sajter:

https://www.sciencedaily.com/releases/2017/05/170504083141.htm

http://edition.cnn.com/2017/05/04/health/babies-screen-time-speech-delays-study/index.html

 

1 kommentar

Under Föräldrar, förskollärare, IKT, iPad, skärmtid, språk, Språkutvecklarna, Språkutveckling, tidig kommunikation, vårdnadshavare