Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Att förstå ett komplext begrepp – kretslopp av ord och kunskaper

Under ISGA’s utmärkta konferens Green grounds for health and learning i Lund 12-14 september 2016 fick konferensdeltagarna möjlighet att göra en rad studiebesök på ett antal förskole- och skolverksamheters gårdar I närområdet. På en förskola fick jag se ett fantastiskt exempel på en utegård som verkligen stödjer barnens lärande, lek och fantasi. På gården fanns utrustning för att arbeta med vind, vatten, vikt, mått, läsning/skrivning, matlagning, bygg och teknik, m.m. Gårdsmiljön förändrades med årstiderna men också på grund av pedagogers, barns och föräldrars arbete med att förbättra, forma om, addera eller ta bort, reparera o.s.v.

På gården hade man ett vind och väderskyddat ”uteklassrum” och en eldstad där man lagade mat, satt och värmde sig på vintern eller bara använde för att höja mysfaktorn på gården. Barnen kunde springa, leka fritt, klättra läsa böcker och mycket mera på gården. Variationen var stor!

Pedagogerna i verksamheten använde utepedagogiken för att arbeta med hela läroplanen. I ett samtal med en av pedagogerna pratade vi om den upplevelsebaserade utomhuspedagogikens rika möjlighet att arbeta med komplexa begrepp. Låt mig exemplifiera vad jag menar med begreppet kretslopp. Detta begrepp är komplext och omfattar ett flertal processer och skeenden. För att förstå begreppet måste man kunna se förlopp framför sig, minnas de olika delarna i förloppet och även sambanden mellan dessa delar. Hur går det egentligen till när ett barn erövrar och förstår ett så komplicerat begrepp?

Barnen på förskolan ovan hade fördelen av att ha en 4H-gård i grannfastigheten. Det står pedagogerna fritt att använda 4H-gården i undervisningen och man är där och arbetar inom sina olika teman flera gånger i veckan. Barnen kan hämta gödsel på gödselstacken för att lägga i förskolans kompost. Gödseln berikar jorden i komposten som sedan används i förskolans odlingar. Odlingarna växer och barnen skördar tomater, morötter, äpplen m.m. När barnen ätit av alla godsaker samlar de äppelskruttar och morotsrester och går tillbaka till 4H-gården för att ge skruttarna till hästarna. Hästarna bajsar och bajset läggs på gödselstacken där barnen kan hämta ny näring till sin kompost. Pedagogerna sätter ord på händelser och aktiviteter och förklarar begreppet kretslopp många gånger. Under en promenad till 4H-gården stannar en pojke och ler stort med hela ansiktet när han utbrister ”Nu förstår jag! Kretslopp är när allting går runt hela tiden. Bajset och jorden och maten som blir bajs igen.”

Språket frodas i upplevelser och meningsfulla sammanhang. De naturliga drivkrafterna i språkutveckling är starkt närvarande i det upplevelsebaserade lärandet, och utepedagogiken bäddar ofta för sådana upplevelser på ett fint sätt. För vissa barn kommer begreppsförståelsen gradvis, några förstår snabbare och några långsammare. Vilka erfarenheter och kunskaper man har med sig spelar roll för hur man förstår det nya begreppet. Att undervisa om världen ger omvärldskunskap, men också ordkunskap. Att undervisa om orden ger ordkunskap men också omvärldskunskap. Ord och kunskaper hänger på så sätt samman i ett ständigt…. kretslopp.