Etikettarkiv: utomhuspedagogik

Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, barnlitteratur, böcker, Förskola, Förskoleklass, Högläsning, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, läsning, Motivation, Skapande skola, social språkmiljö, språk, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning, utomhuspedagogik

Vad händer med språket när vi lämnar klassrummet? Forskning om språkutveckling och utomhuspedagogik.

Lärmiljön påverkar barns lärande inom många områden, så även språkutvecklingen. En interaktionsrik lärmiljö gynnar språkutvecklingen, medan en interaktionsfattig lärmiljö hämmar den. Men hur påverkas språkutvecklingen av de platser och rum för lärande som barnen vistas i?

Tanya Richardsson och Jane Murray beskriver hur barns språk kan påverkas av den miljö som barnets språklärande sker i, genom att redovisa forskning där man studerat hur barn använder språket i tre olika lärmiljöer; ett klassrum, ett uteklassrum och en skolskog.

Resultaten visade att barnen använde fler verb och adjektiv när de vistades i skolskogen. Deras yttranden var oftare i form av utrop och de adjektiv som användes var mer nyanserande. Forskarna drar slutsatsen att barnen var mer aktiva, engagerade och känslomässigt involverade i aktiviteter och uppgifter som genomfördes i skolskogen.

Inomhus använde barnen fler substantiv, men det bedömdes inte vara ett enbart positivt resultat eftersom barnen stannade kvar i en och samma aktivitet längre stunder i skolskogen, än i klassrummet. När barnen var inne i klassrummet tenderade de att vandra runt mellan olika aktiviteter i större utsträckning, vilket avspeglades i språket på så sätt att de yttrade fler olika substantiv.

En del forskare inom fältet menar att utomhusupplevelser möjliggör en större bredd i barns språkliga repertoar eftersom barnen inte begränsas på samma sätt som i en inomhusmiljö. En orsak är också att utomhusupplevelser bjuder in till socialt lärande i små grupper i större utsträckning än vad klassrummet gör.

Om du vill läsa mer om forskningen så hittar du hela artikeln här.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, elever, forskning, ordförråd, social språkmiljö, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning, utomhuspedagogik

Skolstart för nyanlända – Om utomhuspedagogik i ett språkutvecklande perspektiv.

På Naturskolan i Halmstad arbetar Irene Bergman, Magnus Göransson och Eva Axheden. På hemsidan skriver de: ”En Naturskola är ingen plats utan ett arbetssätt, ”att lära in ute”. Utomhuspedagogiken bygger på ett aktivt lärande knutet till läroplanerna där elevernas egna upplevelser, upptäckter och sinnesintryck är i fokus. Eleverna blir engagerade och kommer lättare ihåg vad de lärt sig då kunskapen förankras i verkligheten. Flera elever kan hitta sitt eget sätt att lära och nå sina kunskapsmål. Utomhusaktiviteter svetsar också samman klassen till en grupp som samarbetar bättre även i klassrummet.

Ur ett språkutvecklande perspektiv har utomhuspedagogiken många fördelar. Titta snabbt tillbaka på de naturliga drivkrafterna i barns språkutveckling. Det upplevelsebaserade lärandet, som sker i meningsfulla sammanhang och i samspel med viktiga och omtyckta personer, kan under rätt omständigheter verka som en stark motor i språkutvecklingen. Barn och elever får vara i det konkreta, i upplevelsen här och nu, och kan därmed lära in språket i ett meningsfullt och kontextrikt sammanhang. Från det konkreta kan man sedan röra sig mot det abstrakta och mer svårfångade. Att följa livet i komposten och se löv i olika förruttnelsestadier ger en större förståelse för ordet kretslopp än om man enbart pratar om det, läser om det eller ser på en film. Att ta klivet ut ur klassrummet gör att språket får ett innehåll. I utomhuspedagogiken används alla sinnen, upplevelserna sätts ord på och språket prövas och utvecklas i interaktionen med andra. Utomhuspedagogiken kan användas i alla ämnen, inte bara de naturvetenskapliga, och ger goda möjligheter att arbeta med språket i alla ämnen. För er som sett dokumentären Hallå Dakar som jag skrivit om tidigare är det lätt att känna igen det upplevelsebaserade angreppssättet i andraspråkinlärningen. Detta har Naturskolan dragit nytta av när de under läsåret varit ute i förberedelseklasser och på asylboenden och jobbat med nyanlända barn och ungdomar.

Utöver det språkutvecklande perspektivet så finns såklart även generella vinster i att lämna klassrummet för alla lärare, oavsett ämne. Barnen får vara rörliga och aktiva vilket har en positiv inverkan på inlärningsförmågan, och ger starkare och friskare barn. Dagsljus och frisk luft ökar koncentrationsförmåga och orken. Vanligtvis fungerar det också så att det man upplever och får ta del av, tycker man om och är rädd om. Genom att jobba med utomhuspedagogik ökar möjligheten att ge barnen en kärlek till naturen, en förståelse för människans ansvar för miljön, och en medvetenhet om individens påverkan på djurliv, växtlighet och jordklot.

Lämna en kommentar

Under Förberedelseklass, Flerspråkighet, grundskola, Gymnasieskolan, lärare, nyanlända, pedagog, språk, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning