Digitala texter i förskolan med Polyglutt

Under januarimånad har flera av våra förskolor och deras avdelningar haft ‘prova på’- abonnemang på Inläsningstjänsts Polyglutt. Detta med syfte att prova på och i anslutning till detta återkoppla sina tankar kring användbarhet, användarvänlighet, kvalitet och utbud.

Polyglutt, som jag tidigare berättat om på bloggen, är en tjänst som tillgängliggör en digital bokhylla med inläst litteratur för barn och elever i förskola, förskoleklass och i grundsärskolan. Tjänsten har ett mångspråksfokus och har inläsningar översätta till i dagsläget 10 olika språk. Litteraturen är vald i samarbete med litteraturpedagogen Agneta Edwards och målet är inte att erbjuda flest, utan bäst urval av böcker

Ett av de viktigaste långsiktiga syftena med tjänster som denna anser jag vara möjligheten att i förskola och skola redan tidigt erbjuda barn och elever ett sammanhang där de utvecklar sitt användande av digitala inlästa resurser. Att alla barn redan under förskoleåldern får erfara materialets läsfrämjande effekter samtidigt som de utvecklar en digital kompetens och en digital text- och läsförståelse är en viktig del av de förebyggande arbetet och de tidiga insatserna. Inläsningstjänst vill med tjänsten bidra till förskolornas digitala strategi. Kunskapen kring både det tekniska användandet och tillgänglighet blir en pusselbit i att minska stigmatiseringen kring användandet av inlästa läromedel och inläst litteratur vid läs- och skrivsvårigheter. En ytterligare effekt är att barnen redan tidigt får ta del av inlästa läromedel som studieteknik då de möter olika typer av litteratur med möjlighet att samtala kring dessa.

På Laxöns förskola har pedagogerna på flera av avdelningarna tagit sin an tjänsten med stor glädje och i detta utvecklat olika angreppssätt för att på bästa och mesta möjliga sätt testa och utvärdera materialet.

På Inläsningstjänsts sida kan du läsa om Laxöns förskolas arbete med Polyglutt:

Helene Mathisson är förskollärare och handledare på Laxöns förskola i Halmstad. Vi frågade henne varför de ville prova Polyglutt och hur de har arbetat med tjänsten under sin provperiod.

Vi fick tips om Polyglutt från vår läs- och skrivutvecklare Erica Eklöf och nappade. Vi har ett projekt på min avdelning om att göra en lärmiljö som lockar fler barn till att läsa. Hela vår förskola deltar även i Läslyftet där jag och min kollega Magdalena Sällström är handledare. Polyglutt passade perfekt i tiden för oss. Vi beställde hörlurar och ”kompishörlurar” så att barnen kan lyssna själva eller tillsammans.

På min avdelning är Polyglutt ett av flera ”valkort” på förmiddagen – vilket innebär att barnen själva väljer en aktivitet. Polyglutt är populärt och väljs alltid bland de första korten. Sedan har vi Polyglutt tillgängligt under resten av dagen. Barnen kommer själva och ber om att få lyssna på bilderböcker. På de andra avdelningarna använder man tjänsten på olika sätt men all personal ser en vinning med Polyglutt.

På flera avdelningar har vi sett nyttan av att ha bilderböcker tillgängliga för barnen på olika språk. Det har varit flera barn som tidigare inte visat intresse för böcker eller velat lyssna på bilderböcker, men som nu har lyst upp som solar när de hört bilderboken på sitt eget modersmål. Polyglutt känns som ett bra komplement i barnens språkutveckling och det känns bra att vi kan erbjuda barnen detta.

Att läsa böcker, läsberätta och att lyssna på böcker har varit en bra blandning för barnen. Det har varit väldigt roligt att använda Polyglutt. Vi har sett hur snabbt barnen lärt sig att hitta i appen och använda sig av symbolerna för att välja kategorier. Faktaböckerna har varit väldigt poppis bland alla. Barnen kommer och säger ”Jag vill lyssna på minifakta om…”. De berättar om hajar och flygplan helt spontant. När vi har frågar ”Hur vet du det?”, svarar de ”Det har jag lärt mig på Polyglutt!”.

Att använda Polyglutt i barnens läs- och skrivutveckling är ett bra komplement till vår övriga pedagogiska verksamhet. Att barnen får träna sin förmåga att lyssna, koncentrera sig och förstå läsriktning är väldigt betydelsefullt. Vi når nu fler barn genom de olika språken och skapar en väg in till böcker och lässuget som är så viktigt. Vi tycker att det är bra böcker som är utvalda för boksamtal och skulle verkligen vilja fortsätta med Polyglutt. När vi har pratat med andra kollegor blir de nyfikna och vill prova.

Intervjun av Inläsningstjänst ledde i nästa steg till att Hallandsposten hörde av sig och gjorde ett reportage om förskolans fina arbete.

Förskolorna får i samband med sitt användande svara på en enkät för att vi vidare ska kunna se om tjänsten, eller liknande tjänster, är något som våra förskolor skulle vara betjänta av att ha tillgång. Vi vill med andra ord göra en kvalitativ utvärdering för att veta om materialet möter behov som finns hos oss. En del av tankarna de har är:

• Alla barn kan vara delaktiga i boken, oavsett språk
• Barnen får uppleva ett annat sätt att läsa sagor. De kan själva lyssna på saga när vi pedagoger inte har möjlighet att läsa högt. Barnen samtalar kring böcker i vardagen.
• Materialet är lättillgängligt. Ett bra redskap när vi jobbar med boksamtal.
• Bra att man kan lita på att val av böcker är gjort ur ett pedagogiskt perspektiv.
• Att böckerna finns på flera språk bidrar till barnens identitets- och språkutveckling.
• Polyglutt lockar till intresse för böcker.

 

Annons

Informationsöverföring mellan logopedmottagning och förskola/skola

Många barn behöver träna sitt tal eller språk av olika anledningar. Bäst resultat nås om barnet får tillfälle att träna sitt språk ofta, i vardagen och i meningsfulla situationer. Förskolans och skolans pedagoger spelar en stor roll i barns språkutveckling, och en ännu större roll i att få till vardagasträning för de barn som behöver extra stöd att utveckla sitt språk.

Själv har jag arbetat många år i kommun, och har bara knappt ett års erfarenhet av att arbeta på logopedmottagning. Ändå minns jag tydligt att mycket tid gick åt till att jaga pedagoger och specialpedagoger på telefon i ambitionen att samverka och ha en dialog kring de barn som fått bedömning och/eller träning av språket på logopedmottagningen (självklart med godkännande från barnets vårdnadshavare). Att få åka ut till barnens verksamhet var en omöjlighet. Tid och ekonomi gjorde att ledningen satte stopp för det.

Som logoped i kommunen har jag upplevt samma sak. Vi vet ofta om att barnen har kontakt med logopedmottagningen – men vi vet inte vad som framkommit där eller vad logopedmottagingen rekommenderar att barnen ska träna och få stöd i. Föräldrar kan inte alltid återge logopedmottagningens rekommendationer, och informationsglappet blir ett faktum.

För att minska informationsglappet använder vi i Halmstad en informationsöverföringsblankett som underlättar för oss i arbetsvardagen. I korthet går det till så här:

När barnet är på besök på logopedmottagningen frågar man vårdnadshavarna om de godkänner att förskolans pedagoger får information om barnets behov av stöd och träning. Man frågar också om det är ok att kommunlogoped kopplas in. Om vårdandshavarna är positiva så fyller man i en blankett. Den tar vårdnadshavarna sedan med till förskolans pedagoger.

På blanketten finns logopedmottagningens information, men också kontaktuppgifter till kommunlogoped. Anledningen till detta är att logopedisk information i skrift, ofta kryddad med facktermer såsom t.ex. ”dentalisering” eller ”pragmatiska svårigheter”, kan vara svårtolkad för pedagogerna på förskolan. De tar i så fall kontakt med kommunlogoped som åker ut till förskolan för att hjälpa dem att tolka informationen, samt översätta den till kvalitativa åtgärder som är rimliga och lämpliga i barngruppen och i förskolans kontext. Ofta skrivs en handlingsplan som tydliggör vad som ska göras, av vem, hur och när samt när en uppföljning ska ske.

Arbetssättet har fungerat väl. Samtliga inblandade sparar tid genom att viss informationsöverföring har standardiserats, och jagandet via telefon minskar. De insatser pedagogerna och kommunlogoped kommer fram till blir mer träffsäkra, eftersom vi har logopedmottagningens information om vad barnet behöver för stöd och träning. Många gånger ligger logopedmottagningens information helt i linje med vad vi sett i våra observationer av barnet, och då känns det tryggt att veta att det finns en samsyn. Men vad gäller ordförråd och språkförståelse händer det att vi blir förvånade – barnet har kanske stora brister i språkförståelse men döljer det i vardagen eftersom hen har goda strategier för att kompensera den svårigheten. Och storlek eller djup i barns ordförråd är näst intill omöjligt att bedöma enbart genom observation.

Det omvända gäller också. På logopedmottagningen träffar man barnet enskilt, i en lugn miljö där barnet kanske inte blir utsatt för distraktorer eller stressmoment som är vanliga i förskolans miljö. Det gör att pedagoger i förskolan många gånger ser behov som uppstår i samspel och lek med andra barn, behov som logopedmottagningen inte har en chans att upptäcka. När vi arbetar tillsammans på detta sätt blir vi starkare, och kvalitén för barnet ökar.

Föräldrasamverkan i mångkulturella förskolor

I Halmstads kommun har vi flera områden där majoriteten av invånarna mer eller mindre nyligen har kommit till Sverige. Områdena benämns i vissa sammanhang som ”mångkulturella”, och i andra sammanhang som ”segregerade”. Oavsett hur man väljer att se på saken så pågår ett ständigt arbete i såväl förskolor som skolor med att bättre förstå och möta de behov som just dessa elever har. Man jobbar konstant med att utveckla verksamheten för att bättre tillgodose barns och elevers behov av exempelvis språkutvecklande undervisning, men också för att finna samverkansformer med organisationer och föreningar för att kunna erbjuda eleverna en meningsfull fritid. I dessa områden pågår också ett ständigt utvecklingsarbete kring föräldrasamverkan och kommunikationen med vårdnadshavare, som på grund av både språkliga och kulturella skäl kan vara en utmaning.

För en tid sedan hade jag glädjen att arbeta ihop med några förskolor som jobbat fram en modell för en utvecklad föräldrasamverkan i just det området.

Inför inskolning bjöds föräldrarna in till ett första möte, tillsammans med tolk. ”Det är inte de som behöver tolk, det är vi” sade en av förskolecheferna. ”Vi måste förstå föräldrarna och barnens behov, deras kultur, nätverk och bakgrund.” I detta första möte låg allt fokus på att lyssna till föräldrarna och att skapa goda relationer med dem. Man hade under flera år kompetensutvecklat personalen på förskolorna kring interkulturalitet, under ledning av lärledaren Eva Ohlsson. Den enda information man gav föräldrarna i detta läge var kort om förskolans uppdrag, och föräldrarna fick med sig en kortfattad skrift; ”Förskolan är till för ditt barn” som finns tillgänglig på Skolverkets hemsida, översatt till många olika språk.

Principen man hade var att alltid ge information i rätt kontext, samt att ge bildstöd till. Det betyder att informationen om vilka kläder barnet behöver ha på förskolan ges i hallen, vid barnets hylla, i av- eller påklädningskontext. I hallen finns andra barns hyllor och extrakläder tillgängliga. Personalen kan visa och föräldrarna kan ställa frågor, peka o.s.v. och har då större chans att göra sig förstådda. Bildstödet man gav kunde se ut ungefär så här:

Rutinerna på dessa förskolor var mer flexibla än på andra förskolor. Anledningen var att man lärt sig att tid inte är lika exakt i andra kulturer som i Sverige. Man ställde sig alltid frågan om vad som var viktigt på riktigt? Och valde därmed striderna noga. Pedagogerna hade lärt sig att planera aktiviteterna utifrån de förutsättningar man hade, och det innebar att det kunde försvinna tre barn en dag när det var extra kallt ute, eller att barn hämtades och lämnades utanför ordinarie schema. Man hade stor förståelse för att matsituationen på förskolan kunde behöva anpassas emellanåt, eftersom vissa barn var väldigt ovana vid att sitta vid bordet och äta med kniv och gaffel. Kanske var det vanliga för dem att äta med händerna, eller att sitta tillsammans i ring på golvet under måltiden.

Det fanns fyra grundpelare i förskolornas arbete med att utveckla föräldrasamverkan.

1. Tid
2. Nyfikenhet
3. Föräldraerfarenheter
4. Föräldrar som resurs att stötta modersmålet

Den första punkten innebar att man inte kunde förvänta sig att föräldrarna skulle ta till sig och förstå hela läroplanen på en gång (kan vi någonsin det?), istället valde man att jobba långsiktigt med att förankra och skapa förståelse för förskolans verksamhet. Man informerade om arbetet, de projekt man arbetade med, i kontexten och med stöd av foton och konkreta material som fanns tillgängligt på förskolan.

Den andra punkten innebar att pedagogerna visade ett genuint intresse för familjerna och deras livsvillkor, historia, önskemål och tankar. Man vågade fråga även de frågor som kunde kännas obekväma eller svåra att ställa. Man bad föräldrarna att berätta och tog sig tid att lyssna.

Att ta tillvara på föräldrarnas erfarenheter kunde innebära att föräldrar bjöds in till förskolan för att berätta om sitt land, sitt yrke eller något liknande. Det var viktigt att lyfta alla föräldrar, och därmed bekräfta och uppmärksamma även barnen.

Föräldrar är självklart en resurs i att stötta alla de barn som har fler språk i hemmet än bara svenska. Dessa förskolor hade en mängd pedagoger som pratade andra språk, men det gick inte att täcka hela verksamhetens behov på detta sätt. Istället tog man hjälp av föräldrarna för att läsa in sagor på barnens modersmål och översätta material. Man hade också ett aktivt språkfrämjande arbete i form av information om föräldrarnas betydelse om barnens språkutveckling, samarbete med det lokala biblioteket för tillgång till flerspråkiga sagostunder, samt kapprumsbibliotek där föräldrar kunde låna böcker på både svenska och de olika modersmålen.

Förskolorna upplevde att många föräldrar blev mer delaktiga under arbetets gång, men också att pedagogerna fick ett annat synsätt och fler strategier i och med att de interkulturella förhållningssätten ökade.

Dock kvarstår självklart utmaningar. En förskolechef berättar:

”Vi måste alltid arbeta med pedagogernas värdegrund, vi bär alla på fördomar som vi inte alltid är medvetna om. Vi har också svårt att få alla föräldrar att förstå förskolans funktion, vissa kommer alltid se oss som barnpassare. Vi jobbar hela tiden med att utveckla modersmålsstödet, som fortfarande är ett svårt begrepp med vagt innehåll för många. Och sist men inte minst är tillgången till flerspråkig personal bristande. Jag önskar att vi förskolechefer kunde få bättre hjälp av kommunens centrala funktioner i att hitta såväl språkpraktikanter som utbildad personal och även andra anställningsformer som kan vara aktuella.”

 

Coming together – ett IKT-baserat språkprojekt där elever på olika program och i olika skolformer kommer närmare varandra

I detta inlägg gör vi ett besök hos Jennie Bengtsson, svensk- och engelsklärare på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg. Jennie var med och kammade hem priset Europeiska kvalitetsutmärkelsen för språkundervisning 2014 då hon jobbade på Streteredskolan i Kållered.

Jennie arbetar just ni i ett projekt som kallas Coming together. Det är ett IKT-baserat språkprojekt som för elever på olika program och i olika skolformer närmre varandra.

Projektet ”Coming together” består av tre delar. Dels handlar det om att arbeta med realia i engelska 5. Dels om att två olika klasser på olika program (naturvetenskapliga programmet samt samhällsprogrammet) samarbetar parvis i Google docs. Där har de först gjort en broschyr om ett engelsktalande land. Arbetet med broschyren avslutades med en debatt där eleverna fick argumentera utifrån olika frågeställningar.

Därefter i grupper om fyra har de skapat en skönlitterär bok (innehållandes fakta om landet) för en speciell målgrupp, i detta fall högstadieelever. De har fått spåna fram en fiktiv historia med karaktärer, inledning, problem, miljö m.m. Ett första gemensamt möte inledde arbete och sedan har de skrivit boken i ett gemensamt Google docs som de även delat med Jennie. Allt arbete i projektet sker med IKT som bas. Högstadieeleverna och gymnasieeleverna har dessutom kommunicerat med varandra på engelska under arbetets gång, vilket har varit ett roligt, lärorikt och inspirerande inslag i arbetet. Det blir tydligt att eleverna lär sig mycket av varandra.

I dagarna skickas elevernas egna böcker till tryckeriet och den 13/10 är det book-release. Inför detta event gör eleverna allt arbete själva, allt ifrån tal, bokningar, mat och kontakt med media. Senare i höst väntar både utställning på stadsbiblioteket i Göteborg och workshop för högstadieeleverna som vid det laget har hunnit läsa igenom böckerna. Under workshopen är tanken att högstadieeleverna ska få uppleva landet de läst om på olika sätt, under ledning av gymnasieeleverna. Jennie berättar att genom detta arbetssätt så får vi in nästan alla förmågor och möjligheterna att arbeta formativt är oändliga, tack vare IKT-verktygen.

Eleverna på högstadiet har varit delaktiga i arbetet under hela projektet. Gymnasieeleverna har skrivit brev till dem och man har även skickat vloggar mellan sig för att även utveckla tal och hörförståelsen.

Alla som arbetar med projektet tycker att det är ett fantastiskt sätt att jobba och de har nått mycket goda resultat i elevernas lust, motivation och lärande. Är du intresserad av att veta mer om ”Coming together” är du välkommen att maila Jennie på: jennie.bengtsson@educ.goteborg.se

Fotograf: Sohir Turki Na2c 

 

Tack Rotary för finansiering och samarbete!

I måndags fick jag än en gång besöka Rotaryföreningen i Halmstad Tylösand och motta 4000:-. Denna förening har varit ett fantastiskt stöd för oss i arbetet med att bygga upp kapprumsbiblioteken på kommunens förskolor. De har uppmärksammat och spridit vårt arbete och sponsrat vår verksamhet med regelbundna summor i snart tre års tid. Inte nog med att den ekonomiska stöttningen möjliggjort genomförandet av satsningen, att utveckla, förbättra och prova nytt. Det finns också en glädje i att någon annan, utanför vår verksamhet, intresserar och engagerar sig för våra frågor. Någon annan tycker att vårt arbete är viktigt, och tar ansvar! Och våra vänner i Rotary har valt att agera istället för att enbart hänge sig åt debatten om förskolan och skolan. De vill hjälpa till eftersom det ligger i samhällets, medborgarnas och hela det demokratiska systemets intresse att våra barn och unga lär sig läsa och skriva.

Vi är så tacksamma att ha en samarbetspartner i Rotary. De pengar vi fick i måndags kommer inte att användas som tidigare gåvor, eftersom arbetet med kapprumsbibliotek gått in i en ny fas i och med möjligheten att teckna avtal med biblioteket. Istället har vi fått frihet att vidareutveckla konceptet och prova ut nya liknande arbetssätt riktat mot våra flerspråkiga elever i förberedelseklass, SvA samt generellt riktat mot skolans yngre åldrar. Vi återkommer här på bloggen när det arbetet kommit igång.