Studien genomfördes på totalt åtta olika förskoleavdelningar. Fyra av dessa ligger i monokulturella områden med hög socioekonomisk status, där majoriteten av barnen pratar svenska hemma. De övriga fyra avdelningarna ligger i mångkulturella, segregerade och socio-ekonomiskt utsatta områden.
Barn som använder engelska uttryck
Exempel 1:
På samtliga av de monokulturella förskoleavdelningarna, och på en av de mångkulturella, visade barnen tydliga influsenser av engelska. De använde engelska ord och uttryck, t.ex. ’oh my god’, ’oh my goodness’, ’oh yes’, ’oh backfire’, ’food-time’ och liknande.
Engelska uttryck användes i leken som ett sätt att förhöja stämning eller accentuera konkreta händelser. När något roligt har hänt kan ett uttryck som ’oh my goodness’ avsluta ett hjärtligt skratt, och när man kastar en leksak högt upp i luften kan uttrycket ’oh backfire’ förhöja den dramatiska effekten av kastet. Eftersom de engelska uttrycken här uttrycktes i väldigt konkreta sammanhang, kunde barn som eventuellt inte förstår engelska troligtvis förstå innebörden av uttrycken ändå. Det fanns stöd för förståelsen i de händelser som ger upphov till uttrycken.
I detta sammanhang är det viktigt att säga att det faktiskt inte finns en skarp gräns mellan vad som är engelska och vad som är svenska. Uttrycket ’oh yes’ till exempel är ursprungligen engelskt men är idag ett vanligt inslag i många svenskars språkande, och det är tveksamt om det är att betrakta som ett främmande språk idag. Ord såsom ’backfire’ och ‘food-time’ är å andra sidan mindre vanliga inslag i svenska språket, och utgör därför tydligare exempel på att barnen faktiskt kodväxlar mellan svenska och engelska.
Användning av engelska som en social strategi
I tre av de åtta studerade förskoleavdelningarna användes engelska mer frekvent och i större utsträckning, trots att ingen av deltagarna (och inte heller pedagogerna på avdelningen) hade engelska som modersmål. Vissa av barnen talade engelska med en relativt hög behärskning och använde konsekvent engelska i leken. Engelskan användes på dessa avdelningar för att skapa gemenskap och kamratskap. Affilierande uttryck som bro’ och dude var till exempel vanliga inslag. Barnen använde också engelska för att positionera sig i de sociala hierarkierna i gruppen.
Exempel 2:
Willy och Hodar småpratar under lunchen medan deras lärare bär undan disken. Willy har beskrivit vilka barn som kan bära varandra, men Hodar håller inte med Willy och kommer därför med upprepade invändningar. Som ett sätt att återta kontroll i samtalet yttrar Willy med en hånfull ton; ”Hur gammal är du, five year or what?”.
Att ifrågasätta ett annat barns ålder är en dokumenterad strategi som barn använder sig av, men att dessutom kodväxla och ifrågasätta åldern på ett språk som kompisen inte känner till, blir ytterligare ett sätt att signalera överlägsenhet. Alla barn kan inte prata engelska, så engelska blir därför ett uttryck för kunskap. Att Willy anpassar sitt språkval för att nå sina sociala syften visar på stark agens.
Exempel 3:
I en annan lunchsituation äter sex barn lunch tillsammans med sin lärare. Samtalet förs på svenska tills en flicka börjar ramsa rytmiskt och repetitivt på engelska: ”Oh my God my chicken nuggets, oh my God my chicken nuggets…” En pojke som sitter bredvid henne, och som inte hörts prata engelska på förskolan tidigare tittar på flickan och börjar omedelbart härma hennes ramsa. Flickan uppmuntrar honom genom full uppmärksamhet, blickkontakt och varma leenden.
I detta exempel är det tydligt att barnen lär engelska av varandra. De uppvisar stark agens genom att själva välja vilka språk de talar, med vem, och i vilka situationer. Läraren som är den enda i sällskapet som är infödd talare av svenska är här upptagen med att samtala med ett annat barn, men i frånvaro av hennes uppmärksamhet ger barnen varandra motsvarande uppmärksamhet och bekräftelse.
Exempel 4:
Fyra barn leker affär. Ali som leder leken använder svenska när han konverserar med två yngre flickor som inte kan engelska, medan all interaktion med den jämnåriga killkompisen Abbe sker på engelska. De två pojkarna leker ofta tillsammans och använder då konsekvent engelska. Under leken orienterar Ali sig mot två olika språkpolicys; förskolans svenska språkpolicy i samtalet med flickorna, och den engelska språkpolicy som han och Abbe riktar sig mot. Dessa båda språkpolicys samexisterar och Ali kodväxlar mellan svenska och engelska beroende på vem han talar med. Även detta exempel visar på agens på så vis att Ali aktivt väljer språk, anpassar sitt språk till kompisarna, och orkestrerar och leder språkanvändningen i leken.
Barns engelska språkpolicy
På två av de mångkulturella förskolorna finns barn som konsekvent använder engelska under den fria leken. Dessa barn talar engelska flytande och kan använda engelska på ett pragmatiskt raffinerat sätt, bland annat för makt och för social positionering. De lär sig också engelska av varandra.
Exempel 5:
Ali och Abbe leker med bilar tillsammans och använder konsekvent engelska i leken. Leroy går fram till pojkarna och tilltalar dem på svenska. Han visar en bil och säger titta här. Efter en kort paus kodväxlar Ali till svenska och frågar Leroy om bilen är hans. Leroy bekräftar detta. Ali lägger då undan sina bilar, kodväxlar tillbaka till engelska och säger ”come on” till Abbe. Ali och Abbe lämnar scenen och Leroy står ensam kvar vid bilarna.
Ali förhåller sig återigen (se exempel 4) till två samexisterande språkpolicys och anpassar sig när Leroy talar svenska med honom. (Leroy orienterar sig mot förskolans lingua franca – svenska.) Men Alis kodväxling tillbaka till engelska sker i ett exkluderande syfte. Det är också värt att notera att både Ali och Abbe har albanska som modersmål, men att de enbart använder svenska när de talar med varandra på förskolan. Exemplet visar hur Leroy söker access till Ali och Abbes lek, men eftersom han använder svenska skiljer han ut sig från deras språkliga gemenskap och blir då heller inte accepterad i leken. Exkluderingen av Leroy kan också stärka Ali och Abbes gemenskap genom att de ju är de inkluderade parterna. De har valt engelska som sitt lingua franca vilket skapar exklusivitet eftersom många kamrater inte talar engelska. På så sätt fungerar engelskan som ett hemligt lekspråk som ger pojkarna ett privat interaktionsutrymme. De lämnar leken bakom sig och försvarar alltså inte sin pågående lek i någon större utsträckning, men däremot försvarar de sin privata språkliga gemenskap.
Exempel 6:
Ali och Abbe leker med lego och Bilal betraktar leken. Han har precis visat pojkarna en pinne och frågat dem på svenska ”Vad är det?”. Varken Ali eller Abbe tog då någon notis om Bilal. Nu upprepar han procedure och håller fram pinnen igen, men gör ett försök att tala engelska. Han gör en “crossing”-manöver och frågar på mixad engelska och svenska “What e this?”. Strategin är framgångsrik eftersom Abbe nu svarar honom på engelska “This is a stick”. Bilal håller genast fram ett träd och upprepar den mixade frasen igen: “What e this?”. Abbe svarar genast “This is a tree”. Ali visar acceptans av Bilal som en ratificerad deltagare i leken genom att konstatera ”Now we have two trees”.
Bilal visar stark agens när han väljer en ny strategi trots de misslyckade försöken att komma in i samtalet. Han orienterar sig mot Ali och Abbes språkpolicy, och visar samtidigt sin egen vilja att lära sig engelska genom att fråga vad de olika sakerna heter. Detta är en elegant access-strategi och Bilal verkar förstå att engelska inte bara är ett språkval för Ali och Abbe, utan i praktiken utgör deras språkpolicy och är ett villkor för att få access till deras lek (jämför exempel 5 där Leroy inte får access när han pratar svenska).
Sammanfattning
Exemplen ovan visar på hur barn kan använda engelska som social strategi. Barnen är tydligt influerade av engelska språket, vilket används för att accentuera olika lekhändelser, för att visa känslor och inställningar eller för social positionering. Dessutom är det tydligt att barnen lär engelska av varandra, och att de är agenter som själva avgör vilka språk de talar, med vem och i vilka situationer. Det är också tydligt att kamrateffekter i språkandet omfattar engelskan – barn influerar, imiterar och lär sig engelska av varandra i lek och samtal, vilket också verkar vara processer som stärker deras gemenskap. De kan utveckla och orientera sig mot egna lokala språkpolicys, och skapa språkliga allianser tillsammans.
I nästa inlägg kommer vi in på diskussionen och slutsatserna i studien. Vi hörs snart!
Språkutvecklarna 