Kategoriarkiv: språklig förebild

Att organisera för språkundervisning när barnen kommit olika långt i sin språkutveckling

Under hösten 2020 har jag vid fem tillfällen föreläst utifrån min bok Språklig förebild i förskolan för pedagoger från förskolor i Halmstads kommun. Under föreläsningen diskuterades bland annat frågan om hur man kan organisera för språkundervisning när barnen befinner sig på olika nivåer i sin språkutveckling.

Bakgrund
Många pedagoger menar att det är svårt att anpassa sitt språk i förskolan så att det befinner sig i den proximala utvecklingszonen (Vygotski, 1978) för barn som befinner sig på väldigt olika språkliga utvecklingsnivåer (Larsson & Björk-Willén, 2020). I grupperna kan variationen både vad gäller barns språkförståelse och deras språkproduktion vara stor, från mycket verbala och språkstarka barn, till barn med någon form av språkstörning. Dessutom finns det många barn i verksamheterna som ännu inte lärt sig det svenska språket fullt ut p.g.a. att de är nyanlända eller att de är nya i förskolan och talar ett eller flera andra modersmål i hemmet.

Vad säger forskningen?
Oavsett barns hemförhållanden och språkliga bakgrund, så arbetar pedagoger i alla förskolor utifrån samma läroplan. Men detta innebär en utmaning eftersom pedagogerna tvingas balansera barns individuella behov och läroplanens mål (Puskás och Björk-Willén, 2017). I deras studie framkommer att det kan vara svårt att organisera för språkutvecklande aktiviteter och samtal i barngrupper där barnen har kommit olika långt i sin språkutveckling, och där barnens kunskaper i svenska inte kan knytas till barnens ålder på samma sätt som hos enspråkiga barn.

Diskussionen
Under föreläsningarna fick pedagogerna i uppgift att reflektera kring olika strategier för att möta dessa utmaningar på bästa sätt. Många pedagoger menade att det allra viktigaste är att det finns möjlighet att gruppera barnen på olika sätt utifrån olika syften och behov. För att det ska vara möjligt krävs att det finns förutsättningar i form av tillräckligt med personal och lokaler som möjliggör sådan gruppering.
En viktig princip som kom upp gäller det egna språkandet, och vikten av att vi uttrycker oss med språklig komplexitet och ordrikedom för att stimulera och utmana de språkstarka barnen, och samtidigt kompletterar det komplexa språket med ett enklare språk, förtydliganden och enskilda instruktioner så att de barn som ännu inte kommit så långt i sin språkutveckling också ges möjlighet att förstå. När man använder en högre språklig komplexitet och ett mer utmanande ordförråd kan även användandet av icke-verbala och multimodala resurser göra språket greppbart för de språksvaga barnen. Till exempel kan viktiga och betydelsebärande ord tecknas (TAKK), och bildstöd (GAKK), rekvisita eller annan användning av konkreta föremål kan stötta förståelsen så att ett utmanande språk blir begripligt.
En tredje viktig faktor för att underlätta pedagogens arbete med att ge språkligt stöd och utmaning till alla barn oavsett deras språkliga nivå är tid. Flera pedagoger menade att det handlar om att försöka minimera stress och alltför snabba växlingar, både mellan aktiviteter och i samtal. Möjligheten att förstå hur det egna språkandet förstås och tas emot av barnen är beroende av att pedagogen hinner läsa av barnens reaktioner, och barnen behöver också tid att hinna formulera en respons och tid att eventuellt formulera en fråga om hen inte förstår. Pedagogen behöver också tid att lyssna på varje enskilt barn för att kunna ställa följdfrågor och följa upp vad barnen säger.

Sammanfattningsvis konstateras att alla pedagoger har barn som kommit olika långt i sin språkutveckling i den eller de barngrupper hen arbetar i, men språknivån kan vara mer eller mindre skiftande inom en och samma barngrupp. Oavsett barngruppens sammansättning så är strategier likt de ovan nämnda viktiga för att ta kunna möta alla barns individuella behov av språklig stöttning och utmaning. En medvetenhet om problematiken, och medvetna strategier för att möta utmaningarna kanske också kan öka känslan av tillfredsställelse i en ibland tidspressad vardag.

Referenser:

Larsson, K. & Björk-Willén, P. (2020). Språkutvecklande och flerspråkigt arbete i förskolan – Förskolan som arena för barns språkutveckling, rapport 2. Halmstads kommun.

Puskás, T. & Björk-Willén, P. (2017). Dilemmatic aspects of language policies in a trilingual preschool group, Multilingua 2017; aop. Doi: 10.1515/multi-2016-0025

Vygotski, L. (1978). Mind in society: The development of higher psychological processes. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Lämna en kommentar

Under Flerspråkighet, språk, språklig förebild, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Resan in i böckernas och läsandets värld

Barn behöver redan tidigt i livet utveckla en positiv relation till böcker och läsning. Carina Fasth (2011) beskriver utvecklingen av litteracitet (literacy) som det sätt som små barn närmar sig läsning och skrivning på. Utvecklingen stimuleras genom meningsfull interaktion med redan läskunniga personer. Barn skolas in i ett kulturellt litterat samhälle och experimenterar och leker med läsande och skrivande och upptäcker på så sätt det skrivna ordet. Jag vill försöka ge en bild av några olika faser som ofta framträder mer eller mindre tydligt i barns utveckling av läsvana, läsintresse och läskondis. Den här utvecklingen sker i bästa fall från det att barnet är riktigt litet, och är redan igång när barnen skolas in i förskolan. Men genom åren har jag mött flera barn som kommit till förskolan i treårsåldern och inte har vetat vad böcker är eller hur man använder dem. De behöver gå igenom samma faser, även om de ser lite annorlunda ut när barnen är äldre.

I ett barns första möte med böcker har de ingen aning om hur böcker används, och vad det innebär att lyssna på en saga. I dessa tidiga möten presenterar de vuxna böcker för barnet, som utforskar dem med hela kroppen och alla sinnen. De smakar på boken, bankar den i golvet, sitter på den, provar att öppna och stänga den o.s.v. Vill man hjälpa barn att upptäcka läsningen är det viktigt att ge respons på barnets interaktion med boken. Bara genom att den vuxne visar intresse för att barnet visar intresse för boken, kan barnets motivation att närma sig boken igen öka. Genom boken får barnet uppmärksamhet och kontakt med den vuxne, och boken kan på så sätt fungera som ett initiativtagande till samspel, kontakt och kommunikation. Den vuxne visar också sitt eget läsintresse genom att bjuda in till kontakt kring böcker, och visar och förebildar hur man kan använda dem. Det kan handla om att bläddra, benämna bilder eller kommentera det som barnet pekar på. Det här väcker en nyfikenhet på böcker och vad de kan erbjuda i samspelet med andra människor.

Barnets uppmärksamhet på boken/läsningen är i den här fasen i regel mycket kort, det kan röra sig om några sekunder i taget. Men även om det är ögonblicksstunder så brukar barnet återkomma till boken eller den vuxne ofta och då kan man fånga flera korta stunder istället för en längre.

För barn som nyss börjat upptäcka böcker och läsning är det ofta till stor hjälp att läsa interaktiva böcker. I interaktiva böcker handlar det inte bara om läsning utan även om att boken uppmanar till någon typ av handling, exempelvis att knacka på dörrar, leta efter något, trycka på knappar eller svara på någon fråga som boken ställer till läsaren. För små och relativt läs-ovana barn kan interaktionen fungera koncentrationshöjande. Det blir lättare att fokusera och lyssna om jag förväntas göra saker under tiden.

Vid det här laget har de flesta barn förstått att det kan vara roligt med böcker. Det är ett sätt att känna gemenskap, att få komma nära en vuxen, och ett sätt att umgås. Om de vuxna fortsätter att locka till läsning kan nyfikenheten på böcker snart förvandlas till läsintresse. För den vuxne är det viktigt att tänka på att fortsätta anpassa lässtunden och kontakten med böcker så att det passar barnets uthållighet, språkliga förmåga och koncentration. Barnet blir så småningom van vid att böcker finns och hur de används i olika miljöer (t.ex. att läsning av kokböcker vid matlagning skiljer sig från läsning av morgontidningen vid frukostbordet, och från läsningen av bilderböcker vid läggdags). Barnet har också förstått att böckerna kan vara ett roligt inslag i leken.

De vuxna kan hjälpa barnet att komma vidare med sin läsning genom att presentera barnet för olika böcker och genrer. Det är också viktigt att lyssna på barnens frågor och funderingar kring det lästa. Det gör barnen vana vid att använda boken som ett verktyg för tanken och som ett lärverktyg. Barnet blir också en aktiv konsument av det lästa, en medskapare av berättelsen. Barnet konstruerar sin förståelse av det lästa i interaktionen med den vuxne.

Har man inte redan skapat rutiner kring läsningen är det också hög tid att göra det nu. Rutiner skapar en vana av läsande, och ger också den mängd läsning som behövs för att barn ska utveckla ett rikt språk. Det kan handla om att alltid läsa före läggdags eller efter lunchen. Men det kan också handla om var man läser, eller att alltid ta med böcker som färdunderhållning i bilen eller på bussen. Att alltid ge böcker i present vid födelsedagar, som julklapp, eller på barnkalas.

Barnets är vid det här laget en läsare, och uppfattar läsningen som en del av livet eftersom det finns vanor och rutiner kring läsningen och eftersom barnet har omfattande kunskaper om läsningens funktion. Att frångå de vanliga läsrutinerna kan väcka starka känslor och barnet protesterar då. Lässtunden vid läggning kan vara närmast att betrakta som helig, den vill barnet absolut inte gå miste om.

Barnet har alltså vid det här laget mött många olika typer av böcker och har förstått att böcker kan användas på olika sätt; som avkoppling, underhållning, informationssökning och mycket mer. Alla dessa möten med böcker och texter gör att barnet förhoppningsvis har utvecklat en god läskondis, och nu kan lyssna länge utan att tappa koncentrationen. Barnet kan också lyssna med stor behållning av det lästa. Nu efterfrågar barnet läsningen på egen hand, och utmaningen för de vuxna är ofta att hitta tid till att läsa så mycket och så ofta som barn och vuxen vill. Barnet har blivit en bokslukare, redan innan barnet själv kan läsa.

Under hela resan från nybörjare till bokslukare har det varit viktigt att välja böcker utifrån barnets intressen, språkliga och kognitiva nivå. Den utmaningen kvarstår – och det är mycket värt att ha ett närliggande bibliotek som kan erbjuda den mängd böcker som krävs när barnen kommit upp i bokslukaråldern. Det är också otroligt värdefullt att kunna få hjälp av bibliotekarier som kan lotsa barnet rätt i det stora utbud som finns.

Barns resa in i böckernas och läsningens värld upphör aldrig att glädja och inspirera mig. Detta att gå från att vara en nybörjare på böcker, till att bli ett bokproffs är så roligt att följa. Och det är rätt så fantastiskt egentligen, att den här processen sker på bara några få år. Men det är viktigt att tänka på att vi vuxna spelar en avgörande roll för hur den här resan blir för barnet – de kan inte göra den på egen hand utan är beroende av att vi ger dem en biljett och hjälper dem att hålla styrfart framåt. Som Vygotskij sade (1978); ”Barn socialiseras in i den intellektuella tillvaro som omger dem.” Om vi vill att den tillvaron ska vara läsande måste vi ta oss tid och möjlighet att vara läsande förebilder. Både hemma och i förskolan.

För att sammanfatta det hela…

  1. Barnet blir presenterad för böcker
  2. Barnet blir nyfiken på böcker
  3. Barnet blir intresserad av böcker
  4. Barnet blir van vid böcker
  5. Barnet blir en läsare
  6. Barnet blir en bokslukare

 

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, Förebyggande arbete, Förskola, läs- och skrivutveckling, läsfrämjande, läsning, litteracitet, språklig förebild, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Ny bok: Språklig förebild i förskolan – Kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande

Det brukar sägas att allt har sin tid… Efter att ha varit föräldraledig i över ett år börjar jag nu förbereda mig för att börja jobba – och blogga – igen. Så här kommer ett första inlägg efter en lång tystnad.

Och i detta inlägg vill jag bara berätta att alldeles nyligen utkom min andra bok. Efterföljaren till Att få barnets språk att växa  heter Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Utgivningen av denna bok blev en väldigt lång process… det har tagit ungefär två år längre tid än beräknat. Men då är det extra roligt när allt äntligen är klart!

Förlaget skriver i sitt pressmeddelande: ”Boken handlar om att vara samtalspartner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärksamhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet. Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling.”

Bokens målgrupp är yrkesverksamma pedagoger i förskolan (alla kategorier som arbetar i barngrupp), studerande vid förskollärar- och barnskötarutbildningen, samt förskolechefer.

Trevlig läsning! Hälsningar Karolina

 

PS: Boken ges ut av Gothia förlag och säljs i de stora nätbokhandlarna (och i välsorterade bokhandlar).

Lämna en kommentar

Under böcker, Författare, Förskola, förskollärare, lärare, språklig förebild, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk