Category Archives: pedagog

Informationsöverföring mellan logopedmottagning och förskola/skola

Många barn behöver träna sitt tal eller språk av olika anledningar. Bäst resultat nås om barnet får tillfälle att träna sitt språk ofta, i vardagen och i meningsfulla situationer. Förskolans och skolans pedagoger spelar en stor roll i barns språkutveckling, och en ännu större roll i att få till vardagasträning för de barn som behöver extra stöd att utveckla sitt språk.

Själv har jag arbetat många år i kommun, och har bara knappt ett års erfarenhet av att arbeta på logopedmottagning. Ändå minns jag tydligt att mycket tid gick åt till att jaga pedagoger och specialpedagoger på telefon i ambitionen att samverka och ha en dialog kring de barn som fått bedömning och/eller träning av språket på logopedmottagningen (självklart med godkännande från barnets vårdnadshavare). Att få åka ut till barnens verksamhet var en omöjlighet. Tid och ekonomi gjorde att ledningen satte stopp för det.

Som logoped i kommunen har jag upplevt samma sak. Vi vet ofta om att barnen har kontakt med logopedmottagningen – men vi vet inte vad som framkommit där eller vad logopedmottagingen rekommenderar att barnen ska träna och få stöd i. Föräldrar kan inte alltid återge logopedmottagningens rekommendationer, och informationsglappet blir ett faktum.

För att minska informationsglappet använder vi i Halmstad en informationsöverföringsblankett som underlättar för oss i arbetsvardagen. I korthet går det till så här:

informationsöverföring region till kommun

När barnet är på besök på logopedmottagningen frågar man vårdnadshavarna om de godkänner att förskolans pedagoger får information om barnets behov av stöd och träning. Man frågar också om det är ok att kommunlogoped kopplas in. Om vårdandshavarna är positiva så fyller man i en blankett. Den tar vårdnadshavarna sedan med till förskolans pedagoger.

På blanketten finns logopedmottagningens information, men också kontaktuppgifter till kommunlogoped. Anledningen till detta är att logopedisk information i skrift, ofta kryddad med facktermer såsom t.ex. ”dentalisering” eller ”pragmatiska svårigheter”, kan vara svårtolkad för pedagogerna på förskolan. De tar i så fall kontakt med kommunlogoped som åker ut till förskolan för att hjälpa dem att tolka informationen, samt översätta den till kvalitativa åtgärder som är rimliga och lämpliga i barngruppen och i förskolans kontext. Ofta skrivs en handlingsplan som tydliggör vad som ska göras, av vem, hur och när samt när en uppföljning ska ske.

Arbetssättet har fungerat väl. Samtliga inblandade sparar tid genom att viss informationsöverföring har standardiserats, och jagandet via telefon minskar. De insatser pedagogerna och kommunlogoped kommer fram till blir mer träffsäkra, eftersom vi har logopedmottagningens information om vad barnet behöver för stöd och träning. Många gånger ligger logopedmottagningens information helt i linje med vad vi sett i våra observationer av barnet, och då känns det tryggt att veta att det finns en samsyn. Men vad gäller ordförråd och språkförståelse händer det att vi blir förvånade – barnet har kanske stora brister i språkförståelse men döljer det i vardagen eftersom hen har goda strategier för att kompensera den svårigheten. Och storlek eller djup i barns ordförråd är näst intill omöjligt att bedöma enbart genom observation.

Det omvända gäller också. På logopedmottagningen träffar man barnet enskilt, i en lugn miljö där barnet kanske inte blir utsatt för distraktorer eller stressmoment som är vanliga i förskolans miljö. Det gör att pedagoger i förskolan många gånger ser behov som uppstår i samspel och lek med andra barn, behov som logopedmottagningen inte har en chans att upptäcka. När vi arbetar tillsammans på detta sätt blir vi starkare, och kvalitén för barnet ökar.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, pedagog, samarbete, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, vårdnadshavare

Linda Fälths avhandling, varvad träning ger bäst resultat

Linda Fälth hade arbetat som speciallärare i ett antal år när hon började forska. Hon hade många gånger sett elever som verkade utveckla sin läsning som förväntat, men vid en närmare titt kunde man se att det fanns brister i läsförståelsen. I hennes forskning The use of interventions for promoting reading development among struggling readers” (Linnéuniversitetet, 2013) har hon studerat elever i årskurs två som haft behov av specialundervisning i läsning, och som intensivtränat under sex eller sju veckor. Passen har varit korta, mellan 15 och 25 minuter. Hon har jämfört elever som tränat enbart avkodning, enbart läsförståelse samt elever som varvat avkodning och läsförståelse. En fjärde grupp hade ordinarie specialundervisning.

De elever som tränade både avkodning och läsförståelse har haft samma mängd tid som de andra. Eleverna i de tre första grupperna använde datorprogram, vilket specialundervisningsgruppen inte gjorde. En smula överraskande var det inte specialundervisningseleverna som fick bäst resultat, utan eleverna som tränade både avkodning och läsförståelse med hjälp av datorprogram. De närmade sig också de s.k. normalläsarna mest. Att notera är också att de som får kombinationsträning av både avkodning och läsförståelse INTE behöver dubbla tiden.

Resultaten visade sig vara stabila över tid. Eleverna testades igen ett år senare, och då hade avståndet till ”normalläsarna” minskat ännu mer. Kombinerad träning visade sig alltså vara effektiv både på kort sikt och på lång sikt. De positiva resultaten förstärks också av att det i den gruppen är färre elever som efter avslutad intervention fortfarande är i behov av specialundervisning i svenska.

Lämna en kommentar

Filed under Åk 1-3, dyslexi, elever, forskning, läsförståelse, Läsinlärning, läsning, lästräning, lågstadiet, pedagog, språk, Språkljud/fonem, Språkutveckling, svenska, Textförståelse, undervisning

”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”

 

Den 15/5 deltog jag i Tylösandsdagarnas spår ”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”.

Först ut som talare var Jan Mellgren, verksamhetschef på CfS – Center för Skolutveckling i Göteborg. Jan berättade om utmaningar i förskolan i Göteborg samt hur huvudmän bör leda systematiskt för att få till det språkutvecklande arbetet. Jan gav kritik mot top-down styrningen som många kommuner ägnar sig åt, och menade att förskolechefernas uppdrag behöver fredas. Huvudman bör ta bort onödiga processer så att förskolecheferna kan fokusera på det pedagogiska arbetet. Idag kan man på många håll se att sidoresurser har blivit huvudprocesser, t.ex. rekrytering och byggnation som då tar tid från det pedagogiska ledarskapet. HR behöver istället serva kring anställning, och bygg/planeringsavdelning bära lokalfrågorna.

Förskolechefen behöver i större utsträckning leda förskollärarna så att de i sin tur kan leda arbetslagen i det språkutvecklande arbetet. Vad behöver förskollärarna ha för förutsättningar för att leda arbetslagen? Jan nämner att det kan röra sig om tid för planering och reflektion, fortbildning kring samtalsledning eller ledarskap.

Dagen fortsatte med Anniqa Sandell Ring, författare till boken Låt språket bära och verksam i egna företaget Förskole & Skolutveckling Sandell Ring AB.

Anniqa förmedlade många tankeväckande budskap under dagen, bl.a. vikten av att inte förenkla språket i vardagen, utan istället utveckla det. Att låta barnen diskutera och lära varandra, så att de får praktisk erfarenhet och sätter ord på den.

Med nyanlända måste man kanske under en period förenkla språket för att öka förståeligheten för dem, men om vi sänker nivån på språket över längre tid så får de barnen jobba på en nivå som är kognitivt under det de skulle kunna klara av. Detta fenomen är bra beskrivet av Maiike Haijer i boken Språkinriktad undervisning.

Anniqa pratade vidare om att jobba genreinriktat i förskolan. De vanligaste texttyperna i förskolan är: Återge, Berätta, Beskriva, Instruera, Förklara, Argumentera och Diskutera.

Många tänkvärda tankar om språket i vardagen förmedlades: Vikten av att vara medveten om hur man som pedagog använder språket. Språkutveckling i förskolan sker när personalen talar på ett stimulerande sätt och utmanar barnens språk. Många studier visar att pedagoger generellt pratar för kortfattat och med för enkelt språkbruk. Övertydlighet är ett annat problem, pedagoger är så måna om att göra sig förstådda att de gestikulerar och visar, vilket gör att barnen inte behöver förlita sig på språket för att förstå. Språkforskare Veli Tuomela bekräftar den bilden i de av hans föreläsningar jag deltagit i. Han menar att förskollärare är skickliga på att vara förståeliga men att de behöver höja ribban på språket I praktiken handlar det om att prata med fler komplexa begrepp och att prata med fler bisatser, samt att oftare lämna kontexten – här och nu – för att prata om där och då och det abstrakta.

Det kan också handla om att använda språk med sådana grammatiska konstruktioner som vanligtvis är svåra i svenska språket, exempelvis verb med partikel (Verbet Ta kan följas av många olika partiklar exempelvis in, på, i, ut, till sig o.s.v.).

Jag lyfter på hatten för såväl Jan Mellgren som Anniqa Sandell Ring som gav oss åhörare en fantastiskt bra, genomtänkt och tankeväckande dag med många konkreta exempel.

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Flerspråkighet, Konferens, modersmålsundervisning, nyanlända, pedagog, social språkmiljö, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Förskolans dag 2017 firas med gemensam rutin för pedagogisk utvecklingstid!

Idag är det förskolans dag! Detta är en dag som firas i hela Sverige för att sprida kunskap om den utveckling och det lärande som sker för alla barn i förskolan året om. Vi firar såklart också i Halmstads kommun, i år med en glädjande nyhet!

Under många år har såväl chefer som personal i förskolan efterfrågat mer reflektions- och kompetensutvecklingstid. BUF har därför kraftsamlat på flera sätt och jobbat fram åtgärder för att möta behovet. Grundläggande är att vi idag vet från forskningen att en verksamhet utan reflektion inte når hög kvalitet.  I höstas fattade Barn- och ungdomsnämnden beslutet om att utöka studie- och planeringsdagarna till tre stycken per termin.

Vidare jobbade en arbetsgrupp med förskolechefer, förskollärare och barnskötare fram en gemensam rutin för pedagogisk utvecklingstid. En sådan rutin ser vi också som avgörande för att grunda för en likvärdig förskola – personalen i förskolan måste ges samma förutsättningar att fullgöra ansvaret för det komplexa uppdraget som förskolan har. Förskollärare har ansvar för undervisningen och ska i snitt använda minst två timmar i veckan åt planering och reflektion kring undervisningen. Likaså ska alla i arbetslaget ha möjlighet att delta i planering, uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten. Den tiden ska i genomsnitt uppgå till minst 4 timmar i veckan.

Pedagogisk utvecklingstid i förskolan är ett enormt steg framåt för verksamheterna, och förhoppningsvis även för barnens lärande. Att personalen får dessa förbättrade förutsättningar är också en viktig signal och kan ytterligare bidra till att höja status och attraktivitet för förskolläraryrket.

 

Lämna en kommentar

Filed under Förskola, förskollärare, organisation, pedagog, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning

Att skrytskvallra om superhjältar

I våras fick jag möjlighet att, för Nypon magasins räkning, skriva en text för att beskriva min yrkesroll och mitt arbete med syfte att ge en bild av vad en språk-, läs- och skrivutvecklare gör till vardags. Många tankar och funderingar rullade runt innan jag landade i vad jag anser vara de viktigaste delarna av mitt yrke- ett yrke jag i allra högsta grad brinner för och njuter av att ha möjlighet att utföra.

Jag är i grunden grundskollärare i svenska, so och engelska för årskurserna 1-7. För ca tio år sedan utbildade jag mig till specialpedagog och har sedan dess haft möjlighet att vidareutveckla mina kompetenser i flera steg och utifrån flera olika uppdrag. I nuläget verkar jag som språk-, läs- och skrivutvecklare med ena foten på Resurscentrum Lärande, Kärnhuset och med den andra på Kvalitet och utveckling, båda inom Halmstads kommun. Utöver detta ingår jag i Skolverkets referensgrupp kring Språk-, läs- och skrivutveckling på Nationellt centrum för språkutveckling/Skolverket och undervisar även vid Lärarutbildningen på Högskolan i Halmstad.

katalog

Vad innebär då min roll som språk-, läs- och skrivutvecklare och hur ser jag på mitt häftiga uppdrag?

Erica möter superhjältar
Jag arbetar som språk­-, läs-­ och skrivutvecklare och jag möter superhjältar varje dag. Superhjältar i form av pedagoger, förskollärare, lärare, skolbibliotekarier och ledningspersonal.

Superhjältar som alla arbetar mot samma mål: att låta våra barn och elever bli starka demokratiska samhälls- och världsmedborgare.

Min roll är att utmana, stödja och stärka dessa superhjältar, att vara deras energi och bränsle i det långsiktiga arbetet att utveckla barns och elevers språk-, läs- och skrivförmåga. Genom dialoger, nätverkande och fortbildning vill jag erbjuda dem möjligheten att få lyckas, växa och i sin tur ge barn och elever tillgång till motivation, en akademisk självkänsla och möjlighet att vara med i läsarnas klubb. För precis lika mycket som våra barn och elever måste få lyckas varje dag, måste de vuxna som möter dem få lyckas och ha en pedagogisk självkänsla.

Varje vecka möter jag superhjältarna i olika situationer, i allt från dialoger och nätverk till fortbildningar och studiedagar. Och varje vecka slås jag av hur viktig min roll är när det gäller att ge dem feedback och framför allt feed-forward på det arbete de gör. Jag ägnar stor del av min vardag åt att skrytskvallra, en vana som ger mycket glädje och energi.

Vad jag gör? Jag skryter för andra: förskollärare, lärare, ledning, föräldrar och alla som vill lyssna, om det arbete som sker, vilka kompetenta pedagoger och lärare vi har och om hur det påverkar dagens barn och framtidens unga vuxna. Syftet med det? Jo, att stärka dem som i sin tur ska stärka det viktigaste vi har – barn och elever. Och att stärka, utmana och förädla deras verktygslåda, deras tillgång till modeller, strategier och strukturer som används för att utveckla barnens och elevernas lärande.

Min verktygslåda
För att göra detta behöver jag plocka fram min verktygslåda med de verktyg och resurser jag använder för att utmana, stödja och stärka superhjältarna. Med resurser som boksamtal, kapprumsbibliotek, Läslyftet, Handlingsplan för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling och Strategiplan för skolbibliotek skapar jag tillfälle till gemensamma processer där vi samverkar för barnens och elevernas lärande och kunskapsutveckling.

Om du är nyfiken på innehållet i min verktygslåda och av att läsa en del skrytskvaller är du välkommen till bloggen Språkutvecklarna. Mina verktyg ovan fungerar som sökord.

nypon

Lämna en kommentar

Filed under läsning, pedagog, Språkutveckling

Bookworm – ett nordiskt förskoleprojekt med sagan i fokus

I den avslutande rapporten efter projektet Bookworm ställer sig förskoleceheferna Ulrika Jonson och Peter Waldemarsson frågan: ”Sagor läser man på alla förskolor, vad är det för märkvärdigt med det?”

Kvarngränds förskola i Oskarström betyder sagan mycket, den är pedagogernas viktigaste medel för att arbeta med alla läroplanens mål. I inläggen de närmaste veckorna ska vi göra en djupdykning i Kvarngränds sagoarbete.

bookworm

I rapporten går att läsa: ”I dagens samhälle är det mycket som kan konkurrera med tid för läsning vilket i sin tur ställer krav på förskolans praktiska och didaktiska pedagogik. Det är också av stor betydelse att samverka och hitta strategier tillsammans med föräldrar/vårdnadshavare och kringliggande bibliotek för att skapa den atmosfär som behövs för att främja läslust…”.

I projektet Bookworm har förskolor i Sverige, Norge, Finland och Island samarbetet kring att läsa nordiska folksagor och införlivat dem med naturvetenskapliga ämnen.  Syftet med Bookworm var att bidra till ett ökat intresse och en ökad glädje i att läsa, att samtala om naturvetenskap, matematik och teknik samt att reflektera kring värdeord. Under projekttiden som löpte över två år har man arbeta med fyra nordiska folksagor. Alla deltagande förskolor arbetade med samma saga under en given tidsperiod. Efter varje saga genomfördes gemensamma projektmöten där metod och process diskuterades och utvärderades med hjälp av en extern utvärderare. Goda arbetssätt delades med övriga pedagoger, och problem man stött på kunde ventileras och eventuellt lösas. Pedagogerna i projektet använde sig av en Facebooksida och Skype för löpande kontakt mellan projektmötena. Dessutom genomfördes jobbskuggning, vilket innebär att personalen besökte varandras förskolor.

Gemensamt för alla deltagande förskolor var rekvisitans viktiga roll. Exempelvis så byggde man en jätte på samtliga förskolor under tiden man läste den svenska folksagan ”Pojken som åt ikapp med jätten”. Barnen hade tillgång till rekvisitan både inomhus och utomhus för att kunna leka sagan överallt. Med hjälp av musik, dans, drama och rörelse lekte och levde barnen sig in i sagan under lång tid.

Gemensamt för alla förskolor var också de reflekterande samtalen kring sagorna. Samtliga pedagoger genomförde boksamtal utifrån Aidan Chambers modell. I boksamtalen närmade man sig värdeorden på ett naturligt sätt och barnen erövrade successivt en förståelse av komplexa och abstrakta ord såsom vänskap eller tålamod. Samtliga förskolor samarbetade med bibliotek i närområdet och på Kvarngränd startades kapprumsbibliotek. Föräldrarna fick också låna hem sagan för att ta del av den hemma.

I följande inlägg kommer ni få del av filmer från verksamheten, barnens perspektiv, pedagogernas tips för andra som vill arbeta med sagor som metodik, samt tips för hur man kan genomföra boksamtal.

 

2 kommentarer

Filed under barnlitteratur, böcker, Boksamtal, Förebyggande arbete, Förskola, Högläsning, kapprumsbibliotek, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, läsning, pedagog, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Skriften ”Barnets bästa” – verktyg för att introducera barn i förskolan

I Nygårds verksamhetsområde i Halmstads kommun har förskolecheferna gemensamt tagit fram en skrift för att stödja pedagogerna i att introducera barn i förskolan. Skriften heter ”Barnets bästa” och kombinerar styrdokument, forskning och praktik på ett självklart och tydligt sätt. Barnets bästaHär följer ett utdrag ur skriften:

”Nytt för en del pedagoger kan vara att möta nyanlända barn i verksamheten. Gruppen nyanlända uppvisar olikheter vad gäller bakgrund, språk, intressen och erfarenheter. Gemensamt för gruppen är att de befinner sig i en migrationsprocess och att de inte har svenska som modersmål. Samtidigt är alla barn olika som individer. Barn växer upp i en hemkultur där varje familj har olika levnadssätt, normer och värderingar oavsett om de tillhör samma kultur.”…

”Barn som introduceras i förskolan utan att kunna svenska berövas ett kommunikationsmedel som de lagt flera år på att tillägna sig. Många barn som lär ett nytt språk i förskolan lägger energi på att lära sig förstå språket som talas runt omkring dem. Några barn provar att härma och prata språket med en gång medan ett annat barn lyssnar till språket under en period utan att tala det själv. Under denna period är det betydelsefullt att respektera barns icke-verbala period. Det flerspråkiga barnet använder olika lärstrategier såsom ersätta ord med ett annat, omformulera sig, använda kroppsspråk och gester”…

”Ge modersmålet en plats i förskolan! För att synliggöra barnets språk kan det räcka med några enkla åtgärder. Här är några tips:

  • Böcker: Låna eller köp böcker på barnets modersmål. Även om det inte finns modersmålsstödjare eller flerspråkig personal som kan läsa i dem är det en viktig markering, inte minst för vårdnadshavarna. Gå in på www.modersmal.net för tips och idéer.
  • UR.se: UR gör program som kan användas från förskola till högskola. Programmen är tillgängliga för alla och speglar samhällets mångfald.
  • Pek-appar: Hämta en app till lärplattan på barnets modersmål, eller gör en egen genom att lägga in egna bilder/teckningar med egna ljud till – ta hjälp av vårdnadshavare eller en modersmålsstödjare för att spela in ljuden. För barn som inte kan svenska kan det göra stor skillnad för känslan av trygghet att få höra några ord på det egna språket.
  • Använd vårdnadshavares kompetens: Bjud in vårdnadshavare att hålla sagostund eller berätta något.”

I ”Barnets bästa” problematiseras kvalitetsbegreppet. Att driva en förskola med kvalitet kan betyda olika saker beroende på vilket perspektiv man tittar ifrån(Samhälls-, verksamhets- pedagogperspektiv o.s.v.). Genom att utgå från barn/individ blir det nödvändigt att fundera kring begreppet nyanländ. Varför är det viktigt att kategorisera barnen som nyanlända? Vad vet vi egentligen om de behov man har när man kommer ny till ett land med annat språk och annan kultur? Skillnaderna mellan individer är troligtvis större än skillnaderna mellan grupper av barn. Helt klart är dock att vi i förskola och skola ska möta varje individ utifrån deras förutsättningar och behov, med nyfikenhet och respekt för individen.

Är du nyfiken på att läsa ”Barnets bästa” i sin helhet går det bra att maila undertecknad på karolina.larsson@halmstad.se.

1 kommentar

Filed under Förberedelseklass, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Flerspråkighet, modersmål, nyanlända, pedagog, Språkutveckling