I bloggar, på Facebook och Twitter kan man förstå att grammatiken ibland brister. Men även i tidningar och annan media kan man se den utbredda förvirringen kring några av våra personliga pronomen, nämligen de, dem och dom. Felaktig användning av dem är idag mycket vanligt! För några år sedan reagerade jag instinktivt varje gång jag läste felaktiga meningar som t.ex. ”Åh, dem är så gulliga”. Idag kommer jag på mig själv med att knappt reagera, för så är det ju med språket, det förändras och man vänjer sig vid det man hör eller läser ofta, även om det är inkorrekt.
Men hur fungerar det egentligen? Både ordet de och ordet dem uttalas i många svenska dialekter som dom. Att höra någon säga meningarna ”De är små” som ”Dom är små”, eller ”Vi tänker på dem” som ”Vi tänker på dom” i talspråk är normalt. Det som blir lite märkligt är när man i skriftspråk försöker vara korrekt fast att man inte är säker på skillnaden mellan de och dem. Dem överanvänds vilket kan se mycket konstigt ut.
Hur fungerar det då?
I svenskan styr olika prepositioner vilket kasus som används, men bara vid åtta ord – nämligen de personliga pronomina jag, du, han, hon, vi, ni, de och man. När dessa pronomina används som objekt ändras de och blir mig, dig, honom, henne, oss, er, dem och en. De flesta människor tycker nog att det är ganska lätt att skilja mellan jag och mig. Problemet verkar uppstå när orden de och dem ska användas. Talspråksformerna av orden har smält samman till dom.
Som en första tumregel kan man tänka att de hör till samma kategori som jag, du, han, hon, vi, ni och man, och att ”dem” hör till samma kategori som mig, dig, honom, henne, oss, er och en. På så sätt kan man få en känsla av när respektive ord ska användas. Testa med följande exempelmening: ”I måndags skulle jag promenera till stranden”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med jag och inte mig, så blir det korrekt att skriva ”I måndags skulle de promenera till stranden”.
På samma sätt kan man göra vid objektsform. Exempelmening: ”Han väntade på mig efter skolan”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med mig blir det korrekt att skriva dem: ”Han väntade på dem efter skolan”.
Ytterligare en källa till förvirring verkar vara att ordet de inte bara är personligt pronomen utan även artikel för att ange bestämd form. Vi kan prata om tre visa män, eller de tre vise männen. Artikeln de ska ALLTID skrivas de, ALDRIG dem. Vi kan skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det var en grupp personer som lagade byxorna. Men vi kan också skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det är just de där byxorna som förut var trasiga men nu är lagade som vi menar. Meningarna är identiska, men betyder olika saker beroende på sammanhanget.
Det finns mer att säga om orden de, dem och dom. Till exempel kan orden de och dem som determinativa pronomen förvirra även den mest envisa grammatikpolis. Jag nöjer mig med att konstatera att språkets regler kan komma att förändras. Kanske kommer de och dem ersättas av dom i både tal- och skriftspråk? Språket tenderar ju att förändras mot det mer ”användarvänliga” hållet, vilket jag personligen inte har några åsikter om. Men intressant är det!
Språkutvecklarna 
Ping: Appen ”De eller dem” | Språkutvecklarna
Kul att se att fler brinner för att lära ut korrekt språkbruk!
nej
Ping: Dom kan mycket väl ersätta de och dem | Svensson
Bra skrivet!
Tack 😊! Mvh Karolina
Jag håller med du!
SKRIV SVARET TYDLIGT I TOPIC PLZ
HÅLLER MED
man ska säga snälla och använd inte caps det är ohövligt
Man ska ha stor bokstav också.
Intressant läsning. Gillar det verkligen! Dock vill jag bara flika in med min egen uppfattning..
Min egen uppfattning är att ”dom” i dessa sammanhang har uppstått för att folk i allmänhet stavar som man tror istället för att faktiskt veta/ta reda på hur det stavas.
En ”dom” är enligt mig enbart något man får i domstol o.s.v. Dem är det, enligt mig, korrekta sättet att stava ordet man uttalar som ”dom”.
Annars kan man ju börja stava Cognac som Konjak och garage som Garache.
Söker man enbart på ordet ”dom” på ne.se får man i princip bara resultat som innefattar rättsväsendet, det som ordet enligt mig enbart hör till.
Jag fick lära mig i skolan, det jag har skrivit här ovanför, och det känns helt rätt. Många skriver med dom (som i: dom gick till skogen) i stället för dem. När man drar sin teori om dom och dem så är det alltid blandade meningar, men jag står fast vid mitt tankesätt, och att kolla på NE.se gör mig mer säker!
Tack för att jag fått säga mitt.
Med glada och vårkänslomässiga hälsningar, Robban
”Många skriver med dom(som i: dom gick till skogen”) i stället för dem.
Det skall vara ”de gick till skogen”, inte ”dem gick till skogen”.
Tack för att du delade med dig av din åsikt.
Christin
Hur ställer till alla som använde de i stället för det?
”Tala med dem.”
”Tala med de som vet”
”Tala med han som vet”
Men för mig låter det konstigt med det analoga
”Tala med jag som vet”
Jag är uppvuxen i Sverige men har kanske bott utomlands för länge för att klara svenskan.
Tycker det nog är ledsamt om vi accepterar en förenkling av språket som med detsamma innebär att vi missar de fina finesserna som språket (retoriken) erbjuder.
Finesser…
Bra tips och regler att ta till hjälp 🙂
Trots denna hjälp stötte jag ändå på ett problem idag som gjorde mig lite ställd. Kan någon hjälpa mig med följande mening:
”Ni som får det här mejlet är dem vi kommit på som ”berörda”, förutom dem som redan meddelat att dem inte kan.”
Som synes är det 3 st ”dem” med, och jag vet inte vilket som borde vara mest rätt. Är det mer riktigt att skriva så här:
”Ni som får det här mejlet är dem vi kommit på som ”berörda”, förutom de som redan meddelat att de inte kan.”
Hej! Intressant! Jag skulle säga att det är många fel i den meningen, inte bara vad gäller ”dem”… Meningen börjar med ”ni”, och författaren borde vara konsekvent i att adressera direkt till ”ni”, vilket innebär ”Ni som får det här mejlet är ni som är berörda…” alternativt ”Ni som får det här mejlet är berörda…”. Fortsättningen på meningen – egentligen hela meningen – är onödigt krångligt formulerad – det går knappt att förstå. Dem är hur som helst inkorrekt använt precis som du skriver!
Med vänlig hälsning, Karolina.
Tack för svar. Det hjälpte i just den här konstiga meningen …
Men det är, som dem flesta tycker, svårt att göra rätt. Trots att det finns tips att följa. T.ex. … jag kanske egentligen borde skriva ”som de flesta tycker” i föregående mening? I den formuleringen lyckas jag inte byta ut ordet mot något annat som låter rätt, för att på så sätt hitta stöd i vad som är riktigt.
Eller finns det fraser som fungerar lika bra med båda? Man kanske bara ska välja form efter hur formell man vill låta?
Vad är rätt i det här fallet?
Vänliga hälsningar, och tack på förhand 🙂
Louise
Hej Lollo! Du har två rätt av tre. I det här fallet var det lite klurigare.
Såhär anser jag att det ska vara:
”Ni som får det här mejlet är de vi kommit på som ”berörda”, förutom de som redan meddelat att de inte kan.”
Det är ordet omedelbart före ”de” och ”dem” som bestämmer vad det blir:
”är”, ”förutom”, ”att” som står före, blir samtliga ”de”.
Däremot prepositioner som ”till”, ”åt”, ”för”, ”hos”, ”under”, ”över”, ”bakom”,
”framför” , ”bredvid” osv. blir samtliga ”dem”.
Jack
Aha … ytterligare ett litet knep att ta till. Tack för det Jack 🙂
Dags för uppdatering. Hur faller ordet ”hen” in det hela?
Inget som en ska behövas diskuteras tycker jag det heter de och Dem precis som det heter Mig och inte nej. Håll talspråk till tal. Och lämna litteraturen ifred, folk Kommer bara bli dummare och dummare och språket blir ju lidande!!
ok boomer
Tack ! Jag har bott utomlands i 37 år och undrade om det är så man skriver numera , men det skär i öronen…
Jag har helt ersatt de o dem med dom eftersom jag inte har tid att lägga ner 3 minuter varje gång jag skriver en mening med dessa för att fundera på vilket det ska vara.
Försöker också skriva mej, dej o sej istället för mig, dig och sig. Tyvärr går det lite segare på den punkten…
Självklart ska man skriva som man talar. (Jag skriver dock inte ”det går jönte” utan jag skriver ”det går ju inte”, någon jävla måtta får det vara.)
Frågan som drog mej hit är de eller dem i detta exempel..”Det passar för de/dem som är engagerade”. Vad gäller här?
Det finns ju också hjälpen att tänka på engelskans ”they” och ”them” som inte vållar problem. Jag som har danska som modersmål blandar inte heller de och dem, för på danska skiljer vi ju på de två i uttal. När slutade man egentligen att göra det på svenska? Jag tycker det är en märklig och opraktisk förändring, för det kan göra en mening svårare att förstå.
Talspråkets ”dom” förvirrade mig i början när jag kom till Sverige. Jag trodde att det var en korrekt form och att jag bara inte hade förstått reglerna.
Bra tips, tack!
Om ordet ”de” hade uttalats precis som det stavas, alltså ”de”, och om ordet ”dem” också hade uttalas som det stavas, dvs ”dem” så hade det inte varit någon förvirring alls. Men nu uttalas båda orden konstigt nog ”dom”, och då är det lätt att blanda ihop begreppen och skilja på vad som är vad.
I så fall måste uttalet förändras och uttalas som de stavas för att skilja de åt.
Krångligt sätt att tänka rätt. Jag har ett enklare tips. Eftersom de flesta nuförtiden kan engelska, är det lättare att tänka på om det ska heta ”they” eller ”them” på engelska. Då vet man lättare om man ska använda ”de” eller ”dem”.
Hej! Behöver hjälp från Er, som kan svenska språket.🙏🇸🇪
Är det verkligen korrekt att tacka en person med att säga ”tack snälla”?
De flesta ”journalister” och programledare i ”God Morgon” på TV4 tackar så.
För mig låter detta, som en ”ofullständig mening”. Jag förväntar mig en liten fortsättning, att det ska lyda,
Tack snälla, du.
Tack snälla, ni.
Tack snälla ”namn”.
Tack det var snällt av dig/er, att berätta.
Tack för din medverkan.
Tack för dina svar.
Tack för din förklaring.
Jag och mina vänner har livliga diskussioner, gällande detta.
Vi har maila TV4 redaktionen och påpekat att vi tycker det låter fel. Tyvärr har vi inte fått svar på, om detta ”sätta att tacka” är korrekt och något man lär sig på Journalisthögskola.
Vänligen Inger Jonsson mfl🤗🙏
Hej Inger! Jag är ingen expert på grammatik men skulle absolut säga att exemplet du ger är en ofullständig mening. Men talspråket följer ju inte alltid skriftspråkliga regler och konventioner, och språket förändras konstant. Det blir hur som helst intressant att se om du får något svar – dela gärna med dig i så fall 😊.
Med vänlig hälsning, Karolina