Etikettarkiv: andraspråksinlärning

Ett andraspråksperspektiv på högläsningen i förskolan – språkliga strukturer som är svåra för andraspråksinlärare av svenska (del 1)

Bakgrund

Högläsning som pedagogisk aktivitet kan varieras i det oändliga. Boken i sig är inte per automatik pedagogisk, men när vi läser böcker, samtalar om dem och genomför lekar och aktiviteter utifrån bokens språk och innehåll så har vi möjlighet att erbjuda barnen lustfyllda aktiviteter som gynnar deras språkutveckling. I dessa sammanhang har vi också goda möjligheter att anpassa aktiviteterna så att de tar sin utgångspunkt i barnens behov.

Det är vanligt att vi som arbetar i förskolan skapar pedagogiska upplägg utifrån bilderböcker. Ofta tar vi vår utgångspunkt i bokens handling – d.v.s. innehållet. Det kan innebära att vi stärker barnens förståelse för de olika aktiviteterna, skeendena och karaktärerna i boken – och att vi erbjuder barnen många tillfällen till interaktion och samtal kring innehållet, vilket naturligtvis är bra.

Det här inlägget (och vårens kommande inlägg) kommer dock att handla om ett annat sätt att tänka – där vi istället för att ta utgångspunkt i böckers innehåll, fokuserar på det språkliga innehållet. Jag måste säga att jag sällan (i stort sett aldrig!) möter pedagogiska upplägg som utgår från det språkliga innehållet i boken – exempelvis med fokus på återkommande grammatiska strukturer. Kanske beror det på att skönlitterära böcker generellt är bra på att locka in oss i den litterära värld som författaren målar upp. Och vi som läsare är bra på att stanna kvar i denna värld – alltså i bokens handling och miljö. Erfarenheten säger mig att det kan vara både ovant och svårt att studera och analysera det språkliga innehållet i en bok, och i förlängningen att planera undervisningen utifrån de språkdidaktiska möjligheter som ryms däri.

Ett andraspråksperspektiv i förskolans språkundervisning

Varför ska vi analysera det språkliga innehållet då? Här behöver jag backa bandet en aning och förklara vad jag arbetar med. Sedan 2018 har jag haft ett särskilt fokus på förskolor i mångspråkiga, segregerade och utsatta områden. Många barn i dessa förskolor har fler och större utmaningar vad gäller att erövra utbildningsspråket än vad barn i andra områden har. Det handlar om olika påverkande faktorer såsom exempelvis att den socioekonomiska situationen påverkar barnens språkutveckling på olika sätt, bland annat genom föräldrarnas möjligheter att stimulera barnens språk (Johnson, Riis & Noble, 2016; Perkins, Finegood & Swain, 2013; Neuman, Kaefer & Pinkham, 2018) men också genom att låg SES kan ge ökad stress, trångboddhet, sömnbrist och intag av mindre näringsrik kost som sekundärt påverkar barnens språkutveckling. Det handlar också om faktorer inom ramen för förskole/skolhuvudmannens organisation, såsom exempelvis att pedagogernas utbildningsnivå i förskolor i utsatta områden ofta är lägre än i andra förskolor (Persson 2014, 2017 och 2020; Larsson & Björk-Willén, 2020a och 2020b; se även internationell forskning Neuman, Kaefer & Pinkham, 2018; Massey, 2007). Flera experter hävdar också att andelen förskollärare behöver vara större, barngrupperna mindre och personaltätheten högre i socioekonomiskt svaga områden (Andersson & Sandberg, 2019; Sandell Ring, 2021).

I Halmstad (liksom i många andra kommuner i Sverige) har majoriteten av invånarna i de utsatta områdena annan språklig och kulturell bakgrund, och lokalt i dessa områden är svenska språket alltså ett minoritetsspråk. På förskolorna i dessa områden är det få eller inga barn som talar utbildningsspråket (svenska). De flesta barn talar ett eller flera andra språk i hemmet och lär sig svenska som andraspråk i förskolan. Här kan ett andraspråkperspektiv i undervisningen vara värdefullt för barnen, och dessutom hjälpa pedagoger att arbeta systematiskt och strukturerat för att barnen ska ha möjlighet att lära sig utbildningsspråket till den nivå som krävs för att klara skolan. 

Andraspråksperspektiv – att fokusera på språk och språkliga strukturer

Att arbeta systematiskt och strukturerat i förskolan är svårare än vad det låter när många arbetsdagar inte blir som man tänkt sig. Detta har inte minst visat sig de senaste åren när pandemin genererat stora utmaningar med bemanning, närvaro, föräldrakontakt m.m. I det här perspektivet är högläsningen en rutin som möjliggör systematik och struktur även i tider av personalbrist, målträngsel och annat som kan ställa till det i vardagen.

Som jag skrev ovan kan språkliga analyser kännas både svåra och ovana, och därför behöver vi öva på det arbetssättet, vilket vi återkommer till. Men vi behöver också lära oss mer om språk och de språkliga strukturer i det svenska språket som vi vet är svåra för andraspråksinlärare av svenska. Nedan följer därför en kortfattad översikt som inte på något vis är fullständig, men som enligt min bedömning sammanfattar de mest relevanta språkliga strukturerna och områdena för pedagoger som arbetar med barn som lär sig svenska som andraspråk i förskolan. (För en djupare och mer fullständig genomgång hänvisas till Hyltenstam & Lindberg, 2013).

Utmaningar för barn och elever som har svenska som andraspråk – en kortfattad översikt

1. Ordförråd: Ord är tveklöst de viktigaste byggstenarna i språket, och i alla språk finns det dessutom ett mycket stort antal ord att lära, till skillnad från exempelvis språkljud och grammatiska regler som är mer avgränsade språkliga områden att erövra.

Att utveckla ett grundläggande ordförråd i ett språk kan gå förhållandevis snabbt (ett eller ett par år). Men hastigheten i processen hänger självklart ihop med hur rik exponeringen är, hur många tillfällen att praktisera språket individen har (och hur många relationer hen har att göra det i), samt individens egna språkliga förmågor. Men att erövra ett djupare ordförråd som inte bara täcker behovet av vardagskommunikation utan även innefattar lågfrekventa och ovanliga ord samt mer ”ämnesinriktade” ord tar längre tid. Det innefattar att organisera ordförrådet med överordnade och underordnade begrepp, att bygga kopplingar mellan ord som hör ihop, kunna se likheter och olikheter i egenskaper och utveckla en sådan förståelse för orden som gör att man kan kategorisera dem. Exempel: De flesta av oss känner till djuret kamel. I biologiämnet studeras djur och växter mer ingående och ett ämnesordförråd kopplat till kameler i biologiämnet skulle kunna innebära att känna till att ordet kameldjur även är beteckningen för en familj med partåiga hovdjur där bl.a. dromedarer, lamor, alpackor och vicunjas ingår. Utvecklingen av ämnesordförråd, men även av lågfrekventa ord, hänger självklart ihop med exponering och praktik av sådana ord. Således kan ett bristande ämnesordförråd bero på att exponeringen och praktiken av sådana ord är begränsad. (Detta gäller för både förstaspråks- och andraspråksinlärare.)

Men vilka ord är egentligen lågfrekventa och ovanliga? Ja det beror såklart på språkbruket i de arenor där den språkliga exponeringen äger rum. Låt oss fundera på ett exempel: Om jag åker till USA för att lära mig engelska och direkt får en praktikplats på NASA så kommer jag troligtvis att lära mig många ord som infödda talare av engelska skulle klassificera som lågfrekventa och svåra (densitet, altitud, lyftkraft, plasmatillstånd). Har jag med mig min svenska familj till det nya landet kanske mitt engelska ordförråd däremot kommer sakna många ord som anses vanliga (exempelvis köksredskap och möbler). Det beror på att jag kommer att fortsätta prata svenska i hemmet, och därför kommer varken jag eller mina barn att exponeras för sådana ord i vårt andraspråk engelska. Just ”hemmaorden” är det många lärare som vittnar om att andraspråksinlärare av svenska saknar. Många barn som lär svenska som andraspråk möter svenskan endast i förskola och skola, och där används inte dessa ord. I våra verksamheter har vi andra miljöer som formar det språk vi använder när vi samtalar med barnen.

Men ovanliga och lågfrekventa ord kan såklart också vara sådana ord som sällan används i talspråk, men oftare i skriftspråk. Exempel på sådana ord är:

– beskrivande ord (adjektiv) exempelvis rödvitrandig, glad, arg, gravid, död, uppgiftsorienterad, suggestiv eller fascinerad. (Adjektiven ska sedan dessutom böjas för att bli kongruenta; se nedan). Utöver det måste man även lära sig att komparera (jämföra) dem, vilket vanligtvis sker med ändelserna -are och -ast. Exempel på adjektivkomparation är [fin, finare, finast] eller [snäll, snällare, snällast]. I svenskan är dock en hel del vanliga adjektiv oförutsägbara i sitt böjningsmönster, exempelvis bra, bättre, bäst eller liten, mindre, minst. Några adjektiv kompareras dessutom med mer/mest [uppseendeväckande, mer uppseendeväckande, mest uppseendeväckande] eller inte alls (gravid, död).

– abstrakta ord (ord som inte går att ta på – som enbart kan uppfattas i tanke/fantasi) exempelvis nyhet, kärlek, kultur, undervisning, månad, aggression och revolution.

2. Kontextoberoende språk: Detta med kontextoberoende språk hänger ihop med ordförrådet, men vi ska börja i en annan ände. Språkande mellan människor är multimodalt och innefattar verbalt språk, kroppsspråk, rörelser, tonläge m.m. Vi använder alltså en mängd resurser för att kommunicera med varandra. Detta gör att vi kan dra nytta av multimodala resurser när vi kommunicerar om det som är nära – det som finns framför oss eller det som sker här och nu. Vi kan till exempel peka, hämta eller visa vad vi menar. Detta språkande är alltså kontextberoende, det baseras på kontexten vi befinner oss i. Men vi behöver också kunna använda språk som beskriver det icke närvarande och det som skedde/sker i en annan tid och på en annan plats. Sådant språk baseras på där och då – och handlar alltså om det som är utanför den kontext där vi befinner oss när samtalet sker. För att kommunicera sådant språkligt innehåll behöver vi använda det verbala språket på ett annorlunda och ofta mera komplext sätt. Till exempel krävs fler beskrivande tidsord (ex: igår, imorgon, förra året, då, till sist m.fl.) och vi behöver även foga samman satser med konjunktioner (ex: och, eller, men, samt, medan m.fl.) för att beskriva samband. 

3. Resonerande språk handlar om att med språkets hjälp belysa något ur olika perspektiv – genom att lyfta fram exempelvis fördelar och nackdelar, och argumenterande språk handlar om att med språkets hjälp ta ställning för eller emot något. Detta är också något som är svårt för andraspråksinlärare (såklart svårt för alla yngre barn oavsett språk) och som kräver övning. I förskolan handlar det om att väcka tankar om sådant vi upplever, och uppmuntra barnen att uttrycka sig kring sina känslor och tankar av bra eller dåligt/för eller emot, likheter/skillnader, roligt eller tråkigt o.s.v. Vi behöver vara barnens förebilder och resonera och argumentera tillsammans med dem om vardagsnära och bekanta företeelser.

4. Genus (utrum – en bil och neutrum – ett hus)och Bestämdhet (species). Den obestämda artikeln i svenska är en och ett vilka står framför sitt funktionsord (en bil, ett hus). Den bestämda artikeln däremot är efterställd (bilen och bilarna samt huset och husen). Som andraspråksinlärare behöver man lära in genus för varje ord, det finns ju ingen solklar logik i om det heter en eller ett. Det här är inte någon viktig eller avgörande kunskap för att utveckla ett språk som fungerar bra i skolsammanhang. Det är en formsak, och därför ingenting som vi behöver träna explicit med barnen. Däremot kan vi tänka på att använda genus när vi exempelvis benämner för barnen. ”Titta, där står EN grön lastbil” istället för ”Titta! Lastbil!”.

5. Numerus (singular – en bil, och plural – två bilar). Även pluraländelserna är knepiga i svenskan och måste läras in ord för ord. Jämför t.ex. pluraländelserna i följande ord: två kakor, två stolar, två tabletter) och som också kompliceras av att vissa ord är oförändrade i plural (ett skåp – två skåp) och att vissa ord inte följer något regelbundet mönster (en bok – två böcker).

6. Kongruens vad gäller genus, numerus och bestämdhet. Detta innebär att vissa typer av bestämningar korresponderar med huvudordets genus, numerus och species.
Ex: en gul bil, ett gult hus, gula bilar, den gula bilen, de gula bilarna, bilen är gul, huset är gult, bilarna är gula. Kongruens är alltså ett böjningsmönster, där vi ”matchar” orden i frasen med varandra på ett regelbundet sätt. Har man lärt sig svenska som förstaspråk är detta ingenting man tänker på, det är inbyggt i ”språkkänslan” och går automatiskt, men för andraspråksinlärare kan det vara svårt.

7. Prepositioner, d.v.s. lägesord såsom exempelvis i, på, under, över, bakom, framför och mellan. Olika språk uttrycker lägen på olika sätt och detta kräver övning, och ibland kan även förståspråkstalare använda prepositioner på ett felaktigt sätt.

Ex: Var sitter hunden? I snön? På snön? Över snön? Vid snön?

8. Svenskan är ett V2-språk. Bara rubriken i detta stycke kan låta skrämmande för alla som tycker grammatik är knepigt. Men det är egentligen inte så svårt och här kommer en mycket enkel förklaring. V står för verb – alltså saker man kan göra (till exempel se och höra). Det finns finita verbformer vilket betyder att de ensamt kan utgöra predikatsledet i satsen (Jag ser, Igår såg jag), eller infinita verbformer vilket betyder att de inte ensamma kan utgöra predikatsled (jag vill se, jag ska se, jag hade sett). Som ni ser så krävde de infinita verbformerna ett hjälpverb – det går inte att säga ”jag se” eller ”jag sett”. I V2 så står siffran 2 för verbets position i satsen.

Att svenskan är ett V2-språk innebär att det finita verbet är låst till andra plats i huvudsatser, oavsett om satsen inleds med subjekt (exv. jag köper böcker) objekt (exv. böcker köper jag ofta), adverbial eller annat icke-subjekt (exv. imorgon köper jag böcker). Märkte du att verbet köper hela tiden hamnade som ord nummer 2 i meningarna ovan? Annars – kolla igenom exemplen en gång till!
Detta är något som ofta är svårt för andraspråksinlärare och satser uttrycks då gärna med ordföljden s+v (subjekt + verb) oavsett hur satsen inleds. Visst känner du igen den felaktiga meningsföljden i följande exempel: Imorgon jag köper böcker, Hamburgare jag gillar mycket, Igår jag gick inte till skolan.

9. Verbtempus. Andraspråksinlärare utvecklar oftast enkla finita verbformer såsom presens (jag läser)och preteritum (jag läste) först, medan sammansatta tempus som perfekt och pluskvamperfekt (alltså har läst och hade läst) uppträder senare.

10. Negationers placering. I svenskan ska negationer placeras efter det finita verbet i huvudsatser (Ex: Han springer inte, hon sover inte), men i många andra språk placeras istället negationer före verbet. Detta kompliceras ytterligare av att svenskan placerar negationer före det finita verbet i bisatser. Många med mig har säkert lärt sig BIFF-regeln i skolan, d.v.s. i Bisats kommer Inte Före det Finita verbet.

11. Frågekonstruktioner. Svenskan är ett SVO-språk, vilket betyder att subjekt kommer före verb och objekt. Men i frågor används omvänd ordföljd vilket innebär att predikatet då kommer före subjektet. Jämför exempelvis påståendet ”Du lånar böcker” med motsvarande frågekonstruktion ”Lånar du böcker?”.

12. Bisatser. Dessa satser hängs ofta på en huvudsats med hjälp av en bisatsinledare. Du kan känna igen bisatserna med hjälp av just bisatsinledarna som exempelvis är:
– att
– om
– när, medan, innan, tills
– för att
– så
– därför att, eftersom
– ifall
– trots att, fast att, även om
– som, såsom, liksom

För att tydliggöra kan du kika i tabellen nedan. Först ser du huvudsats, och i andra kolumnen ser du bisatsen som inleds med en bisatsinledare.

HuvudsatsBisats
Jag är gladför att du finns.
Du var fem årnär du lärde dig att cykla.
Vi tar med ett paraplyifall det börjar regna.

13. Verbpartikel är ord som binds till verben för att specificera deras betydelse, exempelvis köra av, köra om eller köra på. När jag tänker på verbpartiklar så är det framför allt i en av förskolans lärmiljöer som jag kan se att vi har ett gyllene tillfälle att låta barnen få chansen att höra dem – i kapprummet. Vi ska ta på eller ta av jackor, trä i armarna i ärmarna, stoppa in vantarna, knyta upp snörena, hänga upp byxorna, trampa i stövlarna, kliva ur overallen, dra upp eller dra ner blixtlåset, gå in eller gå ut genom dörren o.s.v.

Avslutning

Översikten ovan ger exempel på språkliga strukturer och områden som kan vara svåra för andraspråkinlärare av svenska. Pedagoger behöver inte kunna allt detta självständigt, men det kan vara bra att känna till och ha ett hum om vilka strukturerna är. Och med sådan kunskap kan dessa strukturer ges uppmärksamhet på olika sätt redan under förskoletiden. Vi kan tänka på att inkludera genus, benämna genom att säga en kort mening istället för enbart ordet (”En stor lastbil”, istället för enbart ”lastbil”). Vi kan betona ord och ge modeller för vissa språkliga strukturer på ett tydligare sätt när vi leker och samspelar med barnen. Självklart behöver jag inte skriva att allt detta bör ske i lustfyllda och meningsfulla aktiviteter, men jag väljer att betona det ändå. Meningsfullhet, motivation och lust är såklart helt grundläggande! Det handlar alltså INTE om att bedriva formell språkundervisning med barnen, utan om att stödja barnens språkutveckling genom att ta ett andraspråksperspektiv och skapa språkrika aktiviteter där pedagogen med ett medvetet förhållningssätt kan stimulera, lyfta fram, förklara eller modella olika språkliga strukturer. För att konkretisera och bygga en brygga till praktiken så kommer jag i följande inlägg ge exempel på några pedagogiska upplägg till bilderböcker. För frågar du mig så är högläsning med efterföljande lek/interaktion det enklaste sättet att få till roliga, meningsfulla och språkrika aktiviteter där vi inkluderar språkliga strukturer som vi vet att andraspråkinlärare kan ha svårt att tillägna sig.

Avslutningsvis vill jag betona att alla tillfällen att utveckla sagan genom lek och interaktion är värdefulla för barn – men med det sagt så ligger det ju i vårt uppdrag att stimulera och utmana varje barn där barnet befinner sig. Och i det sammanhanget är ett andraspråksperspektiv viktigt för att stötta våra barn som lär sig svenska som andraspråk – särskilt om de vistas i en förskola där få eller inga barn talar svenska som modersmål.

Referenser

Andersson, A. & Sandberg, E. (2019). Förskolan – en god investering i jämlika livsvillkor. Delrapport från Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm. Hämtad 2019-06-09 från https://stad.stockholm/utredningar-statistik-och-fakta/utredningar-och-rapporter/social-hallbarhet/

Hyltenstam, K. & Lindberg, I. (2013). Svenska som andraspråk – I forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur.

Johnson SB, Riis JL, Noble KG. (2016) State of the Art Review: Poverty and the Developing Brain. Pediatrics. 137(4):e20153075

Larsson, K. & Björk-Willén, P. (2020a). Att leda språkutvecklande och flerspråkigt arbete i förskolan – en huvudmans arbete med att skapa förutsättningar för alla barns språkutveckling. Halmstad: Barn- & ungdomsförvaltningen, Halmstads kommun.

Larsson, K. & Björk-Willén, P. (2020b). Språkutvecklande och flerspråkigt arbete i förskolan. Halmstad: Barn- & ungdomsförvaltningen, Halmstads kommun.

Neuman, S. B., Kaefer, T. & Pinkham, A. M. (2018). A double dose of disadvantage: language experiences for low-income children in home and school. Journal of Educational Psychology 110, 102-118. Doi:10.1037/edu0000201

Perkins SC, Finegood ED, Swain JE. Poverty and Language Development: Roles of Parenting and Stress. Innovations in Clinical Neuroscience 2013;10(4):10–19

Persson, S. (2020). Förskolans likvärdighet och det kompensatoriska uppdraget. I A-L. Lindgren, N. Pramling & R. Säljö (red.) Förskolan och barns utveckling (2:a uppl.), (s. 229-242). Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Persson, S. (2017) Förskolans likvärdighet och det kompensatoriska uppdraget. I Förskolan och barns utveckling av Lindgren, A., Pramling, N., & Säljö, R. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Persson, S. (2014). Förskolan och social jämlikhet. I O. Sernhede & I. Tallberg Broman (red.) Segregation, utbildning och ovanliga lärprocesser, (s. 94-111). Stockholm: Liber AB.

Sandell Ring, A. (2021). Mångfaldens förskola – Flerspråkighet, omsorg och undervisning. Lund: Studentlitteratur.

Lämna en kommentar

Under andraspråksperspektiv, Förskola, förskollärare, Flerspråkighet, Högläsning, modersmål, ordförråd, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Flerspråkig broschyr om små barns språk

Majoriteten av världens befolkning är flerspråkig. Med modersmål menar man det eller de förstaspråk som lärs in och talas i hemmet i samspel med vårdnadshavare, syskon, familj och vänner. Modersmålet har stor betydelse för utvecklingen av barns och elevers språk, identitet, personlighet och tankar. Ett välutvecklat modersmål ger också goda förutsättningar för att lära sig svenska och andra språk.

hola

Att använda det egna språket handlar om att utveckla en identitet och kunna ge uttryck för sina känslor. När barn lär sig både modersmål och svenska får de tillgång till sin kulturella bakgrund och möjlighet att tillhöra två kulturer. Barn som befinner sig i en flerspråkig miljö utvecklar många gånger olika ordförråd på de olika språken. Det är vårdnadshavarna som ger barnet tillgång till modersmålet och dess begrepp, djup och omfång. Med ett starkt modersmål har barn och elever en större möjlighet att utveckla inte bara ett vardagsspråk utan också ett skolspråk på svenska.

Vi vet att viktiga aspekter i utvecklandet av barns modersmål och språk är att vi vuxna, vårdnadshavare, familj, vänner och pedagoger, språkduschar våra barn. Detta kan göras på en mängd olika sätt t ex genom att prata och diskutera med ditt barn på modersmålet får det träna på och utveckla sitt språk. Att läsa böcker, berätta sagor och historier, sjunga sånger och träna rim och ramsor på barnets modersmål är alla olika sätt att stärka ett barns språk-, läs- och skrivutveckling.

dittspråk

För att informera och inspirera vårdnadshavare till språkande i olika former, såsom läsande, berättande, ramsande och sjungande, har Interbib helt nyligen publicerat en broschyr kring små barns språk, Ditt språk och din röst…,  som riktar sig till vårdnadshavare med barn i förskola och förskoleklass. Syftet med materialet är att främja och väcka läslust och berättarglädje samt visa på just modersmålets betydelse för en språk-, kunskaps- och identitetsutveckling. Broschyren finns tillgänglig på hela 48 olika språk och vill göra det mångspråkiga biblioteket mer känt och tillgängligt för alla vårdnadshavare och barn oberoende av talat språk.

Broschyren som i första hand är framtagen för användning av bibliotek och BVC är också en tydlig och värdefull tillgång för våra förskolor- alla verksamheter som möter vårdnadshavare och barn.

Broschyren finns för nedladdning och utskrift hos Interbib och går även att beställa i tryck på flera språk såsom arabiska, engelska, franska, kinesiska, persiska, polska, ryska, somaliska, svenska och thai. Den tryckta broschyren beställs då via mail (ib.ssb@stockholm.se). Broschyren är framtagen av Internationella biblioteket i samarbete med läns- och regionbiblioteken med stöd av Kulturrådet 2015.

1 kommentar

Under Förskola, förskollärare, Flerspråkighet, läsfrämjande, modersmål, pedagog, vårdnadshavare

Kommunikationsstöd för männsikor på flykt

Överallt, i tidningar och på TVs nyheter hör och ser vi om alla människor som idag är på flykt undan krig och terror i andra länder. Efter många gånger långa och skräckfyllda resor landar de någonstans i Sverige.

Att komma ny till inte bara ett land utan också en främmande kultur och ett främmande språk är en utmaning för vem som helst av oss, som studenter eller som arbetskraft. Att komma ny till dessa förutsättningar och dessutom ha en oönskad flykt med sig i ryggsäcken ställer ytterligare krav på alla individer, vuxna som barn.

I mötet med det svenska samhället uppstår kommunikationskrav och då också kommunikationssvårigheter då vi inte talar samma språk. Många förskolor och skolor uttrycker idag en önskan om att på bästa sätt kunna möta dessa barn och vårdnadshavare då de kommer till våra verksamheter. Språk och kommunikation spelar en många gånger avgörande roll för hur den första erfarenheten och känslan blir.

Det kan också vara svårt att sätta ord på det man har upplevt. Då kan bilder som stöd i kommunikationen många gånger vara till stor hjälp, särskilt när språket inte räcker till. Ett visuellt stöd ger ett gemensamt språk, bildspråket, och en trygghet för alla parter i att faktiskt säkerställa en viss förståelse i samtalet.

komhit

Bildstöden på komhit.se är framtagna för att underlätta samtala med människor som flytt från svåra omständigheter. Materialet KomHIT—kommunikationsstödjande insatser är framtaget med medel från Arvsfonden.

Bildstöden har 35 bilder på varje uppslag. Några av orden är vanliga och fungerar bra i många olika situationer. Andra ord är mer specifika för den situation den som flytt befinner sig i. Bilderna har ord både på svenska, engelska och arabiska. Bildstöden är gjorda på Bildstöd.se och går att ladda hem och kan användas digitalt. Bildstöd är en webbtjänst där du kan tillverka bildstöd på egen hand utan kostnad.

bildstod-logo

1 kommentar

Under elever, Förskola, Grundsärskola, grundskola, gymnasiesärskolan, Gymnasieskolan, vårdnadshavare

Språkstimulerande barnlitteratur

På Flerspråkighet i fokus 2015 pratade Margareth Sandvik, professor i norsk didaktik vid Högskolan i Oslo och Akershus, om hur man skapar förutsättningar för en stimulerande språkmiljö i den flerspråkiga förskolan. Hon ställde sig också den viktiga frågan om hur kan man kan utvärdera den egna verksamheten utifrån de framsteg barnen gör.

Margareth Sandvik började med att ge den svenska publiken en bakgrund till den norska förskolans utmaningar. Hon beskrev en situation med stora kunskapsklyftor mellan olika barn, och mellan olika grupper, både språkligt och fakta/kunskapsmässigt. Flerspråkiga familjer använder förskolan mindre än enspråkiga barn i Norge, och flerspråkiga barn lyckas i mindre utsträckning i skolan.

Precis som i Sverige bygger den norska skolans undervisning på majoritetens språk och erfarenheter. Det gagnar sällan de flerspråkiga barnen som oftast tillhör minoriteten och saknar en del förkunskaper och erfarenheter som majoriteten har.

Margareth Sandvik beskrebv sedan en studie som hon och hennes kollegor gjorde. Inom ramen för studien skapade och använde man materialet ”Lär mig norsk för skolestart”. Översatt till svenska heter det ”Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan”, vilket säkert klingar bekant för många av er.

I studien ville man:

  • Språkstimulera med hjälp av litteratur.
  • Kartlägga barnens framsteg och därmed den egna verksamhetens kvalitet
  • Jobba med övergångarna till skolan.
  • Samarbeta med hemmen.

Resultaten av studien var tämligen sensationella och alldeles fantastiska. Barn som inte kunde någon norska alls när de började på förskolan, presterade över genomsnittet i klass 1 vad gäller bland annat läsförståelse och ordförråd. Man arbetade med att fördjupa barnens reflekterande kring böcker och texter. Pedagogerna arbetade med olika strategier för boksamtal, de ställde öppna och kognitivt utmanande frågor och var själva förebilder genom att inte ha färdiga svar på frågorna de ställde. Margareth Sandvik gav exempel på en bra och en dålig fråga att arbeta med utifrån Alfons Åberg. En dålig fråga är ” Vad har Alfons för färg på sin tröja?” medan en bra fråga som utmanar barnens språk och tänkande i samtalen är ”Jag undrar om Alfons har någon mamma?”.

Pedagogerna på förskolorna som deltog i studien arbetade utifrån följande punkter.

  • Gå från det enkla till det svåra.
  • Utgå från barnets förförståelse.
  • Använd rekvisita. Konkretiseringsföremål gör textens innehåll till här och nu. KOnkretiseringen gjordes på olika sätt, t.ex. med hjälp av språkväskor, gosedjur, måla/rita, lera m.m.)
  • Förenkla texten (både innehåll och struktur) i början. Försvåra efterhand.
  • Gå från det kontextbaserade till det kontextoberoende (släpp på konkretiseringen efterhand och börja ställa utmanande frågor).

För att konkretisera för OSS I PUBLIKEN, gav Margareth oss en närmare inblick i ett av förskolornas arbete kring en bok vid namn ”Nisse hos frisören”. Pedagogerna valde boken utifrån att de flesta barn har erfarenhet av att gå till frisören. Man läste boken och tittade och benämnde olika föremål relaterade till boken. Efter det gjorde man en utflykt till en frisör. Där fortsatte man att utveckla barnens begreppskunskap genom benämning och samtal, ett upplevelsebaserat lärande. När man kom tillbaka till förskolan lekte man frisör, med ingången att sagan kan lekas överallt. Man ritade och målade, och satte sedan ihop bilder och texter som barnen berättade till en egen bok.

Hur blev det då med kartläggandet? Barnens framsteg observerades och dokumenterades på olika sätt, genom intervjuer och samtal, filmer, språkliga analyser… Pedagogerna kartlägger alltid parallellt med de aktiviteter man utför och de teman man arbetar med. Man kartlägger hela tiden och med ett formativt förhållningssätt. Man tittar i böckerna man arbetat med, lyssnar på det barnen berättar och ser vad de lärt sig och fått med sig av berättelsen. Vilka ord och uttryck som har fastnat.  Man har reflekterande samtal, och funderar på om barnen kunnat identifiera sig med innehållet, d.v.s. har de gjort några kopplingar mellan texten och jaget, texten och omvärlden, mellan olika texter? Pedagogerna har arbetat mycket med att spela in sig tillsammans med barnen, och transkribera, för att se och höra sig själva som pedagog/språkstimulerare.

Målet med arbetet är självklart flerspråkighet. Man tänker sig att de böcker man arbetat med blir till gruppens gemensamma referensramar, vilket minskar glappet mellan majoritetens och minoritetens olika erfarenheter och referensramar.

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, Förebyggande arbete, Förskola, Flerspråkighet, Kartläggning, modersmål, språkstimulerande arbetssätt, Språkutveckling, Tidiga insatser

Ämnesspecifikt språk hinder för andraspråksinlärare

Lotta Olvegård är doktorand vid Göteborgs universitet, på Institutionen för svenska språket. Hon har skrivit en mycket intressant avhandling om mötet mellan flerspråkiga elever och gymnasieskolans läroböcker i historia. I dessa läromedel finner man ett ämnesspecifikt och ofta abstrakt språkbruk, vilket begränsar många flerspråkiga elevers läsförståelse.

Vi har många gånger tidigare på bloggen skrivit om ordförrådets stora betydelse för att nå en god läsförståelse. Agneta Edwards skriver i sin bok ”Bilderbokens mångfald och möjligheter” att med så lite som 3000 ord kan man klara sig en vanlig dag på de flesta språk, som turister eller som nya i ett land. Men redan vid start i förskoleklass beräknas att eleverna måste ha minst det dubbla antalet ord för att kunna hänga med i undervisningen. Kraven ökar sedan drastiskt genom hela skoltiden. I årskurs 4 utsätts eleverna för ca 10.000 ord per år. Alla dessa ord måste inte införlivas i det aktiva ordförrådet, men eleverna behöver förstå majoriteten av dem. Eva-Kristina Salameh, med. dr i logopedi vid MAS, menar att det tar många år att nå ett ”skolspråk” på svenska, och för elever som kommer till Sverige sent är det svårt att komma ikapp. Klasskamraterna ordförråd fortsätter att utvecklas och eleverna med svenska som andraspråk måste därför hålla dubbelt tempo i sin ordinlärning. Ordförrådet kan därmed utgöra ett långlivat hinder för eleverna – det tar tid att göra det nya språket till ett verktyg för inlärning!

tid för tillägnande av andraspråk

Lotta Olvegårds avhandling visar också att det inte enbart är de nyanlända eleverna som har svårt att tolka språket i läroböckerna, utan även elever som gått flera år i svensk skola. Avhandlingsförfattarinnan började sin studie med att språkligt analysera ett antal lärobokstexter i historia. Sedan genomförde hon samtal om innehåll och språk i några av texterna med elever i gymnasieskolans historieundervisning. Samtalen fördes med elever med svenska som första- respektive andraspråk.

Som alla vet så förväntas elever i skolämnet historia på gymnasiet kunna läsa texter kritiskt och analytiskt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, om man inte vad och vem texterna handlar om. Eleverna måste också kunna analysera komplexa språkliga strukturer och tolka underförstådd information i texten. Lotta Olvegård poängterar att historieböckerna dessutom är skrivna med ett västvärldsperspektiv, och många historiska aktörer, platser och händelser tas för givna.

Lotta Olvegård drar bl.a. slutsatsen att andraspråksläsarnas svårigheter att förstå lärobokstexterna inte handlar om att de är generellt dåliga på svenska, utan på att de inte hunnit utveckla det ämnesspecifika skolrelaterade språkbruket som präglar lärobokstexter i olika ämnen. Hon menar vidare att detta ytterligare stärker argumenten för att alla ämneslärare även måste vara språklärare. Alla elevers språkutveckling är alla lärares gemensamma ansvar!

1 kommentar

Under Flerspråkighet, forskning, Gymnasieskolan, läromedel, ordförråd, språkförståelse, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Textförståelse, undervisning

Hallå Dakar – flytande svenska på sju månader

I skrivande stund har jag nyss startat om en spännande dokumentär på SVT2 – ”Hallå Dakar!” Ett svenskt färdtjänstföretag bestämmer sig för att öppna ett callcenter i Senegal. De söker ett antal språksnillen som på sju månader får lära sig prata flytande svenska. Om de lyckas kommer de att få jobb i företaget.
Dokumentären skildrar ett lustfyllt lärande av ett nytt språk, med kreativa metoder och i ständig dialog och interaktion. Jag älskar att se hur deras lärare Teresa tar med sina elever ut på stan för att uppleva, sätta ord på vad de ser och träna sina elevers hörförståelse genom att beskriva människor och aktiviteter i omgivningen. Det är underbart att se elevernas glädje när de sjunger och dansar till Peps Persson, sitter i ring och debatterar olika ämnen, eller tittar på och diskuterar filmen Jalla Jalla.
I dokumentären finns mycket att inspireras av för alla oss som på något sätt arbetar med elever som håller på, eller precis ska börja lära sig svenska. Om glädjen i att lära sig ett nytt språk. Hur mycket motivation och meningsfullhet spelar roll för inlärningsförmågan. Och hur snabbt en andraspråksinlärning faktiskt kan gå när förutsättningarna är de rätta, läraren kompetent och gruppen arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.
Dokumentären går i repris både 8/11 och 9/11 i SVT2.

2 kommentarer

Under Flerspråkighet, modersmål, Motivation, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning