17 skäl för barnboken som pixibok

Svenska Barnboksakademins 17 skäl för barnboken är en av mina storfavoriter sedan många år. Jag har tidigare skrivit om de 17 skälen och hur de kan vara en resurs för verksamheter. Länge har jag gått och väntat på att de ska uppstå i ytterligare en skepnad – som pixibok. Titeln på pixiboken är Läsning är livet : 17 skäl för barnboken och med denna bok vill Svenska Barnboksakademin bidra med en läsfrämjande insats i det mångspråkiga Sverige. Boken har tryckts på nio av de vanligast förekommande språken som efterfrågas på  landets barnavårdscentraler. Språken är följande: svenska, engelska, spanska, arabiska, dari, somaliska, amhariska, tigrinja och mongoliska. Boken distribueras till regionerna i Blekinge, Gävleborg, Halland, Kronoberg och Stockholm där den kommer att användas i olika verksamheter riktade mot barn och deras föräldrar.


undefined


Svenska Barnboksakademin har gett ut boken i samarbete med Bonnier Carlsen och Svenska Akademien.

Trevlig försommarläsning önskas!

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Språkutveckling

Strategier för att upptäcka språkförståelsesvårigheter

Häromdagen fick jag ett mail från en fundersam kollega i en annan kommun. Hur kan vi hjälpa pedagoger att tidigt upptäcka de barn som har svårigheter med språkförståelsen? Frågan är intressant och oerhört viktig eftersom språkförståelsen påverkar såväl språkande och det sociala samspelet, som barnets förmåga att ta till sig information och kunskaper i ett längre perspektiv. Dessutom är många barn skickliga på att kamouflera sina svårigheter genom att hitta sätt att kompensera för bristande språkförståelse. Man låtsas att man inte hörde och får då chansen att höra igen, man kollar hur kompisarna gör eller låtsas vara ointresserad o.s.v. Det är av stor vikt att det finns goda möjligheter till en första identifiering av (misstänkta) språkförståelsesvårigheter i både förskolans och skolans verksamheter, så att åtgärder kan sättas in i ett tidigt skede.

I den bästa av världar kan pedagoger samtala med barn i förskolans och skolans vardag på ett sådant sätt att språkförståelsebrister lätt upptäcks. Alla vi som jobbar med barn behöver bli bra på att samtala med dem på ett sätt som utmanar deras språkförståelse. Och på att lyssna till barn på ett sätt som gör att vi upptäcker när de kämpar eller inte förstår. Man kan komma ganska långt med att vara medveten om vad språkförståelse är. Om du till exempel vill utmana barns språkförståelse så hjälper det inte att ställa frågor om barnets ytterkläder och skor när ni är i kapprummet, eller att fråga ”Var är hästen?” samtidigt som du tittar på hästen…

Min erfarenhet är dock att det inte alltid är så lätt, och att vi inte kan förlita oss på att de vardagliga samtalen i förskolan och skolan räcker. Om det redan finns en oro kring ett barn kan pedagogerna förvisso fokusera lite extra på honom/henne, och göra bedömningar i de vardagliga samtalen de har med barnet. Men om det INTE finns en oro så är det en risk att sådana här svårigheter flyger under radarn. Särskilt när barnet är socialt starkt i övrigt och därmed klarar sig genom att läsa av annat än det verbala språket, exempelvis kroppsspråk och mimik, röstläge, situationer och/eller kompisars agerande.

Så hur gör man för att som pedagog upptäcka barn i språkförståelsesvårigheter? Här kommer några förslag:

–        Lyssna på vilket språk du och dina kollegor använder – är det ett utmanande språk på hög nivå som utmanar barnets språknivå? Hur ger barnet respons? Hur svarar barnet?

–        Vad händer när du höjer komplexiteten i ditt eget språkande?

–        Betrakta barnet och se hur han/hon tar sig an uppgifter efter verbala instruktioner. Försök skala bort de icke-verbala ledtrådarna.

–        Ställ frågor som berör sådant som är bortanför här och nu.

–        Läs sagor och samtala om innehållet. Hur förstod barnet bokens innehåll?

–        Prata med barnet om hur hen upplever att lyssna på sagor, berättelser, vuxnas prat o.s.v. Ibland kan barn själva beskriva hur deras förståelse fungerar och känns.

–        Prova spel såsom exempelvis Lottospel, där ni istället för att visa varandra brickorna tittar på dem och beskriver för varandra vad de föreställer. Hur fungerar detta för barnet?

–        Gå på ledtrådsjakt/skattjakt där du gömt ledtrådar/skatter och ger utmanande instruktioner om vart barnet ska leta (”Titta i den nedersta lådan i byrån”, ”Gå till hallen och leta under ett stort brunt föremål”, ”Ta på dig skorna och gå ut och titta under soffan på verandan”). Hur fungerar detta för barnet?

–        Lek Gissa vad jag tänker på och beskriv ett föremål/djur/maträtt/fordon o.s.v. som du tänker på. Förstår barnet dina ledtrådar och kan hen komma på vad du tänker på?

I mailet jag fick ställdes också en fråga om det finns några bra kartläggningsmaterial för att upptäcka språkförståelsesvårigheter. I hennes kommun, och även här i Halmstad var det många förskolor som arbetade med TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) i början av 00-talet men det arbetet dog ut efter en tid. Kollegan undrade om det kan vara läge att damma av materialet och ta nya tag? På den frågan hade jag inget enkelt svar. Det finns säkerligen många material och jag känner garanterat inte till dem alla. Något säger mig att ett specifikt material kan vara bra för de pedagoger som tycker att det är bra. Med det menar jag att jag skulle inte rekommendera alla pedagoger att jobba med ett och samma material i våra förskolor, men för de som behöver en struktur för att följa barns språkutveckling oavsett om det handlar om språkförståelse eller något annat så kan TRAS eller ett liknande material vara ett alternativ. Det viktiga är som alltid i vilket syfte man gör något och hur man kan nå de mål man föresatt sig. En reflektion är dock att ett kartläggningsmaterial kan vara ganska omfattande och ta mycket tid i anspråk om det ska genomföras för alla barn. Jag har sett åtskilliga förskolor som därför övergått till att bara kartlägga de barn man upplevt som språksvaga. Och då står vi återigen inför en risk att barn med språkförståelsesvårigheter aldrig upptäcks. En fördel med att jobba med ett specifikt material kan dock vara att det har en kompetenshöjande effekt på så sätt att vissa arbetssätt, frågor eller strategier byggs in i ryggmärgen, så att man kan använda dessa mer fritt i sin praktik efter ett tag.

Det finns såklart en mängd logopediska tester av språkförståelse som kan ge en bra bild av hur barns språkförståelse fungerar. Men återigen – den första identifieringen måste göras för att barn ska få möjlighet att komma till en logoped. Det vanliga är att logopeder inte ingår i ”första linjen” utan kommer in i bilden först efter att vårdnadshavare och/eller pedagoger reagerat på att ett barn verkar ha svårigheter i sin språkutveckling.

Här i Halmstad har vi också ett bra samarbete mellan logopedmottagning och förskola, men också mellan biblioteken och förskola/logopeder. Biblioteken kan erbjuda utlåning av material som är anpassat utifrån barnets specifika språkliga behov, bl.a. genom biblioteksrecept (logoped beskriver vad ett barn behöver träna på och hemmet och förskolan får låna individanpassat material/böcker) och språkväskor som är framtagna utifrån teman, där ett tema är just språkförståelse. Och detta är ju precis vad identifiering av språkförståelsesvårigheter ska leda till – insatser som kan hjälpa barnet att överkomma svårigheterna!

Lämna en kommentar

Under Språkutveckling

Att få barnets språk att växa – strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemma

För några veckor sedan fick jag ett antal mail om att min första bok Att få barnets språk att växa – strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemma var slutsåld och inte längre gick att beställa. Jag och förlaget hade missat detta, men efter en rekordsnabb tryckning och inleverans finns nu den tredje upplagan återigen i lager, och ska gå att beställa precis som tidigare via de stora nätbokhandlarna.

Ha en fin vecka!

MVH/ Karolina.

Lämna en kommentar

Under Språkutveckling

”Vet du om att du kan förändra ditt barns liv?” – en film om vikten av att läsa för barn

I Göteborgs stad pågår ett långsiktigt arbete med jämlikhet och hållbarhet, för minskade skillnader i livsvillkor och för ökad sammanhållning, tillit och delaktighet. Arbetet sker på många olika sätt, och i samverkan mellan kommun, näringsliv, myndigheter och civilsamhället.

En del i denna stora satsning är ”Staden där vi läser för våra barn”. På hemsidan skriver man om att alla barn ska få möjlighet att vidareutbilda sig, få ett bra arbete och att förverkliga sina drömmar. Ett sätt att nå dit är att sprida kunskap om och uppmärksamma vikten av högläsning för barn, för att alla barn ska få möjlighet att utveckla ett gott ordförråd, läslust och  läsförmåga.

Och med det sagt kommer här ett tips på en fin, upplysande och läsmotiverande film om vikten av läsning för och med barn. Filmen heter ”Vet du om att du kan förändra ditt barns liv?” och är gjord av Göteborgs stadsbibliotek. Denna film passar utmärkt att visa på ett föräldramöte på förskolan, på öppna förskolan, eller i väntrummet på bvc eller logopedmottagningen. Men glöm inte bort att också prata om hur man kan läsa för och med barn, om man som vuxen själv har svårt att läsa!

Lämna en kommentar

Under Föräldrar, Förebyggande arbete, Högläsning, läsfrämjande, Språkutveckling

Att få barnets språk att växa – strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemma

Det är flera personer som hört av sig till mig och undrat var de kan få tag på boken Att få barnets språk att växa – strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemma. Å mina och förlagets vägnar ber jag om ursäkt! Varken jag eller min förläggare har noterat att böckerna tagit slut på lagret men nu är en ny upplaga beställd av tryckeriet. Till er som försökt beställa boken de senaste veckorna så beklagar vi att ni får vänta. Det bör inte ta mer än max en månad innan det åter går att beställa böckerna via alla stora nätbokhandlar.

Allt gott! /Karolina.

bokomslag

Lämna en kommentar

Under Författare, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

Resan in i böckernas och läsandets värld

Barn behöver redan tidigt i livet utveckla en positiv relation till böcker och läsning. Carina Fasth (2011) beskriver utvecklingen av litteracitet (literacy) som det sätt som små barn närmar sig läsning och skrivning på. Utvecklingen stimuleras genom meningsfull interaktion med redan läskunniga personer. Barn skolas in i ett kulturellt litterat samhälle och experimenterar och leker med läsande och skrivande och upptäcker på så sätt det skrivna ordet. Jag vill försöka ge en bild av några olika faser som ofta framträder mer eller mindre tydligt i barns utveckling av läsvana, läsintresse och läskondis. Den här utvecklingen sker i bästa fall från det att barnet är riktigt litet, och är redan igång när barnen skolas in i förskolan. Men genom åren har jag mött flera barn som kommit till förskolan i treårsåldern och inte har vetat vad böcker är eller hur man använder dem. De behöver gå igenom samma faser, även om de ser lite annorlunda ut när barnen är äldre.

I ett barns första möte med böcker har de ingen aning om hur böcker används, och vad det innebär att lyssna på en saga. I dessa tidiga möten presenterar de vuxna böcker för barnet, som utforskar dem med hela kroppen och alla sinnen. De smakar på boken, bankar den i golvet, sitter på den, provar att öppna och stänga den o.s.v. Vill man hjälpa barn att upptäcka läsningen är det viktigt att ge respons på barnets interaktion med boken. Bara genom att den vuxne visar intresse för att barnet visar intresse för boken, kan barnets motivation att närma sig boken igen öka. Genom boken får barnet uppmärksamhet och kontakt med den vuxne, och boken kan på så sätt fungera som ett initiativtagande till samspel, kontakt och kommunikation. Den vuxne visar också sitt eget läsintresse genom att bjuda in till kontakt kring böcker, och visar och förebildar hur man kan använda dem. Det kan handla om att bläddra, benämna bilder eller kommentera det som barnet pekar på. Det här väcker en nyfikenhet på böcker och vad de kan erbjuda i samspelet med andra människor.

Barnets uppmärksamhet på boken/läsningen är i den här fasen i regel mycket kort, det kan röra sig om några sekunder i taget. Men även om det är ögonblicksstunder så brukar barnet återkomma till boken eller den vuxne ofta och då kan man fånga flera korta stunder istället för en längre.

För barn som nyss börjat upptäcka böcker och läsning är det ofta till stor hjälp att läsa interaktiva böcker. I interaktiva böcker handlar det inte bara om läsning utan även om att boken uppmanar till någon typ av handling, exempelvis att knacka på dörrar, leta efter något, trycka på knappar eller svara på någon fråga som boken ställer till läsaren. För små och relativt läs-ovana barn kan interaktionen fungera koncentrationshöjande. Det blir lättare att fokusera och lyssna om jag förväntas göra saker under tiden.

Vid det här laget har de flesta barn förstått att det kan vara roligt med böcker. Det är ett sätt att känna gemenskap, att få komma nära en vuxen, och ett sätt att umgås. Om de vuxna fortsätter att locka till läsning kan nyfikenheten på böcker snart förvandlas till läsintresse. För den vuxne är det viktigt att tänka på att fortsätta anpassa lässtunden och kontakten med böcker så att det passar barnets uthållighet, språkliga förmåga och koncentration. Barnet blir så småningom van vid att böcker finns och hur de används i olika miljöer (t.ex. att läsning av kokböcker vid matlagning skiljer sig från läsning av morgontidningen vid frukostbordet, och från läsningen av bilderböcker vid läggdags). Barnet har också förstått att böckerna kan vara ett roligt inslag i leken.

De vuxna kan hjälpa barnet att komma vidare med sin läsning genom att presentera barnet för olika böcker och genrer. Det är också viktigt att lyssna på barnens frågor och funderingar kring det lästa. Det gör barnen vana vid att använda boken som ett verktyg för tanken och som ett lärverktyg. Barnet blir också en aktiv konsument av det lästa, en medskapare av berättelsen. Barnet konstruerar sin förståelse av det lästa i interaktionen med den vuxne.

Har man inte redan skapat rutiner kring läsningen är det också hög tid att göra det nu. Rutiner skapar en vana av läsande, och ger också den mängd läsning som behövs för att barn ska utveckla ett rikt språk. Det kan handla om att alltid läsa före läggdags eller efter lunchen. Men det kan också handla om var man läser, eller att alltid ta med böcker som färdunderhållning i bilen eller på bussen. Att alltid ge böcker i present vid födelsedagar, som julklapp, eller på barnkalas.

Barnets är vid det här laget en läsare, och uppfattar läsningen som en del av livet eftersom det finns vanor och rutiner kring läsningen och eftersom barnet har omfattande kunskaper om läsningens funktion. Att frångå de vanliga läsrutinerna kan väcka starka känslor och barnet protesterar då. Lässtunden vid läggning kan vara närmast att betrakta som helig, den vill barnet absolut inte gå miste om.

Barnet har alltså vid det här laget mött många olika typer av böcker och har förstått att böcker kan användas på olika sätt; som avkoppling, underhållning, informationssökning och mycket mer. Alla dessa möten med böcker och texter gör att barnet förhoppningsvis har utvecklat en god läskondis, och nu kan lyssna länge utan att tappa koncentrationen. Barnet kan också lyssna med stor behållning av det lästa. Nu efterfrågar barnet läsningen på egen hand, och utmaningen för de vuxna är ofta att hitta tid till att läsa så mycket och så ofta som barn och vuxen vill. Barnet har blivit en bokslukare, redan innan barnet själv kan läsa.

Under hela resan från nybörjare till bokslukare har det varit viktigt att välja böcker utifrån barnets intressen, språkliga och kognitiva nivå. Den utmaningen kvarstår – och det är mycket värt att ha ett närliggande bibliotek som kan erbjuda den mängd böcker som krävs när barnen kommit upp i bokslukaråldern. Det är också otroligt värdefullt att kunna få hjälp av bibliotekarier som kan lotsa barnet rätt i det stora utbud som finns.

Barns resa in i böckernas och läsningens värld upphör aldrig att glädja och inspirera mig. Detta att gå från att vara en nybörjare på böcker, till att bli ett bokproffs är så roligt att följa. Och det är rätt så fantastiskt egentligen, att den här processen sker på bara några få år. Men det är viktigt att tänka på att vi vuxna spelar en avgörande roll för hur den här resan blir för barnet – de kan inte göra den på egen hand utan är beroende av att vi ger dem en biljett och hjälper dem att hålla styrfart framåt. Som Vygotskij sade (1978); ”Barn socialiseras in i den intellektuella tillvaro som omger dem.” Om vi vill att den tillvaron ska vara läsande måste vi ta oss tid och möjlighet att vara läsande förebilder. Både hemma och i förskolan.

För att sammanfatta det hela…

  1. Barnet blir presenterad för böcker
  2. Barnet blir nyfiken på böcker
  3. Barnet blir intresserad av böcker
  4. Barnet blir van vid böcker
  5. Barnet blir en läsare
  6. Barnet blir en bokslukare

 

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, Förebyggande arbete, Förskola, läs- och skrivutveckling, läsfrämjande, läsning, litteracitet, språklig förebild, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Språkutveckling och skärmtid – föräldrars oro och vad som är rätt att göra

För några år sedan skrev jag ett inlägg om en forskningsstudie som visade på ett samband mellan mycket skärmtid och förseningar i språkutvecklingen hos små barn. Vad jag vet är denna studie fortfarande ensam i sitt slag, men frågorna jag får om barns skärmtid är fortfarande många.

Jag vill därför ta tillfället i akt och fördjupa resonemanget om skärmtid och språkutveckling . Studien från Kanada väcker en hel del frågor. Studien bygger på att föräldrar rapporterade hur mycket skärmtid deras barn hade/dag, och tillförlitligheten i detta skulle kunna ifrågasättas då just skärmtid kan vara ett känsligt ämne för föräldrar. Studien tar inte heller hänsyn till VAD barnen gjorde vid skärmarna, om de satt i Face-timesamtal med farmor eller om de i ensamhet tittade på Youtube. En annan faktor som påverkar hur man ser på barns skärmtid är situationen/kontexten. Sitter barnen ensamma vid skärmen? Är det när en förälder är upptagen eller har huvudvärk och ligger till sängs, eller ersätter skärmen kvällsläsningen? Just denna fråga tänker jag är central. Med vilka andra aktiviteter konkurrerar skärmen? Är det så att skärmtiden ersätter tid för samtal och läsning måste man vara medveten om att barnet under tiden med skärmen går miste om värdefull tid för språkutvecklande aktiviteter.

En annan faktor som påverkar hur vi tänker kring barns språkutveckling och skärmar är de individuella behoven hos varje enskilt barn. Kan jag få reda på spännande saker om något jag är jätteintresserad av – exempelvis flygplan eller hästar, så kanske skärmtiden faktiskt stimulerar exempelvis ordförrådet. Om ingen i min närhet besitter de där kunskaperna så hade jag ju gått miste om dem annars. Självklart är det fortfarande att föredra interaktion vid skärmen, att barnet får möjlighet att samtala om det hen ser och upplever där.

Vi kan också utgå från några grundläggande principer för språkutveckling i vårt resonemang:

Språk utvecklas i meningsfullt samspel med personer man har en positiv och trygg relation med. Den sortens samspel kan man ha vid en skärm. Man sitter tillsammans och interagerar och samtalar kring det som händer på skärmen. Att barnet sitter ensam med en skärm för att fördriva tid kan däremot inte ses som språkutvecklande.

Språkutveckling tar tid! Och när ett barn har mycket skärmtid så kan det inkräkta på tid som annars skulle lagts på språkutvecklande aktiviteter såsom att samtala eller att läsa. I det perspektivet bör man som förälder alltså se till så att skärmar inte konkurrerar ut exempelvis läsningen.

Språkutveckling är beroende av att barnet får språklig input (d.v.s. att höra ett begripligt och korrekt språk som dessutom ligger lite över barnets egen språknivå så att barnets språk utmanas) och output (d.v.s. att barnet själv får producera språk. När barn sitter vid skärmar är det vanligt med s.k. envägskommunikation. Barnet hör kanske en viss mängd språk, men förväntas inte själv ge respons och formulera ett svar. Det räcker inte med att höra ett språk för att lära sig tala det.

Det är upp till varje förälder att bedöma hur mycket skärmtid barnen bör ha, men framför allt vilken typ av innehåll och aktivitet vid skärmen som är ok. Man kan också vända på resonemanget och istället för att fundera på vad som är dåligt och skadligt, fundera på om varje individuellt barn får tid och möjlighet att utveckla ett rikt språk. Slutligen vill jag också säga att alla vi vuxna ibland behöver börja gräva där vi själva står, och fundera på hur mycket skärmtid vi vuxna har, vad vi gör vid skärmarna och om detta konkurrerar med den tid vi annars skulle lagt på att läsa för eller samtala med barn.

 

Lämna en kommentar

Under skärmtid, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Mira och Mini – nya böcker ute nu!

Alldeles nyligen utkom Barthelson förlag med mina första två barnböcker Mira och lilla Mini, samt Mini hjäper alla små. Böckerna har flera syften. Först och främst är de skönlitterära böcker för barn, sprungna ur skrivlust för att bidra till barns läslust. Men böckerna innehåller också en informations- och handledningsdel för vårdnadshavare och professionella som vill utveckla sin högläsning och barns språk. Böckerna passar lika bra i förskolan eller på biblioteket som hemma.

Böckerna har illustrerats med fantastiska bilder av Carina Bengtsson (@artbycina), och vår gemensamma ambition är att ge ut många fler titlar om systrarna Mira och Mini.

Du kan beställa böckerna här och här, och du kan även följa oss på Instagram @miraochmini.

Trevlig läsning!

Med vänlig hälsning, Karolina.

2 kommentarer

Under Språkutveckling

Ny bok: Språklig förebild i förskolan – Kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande

Det brukar sägas att allt har sin tid… Efter att ha varit föräldraledig i över ett år börjar jag nu förbereda mig för att börja jobba – och blogga – igen. Så här kommer ett första inlägg efter en lång tystnad.

Och i detta inlägg vill jag bara berätta att alldeles nyligen utkom min andra bok. Efterföljaren till Att få barnets språk att växa  heter Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Utgivningen av denna bok blev en väldigt lång process… det har tagit ungefär två år längre tid än beräknat. Men då är det extra roligt när allt äntligen är klart!

Förlaget skriver i sitt pressmeddelande: ”Boken handlar om att vara samtalspartner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärksamhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet. Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling.”

Bokens målgrupp är yrkesverksamma pedagoger i förskolan (alla kategorier som arbetar i barngrupp), studerande vid förskollärar- och barnskötarutbildningen, samt förskolechefer.

Trevlig läsning! Hälsningar Karolina

 

PS: Boken ges ut av Gothia förlag och säljs i de stora nätbokhandlarna (och i välsorterade bokhandlar).

Lämna en kommentar

Under böcker, Författare, Förskola, förskollärare, lärare, språklig förebild, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

Samverkan för språkutveckling

I mitten av förra veckan fick jag möjlighet att, tillsammans med representanter från Kulturrådet, besöka barn och pedagoger på förskolor i Haverdal utanför Halmstad. Syftet med besöket var att ta del av, delta i och lära mer om det kvalitativa språk- och kunskapsutvecklande arbetet pedagoger och barn på förskolorna i verksamhetsområdet tillsammans genomför.

Förskolorna i verksamhetsområdet, dvs förskolor i Haverdal, Harplinge, Steninge och Skipås, har under flera år arbetat medvetet med flera olika resurser för att kontinuerligt vidareutveckla sin pedagogik och didaktik. Som ett paraply över arbetet finns satsningen 10 goda vanor som innebär att pedagoger, förskolechefer och barn tillsammans värnar hjärnhälsa i kombination med utmanande och nyfiket lärande. Detta arbete tar bland annat stöd i följande struktur:

Pedagogik och didaktik genomsyras av en medvetenhet om språkets betydelse för barnens vidare utveckling. De olika förskolorna använder sig av flera olika resurser för att förstärka språk- och kunskapsutvecklingen, såsom läslyftet, bokgåvan och de kapprumsbibliotek som barn och föräldrar har tillgång till. Ett exempel är användandet av Läslyftet som resurs har pedagogernas gemensamma förhållningssätt förädlats, utmanats och utvecklats. Den kollegiala lärprocessen har varit en stor tillgång för pedagogernas motivation och lust att lära.

Pedagogerna visar sitt kapprumsbibliotek

Vid besöket fick Kulturrådets representanter ta del av förskolans arbete med bokklubb för de lite större barnen samt möjlighet att intervjua barn, förskolans pedagoger samt de bibliotekarier som samverkar med förskolorna på olika sätt. Materialet ska utmynna i ett reportage som berör förskolornas arbete med barnlitteratur i samverkan med ovan nämnda resurser. Reportaget kommer publiceras i Kulturrådets magasin Barnbokskatalogen i samband med Läslovet 2019.

Vi ser med stor nyfikenhet fram emot höstens nummer av Barnbokskatalogen men vill först önska er alla en riktigt skön sommar då även Språkutvecklarna tar semester. Hoppas vi ses till hösten igen!

Lämna en kommentar

Under Språkutveckling