Category Archives: Språkutveckling

Läsningens effekter & minst 17 skäl på nytt

Förskolan och skolan är viktiga läsfrämjande verksamheter som båda visat sig spela en avgörande roll för barns/elevers och föräldrars gemensamma läsvanor. Genom en medveten strategi och samverkan med hem och bibliotek kan förskolor och skolor överbrygga många hinder för läsning. Läsningen är idag en samhällsfråga och klyftorna mellan lässtarka och lässvaga familjer bara växer.

Det finns föräldrar som själva inte läst en bok sedan de själva var barn och unga men som faktiskt ser en ny mening med läsandet och som har ”lärt” sig läsa igen på grund av att deras barn tycker om att bli lästa för och läsa själva. Andra föräldrar möter litteraturen och blir nyfikna tack vare mötet med förskolans/skolans läsande verksamhet, en verksamhet där pedagoger presenterar böcker för barn och föräldrar, läser och inspirerar barnen och låter dem möta biblioteket. Barnen i sin tur drar med sig föräldrarna till biblioteket.

17skäl2

Det finns en mängd viktiga aspekter och vinster med läsning och högläsning och många av dem möter vi dagligen i olika medier och sammanhang. Läsningen som en väg till ett stort och varierat ord- och begreppsförråd är ett av de vanligaste argumenten, och också ett av de många viktiga. Att tillgodose barns behov av trygghet och närhet är ytterligare ett som lyfts fram som särskilt viktig i förhållande till de yngre barnen. Inte lika ofta framförda argument är t ex barns tillgång till

  • Bättre kommunikationskunskaper
    Barn som blir lästa för, lär sig att uttrycka sina känslor, och dessutom kunna relatera sig själv till andra. Genom att se hur karaktärerna i böckerna förhåller sig till varandra – och hur ni förhåller er till varandra under läsestunden, utvecklar barnet viktiga kunskaper för kommunikation.
  • Kunskap om språket
    Barn som blir lästa för, visar bättre förståelse för det grundläggande i vårt språk när de kommer upp i skolåldern.
  • Logiskt tänkande
    Ett annat exempel på vikten av att läsa för barn är förmågan för barn att utveckla sin förståelse för abstrakta begrepp, använda logik i olika situationer och använda gott omdöme. När barnet börjar relatera det som händer i böckerna till sitt eget liv – ja, då blir böckerna extra spännande!
  • Förmågor att klara av nya situationer
    Nya situationer kan vara svåra för små barn. Det kan vara allt från att sova i ett eget rum, börja i förskolan eller i skolan. Att läsa böcker med samma tematik – och för att barnet ska kunna se att hens känslor är vanliga att ha – kan vara ett perfekt sätt att visa att det okända inte är så farligt.
  • Förbättrad koncentration
    Små barn kan verka ganska otålmodiga och okoncentrerade under läsestunden, men de kommer att lära sig att sitta i lugn och ro för att få höra färdigt historien – det gäller bara att ha tålamod. Tillsammans med ökad läsförståelse kommer disciplin, hjärnstimulans, koncentration och bättre minne – och allt detta är självklart viktigt för barnet när det ska börja skolan.

Vid läsning, både egen läsning och gemensam högläsning, är trygghet, en läsvänlig miljö, närhet och långsamhet faktorer som positivt påverkar läsupplevelsen. Oavsett hur viktigt vi vet att läsandet är kan det ändå finnas trösklar att ta sig över för att komma igång. Många föräldrar ställer sig frågor såsom: När kan jag börja läsa tillsammans med mitt barn? Vad ska vi läsa? Hur läser jag? Som läsande, lässtarka och välvilliga läsinspiratörer måste vi, samtidigt som vi brinner för vårt fokus, vara respektfulla och ödmjuka i mötet med lästveksamma barn och föräldrar.

Den inspiration och läsförebild förskolan och skolan kan vara betyder mer än vi många gånger kan ana för barns och föräldrars motivation och trygghet i ett möte med barnlitteraturen. Genom att visa hur vi i förskola och skola möter, använder och väljer litteratur, ur flera olika aspekter, ger vi dem verktyg för ett eget prövande.

17skäl1

Som pedagoger kan vi också stödja läsprocessen i hemmen med ett ord på vägen, ett stärkande citat eller en bild som väcker fantasi. Svenska barnboksakademin har sedan länge materialet 17 skäl för barnboken på sin hemsida, ett material vi tidigare skrivit om. Helt nyligen reviderades materialet och har idag vackra färgbilder av illustratörer såsom Stina Wirsén, Gunilla Bergström och Johan Unenge. Texterna är i stort sett de samma men vissa små förändringar förekommer även i dessa. Materialet kan vara en tillgång i förskolors och skolors lässtärkande och läsmotiverande arbete.

Ett ord på vägen: ”Vill du förändra världen- lär ett barn att läsa” (Körling). Lär det vad det innebär att läsa och njutningen i det.

library

 

Annonser

1 kommentar

Filed under barnlitteratur, Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Grundsärskola, grundskola, lärare, läsfrämjande, Språkutveckling

Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Lämna en kommentar

Filed under Åk 1-3, Åk 4-6, barnlitteratur, böcker, Förskola, Förskoleklass, Högläsning, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, läsning, Motivation, Skapande skola, social språkmiljö, språk, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning, utomhuspedagogik

Bilderboken & Polyglutt- tillgängliga resurser i förskolan 

I förskolan grundläggs flera av de kompetenser som blir nycklar till barnens livslånga lärande. Det handlar om att utgå ifrån, och bygga vidare på, barns nyfikenhet och önskan om att vilja dela sina upplevelser och intryck med personer i deras omgivning, både i familjen och i förskolan. Forskning visar att förskolan kan ge barnen mer likvärdiga förutsättningar för den språkliga förmåga som förväntas inför skolstart.

Med utgångspunkt i detta är det av stor vikt att förskolan ser sig som en av de främsta källorna till att barn utvecklar ett rikt och nyanserat språk. Under förskoletiden sker en stor och många gånger avgörande språkutveckling hos barnen. Forskning, både i Sverige och internationellt, visar att barn som är i farozonen för att inte få en god läsutveckling blir hjälpta av en medveten strukturell pedagogik redan i förskolan (Lundberg, 2007).

Det finns en utvecklingspotential i alla barns språkförmåga och förskolans och skolans har till uppgift att ge ett systematiskt och strukturerat stöd för deras vidare utveckling av sin språkförmåga. Lärarkompetensen är den viktigaste faktorn förutom hemmiljön för att eleverna ska nå goda resultat. Många gånger kan emellertid god undervisning kompensera fattig skriftspråklig miljö. Förskolan har ett viktigt kompenserande uppdrag som bland annat innebär att förskolan som verksamhet kan erbjuda kan de skillnader överbryggas som finns mellan barn med olika uppväxtförhållanden.

Barnen möter text från den första dagen i förskolan till den sista dagen i skolan. Hur dessa möten utvecklas beror på om och hur undervisningen stöttar, bekräftar och utmanar dem. Undervisningen måste ge barnen kontinuerliga möjligheter att erövra språket, såväl ett vardagsspråk som ett akademiskt språk.

Vi vet idag att läsning av böcker är överlägset för att föra in nya sammanhang och begrepp i barnens livsvärld (Liberg). I förskolan får alla barn, oavsett bakgrund, en naturlig kontakt med läsning, litteratur och text, och då särskilt bilderböcker. Och med ett medvetet pedagogiskt grepp kan arbetet med barnlitteratur vara det bästa verktyget för barnet att tillägna sig språket.

Vi vet också att bilderboken har en mängd fördelar när det gäller barns språkutveckling och begreppsinlärning såsom:

•Skillnad mellan talspråk och skriftspråk

•Tydlig röd tråd, inte så många avstickare som i samtal

•Visuellt stöd och långsamhet

•Möjlighet att stanna upp eller bläddra tillbaka

•Möjlighet till exakt repetition

•Närhet och trygghet öppnar sinnena för det nya
•Okända ord förstås med hjälp av kontexten.


Med syfte att stödja barns språkutveckling genom tillgång till bilderböcker har inläsningstjänst tagit fram sitt nya material Polyglutt. Polyglutt är en språkutvecklande bilderbokstjänst framtagen för förskolan med syfte att utveckla barns språk och stimulera deras nyfikenhet. Genom materialet får förskolan tillgång till bra bilderböcker som kan läslyssnas på om och om igen. Böckerna som är tillgängliga på flera språk ger möjlighet till identifikation och igenkänning för det enskilda barnet, och att dela både läsupplevelser och språk i mångspråkiga barngrupper. Många av böckerna, finns översatta till upp till tio olika språk som barnen kan lyssna på. Bilderböckerna i Polyglutt finns initialt på följande språk: svenska, engelska, spanska, arabiska, kurdiska, persiska, tigrinja, turkiska, polska, ryska eller somaliska.


För personalen på förskolan innebär Polyglutt:

  • Obegränsat användande av bilderböcker i förskolan
  • kvalitetssäkrade bilderböcker utvalda av Agneta Edwards
  • En möjlighet att fylla förskolans digitala strategi med kvalitet
  • En möjlighet att utveckla barnens modersmål
  • En pedagogisk handledning med metodtips
  • Ett material anpassat till förskolans arbetssätt
  • Möjlighet till ett inkluderande arbetssätt
  • Möjlighet till likvärdighet i förskolan

Pedagoger i förskolan som är nyfikna på att prova på tjänsten kan göra det genom att bli betatestare under en 30-dagars period. Inläsningtjänst erbjuder också kostnadsfria seminarium på några orter. 

 

Lämna en kommentar

Filed under digital läsning, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, Flerspråkighet, Inlästa läromedel, Språkutveckling

Informationsöverföring mellan logopedmottagning och förskola/skola

Många barn behöver träna sitt tal eller språk av olika anledningar. Bäst resultat nås om barnet får tillfälle att träna sitt språk ofta, i vardagen och i meningsfulla situationer. Förskolans och skolans pedagoger spelar en stor roll i barns språkutveckling, och en ännu större roll i att få till vardagasträning för de barn som behöver extra stöd att utveckla sitt språk.

Själv har jag arbetat många år i kommun, och har bara knappt ett års erfarenhet av att arbeta på logopedmottagning. Ändå minns jag tydligt att mycket tid gick åt till att jaga pedagoger och specialpedagoger på telefon i ambitionen att samverka och ha en dialog kring de barn som fått bedömning och/eller träning av språket på logopedmottagningen (självklart med godkännande från barnets vårdnadshavare). Att få åka ut till barnens verksamhet var en omöjlighet. Tid och ekonomi gjorde att ledningen satte stopp för det.

Som logoped i kommunen har jag upplevt samma sak. Vi vet ofta om att barnen har kontakt med logopedmottagningen – men vi vet inte vad som framkommit där eller vad logopedmottagingen rekommenderar att barnen ska träna och få stöd i. Föräldrar kan inte alltid återge logopedmottagningens rekommendationer, och informationsglappet blir ett faktum.

För att minska informationsglappet använder vi i Halmstad en informationsöverföringsblankett som underlättar för oss i arbetsvardagen. I korthet går det till så här:

informationsöverföring region till kommun

När barnet är på besök på logopedmottagningen frågar man vårdnadshavarna om de godkänner att förskolans pedagoger får information om barnets behov av stöd och träning. Man frågar också om det är ok att kommunlogoped kopplas in. Om vårdandshavarna är positiva så fyller man i en blankett. Den tar vårdnadshavarna sedan med till förskolans pedagoger.

På blanketten finns logopedmottagningens information, men också kontaktuppgifter till kommunlogoped. Anledningen till detta är att logopedisk information i skrift, ofta kryddad med facktermer såsom t.ex. ”dentalisering” eller ”pragmatiska svårigheter”, kan vara svårtolkad för pedagogerna på förskolan. De tar i så fall kontakt med kommunlogoped som åker ut till förskolan för att hjälpa dem att tolka informationen, samt översätta den till kvalitativa åtgärder som är rimliga och lämpliga i barngruppen och i förskolans kontext. Ofta skrivs en handlingsplan som tydliggör vad som ska göras, av vem, hur och när samt när en uppföljning ska ske.

Arbetssättet har fungerat väl. Samtliga inblandade sparar tid genom att viss informationsöverföring har standardiserats, och jagandet via telefon minskar. De insatser pedagogerna och kommunlogoped kommer fram till blir mer träffsäkra, eftersom vi har logopedmottagningens information om vad barnet behöver för stöd och träning. Många gånger ligger logopedmottagningens information helt i linje med vad vi sett i våra observationer av barnet, och då känns det tryggt att veta att det finns en samsyn. Men vad gäller ordförråd och språkförståelse händer det att vi blir förvånade – barnet har kanske stora brister i språkförståelse men döljer det i vardagen eftersom hen har goda strategier för att kompensera den svårigheten. Och storlek eller djup i barns ordförråd är näst intill omöjligt att bedöma enbart genom observation.

Det omvända gäller också. På logopedmottagningen träffar man barnet enskilt, i en lugn miljö där barnet kanske inte blir utsatt för distraktorer eller stressmoment som är vanliga i förskolans miljö. Det gör att pedagoger i förskolan många gånger ser behov som uppstår i samspel och lek med andra barn, behov som logopedmottagningen inte har en chans att upptäcka. När vi arbetar tillsammans på detta sätt blir vi starkare, och kvalitén för barnet ökar.

Lämna en kommentar

Filed under Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, pedagog, samarbete, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, vårdnadshavare

Digitalisering skapar möjligheter

I våras fick jag möjlighet att dela med mig av mina tankar kring digitaliseringen och dess möjligheter och utmaningar i förskolan. Resultatet blev en artikel, bland många spännande, i höstens nummer av Förskoletidningen (# 4). Här nedan följer artikeln. 

Digitaliseringen av vårt samhälle har förändrat möjligheterna till lärande och utveckling för våra barn i förskola och skola. De digitala verktygen är här för att stanna och tillgången till oändliga mängder information och möjlig kunskap skapar nya möjligheter och samtidigt stora utmaningar.

De flesta barn möter idag skärmar under sina första levnadsmånader via föräldrar och andra vuxna i närmiljön. Den snabba digitala utvecklingen har medfört en ökad skärmtid för samhällets vuxna, något som påverkar social samvaro i stort och även samvaron med barnen. Oron för en negativ trend i barns språkliga och sociala utveckling diskuteras flitigt och riktlinjer för information för en ökad medvetenhet hos dagens föräldrar har tagits fram som stöd för barnhälsovård.

Även inom förskolan diskuteras skärmars påverkan på barns utveckling och lärande. Dagens barn växer upp i en miljö där lärplattor och smarta telefoner är lika vanliga delar av vardagen som pussel och pärlor. Hur ska vi då förhålla oss till de handhållna skärmarna i den pedagogiska verksamheten? Vad vet vi om skärmtidens påverkan på barns lärande och utveckling i ett språk-, kunskaps- och socialt perspektiv? Hur påverkar den tid barnen spenderar vid skärmar deras övriga utveckling? Hur vet vi att det innehåll de möter är kvalitativt och säkert? Forskningen på området är begränsad och åsikterna många.

I dag börjar många barn använda handhållna skärmar långt innan de börjar tala. I en nyligen genomförd studie konstateras ett visst samband mellan skärmtid och en hos det lilla barnet försenad expressiv språkutveckling. Varje ytterligare halvtimme skrämtiden utökades per dag innebar en ökning av risken med 49 procent.

Samtidigt visar forskares och pedagogers erfarenheter att skärmen och lärplattan genom ett språkmedvetet pedagogiskt förhållningssätt kan leda till en positiv språk- och kunskapsutveckling. Barn som genom social interaktion utmanas i språk och kunskaper utvecklar ett digrare ord- och begreppsförråd. Ett barn som däremot lämnas ensamt i sin lärandeprocess möter en mindre mängd kvalitativ dialog och ett mer begränsat sammanhang för lärande. Att barnet ensamt använder lärplattan innebär en mycket begränsad språklig stimulans och leder inte heller till ett utvecklande av den sociala lärandedialogen.

All utveckling av en språklig och social förmåga kräver interaktion, oavsett om verktyget för lärande är en skärm eller en bok. Vikten av närvarande vuxna är avgörande. Att vårdnadshavare och pedagoger är intresserade, lyhörda och respektfulla samtalspartner, modeller och mottagare för barns språk påverkar deras självbild. Tillgången till språkande modeller skapar tillit och motivation för vidare lärande hos alla barn, men är särskilt viktigt för barn med språkbegränsningar. 

Barns skärmtid är ofta anledning till diskussion, både i hem och förskola. Frågan består av flera aspekter, så som tidens påverkan på språkutveckling, social interaktion och fysisk aktivitet. Genom att vårdnadshavare och pedagoger medvetet uppmuntrar socialt skapande och undersökande dialog i samband med barnets skärmtid ges barnet ett meningsfullt sammanhang där lärplattan blir en viktig resurs för lärande. Lärplattan spelar en särskilt avgörande roll för det flerspråkiga eller språksvaga barnets vidare språk- och kunskapsutveckling och skärmtiden blir då en investering i språk-, kunskaps- och social utveckling. Genom ett medvetet förhållningssätt kring både användandet och dess möjliga effekter på barns språk- och kunskapsutveckling blir lärplattans interaktiva och sociala dimensioner långt mycket större än dess risker för en begränsning av språkutvecklingen.

Lärplattans design och tekniska möjligheter inbjuder till social samverkan och lockar till estetik och lek i meningsfulla sammanhang, vilket har en positiv effekt på barns sociala samt fysiska förmåga. Den ger också en varierad lärmiljö genom att barn blir aktiva kunskapande producenter och konsumenter. Genom en pedagogisk medvetenhet kan den erbjuda engagerade aktiviteter där barns gemensamma nyfikenhet blir en tillgång för social och fysisk utveckling.

Ytterligare en viktig faktor för kvalitet i barns användande av lärplattan är vuxnas egen användarmedvetenhet. Tillgången till digitala skärmar styr även vuxnas vardag och vikten av vuxna som skärmanvändande förebilder kommer att bli allt större. I en amerikansk studie uttrycker elever i åldrarna 11- 18 år att de känner sig ignorerade av vuxna som lägger alltför mycket tid på mobilsurfande. Vuxnas skärmtid kan ha en negativ påverkan på språklig och social interaktion med barn i deras närhet och en ökad medvetenhet kring vårdnadshavares och pedagogers medieanvändning och konsekvensen av denna måste föras.

Hur rustar vi då dagens barn för dagens och framtidens digitala samhälle?

Förskolans pedagogik måste utgå från barnens egna erfarenheter för att de ska investera sin tid och sitt engagemang i en språk- och kunskapsutvecklande verksamhet. En lärplatta i sig är inte pedagogisk – det är verksamhetens medvetna syfte med vad som ska uppnås och utvecklas som ger den pedagogiska effekten. I det digitala arbetet måste vi återkommande ställa oss följande frågor:

  • Vad är målet och syftet med användandet av lärplattan?
  • Är vårt användande av lärplattan relevant i förhållande till barnets behov?
  • Är vårt användande av lärplattan relevant i förhållande till undervisningens fokus?
  • Innehåller vårt användande av lärplattan tydliga stödstrukturer?
  • Har vårt användande av lärplattan som mål att utveckla barnets självständighet och tillit till sin egen förmåga?
  • Hur effektivt har vårt användande av lärplattan varit i att främja barnens lärande?
  • Vad borde vi ändra på eller arbeta vidare med avseende förskolans användande av lärplattan?
  • Vilka nya utmaningar har blivit uppenbara?

För att möjliggöra en lärmiljö där lärplattan har en självklar och kvalitativ plats krävs alltså en tydlig strategi, framförallt avseende pedagogers och barns lärande. En strategi som leder till tillgänglighet, delaktighet, självständighet och likvärdighet för alla barn. Strategin bidrar också till ett viktigt förebyggande arbete där lärplattan kan bli språkutvecklande, stärkande, utmanande och kompenserande genom att ge barn strategier och verktyg att utveckla en kritisk användarmedvetenhet. 

Lärplattan är en tillgång för alla barn och måste därför erbjudas alla.

Lämna en kommentar

Filed under Språkutveckling

Kartläggning av läsvanor i hemmet

När vi 2012 startade upp kapprumsbibliotek i Halmstads förskolor, var det efter att flera verksamheter och många pedagoger gjort oss uppmärksamma på att man såg hur högläsningen i hemmen hade minskat dramatiskt under det senaste decenniet. Vi kunde bara spekulera i orsakerna, men många trodde att plattor och andra skärmar hade tagit den tid i anspråk som man kanske tidigare hade lagt på högläsning. Att fler och fler föräldrar arbetade heltid (eller mer) samt även pendlade till arbetet hade gjort att barnens vistelsetider i förskolan hade ökat, och det trodde vi också kunde vara en bidragande faktor. Samtidigt som vi började fundera kring läsvanorna i hemmet kom resultat på nationell nivå från bland annat Läsrörelsen som bekräftade det vi sett i Halmstad.

Oavsett orsakerna så var det viktigt att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Därmed gjorde vi en enkät som skickades ut och besvarades av alla föräldrar vid ett antal förskolor. På dessa enheter satte vi sedan in ett antal läsfrämjande åtgärder (från central nivå – förskolorna själva hade kanske ett eget läsfrämjande arbete igång, men här sattes även centrala resurser in).

Enkäten används fortfarande på vissa förskolor. Flera andra kommuner har efterfrågat den och börjat använda den på liknande sätt, och den har även spridit sig till logopedmottagningar runt om i landet. Syftet – att prata om läsvanorna, för att också kunna föra ett samtal om varför det är viktigt att läsa. Och därmed öka föräldrars motivation att läsa och den faktiska tid som varje enskilt barn blir läst för.

För forskning visar att om vi ska lyckas med att ge alla barn ett tillräckligt rikt språk för att kunna delta och bidra i vårt samhälle, så behöver vi exponera barnen för den ordrikedom som finns i böckerna. Och då måste vi ha med föräldrarna på tåget. Språkutveckling är inte förskolas och skolas isolerade uppdrag, det ligger även i föräldraskapet.  Såväl pedagoger som föräldrar är språkliga förebilder. Och i det perspektivet så blir det naturligt att låta högläsningen få vara i vårt gemensamma fokus.

En kartläggning kan såklart se ut på olika sätt. Nedan följer några av de viktigaste frågorna i den kartläggning vi använder:

Vilka språk talas i hemmet?

På vilka språk läser ni?

Hur många dagar/vecka läser ni för ert barn?

Hur många minuter/tillfälle läser ni för ert barn?

När på dygnet läser ni?

Vem tar initiativet till läsning?

Vem väljer boken ni ska läsa?

Vad läser ni? (pekböcker, bilderböcker, faktaböcker, kapitelböcker, serietidningar, ljudböcker m.m.)

Brukar ni gå till biblioteket?

Har ditt barn tillgång till böcker när hen vill? (Finns de tillgängliga för barnet eller behöver hen hjälp för att komma åt dem?)

Samtalar ni om bokens innehåll under och efter läsningen?

Samtalar ni om bokens språk?

Samtalar ni om böcker och sådant ni har läst i andra situationer?

Hur ofta läser du själv?

Ser ditt barn dig läsa någon gång?

Jag tror att förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner om vissa eller alla av frågorna ovan för att medvetandegöra föräldrar om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras. Och i vårt fall i Halmstad, har vi gång på gång sett att läsvanorna i hemmen påverkas positivt av insatser som fokuserat på högläsningens betydelse för barnens språkutveckling. När vi gjort ommätningar med samma enkät tre eller sex månader efter dessa insatser (infokvällar, föreläsningar, bokprat, uppstart av kapprumsbibliotek) så har högläsningen verkligen ökat markant. Vill du veta mer om de positiva resultaten kan du skriva in ”Kapprumsbibliotekens positiva resultat” i sökfunktionen längst upp på sidan och läsa vidare.

2 kommentarer

Filed under Språkutveckling

Linda Fälths avhandling, varvad träning ger bäst resultat

Linda Fälth hade arbetat som speciallärare i ett antal år när hon började forska. Hon hade många gånger sett elever som verkade utveckla sin läsning som förväntat, men vid en närmare titt kunde man se att det fanns brister i läsförståelsen. I hennes forskning The use of interventions for promoting reading development among struggling readers” (Linnéuniversitetet, 2013) har hon studerat elever i årskurs två som haft behov av specialundervisning i läsning, och som intensivtränat under sex eller sju veckor. Passen har varit korta, mellan 15 och 25 minuter. Hon har jämfört elever som tränat enbart avkodning, enbart läsförståelse samt elever som varvat avkodning och läsförståelse. En fjärde grupp hade ordinarie specialundervisning.

De elever som tränade både avkodning och läsförståelse har haft samma mängd tid som de andra. Eleverna i de tre första grupperna använde datorprogram, vilket specialundervisningsgruppen inte gjorde. En smula överraskande var det inte specialundervisningseleverna som fick bäst resultat, utan eleverna som tränade både avkodning och läsförståelse med hjälp av datorprogram. De närmade sig också de s.k. normalläsarna mest. Att notera är också att de som får kombinationsträning av både avkodning och läsförståelse INTE behöver dubbla tiden.

Resultaten visade sig vara stabila över tid. Eleverna testades igen ett år senare, och då hade avståndet till ”normalläsarna” minskat ännu mer. Kombinerad träning visade sig alltså vara effektiv både på kort sikt och på lång sikt. De positiva resultaten förstärks också av att det i den gruppen är färre elever som efter avslutad intervention fortfarande är i behov av specialundervisning i svenska.

Lämna en kommentar

Filed under Åk 1-3, dyslexi, elever, forskning, läsförståelse, Läsinlärning, läsning, lästräning, lågstadiet, pedagog, språk, Språkljud/fonem, Språkutveckling, svenska, Textförståelse, undervisning