Kartläggning i förskoleklass & tankar kring initiering samt implementering

Den 1 juli 2018 publicerades ett stöd med syfte att kartlägga elevers kunskaper i matematiskt tänkande och språklig medvetenhet i förskoleklass. Med stöd av materialet ska förskollärare/lärare som undervisar i förskoleklass tidigt ska kunna identifiera elever som visar en indikation på att inte nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i åk 1 och 3 i grundskolan. Förskollärare/lärare ska också få syn på elever som är i behov av extra anpassningar, särskilt stöd eller särskilda utmaningar.

Kartläggningsmaterialen Hitta språket och Hitta matematiken blir enligt beslut av riksdag och regering obligatoriska att använda från den 1 juli 2019.

Kartläggningen Hitta språket genomförs under höstterminen i förskoleklass för att läraren tidigt ska kunna identifiera elever som visar en indikation på att inte nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i årskurs 1 och 3. Materialet är utformat med syfte att läraren, med stöd av materialet, ska kunna upptäcka områden som den fortsatta undervisningen behöver fokusera. Utöver detta ger materialet stöd i att identifiera de elever som är i behov av extra anpassningar, särskilt stöd eller extra utmaningar. Meningen är att en tidig kartläggning ska möjliggöra för läraren att planera och genomföra undervisning som stödjer elevernas språk-, läs- och skrivutveckling.

Hitta språket lägger grunden för vidare kartläggning och bedömning under grundskolans tidiga år. Aktiviteter och observationspunkter i materialet har en tydlig progression mot det nationella bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling i årskurs 1.

Materialet tar sin utgångspunkt i läroplanens syfte, förmågor och centrala innehåll för förskoleklassen, som finns uttrycka i läroplanens tredje del. Det tar även stöd i läroplanens första och andra del, som bland annat tar upp skolans värdegrund och uppdrag samt övergripande mål och riktlinjer. Materialet tar sikte på kunskapskraven i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 1 och 3. Utöver detta hänvisar materialet till Nationellt bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling i årskurs 1–3 men också till Skolverkets Nya språket lyfter.

Materialet syftar till att hjälpa läraren att få syn på elevernas språkliga medvetenhet avseende förmågan att ”kommunicera i tal och skrift i olika sammanhang och för skilda syften”. Denna förmåga kartläggs genom fyra aktiviteter som relaterar till förskoleklassens centrala innehåll: att berätta och beskriva, att lyssna och samtala, att kommunicera med symboler och bokstäver och att urskilja ord och språkljud.

Lärarinformationen innehåller utförliga anvisningar om hur planering, genomförande och analys organiseras och består av följande delar:

• Lärarhandledning till de fyra aktiviteterna
• Individuell kartläggning av elevens språkliga medvetenhet.
• Sammanställning av kartläggning
• Analysfrågor till undervisningen
• Kopieringsunderlag
• Aktuella begrepp

Lärarhandledningen innehåller också exempel på frågor som läraren kan ställa kring den egna undervisningen med syfte att utmana och utveckla den i förhållande till aktuell elevgrupps behov av stöd och utmaningar.

Hitta språket består av fyra aktiviteter som utgår från det centrala innehåll som undervisningen ska behandla. Forskningen visar att vissa kunskaper och färdigheter är kännetecknande för elever som framgångsrikt knäcker den alfabetiska koden. Dessa är:

• god generell språklig förmåga
• fonologisk medvetenhet
• goda kunskaper om bokstäver
• språkljud.

Aktiviteterna i kartläggningsmaterialet syftar därför i stor utsträckning till att kartlägga sådana kunskaper och färdigheter. Aktiviteterna i kartläggningsmaterialet motiveras var för sig utifrån teorier om språk-, läs- och skrivutveckling.

Aktiviteterna är numrerade 1–4 men behöver inte genomföras i den ordningen. I nästa steg är de fyra aktiviteterna uppdelade i ett antal observationspunkter. Aktiviteterna och observationspunkterna fokuserar på elevens berättande, beskrivande och hur hen återger händelser och företeelser som hen erfarit. Materialet stödjer också observation av hur eleven visar intresse för vad andra säger, vad som läses och för bokstäver och bokstavsljud.

Tankar kring initiering och implementering i Halmstads kommun

Då materialet Hitta språket inte är obligatoriskt att använda förrän hösten 2019 väljer Halmstads kommun att tillsammans med ett antal pilotskolor skapa en större kunskap om materialet och dess användande under det pågående läsåret. Syftet är bl a att skapa systematik och kvalitet i information, implementering och ett framtida genomförande.

Följande information har gått ut till alla rektorer, som i nästa steg också bjuds in till en informationsträff tillsammans med speciallärare/pedagoger:

För att skapa systematik och kvalitet i information, implementering och ett framtida genomförande för alla vill vi under läsåret 2018/2019 ge ett antal pilotskolor möjlighet att vara med och prova och lära om materialet och dess användning och genomförande.

Skolor i kommunen kommer att utses centralt och sedan erbjudas möjlighet att delta utifrån identifierade behov och för att få en god spridning.

Pilotåret ger deltagande förskollärare och lärare möjlighet att:

• Bygga ett gemensamt lärande och få kompetensutveckling i det nya materialet från Skolverket och hur det förhåller sig till läroplan.
• identifiera framgångsfaktorer, behov och utmaningar (du hjälper din egen skola och andra när materialet blir obligatoriskt ht-19)
• identifiera framgångsfaktorer, behov och utmaningar för genomförande och organisation av en kvalitativ analys av elevernas resultat. Du stärker din skolas systematiska kvalitetsarbete. Vilka ledarhandlingar krävs för att detta ska bli framgångsrikt?
• Genomförande: nov/dec samt analys i anslutning till genomförandet.

 

Digitala texter i förskolan med Polyglutt

Under januarimånad har flera av våra förskolor och deras avdelningar haft ‘prova på’- abonnemang på Inläsningstjänsts Polyglutt. Detta med syfte att prova på och i anslutning till detta återkoppla sina tankar kring användbarhet, användarvänlighet, kvalitet och utbud.

Polyglutt, som jag tidigare berättat om på bloggen, är en tjänst som tillgängliggör en digital bokhylla med inläst litteratur för barn och elever i förskola, förskoleklass och i grundsärskolan. Tjänsten har ett mångspråksfokus och har inläsningar översätta till i dagsläget 10 olika språk. Litteraturen är vald i samarbete med litteraturpedagogen Agneta Edwards och målet är inte att erbjuda flest, utan bäst urval av böcker

Ett av de viktigaste långsiktiga syftena med tjänster som denna anser jag vara möjligheten att i förskola och skola redan tidigt erbjuda barn och elever ett sammanhang där de utvecklar sitt användande av digitala inlästa resurser. Att alla barn redan under förskoleåldern får erfara materialets läsfrämjande effekter samtidigt som de utvecklar en digital kompetens och en digital text- och läsförståelse är en viktig del av de förebyggande arbetet och de tidiga insatserna. Inläsningstjänst vill med tjänsten bidra till förskolornas digitala strategi. Kunskapen kring både det tekniska användandet och tillgänglighet blir en pusselbit i att minska stigmatiseringen kring användandet av inlästa läromedel och inläst litteratur vid läs- och skrivsvårigheter. En ytterligare effekt är att barnen redan tidigt får ta del av inlästa läromedel som studieteknik då de möter olika typer av litteratur med möjlighet att samtala kring dessa.

På Laxöns förskola har pedagogerna på flera av avdelningarna tagit sin an tjänsten med stor glädje och i detta utvecklat olika angreppssätt för att på bästa och mesta möjliga sätt testa och utvärdera materialet.

På Inläsningstjänsts sida kan du läsa om Laxöns förskolas arbete med Polyglutt:

Helene Mathisson är förskollärare och handledare på Laxöns förskola i Halmstad. Vi frågade henne varför de ville prova Polyglutt och hur de har arbetat med tjänsten under sin provperiod.

Vi fick tips om Polyglutt från vår läs- och skrivutvecklare Erica Eklöf och nappade. Vi har ett projekt på min avdelning om att göra en lärmiljö som lockar fler barn till att läsa. Hela vår förskola deltar även i Läslyftet där jag och min kollega Magdalena Sällström är handledare. Polyglutt passade perfekt i tiden för oss. Vi beställde hörlurar och ”kompishörlurar” så att barnen kan lyssna själva eller tillsammans.

På min avdelning är Polyglutt ett av flera ”valkort” på förmiddagen – vilket innebär att barnen själva väljer en aktivitet. Polyglutt är populärt och väljs alltid bland de första korten. Sedan har vi Polyglutt tillgängligt under resten av dagen. Barnen kommer själva och ber om att få lyssna på bilderböcker. På de andra avdelningarna använder man tjänsten på olika sätt men all personal ser en vinning med Polyglutt.

På flera avdelningar har vi sett nyttan av att ha bilderböcker tillgängliga för barnen på olika språk. Det har varit flera barn som tidigare inte visat intresse för böcker eller velat lyssna på bilderböcker, men som nu har lyst upp som solar när de hört bilderboken på sitt eget modersmål. Polyglutt känns som ett bra komplement i barnens språkutveckling och det känns bra att vi kan erbjuda barnen detta.

Att läsa böcker, läsberätta och att lyssna på böcker har varit en bra blandning för barnen. Det har varit väldigt roligt att använda Polyglutt. Vi har sett hur snabbt barnen lärt sig att hitta i appen och använda sig av symbolerna för att välja kategorier. Faktaböckerna har varit väldigt poppis bland alla. Barnen kommer och säger ”Jag vill lyssna på minifakta om…”. De berättar om hajar och flygplan helt spontant. När vi har frågar ”Hur vet du det?”, svarar de ”Det har jag lärt mig på Polyglutt!”.

Att använda Polyglutt i barnens läs- och skrivutveckling är ett bra komplement till vår övriga pedagogiska verksamhet. Att barnen får träna sin förmåga att lyssna, koncentrera sig och förstå läsriktning är väldigt betydelsefullt. Vi når nu fler barn genom de olika språken och skapar en väg in till böcker och lässuget som är så viktigt. Vi tycker att det är bra böcker som är utvalda för boksamtal och skulle verkligen vilja fortsätta med Polyglutt. När vi har pratat med andra kollegor blir de nyfikna och vill prova.

Intervjun av Inläsningstjänst ledde i nästa steg till att Hallandsposten hörde av sig och gjorde ett reportage om förskolans fina arbete.

Förskolorna får i samband med sitt användande svara på en enkät för att vi vidare ska kunna se om tjänsten, eller liknande tjänster, är något som våra förskolor skulle vara betjänta av att ha tillgång. Vi vill med andra ord göra en kvalitativ utvärdering för att veta om materialet möter behov som finns hos oss. En del av tankarna de har är:

• Alla barn kan vara delaktiga i boken, oavsett språk
• Barnen får uppleva ett annat sätt att läsa sagor. De kan själva lyssna på saga när vi pedagoger inte har möjlighet att läsa högt. Barnen samtalar kring böcker i vardagen.
• Materialet är lättillgängligt. Ett bra redskap när vi jobbar med boksamtal.
• Bra att man kan lita på att val av böcker är gjort ur ett pedagogiskt perspektiv.
• Att böckerna finns på flera språk bidrar till barnens identitets- och språkutveckling.
• Polyglutt lockar till intresse för böcker.

 

Myten om den snabba språkinlärningen

”Barn lär sig språket hur vi än gör, det går av bara farten.” Det här är ett vanligt uttalande, och en åsikt jag möter såväl i arbetet som privat.

Låt oss därför slå hål på en myt. ”Fort” i sammanhanget är givetvis ett relativt uttryck, men att språkutveckling går fort skriver jag inte under på. Det tar år av träning att lära sig att förstå och själv uttrycka sig med språkets hjälp. Inlärning av ett grundläggande ordförråd och enkla meningar klarar de flesta människor inom en begränsad tid, men att bygga ut ordförrådet och lära sig att uttrycka längre tankar och resonemang kräver övning, övning och mer övning. Att lära sig förstå komplex grammatik och fackspråk kräver mycket exponering för sådant språk. Med andra ord krävs det mycket tid, för att nå tillräcklig exponering, och för att själv träna tillräckligt mycket på att uttrycka sig.

Små barn har visserligen påbörjat resan in i språket redan i mammans mage. De kan känna igen mammans och pappans röster, och även språkmelodin i språken som talas av dem. Men de behöver sedan exponeras för språket i ca 10-18 månader innan barnets egna första ord kommer. Under den tiden har de hört orden sägas om och om igen, i olika sammanhang, av olika personer. Ett äldre barn har hjälp av att den kognitiva utvecklingen kommit längre, men när barn når skolåldern blir det åter gradvis svårare att lära in språk. Oavsett tidpunkt i livet så gäller att språkutveckling i viss mån är matematik. Den mängd språk vi ger barnet – är den mängd språk vi så småningom kan förvänta oss att få tillbaka av barnet.

Språket är ett livslångt lärande. I vuxna år lär vi oss fortfarande massor av nya ord. När vi lyssnar på radion pratas det om olika ämnen och fenomen, kanske blir du bekant med begreppet kvantdatorer ena dagen och superpartiklar andra dagen. Du möter begrepp som hör hemma i en professionell sfär långt ifrån den du själv kanske verkar i. På nyheterna lär vi oss andra begrepp; om nanomaterial, cyborger och undantagstillstånd… I olika faser i livet befinner vi oss i olika sammanhang vilket återspeglas i det språk vi möter. Att få barn, bygga hus eller starta ett företag tvingar oss att utveckla vår begreppsförståelse och vidga ordförrådet. Alla ord ger mig en fördjupad kunskap om världen, men att erövra dem alla tar tid.

Konsekvensen av tron att språkutveckling är lätt och går snabbt, är att vi glömmer vikten av att anstränga oss och verkligen jobba med barns och elevers språkutveckling. Glöm aldrig bort din roll som språklig förebild och ge barn och ungdomar tid för samtal och ett varierat språk.

 

Prata böcker med hjälp av Barn- och ungdomsboksutmaningen

En av våra vanligaste läsfrämjande aktiviteter för barn och elever på förskolor, skolor och bibliotek är att prata om böcker på olika vis. Bokpratandet, i sina olika former, fyller en viktig funktion när det gäller att skapa läslust, läsmod, nyfikenhet och intresse för böcker hos barn i olika åldrar.

Skola och bibliotek samlas kring gemensamt läsfrämjande uppdrag där det gäller att skapa och stärka läsvanor hos barn från tidig ålder. Detta betonades i Litteraturutredningen (SOU 2012) och förstärktes ytterligare när Kulturrådet fick i uppdrag av regeringen att ta fram ett handlingsprogram för läsfrämjande. Enligt Kulturrådets (2014) handlingsprogram innebär läsfrämjande att

• göra läsare av läskunniga
• öppna vägar till litteraturen för den som inte läser
• bredda repertoaren
• stärka läsaridentitet

Statistik från Kungliga Biblioteket (2016) visar att bokprat är en de vanligast förekommande läsfrämjande insatserna som folk- och skolbiblioteken erbjuder, något som också den hos folkbiblioteken genomförda kartläggningen av läsfrämjande insatser visar (Schmidt, 2015). Bokprat är en del av skolans och skolbibliotekens läsfrämjande kultur och ofta efterfrågat av lärare och elever.

Berättandet har alltid varit av stor vikt för social gemenskap människor emellan och utgör en grundpelare i människans identitetsskapande. Från generation till generation har berättelser förts vidare genom muntligt, skriftligt och filmiskt berättande, vilket hjälpt till att bygga en läsande kultur. Att läsa på ett socialt och identitetsskapande sätt relaterar till den betydelse som begreppet literacy kommit att få de senaste decennierna (Heath, 1983; Fast, 2007). Literacitet har beskrivits som sambandet mellan det barn gör med böcker innan de själva kan läsa och hur förmågan att lära sig läsa och skriva utvecklas (emerges) utifrån dessa sociala möten och interaktioner. Literacysociala aktiviteter kan beskrivas som sociala aktiviteter kring texter för ett visst syfte eller ändamål. Med texter avses här tal, skrift och bild som tillsammans bildar en helhet, innehåller information eller berättar något. Alla de berättelser som barn möter innebär olika möjligheter till igenkänning och delaktighet

Ett gott exempel på hur vi i förskola och skola kan stimulera barns literacitetsutveckling och språkförmåga ser vi i Barn- och ungdomsboksutmaningen som lanserades via facebook under 2017. Ansvariga för utmaningen är lärarna Jenny Edvardsson och Katarina Lycken Rüter.

Utmaningen innebär att vi varje månad utmanas att läsa en barn- eller ungdomsbok med ett visst tema eller fokus med syfte att inspireras och motiveras. I nästa steg kan vi sprida både utmaningen och boken bland våra barn och elever med syfte att verka läsfrämjande, läsinspirerande och läsmotiverande samt att stärka gemensam läsning som grund för social samvaro och dialog.

I utmaningen ligger att synliggöra böcker och visa på teman; vanliga teman, ovanliga teman och knasiga teman, spännande teman och alldeles underbara teman. Teman som blir text till text kopplingar och tar oss på nya äventyr. Teman som visar oss nya världar i de världar vi inte känner till, eller faktiskt i de världar vi känner till. Teman som skapar gemenskap och teman som ger insikt.

Flera förskollärare och lärare i Halmstads kommun har tagit sig an utmaningen och upplevde under 2017 många äventyr tillsammans med barn och elever utifrån både självklara och mindre självklara böcker och berättelser.

2018 års barn- och ungdomsboksutmaning ser ut som följande:

Januari            en bok med färg i titeln

Februari         en författare vars efternamn börjar på B

Mars                en bok av författare/illustratör som är nominerad till ALMA 2018

April                sakprosa

Maj                  en serie/serieroman

Juni                  en bok av en författare från Afrika

Juli                   en bok om vänskap

Augusti           en bok från ens eget födelseår

September     en bok som adresserar en aktuell samhällsfråga

Oktober          en bok som nominerats till Nordiska rådets barn- och ungdomsbokspris

November      en debutant 2018

December      läsning med jultema!

Blir du nyfiken på utmaningen och vill se vad andra läser och tänker om det de läser? Gå då med i gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen på facebook. Om du lägger ut din läsning i andra sociala medier rekommenderar de att du använder hashtaggen #bou18.

Här kan du även inspireras av 2017 års lista med utmaningar.

Trevlig läsning!

 

Vad kan du göra när ett barn inte gör sig förstådd med talet?

Det första man gör är alltid att kolla barnets hörsel, det är steg ett i all intervention för barn som inte utvecklar språket som förväntat. Men även om hörseln är ok så finns det många olika anledningar till att ett barn inte kan göra sig förstådd med hjälp av talet. Oavsett om det är anatomiska eller neurologiska orsaker, en språkstörning, annat språk, intellektuellt funktionshinder eller annat så finns det kompensatoriska kommunikativa strategier som kan stötta barnets kommunikation och din möjlighet att förstå barnet.

Vad kan vi göra?

• Tecken som stöd eller TAKK kan användas när ni pratar med barnet. Barnet kommer förhoppningsvis imitera er och så småningom teckna tillbaka, vilket ökar barnets möjlighet att göra sig förstådd.
• Med bildstöd eller GAKK är det samma sak som med tecken. De vuxna är språkliga förebilder och använder bilderna när de själva kommunicerar. Barnet imiterar och börjar så småningom själv kommunicera med bilder, förutsatt att rätt bilder finns tillgängliga för barnet i alla situationer. (Rätt bilder = bilder som barnet har behov av.)
• Foton kan användas som stöd i barnets berättande. När ett barn är svårförståeligt är det till stor hjälp att ringa in kontexten och vilka barnet pratar om. Ett foto kan ge värdefulla ledtrådar som gör att du förstår.
• Digitala foton fungerar givetvis lika bra som analoga. Idag kan man fotografera i alla situationer och skicka MMS till andra som barnet träffar och kan tänkas vilja berätta för.
• Bekräfta barnet och spegla barnet, d.v.s. repetera det hen säger, för att visa att du har förstått och att du är intresserad av vad hen säger.
• Uppmuntra all kommunikation från barnet, prat, tecken, gester, bilder, pekningar, att barnet visar med kroppen, hämtar föremål för att visa, ritar, skriver o.s.v.
• Om ni inte når ända fram och du inte lyckas förstå – berätta att du vill förstå; ”Jag vill verkligen veta vad du säger. Kan du berätta på ett annat sätt?”, eller ta hjälp av någon som kanske förstår barnet lättare; ”Jag är så nyfiken på det du berättar, kan vi be pappa eller mamma hjälpa oss när de kommer?
• Tänk på att samtalsklimatet kan hjälpa eller stjälpa ett barn som är sårbart i sin kommunikation. Lär barnen att inte skrika rakt ut utan gå fram till den de vill prata med, lär dem vänta på sin tur och inte avbryta varandra, jobba med ljudnivå etc.
• Ta hjälp av profession i alla lägen – hellre söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Logopeder, specialpedagoger och talpedagoger brukar kunna hjälpa både barnet och dess omgivning att få till en bättre kommunikation.
• Med hjälp av olika kompensatoriska strategier – se till så att barnet får uppleva lyckade samtal varje dag.

 

Språkutvecklande adventsmys

Kanske inbjuder vintermörkret till både hög- och tystläsning? Idag är det åter dags att stifta bekantskap med en gammal kär tradition- julkalendern.

Julkalenderns historia började redan under mitten av 1800-talet då en tysk mamma ville göra väntan på julen lite lättare för den fyraårige sonen. Hon skapade med hjälp av en bit färgglad kartong och tjugofyra kakor en kalender där sonen fick äta en kaka per dag fram till julafton. Den första julkalendern var född. Många år senare mindes sonen, nu delägare på ett tryckeri, sin första julkalender och glädjen i denna. Han beslutade sig för att ge ut den första tryckta julkalendern. Succén var enorm och under 1920-talet gav han ut tredimensionella kalendrar med plats för innehåll.

Än idag är pappersjulkalendern mycket populär och har också fått sällskap av den digitala varianten. I år bidrar flera olika aktörer med julkalendrar som syftar till att utmana och stärka barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling genom ett fokus på lässtimulans och en boost av läsintresset.

Genom att kika bakom de olika kalendrarnas luckor ett par dagar i förväg har du som pedagog eller vårdnadshavare möjlighet att låna den litteratur som används på biblioteket med syfte att göra litteraturen tillgänglig för ytterligare läsning och bläddrande. Vidare innehåller flera av luckorna aktiviteter där viss förberedelse av material kan vara nödvändig.

Först ut är Barnens bibliotek som även i år presenterar en boktips-julkalender. Julkalendern innehåller även detta år en mängd härliga boktips och recensioner med syfte att verka läsfrämjande. Genom att klicka på dagens datum öppnas luckan in till dagens boktips bestående av en recension av boken samt möjligheten att lyssna på en del av den. Boktipsen är varierade för att kunna passa barn och elever i ett 1-16 års perspektiv.

Alla böcker som finns omnämnda går också att vinna genom att delta i utlottningen som finns längst ner på sidan när luckan är öppnad.

Ytterligare en digital julkalender med fokus på språkutveckling bjuder Natur & Kultur på. De erbjuder spännande lucköppning för både förskola, F- 3 och 4- 6.

Alla de tre kalendrarna är fulla av sagor, kluringar, språk, matematik och annat roligt. Julkalendrarna avser sprida inspiration och lust till läsande och lärande i adventsid.

Läsningens effekter & minst 17 skäl på nytt

Förskolan och skolan är viktiga läsfrämjande verksamheter som båda visat sig spela en avgörande roll för barns/elevers och föräldrars gemensamma läsvanor. Genom en medveten strategi och samverkan med hem och bibliotek kan förskolor och skolor överbrygga många hinder för läsning. Läsningen är idag en samhällsfråga och klyftorna mellan lässtarka och lässvaga familjer bara växer.

Det finns föräldrar som själva inte läst en bok sedan de själva var barn och unga men som faktiskt ser en ny mening med läsandet och som har ”lärt” sig läsa igen på grund av att deras barn tycker om att bli lästa för och läsa själva. Andra föräldrar möter litteraturen och blir nyfikna tack vare mötet med förskolans/skolans läsande verksamhet, en verksamhet där pedagoger presenterar böcker för barn och föräldrar, läser och inspirerar barnen och låter dem möta biblioteket. Barnen i sin tur drar med sig föräldrarna till biblioteket.

Det finns en mängd viktiga aspekter och vinster med läsning och högläsning och många av dem möter vi dagligen i olika medier och sammanhang. Läsningen som en väg till ett stort och varierat ord- och begreppsförråd är ett av de vanligaste argumenten, och också ett av de många viktiga. Att tillgodose barns behov av trygghet och närhet är ytterligare ett som lyfts fram som särskilt viktig i förhållande till de yngre barnen. Inte lika ofta framförda argument är t ex barns tillgång till

• Bättre kommunikationskunskaper
  Barn som blir lästa för, lär sig att uttrycka sina känslor, och dessutom kunna relatera sig själv till andra. Genom att se hur karaktärerna i böckerna förhåller sig till varandra – och hur ni förhåller er till varandra under läsestunden, utvecklar barnet viktiga kunskaper för kommunikation.
• Kunskap om språket
  Barn som blir lästa för, visar bättre förståelse för det grundläggande i vårt språk när de kommer upp i skolåldern.
• Logiskt tänkande
  Ett annat exempel på vikten av att läsa för barn är förmågan för barn att utveckla sin förståelse för abstrakta begrepp, använda logik i olika situationer och använda gott omdöme. När barnet börjar relatera det som händer i böckerna till sitt eget liv – ja, då blir böckerna extra spännande!
• Förmågor att klara av nya situationer
  Nya situationer kan vara svåra för små barn. Det kan vara allt från att sova i ett eget rum, börja i förskolan eller i skolan. Att läsa böcker med samma tematik – och för att barnet ska kunna se att hens känslor är vanliga att ha – kan vara ett perfekt sätt att visa att det okända inte är så farligt.
• Förbättrad koncentration
  Små barn kan verka ganska otålmodiga och okoncentrerade under läsestunden, men de kommer att lära sig att sitta i lugn och ro för att få höra färdigt historien – det gäller bara att ha tålamod. Tillsammans med ökad läsförståelse kommer disciplin, hjärnstimulans, koncentration och bättre minne – och allt detta är självklart viktigt för barnet när det ska börja skolan.

Vid läsning, både egen läsning och gemensam högläsning, är trygghet, en läsvänlig miljö, närhet och långsamhet faktorer som positivt påverkar läsupplevelsen. Oavsett hur viktigt vi vet att läsandet är kan det ändå finnas trösklar att ta sig över för att komma igång. Många föräldrar ställer sig frågor såsom: När kan jag börja läsa tillsammans med mitt barn? Vad ska vi läsa? Hur läser jag? Som läsande, lässtarka och välvilliga läsinspiratörer måste vi, samtidigt som vi brinner för vårt fokus, vara respektfulla och ödmjuka i mötet med lästveksamma barn och föräldrar.

Den inspiration och läsförebild förskolan och skolan kan vara betyder mer än vi många gånger kan ana för barns och föräldrars motivation och trygghet i ett möte med barnlitteraturen. Genom att visa hur vi i förskola och skola möter, använder och väljer litteratur, ur flera olika aspekter, ger vi dem verktyg för ett eget prövande.

Som pedagoger kan vi också stödja läsprocessen i hemmen med ett ord på vägen, ett stärkande citat eller en bild som väcker fantasi. Svenska barnboksakademin har sedan länge materialet 17 skäl för barnboken på sin hemsida, ett material vi tidigare skrivit om. Helt nyligen reviderades materialet och har idag vackra färgbilder av illustratörer såsom Stina Wirsén, Gunilla Bergström och Johan Unenge. Texterna är i stort sett de samma men vissa små förändringar förekommer även i dessa. Materialet kan vara en tillgång i förskolors och skolors lässtärkande och läsmotiverande arbete.

Ett ord på vägen: ”Vill du förändra världen- lär ett barn att läsa” (Körling). Lär det vad det innebär att läsa och njutningen i det.

 

Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Stöttning eller scaffolding ur ett språkutvecklande perspektiv – vad innebär det i praktiken?

Begreppet scaffolding, eller på svenska stöttning, förekommer frekvent i litteratur om barns lärande och språkutveckling. I litteraturen beskrivs detta i termer av att vuxna kan fungera som byggnadsställningar för att bistå barn i deras lärande. Det barnet ännu inte klarar av på egen hand kan genomföras och klaras av om det finns en vuxen som stödjer barnet i lärprocessen. Liknelsen ger bilden av att den vuxna bär barnet framåt i lärprocessen på samma sätt som en byggnadsställning stöttar ett hus under byggprocessen. I begreppet stöttning ingår att stödet som ges är tillfälligt. När barnet utvecklats kommer stödet eller byggnadsställningen kunna monteras ned, och behovet av stöttning bli ett annat.

Men vad innebär stöttning egentligen? Begreppet är tydligt i teorin, men hur kan det se ut i praktiken? I ett språkutvecklande perspektiv handlar stöttning om att vuxna finns som stöd för barns kommunikation, för att vidga och stötta barnens förståelse, men också för att stödja barnens möjligheter att samspela och uttrycka sig.

Med ett barn som ännu inte lärt sig hur man tar kontakt med hjälp av språket med andra barn, kan det handla om att den vuxna visar hur man gör för att få vara med och leka. Att det är bättre att få kompisens uppmärksamhet genom att gå fram och erbjuda en spännande leksak, eller vinka eller klappa kompisen, istället för att kasta en leksak eller skrika högt.

För ett barn som nyss börjat lära sig svenska kan det vara god stöttning att ge barnet fraser såsom ”ska vi bygga ett slott tillsammans?” i bygghörnan, eller ”Kan jag få ost tack?” vid mellanmålet.

Det kan handla om att ställa tankeväckande frågor vid bokläsningen, för att ta barnens upplevelse och förståelse av det lästa till nästa nivå.

Ett annat sätt att ge stöttning är att ge förförståelse till vad som ska hända under dagen, eller i nästa aktivitet, eller att diskutera vad boken man ska läsa kommer att handla om.

Stöttning kan också vara att på olika kreativa sätt väcka sexåringens intresse för bokstäver, ett område som kanske inte lockat barnet tidigare, men som barnet behöver närma sig för att klara skolstarten.

Det kan handla om att förenkla instruktioner, eller att dela upp flerledade instruktioner eller skicka med en kom-ihåg lapp för att barnet ska kunna genomföra en uppgift.

Stöttning kan ske på otroligt många olika sätt, och det finns ingen mall eller checklista för hur det kan gå till. Allt är situationsberoende och beroende på behoven hos barnet du möter. Det är otroligt viktigt att pedagoger utvecklar en god kompetens i att bedöma var ett barn befinner sig i sin utveckling och sitt lärande, så att rätt sorts stöd ges, och så att lagom mycket ”byggnadsställning” kan resas. Pedagoger behöver redskap för att mer eller mindre formellt kunna kartlägga barnens språkutveckling. När bilden av barnets språkliga förmågor är klar och tydlig behöver pedagogen dessutom ha många olika strategier med sig i det dagliga arbetet för att kunna stötta varje barn där de är.

”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”

 

Den 15/5 deltog jag i Tylösandsdagarnas spår ”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”.

Först ut som talare var Jan Mellgren, verksamhetschef på CfS – Center för Skolutveckling i Göteborg. Jan berättade om utmaningar i förskolan i Göteborg samt hur huvudmän bör leda systematiskt för att få till det språkutvecklande arbetet. Jan gav kritik mot top-down styrningen som många kommuner ägnar sig åt, och menade att förskolechefernas uppdrag behöver fredas. Huvudman bör ta bort onödiga processer så att förskolecheferna kan fokusera på det pedagogiska arbetet. Idag kan man på många håll se att sidoresurser har blivit huvudprocesser, t.ex. rekrytering och byggnation som då tar tid från det pedagogiska ledarskapet. HR behöver istället serva kring anställning, och bygg/planeringsavdelning bära lokalfrågorna.

Förskolechefen behöver i större utsträckning leda förskollärarna så att de i sin tur kan leda arbetslagen i det språkutvecklande arbetet. Vad behöver förskollärarna ha för förutsättningar för att leda arbetslagen? Jan nämner att det kan röra sig om tid för planering och reflektion, fortbildning kring samtalsledning eller ledarskap.

Dagen fortsatte med Anniqa Sandell Ring, författare till boken Låt språket bära och verksam i egna företaget Förskole & Skolutveckling Sandell Ring AB.

Anniqa förmedlade många tankeväckande budskap under dagen, bl.a. vikten av att inte förenkla språket i vardagen, utan istället utveckla det. Att låta barnen diskutera och lära varandra, så att de får praktisk erfarenhet och sätter ord på den.

Med nyanlända måste man kanske under en period förenkla språket för att öka förståeligheten för dem, men om vi sänker nivån på språket över längre tid så får de barnen jobba på en nivå som är kognitivt under det de skulle kunna klara av. Detta fenomen är bra beskrivet av Maiike Haijer i boken Språkinriktad undervisning.

Anniqa pratade vidare om att jobba genreinriktat i förskolan. De vanligaste texttyperna i förskolan är: Återge, Berätta, Beskriva, Instruera, Förklara, Argumentera och Diskutera.

Många tänkvärda tankar om språket i vardagen förmedlades: Vikten av att vara medveten om hur man som pedagog använder språket. Språkutveckling i förskolan sker när personalen talar på ett stimulerande sätt och utmanar barnens språk. Många studier visar att pedagoger generellt pratar för kortfattat och med för enkelt språkbruk. Övertydlighet är ett annat problem, pedagoger är så måna om att göra sig förstådda att de gestikulerar och visar, vilket gör att barnen inte behöver förlita sig på språket för att förstå. Språkforskare Veli Tuomela bekräftar den bilden i de av hans föreläsningar jag deltagit i. Han menar att förskollärare är skickliga på att vara förståeliga men att de behöver höja ribban på språket I praktiken handlar det om att prata med fler komplexa begrepp och att prata med fler bisatser, samt att oftare lämna kontexten – här och nu – för att prata om där och då och det abstrakta.

Det kan också handla om att använda språk med sådana grammatiska konstruktioner som vanligtvis är svåra i svenska språket, exempelvis verb med partikel (Verbet Ta kan följas av många olika partiklar exempelvis in, på, i, ut, till sig o.s.v.).

Jag lyfter på hatten för såväl Jan Mellgren som Anniqa Sandell Ring som gav oss åhörare en fantastiskt bra, genomtänkt och tankeväckande dag med många konkreta exempel.