Flerspråkig broschyr om små barns språk

Majoriteten av världens befolkning är flerspråkig. Med modersmål menar man det eller de förstaspråk som lärs in och talas i hemmet i samspel med vårdnadshavare, syskon, familj och vänner. Modersmålet har stor betydelse för utvecklingen av barns och elevers språk, identitet, personlighet och tankar. Ett välutvecklat modersmål ger också goda förutsättningar för att lära sig svenska och andra språk.

Att använda det egna språket handlar om att utveckla en identitet och kunna ge uttryck för sina känslor. När barn lär sig både modersmål och svenska får de tillgång till sin kulturella bakgrund och möjlighet att tillhöra två kulturer. Barn som befinner sig i en flerspråkig miljö utvecklar många gånger olika ordförråd på de olika språken. Det är vårdnadshavarna som ger barnet tillgång till modersmålet och dess begrepp, djup och omfång. Med ett starkt modersmål har barn och elever en större möjlighet att utveckla inte bara ett vardagsspråk utan också ett skolspråk på svenska.

Vi vet att viktiga aspekter i utvecklandet av barns modersmål och språk är att vi vuxna, vårdnadshavare, familj, vänner och pedagoger, språkduschar våra barn. Detta kan göras på en mängd olika sätt t ex genom att prata och diskutera med ditt barn på modersmålet får det träna på och utveckla sitt språk. Att läsa böcker, berätta sagor och historier, sjunga sånger och träna rim och ramsor på barnets modersmål är alla olika sätt att stärka ett barns språk-, läs- och skrivutveckling.

För att informera och inspirera vårdnadshavare till språkande i olika former, såsom läsande, berättande, ramsande och sjungande, har Interbib helt nyligen publicerat en broschyr kring små barns språk, Ditt språk och din röst…,  som riktar sig till vårdnadshavare med barn i förskola och förskoleklass. Syftet med materialet är att främja och väcka läslust och berättarglädje samt visa på just modersmålets betydelse för en språk-, kunskaps- och identitetsutveckling. Broschyren finns tillgänglig på hela 48 olika språk och vill göra det mångspråkiga biblioteket mer känt och tillgängligt för alla vårdnadshavare och barn oberoende av talat språk.

Broschyren som i första hand är framtagen för användning av bibliotek och BVC är också en tydlig och värdefull tillgång för våra förskolor- alla verksamheter som möter vårdnadshavare och barn.

Broschyren finns för nedladdning och utskrift hos Interbib och går även att beställa i tryck på flera språk såsom arabiska, engelska, franska, kinesiska, persiska, polska, ryska, somaliska, svenska och thai. Den tryckta broschyren beställs då via mail (ib.ssb@stockholm.se). Broschyren är framtagen av Internationella biblioteket i samarbete med läns- och regionbiblioteken med stöd av Kulturrådet 2015.

Annons

Kapprumsbibliotekens positiva resultat, del 5

I förra inlägget fick ni ta del av hur våra kapprumsbibliotek i Halmstads förskolor ökade familjernas antal besök på folk- och stadsbiblioteken. Det verkade alltså vara så att de familjer som redan hade en vana av att gå till biblioteken blev uppmuntrade och motiverade att göra det ännu mer. Resultatet gladde oss såklart enormt, men vi ville även skapa läslust och biblioteksmod hos de som aldrig någonsin satt sin fot på biblioteken. I enkäten ställde vi därför frågan ”Har du och ditt barn varit på biblioteket tillsammans någon gång?” Nedan ser du sammanställningen från våra tre första förskolor med kapprumsbibliotek:

På x-axeln ser ni de båda mättillfällena (de två staplarna till vänster är enkäten före kapprumsbibliotekets start och de två staplarna till höger visar svaren från den uppföljande enkäten efter drygt sex månader med kapprumsbibliotek på förskolan.) På y-axeln hittar ni andelen av föräldrarna mätt i procentenheter. De blåa staplarna motsvarar svaret ja. Röda staplar motsvarar svaret nej. Önskvärt är alltså att fler svarar ja på den aktuella frågan vid mättillfälle 2, vilket visar sig som en högre blå stapel till höger i bilden. På motsvarande sätt ska den röda stapeln till höger i bild minska, i och med att färre svarar nej på den aktuella frågan. (I vissa fall blir inte totalsumman 100 % vilket beror på enstaka svarsbortfall i enkäten.)

På denna förskola ser vi att ca 50% av föräldrarna uppger att de varit på biblioteket tillsammans med sitt/sina barn före kapprumsbibliotekens start, medan motsvarande siffra efter sex månader är ca 70%.  Det är alltså en ökning med ca 20 procentenheter, vilket i praktiken kan innebära att ett antal familjer blivit så inspirerade av kapprumsbiblioteken att de även tagit sig tid att besöka ett ordinarie bibliotek. Självklart måste man beakta att vi saknar kontrollgrupp och att vi inte kan vara säkra på att det är kapprumsbiblioteken i sig som har lett till ökningen, andra faktorer kan ha spelat in. Men sammantaget med våra övriga positiva resultat vågar vi tro att kapprumsbiblioteken kan ha bidragit till att lyfta böcker och högläsning på föräldrarnas agenda.

På denna förskola är inte ökningen så tydlig, här är det endast en av de familjer som före kapprumsbibliotekens uppstart aldrig besökt biblioteket, som gör det för första gången under projektets gång.

På denna tredje förskola är det ca 55% som besökt biblioteket före kapprumsbibliotekens införande, men siffran ökar med ca 10 procentenheter fram till den uppföljande mätningen.

Till sist en kort reflektion kring de positiva resultaten… Kapprumsbiblioteken är bara en del i vår insats gentemot föräldrarna, jag tror personligen att mötet med föräldrarna spelar en nog så stor roll, kanske större. När föräldrarna får träffa ett tvärprofessionellt team bestående av logoped, specialpedagog och barnbibliotekarie skapas en tyngd bakom de kunskaper och den inspiration som förmedlas. Att föräldrarna får möjlighet att knyta kontakt med barnbibliotekarien, och på det viset bjuds in till biblioteket personligen är värdefullt för alla de som annars inte är bekväma med eller har vana av att gå till biblioteken. Biblioteksmod skapas!

 

Språkstimulerande barnlitteratur

På Flerspråkighet i fokus 2015 pratade Margareth Sandvik, professor i norsk didaktik vid Högskolan i Oslo och Akershus, om hur man skapar förutsättningar för en stimulerande språkmiljö i den flerspråkiga förskolan. Hon ställde sig också den viktiga frågan om hur kan man kan utvärdera den egna verksamheten utifrån de framsteg barnen gör.

Margareth Sandvik började med att ge den svenska publiken en bakgrund till den norska förskolans utmaningar. Hon beskrev en situation med stora kunskapsklyftor mellan olika barn, och mellan olika grupper, både språkligt och fakta/kunskapsmässigt. Flerspråkiga familjer använder förskolan mindre än enspråkiga barn i Norge, och flerspråkiga barn lyckas i mindre utsträckning i skolan.

Precis som i Sverige bygger den norska skolans undervisning på majoritetens språk och erfarenheter. Det gagnar sällan de flerspråkiga barnen som oftast tillhör minoriteten och saknar en del förkunskaper och erfarenheter som majoriteten har.

Margareth Sandvik beskrebv sedan en studie som hon och hennes kollegor gjorde. Inom ramen för studien skapade och använde man materialet ”Lär mig norsk för skolestart”. Översatt till svenska heter det ”Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan”, vilket säkert klingar bekant för många av er.

I studien ville man:

• Språkstimulera med hjälp av litteratur.
• Kartlägga barnens framsteg och därmed den egna verksamhetens kvalitet
• Jobba med övergångarna till skolan.
• Samarbeta med hemmen.

Resultaten av studien var tämligen sensationella och alldeles fantastiska. Barn som inte kunde någon norska alls när de började på förskolan, presterade över genomsnittet i klass 1 vad gäller bland annat läsförståelse och ordförråd. Man arbetade med att fördjupa barnens reflekterande kring böcker och texter. Pedagogerna arbetade med olika strategier för boksamtal, de ställde öppna och kognitivt utmanande frågor och var själva förebilder genom att inte ha färdiga svar på frågorna de ställde. Margareth Sandvik gav exempel på en bra och en dålig fråga att arbeta med utifrån Alfons Åberg. En dålig fråga är ” Vad har Alfons för färg på sin tröja?” medan en bra fråga som utmanar barnens språk och tänkande i samtalen är ”Jag undrar om Alfons har någon mamma?”.

Pedagogerna på förskolorna som deltog i studien arbetade utifrån följande punkter.

• Gå från det enkla till det svåra.
• Utgå från barnets förförståelse.
• Använd rekvisita. Konkretiseringsföremål gör textens innehåll till här och nu. KOnkretiseringen gjordes på olika sätt, t.ex. med hjälp av språkväskor, gosedjur, måla/rita, lera m.m.)
• Förenkla texten (både innehåll och struktur) i början. Försvåra efterhand.
• Gå från det kontextbaserade till det kontextoberoende (släpp på konkretiseringen efterhand och börja ställa utmanande frågor).

För att konkretisera för OSS I PUBLIKEN, gav Margareth oss en närmare inblick i ett av förskolornas arbete kring en bok vid namn ”Nisse hos frisören”. Pedagogerna valde boken utifrån att de flesta barn har erfarenhet av att gå till frisören. Man läste boken och tittade och benämnde olika föremål relaterade till boken. Efter det gjorde man en utflykt till en frisör. Där fortsatte man att utveckla barnens begreppskunskap genom benämning och samtal, ett upplevelsebaserat lärande. När man kom tillbaka till förskolan lekte man frisör, med ingången att sagan kan lekas överallt. Man ritade och målade, och satte sedan ihop bilder och texter som barnen berättade till en egen bok.

Hur blev det då med kartläggandet? Barnens framsteg observerades och dokumenterades på olika sätt, genom intervjuer och samtal, filmer, språkliga analyser… Pedagogerna kartlägger alltid parallellt med de aktiviteter man utför och de teman man arbetar med. Man kartlägger hela tiden och med ett formativt förhållningssätt. Man tittar i böckerna man arbetat med, lyssnar på det barnen berättar och ser vad de lärt sig och fått med sig av berättelsen. Vilka ord och uttryck som har fastnat.  Man har reflekterande samtal, och funderar på om barnen kunnat identifiera sig med innehållet, d.v.s. har de gjort några kopplingar mellan texten och jaget, texten och omvärlden, mellan olika texter? Pedagogerna har arbetat mycket med att spela in sig tillsammans med barnen, och transkribera, för att se och höra sig själva som pedagog/språkstimulerare.

Målet med arbetet är självklart flerspråkighet. Man tänker sig att de böcker man arbetat med blir till gruppens gemensamma referensramar, vilket minskar glappet mellan majoritetens och minoritetens olika erfarenheter och referensramar.

Kapprumsbibliotekens positiva resultat, del 4

Våra kapprumsbibliotek i Halmstads förskolor fortsätter att utvecklas. Sedan ett år tillbaka finns kapprumsbibliotek även i några skolor, och nytt för hösten 2015 är att vi utvecklar och prövar ett kapprumsbibliotek i en av våra förberedelseklasser för nyanlända ungdomar. Mer om det i ett senare inlägg.

När vi drog igång kapprumsbiblioteken visste vi inte hur den nya bibliotekstjänsten skulle påverka familjernas övriga biblioteksvanor. En farhåga var att föräldrarna skulle bli mindre motiverade att åka till biblioteken när kapprumsbiblioteken tillgängliggjorde lån av barnböcker i samband med lämning och hämtning på förskolan. Eller ännu värre, att de helt skulle sluta besöka ordinarie bibliotek.

I den enkät som föräldrarna fick fylla i före uppstarten, och sedan återigen efter drygt ett halvår, ställde vi därför frågan: ”Hur ofta brukar ni besöka biblioteket?” Glädjande nog kunde vi se att föräldrarna på samtliga förskolor ökade sina biblioteksbesök efter att vi startat kapprumsbiblioteken. Nedan ser ni sammanställningen, där blå staplar visar mätning 1 och röda staplar visar mätning 2. Siffrorna på y-axeln visar andelen föräldrar i procent, där varje streck motsvarar 5%. På x-axeln är intervallet, läst från vänster till höger, 1: Varje vecka, 2: Varje månad, 3: Varje halvår, 4: Varje år, 5: Mer sällan.

Önskvärt är alltså många höga röda staplar till vänster i diagrammet, eller bibehållna lika höga blåa och röda staplar till vänster i diagrammet.

På förskola 1 är det ingen förälder som uppger att de besöker biblioteket varje vecka, varken före eller efter kapprumsbibliotekets införande. Vid nästa stapel ”Varje månad” ser vi att den röda stapeln som markerar andra mättillfället, visar en ökning med ca tio procentenheter. De följande två intervallen ”Varje halvår” och ”Varje år” har minskat, vilket skulle kunna innebära att det är de föräldrarna som har ökat sina biblioteksbesök under projektets gång.

På vår andra förskola kan man se att här finns en del föräldrar som besöker biblioteket varje vecka (staplarna längst till vänster) och att det sker en marginell ökning under projektets gång (röda stapeln). De röda staplarna i andra och fjärde intervallet (”Varje månad” och ”Varje år”) ökar, medan vi ser att det är färre föräldrar som uppgivit att de besöker biblioteket ”Varje halvår” (Tredje intervallets staplar) och ”Mer sällan” (femte intervallets staplar).

På vår tredje förskola ser vi en stor ökning (röda staplar) i första intervallet, alltså ”Varje vecka”, troligtvis är ökningen till viss del hämtad från den grupp föräldrar som vid första enkäten uppgav att de besökte biblioteket ”Varje månad” (tredje stapeln) och ”Mer sällan” (femte stapeln) eftersom de grupperna har minskat.

Sammantaget kan sägas att vi ser en positiv utveckling, och att kapprumsbiblioteken verkar fungera som en motivator för att besöka ordinarie bibliotek. Kapprumsbiblioteken är bara en aptitretare, det är ju på de stora ordinarie biblioteken som den största bokskatten finns. Vi har än så länge inte sett någonstans att kapprumsbiblioteken lett till en minskning av besöken på de ordinarie biblioteken.

Grattis Pippi 70 år

En kväll för ungefär åtta år sedan stod vi föräldrar smygandes utanför yngsta dotterns rum efter läggdags. Vi hade svårt att slita oss från den föreställning som pågick där inne i mörkret. Ljudligt, och med varierande röstlägen, reciterade hon Pippi Långstrump i Söderhavet. Under en ganska lång period var det den sagan vi läst, om och om igen, de där sexhundrafemtiotvå gångerna som barn vill höra samma saga. Flera kvällar i rad satt vi sedan där och fick äran att lyssna till sagan- tills berättaren sömndrucket mumlade de sista orden.

Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump har just den härliga effekten på barn- de fascineras och roas genom sina resor i hennes värld. Under sina 70 år har Pippi fått miljoner barn, och en del vuxna, över hela jorden att skratta och kanske mysrysa lite, samtidigt som hon retat gallfeber på en del pedagoger, debattörer och professorer.

Sedan länge är den 21 maj 1945 utsedd till Pippis födelsedag- den 21 maj för att det är dottern Karins födelsedag och den dag då hon fick det första utkastet i födelsedagspresent och 1945 för att det är året då Boken om Pippi Långstrump gavs ut.

Idag har det getts ut 27 olika titlar om Pippi Långstrump, som passande nog, har översatts till 70 språk som sedan sålt i ca 60 miljoner exemplar. Pippi har blivit omformad till åtta filmer, två tv-serier, två tv-filmer och minst 800 professionella teateruppsättningar. Hon har gett upphov till akademiska avhandlingar, blivit utsedd till den viktigaste kulturhändelsen på 150 år och tolkats på längden och tvären ur alla upptänkliga perspektiv (Rabén & Sjögren).

Den fantastiska berättelsen om Pippi växte fram hos Astrid Lindgren under en mörk tid, både ute i världen och i hennes egen värld. I Europa härjade de mörka krigsåren och världen behövde verkligen en tjej som kunde ta itu med elaka översittare. I hemmet fanns sjukdom, tonårstrots och makens otrohet som krävande faktorer. Under dottern Karins sjukdom bad hon att få höra om Pippi Långstrump.

”Om jag överhuvudtaget har haft någon särskild avsikt med Pippi-figuren, utöver att roa mina späda läsare så har det varit detta – att visa dem att man kan ha makt utan att missbruka den, ty av alla konststycken i livet är det tydligen det allra svåraste. Överallt missbrukas makt.”

Pippi kom att bli en kultfigur bland dottern och dennes kamrater vilket ledde till att tioårs presenten blev just det första utkastet av boken Pippi Långstrump.

Den 22 april 2015 ges Boken om Pippi Långstrump ut i nyutgåva. Den är delvis reviderad av Astrid Lindgren själv. I samma anda som hon gjorde 1993 har Rabén & Sjögren och Saltkråkan, överallt där det förekommer, ersatt n-ordet med prefixet ”söderhavs”. Dessutom har Ingrid Vang Nymans originalillustrationer restaurerats och färglagts till den nya utgåvan.

Precis som annan stor litteratur säger hon någonting viktigt om samtiden och de utmaningar människor står inför. Hon läses som en feministisk ikon, en anti-auktoritär frihetshjälte, en aktivist för barns rättigheter, ett ensamkommande flyktingbarn, en pacifist, en kämpe för de svaga och utsatta, en lekfull livsnjutare i ett teknifierat samhälle och mycket, mycket mer (Rabén & Sjögren).

Grattis Pippi på 70 års dagen- och tack för alla härliga lässtunder!

 

 

Världen genom bilderböcker

Lagom till vårens utdelning av ALMA-priset släppte IFLA (The International Federation of Library Associations and Institutions) den andra upplagan av The world Through Picture Books Catalogue för fri nedladdning.

IFLA arbetar för att tillgängliggöra ett utbud av bilderböcker från hela världen som rekommenderats av bibliotekarier i så många som 52 länder. Syftet med projektet är också att lyfta fram bilderboken och säkerställa alla barns tillgång till den.

Katalogen innehåller 500 böcker på 37 olika språk och ger en överblick över dagens internationella bilderboksutbud och vilka som i nuläget är de mest populära. I listan finns flera populära och väl ansedda svenska bilderboksförfattare och illustratörer såsom Gunilla Bergström, Pija Lindenbaum, Barbro Lindgren och Elsa Beskow.

Sverige har en lång tradition av kvalitativa bilderböcker att tillgå ur både ett pedagogiskt och ett hemperspektiv. Med hjälp av katalogen får vi tillgång till internationella titlar, författare och illustratörer som stödjer barns/elevers kulturella identitet och deltagande i det flerspråkiga samhället. Katalogen erbjuder också inspiration kring hur denna kan användas ur både bibliotekariens och barnets/elevens perspektiv.

Världsbokveckan innebär satsning för elevers läsning

I nästa vecka är det dags att fira världsbokveckan, en vecka som firas över hela världen mellan den 20-26 april. Världsbokdagen, som infaller den 23 april varje år, instiftades av UNESCO 1995.

För att fira Världsbokveckan och främja barns läslust och läsförmåga väljer landets bokhandlare att gå samman i en gemensam satsning för barns och ungas läsning. Under vecka 18 delas därför 25 000 böcker ut till elever i åk 1.

”Att inspirera till läsning bland barn och unga är ett viktigt område som arbetar långsiktigt med.”

Cecilia Helsing, marknadschef Akademibokhandeln

Boken, som delas ut gratis, är producerad och finansierad av Svenska Bokhandlareföreningen via Världsbokfonden i samarbete med Bonnier Carlsen och Rabén och Sjögren. Den innehåller två, bland barn, mycket populära titlar: Hjälp! Jag tappar bort en hund av Salmson och Isaksson samt Familjen Monstersson: Min vän Boris av Wänblad och Forshed. För att få sin bok uppmanas barnen besöka närmsta bokhandel och i kassan ange det hemliga lösenordet ”Läsa är kul!”.

Antalet böcker är begränsat varför ett besök på närmaste bokhandel rekommenderas i början av vecka 18!

Utöver denna satsning bidrar bokhandeln även med två kronor per såld barn- och ungdomsbok till Världsbokfonden för ett främjande av barns läsning.

Sommarboken 2015

Barnens bibliotek anordnar för fjärde året i rad Sommarboken, som är ännu en i raden av läsfrämjande satsningar för barns och ungdomars läsning. Sommarboken riktar sig till barn mellan 8 och 12 år, och syftar till att stimulera lustläsning och samtal om det lästa under sommarlovet. Alla bibliotek är fria att anmäla sitt deltagande i Sommarboken, och får då tillgång till material, tips och dokumentation, men anordnar sedan olika aktiviteter i anslutning till Sommarboken självständigt. Målen med Sommarboken är följande:

• Att få fler barn 8-12 år att lustläsa under sommaren.
• Att barnens läsning är kravlös och utan motprestation från bibliotekets sida. Allt är tillåtet att läsa – hur mycket eller hur litet man vill.
• Att ge barn möjlighet att prata och samtala om sin läsning med varandra.
• Att använda metoder som boksamtal eller liknande för att utveckla det litterära samtalet.

Sommarboken genomfördes 2012 i fem pilotkommuner, men har vuxit kontinuerligt sedan dess, och i årets satsning är bibliotek på ca 70 orter anmälda hittills.

Surfa in på Sommarbokens hemsida och läs mer!

Kartlägg läsningen på din förskola!

Den formella läs- och skrivundervisningen startar oftast när barn börjar skolan. Men barnet har långt tidigare upptäckt, lekt, experimenterat och börjat erövra skriftspråket. Alla har vi hört en tvååring identifiera sitt namn eller ”sin” bokstav i kapprummet, eller sett en treåring sitta och ”lekskriva” långa rader av krumelurer och streck. I denna viktiga process där barn socialiseras in i ett läsande och skrivande, är vi vuxna som finns runt omkring barnet förebilder. Barn gör inte som vi säger – de gör som vi gör. Det är inte framgångsrikt att säga åt barnen att läsa. Det är bättre att visa dem att du själv läser, VAD du läser, VARFÖR du läser samt HUR du läser. Barnen behöver förstå vad vi använder läsning till, samt att läsningen ger oss positiva upplevelser och känslor.

Med detta sagt blir det logiskt att kontinuerligt titta på sin egen verksamhet, för att identifiera vad som är påverkbart och möjligt att förbättra i mötet mellan barnen och skriftspråket. Följande kartläggningsmaterial har skapats med förskolan i åtanke, och är tänkt att fungera som diskussionsunderlag i arbetslagen. Vissa frågeställningar går att använda även i skolan, och av föräldrar i hemmen. Syftet är att synliggöra hur vi arbetar med böcker och läsning för att barnen ska få så många positiva möten med skriftspråket som möjligt.

Böckernas och läsningens status på förskolan:

• Hur många böcker äger förskolan?
• I vilket skick är de?
• Var finns böckerna ute på avdelningarna?
• Hur många böcker har barnen tillgång till?
• Var förvaras övriga böcker?
• Hur väljs de ut? Vid inköp? Vid placering på avdelningen? Hur viktig är boken som upplevelse, och som pedagogiskt verktyg?
• Hur ofta byts böckerna ut?
• Har pedagogerna möjlighet att fördjupa sig och hitta ny barnlitteratur?
• Har förskolan kontakt med en barnbibliotekarie?
• Har förskolan möjlighet att besöka biblioteket? Bokbussen?
• Är pedagogerna goda förebilder vad gäller bokläsning, respekt för böckerna o.s.v.?
• Hur involveras föräldrarna?
• Vet pedagogerna vilka barn som blir lästa för i hemmet? Hur ofta? Har barnen tillgång till böcker i hemmen?

En vanlig dag på förskolan:

• När på dagen sker läsningen?
• Var läser man?
• Hur många böcker blir höglästa av pedagoger för barnen?
• Hur mycket tid lägger varje pedagog ner på läsningen?
• Hur många böcker får varje barn läst för sig?
• Hur många böcker blir höglästa av barn för barn?
• Hur många böcker blir tystlästa/bläddrade i av barnen själva på förskolan?
• Vilka barn ber om att bli lästa för?
• Vilka barn ber aldrig om att bli lästa för?
• Hur behandlar barnen böckerna?

De två sista frågorna känns extra viktiga, eftersom det troligtvis är barn som ännu inte upptäckt tjusningen med läsning, som undviker eller är ointresserad av böcker, och kanske heller aldrig lärt sig hur man handskas med böcker.

Jag – en läsande förebild:

• Visar jag barnen att jag gärna läser?
• Hur mycket tid lägger jag själv på att läsa? Jämfört med exempelvis skärmtid, eller träning.
• Pratar jag med barnen om vad jag läser?
• Ser barnen mig läsa och skriva i olika sammanhang och med olika syften (t.ex. läsa recept, läsa vägskyltar, skriva brev/meddelanden/vykort, nöjesläsa o.s.v.)?
• Ställer jag nyfikna frågor, eller problematiserar kring det vi läser tillsammans? Visar jag att det finns olika sätt att tolka och förstå?

Det finns troligtvis många fler relevanta frågor att ställa sig, men någonstans måste vi börja reflektera. Både som pedagog och som förälder har vi en viktig uppgift som läsande förebild. Om inte vi är med i läsarnas klubb är det stor risk att inte heller barnen söker sig dit.

Barns & ungdomars bokläsning ökar

Äntligen ökar bokläsningen i Sverige och det är barnen som står för den största ökningen.

Under 2014 ökade antalet personer som läser böcker, en genomsnittlig dag, från 34 procent (2013) till 36 procent. Siffrorna är framtagna av Göteborgs universitet som varje år mäter svenskarnas mediekonsumtion med hjälp av sin Mediebarometer. Den största ökningen av läsning skedde bland barn (+11%), ungdomar 15-24 år (+8%) och kvinnor (+4%). Dessa resultat går i linje med Bokhandlareföreningens och Förläggarföreningens ökade försäljningssiffror från 2014 som vi skrev om i ett tidigare inlägg. Resultaten visade där att den  totala bokförsäljningen minskar medan försäljning av barn- och ungdomsböcker ökar.

I undersökningen konstaterades också att svensken ägnar i genomsnitt 22 minuter per dag åt bokläsning och hela sex timmar och tjugo minuter åt mediekonsumtion, dvs musik, radio, tidningar och tv. Den största delen spenderas framför internet, hela 123 minuter per dag.