Category Archives: social språkmiljö

Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Åk 1-3, Åk 4-6, barnlitteratur, böcker, Förskola, Förskoleklass, Högläsning, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, läsning, Motivation, Skapande skola, social språkmiljö, språk, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning, utomhuspedagogik

”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”

 

Den 15/5 deltog jag i Tylösandsdagarnas spår ”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”.

Först ut som talare var Jan Mellgren, verksamhetschef på CfS – Center för Skolutveckling i Göteborg. Jan berättade om utmaningar i förskolan i Göteborg samt hur huvudmän bör leda systematiskt för att få till det språkutvecklande arbetet. Jan gav kritik mot top-down styrningen som många kommuner ägnar sig åt, och menade att förskolechefernas uppdrag behöver fredas. Huvudman bör ta bort onödiga processer så att förskolecheferna kan fokusera på det pedagogiska arbetet. Idag kan man på många håll se att sidoresurser har blivit huvudprocesser, t.ex. rekrytering och byggnation som då tar tid från det pedagogiska ledarskapet. HR behöver istället serva kring anställning, och bygg/planeringsavdelning bära lokalfrågorna.

Förskolechefen behöver i större utsträckning leda förskollärarna så att de i sin tur kan leda arbetslagen i det språkutvecklande arbetet. Vad behöver förskollärarna ha för förutsättningar för att leda arbetslagen? Jan nämner att det kan röra sig om tid för planering och reflektion, fortbildning kring samtalsledning eller ledarskap.

Dagen fortsatte med Anniqa Sandell Ring, författare till boken Låt språket bära och verksam i egna företaget Förskole & Skolutveckling Sandell Ring AB.

Anniqa förmedlade många tankeväckande budskap under dagen, bl.a. vikten av att inte förenkla språket i vardagen, utan istället utveckla det. Att låta barnen diskutera och lära varandra, så att de får praktisk erfarenhet och sätter ord på den.

Med nyanlända måste man kanske under en period förenkla språket för att öka förståeligheten för dem, men om vi sänker nivån på språket över längre tid så får de barnen jobba på en nivå som är kognitivt under det de skulle kunna klara av. Detta fenomen är bra beskrivet av Maiike Haijer i boken Språkinriktad undervisning.

Anniqa pratade vidare om att jobba genreinriktat i förskolan. De vanligaste texttyperna i förskolan är: Återge, Berätta, Beskriva, Instruera, Förklara, Argumentera och Diskutera.

Många tänkvärda tankar om språket i vardagen förmedlades: Vikten av att vara medveten om hur man som pedagog använder språket. Språkutveckling i förskolan sker när personalen talar på ett stimulerande sätt och utmanar barnens språk. Många studier visar att pedagoger generellt pratar för kortfattat och med för enkelt språkbruk. Övertydlighet är ett annat problem, pedagoger är så måna om att göra sig förstådda att de gestikulerar och visar, vilket gör att barnen inte behöver förlita sig på språket för att förstå. Språkforskare Veli Tuomela bekräftar den bilden i de av hans föreläsningar jag deltagit i. Han menar att förskollärare är skickliga på att vara förståeliga men att de behöver höja ribban på språket I praktiken handlar det om att prata med fler komplexa begrepp och att prata med fler bisatser, samt att oftare lämna kontexten – här och nu – för att prata om där och då och det abstrakta.

Det kan också handla om att använda språk med sådana grammatiska konstruktioner som vanligtvis är svåra i svenska språket, exempelvis verb med partikel (Verbet Ta kan följas av många olika partiklar exempelvis in, på, i, ut, till sig o.s.v.).

Jag lyfter på hatten för såväl Jan Mellgren som Anniqa Sandell Ring som gav oss åhörare en fantastiskt bra, genomtänkt och tankeväckande dag med många konkreta exempel.

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Flerspråkighet, Konferens, modersmålsundervisning, nyanlända, pedagog, social språkmiljö, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Vad händer med språket när vi lämnar klassrummet? Forskning om språkutveckling och utomhuspedagogik.

Lärmiljön påverkar barns lärande inom många områden, så även språkutvecklingen. En interaktionsrik lärmiljö gynnar språkutvecklingen, medan en interaktionsfattig lärmiljö hämmar den. Men hur påverkas språkutvecklingen av de platser och rum för lärande som barnen vistas i?

Tanya Richardsson och Jane Murray beskriver hur barns språk kan påverkas av den miljö som barnets språklärande sker i, genom att redovisa forskning där man studerat hur barn använder språket i tre olika lärmiljöer; ett klassrum, ett uteklassrum och en skolskog.

Resultaten visade att barnen använde fler verb och adjektiv när de vistades i skolskogen. Deras yttranden var oftare i form av utrop och de adjektiv som användes var mer nyanserande. Forskarna drar slutsatsen att barnen var mer aktiva, engagerade och känslomässigt involverade i aktiviteter och uppgifter som genomfördes i skolskogen.

Inomhus använde barnen fler substantiv, men det bedömdes inte vara ett enbart positivt resultat eftersom barnen stannade kvar i en och samma aktivitet längre stunder i skolskogen, än i klassrummet. När barnen var inne i klassrummet tenderade de att vandra runt mellan olika aktiviteter i större utsträckning, vilket avspeglades i språket på så sätt att de yttrade fler olika substantiv.

En del forskare inom fältet menar att utomhusupplevelser möjliggör en större bredd i barns språkliga repertoar eftersom barnen inte begränsas på samma sätt som i en inomhusmiljö. En orsak är också att utomhusupplevelser bjuder in till socialt lärande i små grupper i större utsträckning än vad klassrummet gör.

Om du vill läsa mer om forskningen så hittar du hela artikeln här.

 

Lämna en kommentar

Filed under Åk 1-3, elever, forskning, ordförråd, social språkmiljö, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning, upplevelsebaserad inlärning, utomhuspedagogik

Martina Norlings avhandling – ”Förskolan – en arena för social språkmiljö och språkliga processer”

Efter att ha jobbat tätt ihop med förskolepersonal i många år har jag noterat att även språkfokuserade, intresserade och medvetna pedagoger kan ha svårt att sätta ord på exakt VAD de gör för att stimulera barnens språkutveckling. Om jag ska generalisera något så kan jag säga att det är MYCKET vanligt att man vid ovan nämnda fråga får svaret; ”Vi pratar mycket när vi äter”, eller ”Vi håller på med rim och ramsor”. I mina öron låter det inte som att man verkligen tänkt igenom och gjort sig medveten om sig själv som redskap för språkstimulans.

Martina Norling har skrivit en avhandling om den sociala språkmiljön i förskolan. Det handlar om förskolepersonalens förhållningssätt och strategier för att stödja språk och skriftspråkslärande processer. Studien synliggör tre strategier som personalen arbetar efter: Emotionella strategier, lekstrategier samt kommunikativa strategier. Martina Norling har sett att personalens fokus ligger på emotionella strategier genom att lyfta fram barnperspektivet, vara lyhörda och se till att stämningen för lärande är god. Leken bekräftas som nödvändig för språk- och skrivlärande men personalen deltar sällan själva i den, särskilt inte i de äldre barnens lek. Minst utrymme ägnar personalen åt kommunikativa strategier. Författaren noterar en avsaknad av insatser för att uppmuntra barnens läs- och skrivprocesser genom att t.ex. erbjuda papper för att skriva biljetter eller kvitton vid tåg- eller affärslek. Många pedagoger uppger också själva att de saknar kunskaper om språkutveckling och språkstimulans.

Avhandlingen riktar fokus på de förutsättningar och lärandeprocesser som erbjuds barn i förskolan. Författaren menar också att barnen har en stark inneboende förmåga att hantera symboler, då barn på småbarnsavdelningar kan ha full förståelse för samtliga knappar på en telefon. Mer om barns symbolinlärning kan du läsa här.

 

Lämna en kommentar

Filed under Förskola, forskning, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, skrivutveckling, social språkmiljö, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

Nelli Kalnaks forskning om svenska barn med grav språkstörning

Nelli Kalnak är leg. logoped med lång erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med språkstörningar. 2014 disputerade hon vid Karolinska institutet med avhandlingen ”Family history, clinical marker and Reading skills in Children with specific language impairment.” Avhandlingen består av tre delar. Del 1 handlar om förekomsten av språkrelaterade diagnoser och problem hos tre generationer släktingar till barn med grav språkstörning  i åldrarna 8-12 år. I del 2 undersöks huruvida nonordsrepetition kan fungera som klinisk markör för specifik språkstörning. Del 3 undersöker läsförmågan hos barn som är inskrivna i specialskola för grav språkstörning.

Att det finns en ärftlig faktor vid språkstörningar och dyslexi är sedan länge känt. Men få studier kring hereditet  har gjorts i Sverige. Barnen med grav språkstörning hade signifikant fler släktingar med liknande problem än kontrollgruppsbarnen med typisk språkutveckling. Problemen behöver inte se exakt lika ut inom familjen, men innebär svårigheter med språkutveckling, läsning och/eller social interaktion.

Nonordsrepetition (att repetera påhittade och betydelselösa ord) ställer stora krav på såväl fonologiskt minne som fonologisk produktion. Det är förmågor som ofta brister hos både barn/elever med språkstörning som dyslexi. I Nelli Kalnaks studie visade det sig att problem med nonordsrepetition är en stark klinisk markör för språkstörning.

Vad gäller läsutvecklingen hos barn med grav språkstörning, påvisas att barn med grav språkstörning löper mycket hög risk att få läs- och skrivsvårigheter i någon form. Brister i läsförståelse är vanligt, vilket ofta är sammankopplat med bristande språkförståelse, men även med att avkodningssvårigheter stör och hindrar läsningen. Kopplingen mellan läsförståelsebrister och språkförståelseproblem var i fokus i Maria Levlins avhandling som du kan läsa om här på bloggen.

 

Lämna en kommentar

Filed under Åk 1-3, dyslexi, Föräldrar, fonologi, forskning, grav språkstörning, kommunikationsklass, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, läsning, social språkmiljö, språk, språkförståelse, språkklass, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling