Myten om den snabba språkinlärningen

”Barn lär sig språket hur vi än gör, det går av bara farten.” Det här är ett vanligt uttalande, och en åsikt jag möter såväl i arbetet som privat.

Låt oss därför slå hål på en myt. ”Fort” i sammanhanget är givetvis ett relativt uttryck, men att språkutveckling går fort skriver jag inte under på. Det tar år av träning att lära sig att förstå och själv uttrycka sig med språkets hjälp. Inlärning av ett grundläggande ordförråd och enkla meningar klarar de flesta människor inom en begränsad tid, men att bygga ut ordförrådet och lära sig att uttrycka längre tankar och resonemang kräver övning, övning och mer övning. Att lära sig förstå komplex grammatik och fackspråk kräver mycket exponering för sådant språk. Med andra ord krävs det mycket tid, för att nå tillräcklig exponering, och för att själv träna tillräckligt mycket på att uttrycka sig.

Små barn har visserligen påbörjat resan in i språket redan i mammans mage. De kan känna igen mammans och pappans röster, och även språkmelodin i språken som talas av dem. Men de behöver sedan exponeras för språket i ca 10-18 månader innan barnets egna första ord kommer. Under den tiden har de hört orden sägas om och om igen, i olika sammanhang, av olika personer. Ett äldre barn har hjälp av att den kognitiva utvecklingen kommit längre, men när barn når skolåldern blir det åter gradvis svårare att lära in språk. Oavsett tidpunkt i livet så gäller att språkutveckling i viss mån är matematik. Den mängd språk vi ger barnet – är den mängd språk vi så småningom kan förvänta oss att få tillbaka av barnet.

Språket är ett livslångt lärande. I vuxna år lär vi oss fortfarande massor av nya ord. När vi lyssnar på radion pratas det om olika ämnen och fenomen, kanske blir du bekant med begreppet kvantdatorer ena dagen och superpartiklar andra dagen. Du möter begrepp som hör hemma i en professionell sfär långt ifrån den du själv kanske verkar i. På nyheterna lär vi oss andra begrepp; om nanomaterial, cyborger och undantagstillstånd… I olika faser i livet befinner vi oss i olika sammanhang vilket återspeglas i det språk vi möter. Att få barn, bygga hus eller starta ett företag tvingar oss att utveckla vår begreppsförståelse och vidga ordförrådet. Alla ord ger mig en fördjupad kunskap om världen, men att erövra dem alla tar tid.

Konsekvensen av tron att språkutveckling är lätt och går snabbt, är att vi glömmer vikten av att anstränga oss och verkligen jobba med barns och elevers språkutveckling. Glöm aldrig bort din roll som språklig förebild och ge barn och ungdomar tid för samtal och ett varierat språk.

 

Prata böcker med hjälp av Barn- och ungdomsboksutmaningen

En av våra vanligaste läsfrämjande aktiviteter för barn och elever på förskolor, skolor och bibliotek är att prata om böcker på olika vis. Bokpratandet, i sina olika former, fyller en viktig funktion när det gäller att skapa läslust, läsmod, nyfikenhet och intresse för böcker hos barn i olika åldrar.

Skola och bibliotek samlas kring gemensamt läsfrämjande uppdrag där det gäller att skapa och stärka läsvanor hos barn från tidig ålder. Detta betonades i Litteraturutredningen (SOU 2012) och förstärktes ytterligare när Kulturrådet fick i uppdrag av regeringen att ta fram ett handlingsprogram för läsfrämjande. Enligt Kulturrådets (2014) handlingsprogram innebär läsfrämjande att

• göra läsare av läskunniga
• öppna vägar till litteraturen för den som inte läser
• bredda repertoaren
• stärka läsaridentitet

Statistik från Kungliga Biblioteket (2016) visar att bokprat är en de vanligast förekommande läsfrämjande insatserna som folk- och skolbiblioteken erbjuder, något som också den hos folkbiblioteken genomförda kartläggningen av läsfrämjande insatser visar (Schmidt, 2015). Bokprat är en del av skolans och skolbibliotekens läsfrämjande kultur och ofta efterfrågat av lärare och elever.

Berättandet har alltid varit av stor vikt för social gemenskap människor emellan och utgör en grundpelare i människans identitetsskapande. Från generation till generation har berättelser förts vidare genom muntligt, skriftligt och filmiskt berättande, vilket hjälpt till att bygga en läsande kultur. Att läsa på ett socialt och identitetsskapande sätt relaterar till den betydelse som begreppet literacy kommit att få de senaste decennierna (Heath, 1983; Fast, 2007). Literacitet har beskrivits som sambandet mellan det barn gör med böcker innan de själva kan läsa och hur förmågan att lära sig läsa och skriva utvecklas (emerges) utifrån dessa sociala möten och interaktioner. Literacysociala aktiviteter kan beskrivas som sociala aktiviteter kring texter för ett visst syfte eller ändamål. Med texter avses här tal, skrift och bild som tillsammans bildar en helhet, innehåller information eller berättar något. Alla de berättelser som barn möter innebär olika möjligheter till igenkänning och delaktighet

Ett gott exempel på hur vi i förskola och skola kan stimulera barns literacitetsutveckling och språkförmåga ser vi i Barn- och ungdomsboksutmaningen som lanserades via facebook under 2017. Ansvariga för utmaningen är lärarna Jenny Edvardsson och Katarina Lycken Rüter.

Utmaningen innebär att vi varje månad utmanas att läsa en barn- eller ungdomsbok med ett visst tema eller fokus med syfte att inspireras och motiveras. I nästa steg kan vi sprida både utmaningen och boken bland våra barn och elever med syfte att verka läsfrämjande, läsinspirerande och läsmotiverande samt att stärka gemensam läsning som grund för social samvaro och dialog.

I utmaningen ligger att synliggöra böcker och visa på teman; vanliga teman, ovanliga teman och knasiga teman, spännande teman och alldeles underbara teman. Teman som blir text till text kopplingar och tar oss på nya äventyr. Teman som visar oss nya världar i de världar vi inte känner till, eller faktiskt i de världar vi känner till. Teman som skapar gemenskap och teman som ger insikt.

Flera förskollärare och lärare i Halmstads kommun har tagit sig an utmaningen och upplevde under 2017 många äventyr tillsammans med barn och elever utifrån både självklara och mindre självklara böcker och berättelser.

2018 års barn- och ungdomsboksutmaning ser ut som följande:

Januari            en bok med färg i titeln

Februari         en författare vars efternamn börjar på B

Mars                en bok av författare/illustratör som är nominerad till ALMA 2018

April                sakprosa

Maj                  en serie/serieroman

Juni                  en bok av en författare från Afrika

Juli                   en bok om vänskap

Augusti           en bok från ens eget födelseår

September     en bok som adresserar en aktuell samhällsfråga

Oktober          en bok som nominerats till Nordiska rådets barn- och ungdomsbokspris

November      en debutant 2018

December      läsning med jultema!

Blir du nyfiken på utmaningen och vill se vad andra läser och tänker om det de läser? Gå då med i gruppen Barn- och ungdomsboksutmaningen på facebook. Om du lägger ut din läsning i andra sociala medier rekommenderar de att du använder hashtaggen #bou18.

Här kan du även inspireras av 2017 års lista med utmaningar.

Trevlig läsning!

 

Att kommunicera sina känslor är att förstå sina känslor

Alla har vi nog burit på en hemlighet, något skamfullt som vi inte velat berätta om för någon… Något som gett en molande värk i magtrakten, och som bränt som eld i oss så fort vi kommit att tänka på det. Om vi till slut vågat berätta hemligheten så lättar värken… Känslan av skam och skuld förvandlas till något annat, kanske ledsenhet eller bara lättnad. För i en annan människas lyssnande kan det svåra, läskiga eller pinsamma plötsligt framstå som ok, naturligt, inte så farligt eller till och med komiskt.

Kanske har du någon gång känt dig orättvist behandlad av en annan människa. Någon som har sårat dig eller förbisett dig i ett sammanhang där du förväntade dig att bli sedd. Kanske har du blivit avbruten, nonchalerad eller kränkt på något sätt, av en människa som du trodde räknade med dig. Känslorna som kan uppstå i det läget kan likna sorg, ensamhet, uppgivenhet eller oro. Och känslan tenderar att etsa sig fast inuti, växa och gro så länge som den är outtalad. Känslan kan till och med växa sig så stark att den påverkar din världsbild, din självkänsla och identitet. ”De där personerna säger alltid så elaka saker”, ”Sådana människor går inte att lita på”, ”I den verksamheten bryr man sig inte om att lyssna på sådana som mig” eller ”Jag är obetydlig och ingen bryr sig om mig” kan bli till mantran eller ”sanningar”.

Att kunna kommunicera och uttrycka sina känslor och bli förstådd är oerhört viktigt för att kunna må bra, utvecklas och lära sig. Men också för att skapa en positiv och sund självbild. Därför måste alla barn och unga ges ett språk för att uttrycka sina känslor, få ett sammanhang att uttrycka dem i, och en mottagare som lyssnar och försöker förstå dessa känslor.

När jag arbetar med lärandefrågor och barnhälsofrågor är barnets möjlighet att uttrycka känslor ofta i fokus. När ett barn mår dåligt, inte lär som förväntat, agerar ut, mobbar har beteenden som utmanar eller liknande, är det viktigt att fundera över frågor såsom:

Kan barnet uttrycka sina känslor?

Får barnet gehör för sina känslor?

Finns det vuxna som intresserar sig och bekräftar barnets känslor?

Gör sig barnet förstådd när hen uttrycker sina känslor?

När vi uttrycker våra känslor för en lyssnande mottagare, så kan denne mottagare hjälpa oss att förstå vad det är vi känner. En stark och kraftfull känsla kan skrämma oss och väcka ångest, men genom att uttala och beskriva känslan avdramatiseras den. Om vi möter bekräftelse och acceptans kring känslan blir den ok. Det är naturligt att känna ilska ibland – alla gör det. Det är normalt att känna bedövande sorg – det tillhör livet. Och så vidare…

När barn som tidigare inte kunnat uttrycka sina känslor plötsligt får den möjligheten, börjar de också förstå sina egna känslor och känna igen dem. Och då behöver de inte bli rädda när känslorna kommer. Att uttrycka känslor kan ske på olika sätt, med ord, bilder, tecken, gester, kroppsspråk eller andra kommunikationssätt. För en gångs skull är HUR mindre viktigt än ATT. Det viktigaste är ATT barnet kommunicerar känslorna, inte HUR det görs.

 

Strategier & Cirkelmodellen (Didaktorn)

Att som elev ha tillgång till kvalitativa och adekvata strategier, strukturer, metoder och modeller i processen att lära sig lära spelar en avgörande roll för elevens motivation och akademiska självkänsla. Med syfte att utveckla sina förmågor och kunskaper så långt som möjligt i förhållande till utbildningens mål kan eleven med hjälp av dessa på ett mer strukturerat sätt ta sig an lärandet.

Läroplanen ger uttryck för en mängd olika förmågor och kunskaper som eleverna ska utveckla. För att ge dem möjlighet att utveckla dessa är det av stor vikt att vi i förskolan och skolan ger dem tillgång till olika verktyg som på olika sätt kan ge dem nycklar till lärandet. Det är alldeles för vanligt att barn och elever inte tror på sina förmågor och på grund av detta inte heller väljer att använda hela den kompetens de faktiskt besitter (Bjar & Frylmark, 2009). En undervisning som ger elever möjlighet att befinna sig i den proximala utvecklingszonen har, genom forskning och beprövad erfarenhet, konstaterats behöva vara kontext rik och kognitivt utmanande. För att vara tillgänglig för alla elever kräver den en medveten stöttning, adekvata och relevanta strukturer och strategier, t ex i form av språklig stöttning och en hög grad interaktion. Detta innebär att undervisningen betonar läsning, skrivning, muntlig framställning och lyssnande och ger stödjande visuella och språkbärande strukturer. En återkommande formativ bedömning av elevens ämnesspråkliga kunskaper i kombination med flera träningstillfällen är ytterligare framgångsfaktorer.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att det inte finns någon specifik strategi, struktur, metod, undervisningssätt eller särskilt material som, i sig självt, utvecklar barns och elevers språk-, läs- och skrivförmåga. Alla pedagoger och lärare har olika färdigheter som i kombination med olika elevgrupper, i olika lärmiljöer, får olika effekt på barnens och elevernas lärande. Det finns därför inga garantier för att något specifikt undervisningssätt kommer att leda till de önskade resultaten. Det är istället förhållningssättet samt det medvetna och strukturerade språkarbetet…som är avgörande. (Stödmaterial för rutin för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling, 2012).

Som pedagoger i förskola och skola måste vi vara medvetna om vikten av användning av olika språk- och kunskapsutvecklande verktyg och därför återkommande fundera över och diskutera hur vi arbetar språkutvecklande, varför vi gör som vi gör och vilka effekter vi förväntar oss av vårt pedagogiska och didaktiska arbete. Varje dag möter våra elever uppgifter och utmaningar där de ska söka, välja, bearbeta information eller vara källkritiska utan att vi kanske gett dem möjlighet att lära sig hur det gör detta tillsammans (Körling). Vilka strategier, strukturer, metoder och modeller behöver då våra barn och elever för att utveckla sina språkliga förmågor så långt som möjligt? Hur går vi tillväga när vi modellar olika strategier nödvändiga för t ex grupparbeten, skrivande av olika texttyper eller läsförståelsestrategier nödvändiga i matematik?

Hur väljer vi då rätt strategier, strukturer, modeller och metoder?

Forskning visar att de, för att utveckla elevens språkliga förmåga, måste:

• vara relevanta i förhållande till elevens behov
• vara relevanta i förhållande till undervisningens fokus
• innehåller tydliga stödstrukturer
• har som mål att utveckla elevens självständighet och tillit till sin egen förmåga

Om vi har valt strategier, med utgångspunkt i ovanstående, blir de med större säkerhet en tillgång för lärandet genom att de blir tillgängliga och igenkännbara för alla elever. Genom att de möjliggör och skapar en delaktighet och självständighet för alla leder de i nästa steg till en större likvärdighet.

För att göra rätt val måste vi återkommande ställa oss följande frågor:

• Vad är målet och syftet med de strategier vi väljer att använda?
• Hur effektiva har de strategier, metoder och material vi använder för att främja våra elevers lärande?
• Vilka strategier, metoder och material borde vi fortsätta med och vilka borde vi sluta med?
• Vad borde vi ändra på eller arbeta vidare med avseende strategier, metoder och material?
• Vilka nya utmaningar har blivit uppenbara?
• Vilka strategier och förmågor vill vi se användas i elevernas arbeten?
• Vilka strategier och förmågor förväntar vi oss att de ska ha med sig från årskurs till årskurs?
• Vilket ämnes- och resonemangsspråk behöver eleverna för att kunna använda och utveckla dessa strategier och förmågor?
• Hur ger vi eleverna tillgång till de strategier de behöver?

Under bokmässan 2017 utmanades jag genom att bli intervjuad för URs podcast Didaktorn av Nathanel Derwinger. Intervjun fokuserade Cirkelmodellen.

I intervjun berörs vikten av medvetenhet och ett pedagogiskt och didaktiskt förhållningssätt till de verktyg jag väljer att använda i min undervisning. Jag har, utifrån mina egna erfarenheter av modellen i samverkan med elever och pedagoger, kommit att se på cirkelmodellen som något mer än en modell. Jag vill snarare förhålla mig till den som ett förhållningssätt. Detta då jag ser cirkelmodellen som mer av ett sätt att förhålla sig till olika elevers olika behov av strategier, strukturer, modeller och metoder för att ta sig an den process som lärandet och kunskapsutvecklingen innebär. I intervjun delar jag med mig av tankar kring hur cirkelmodellen som förhållningssätt utmanar elevers lärande genom att öka motivation, akademisk självkänsla men också tanken kring olika verktyg för en kvalitativ språk- och kunskapsutveckling.

Cirkelmodellen som förhållningssätt involverar processer där flera olika verktyg för lärande används för att ge elever tillit till sin egen förmåga och modet att utmana sig själva vidare. Som lärare måste jag fundera över vad jag har för önskad effekt med min undervisning- vilka olika strategier behöver de elever jag faktiskt har i mitt klassrum här och nu. All användning av pedagogiska och didaktiska strukturer kräver engagemang men kanske framförallt också mod att som pedagog befinna sig i lärandegropen. Beroende på vilken zon våra elever befinner sig i under lärandet möter de på olika sätt det läskiga i att vara lärandegropen. En av förutsättningarna för en framgångsrik undervisning är att eleverna lär sig att lära. En ytterligare förutsättning är att jag som pedagog återkommande också utmanas i att lära mig lära och att även jag vågar vara i lärandegropen. Då kommer också eleverna våga sig ner i den.

 

Språkutvecklande adventsmys

Kanske inbjuder vintermörkret till både hög- och tystläsning? Idag är det åter dags att stifta bekantskap med en gammal kär tradition- julkalendern.

Julkalenderns historia började redan under mitten av 1800-talet då en tysk mamma ville göra väntan på julen lite lättare för den fyraårige sonen. Hon skapade med hjälp av en bit färgglad kartong och tjugofyra kakor en kalender där sonen fick äta en kaka per dag fram till julafton. Den första julkalendern var född. Många år senare mindes sonen, nu delägare på ett tryckeri, sin första julkalender och glädjen i denna. Han beslutade sig för att ge ut den första tryckta julkalendern. Succén var enorm och under 1920-talet gav han ut tredimensionella kalendrar med plats för innehåll.

Än idag är pappersjulkalendern mycket populär och har också fått sällskap av den digitala varianten. I år bidrar flera olika aktörer med julkalendrar som syftar till att utmana och stärka barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling genom ett fokus på lässtimulans och en boost av läsintresset.

Genom att kika bakom de olika kalendrarnas luckor ett par dagar i förväg har du som pedagog eller vårdnadshavare möjlighet att låna den litteratur som används på biblioteket med syfte att göra litteraturen tillgänglig för ytterligare läsning och bläddrande. Vidare innehåller flera av luckorna aktiviteter där viss förberedelse av material kan vara nödvändig.

Först ut är Barnens bibliotek som även i år presenterar en boktips-julkalender. Julkalendern innehåller även detta år en mängd härliga boktips och recensioner med syfte att verka läsfrämjande. Genom att klicka på dagens datum öppnas luckan in till dagens boktips bestående av en recension av boken samt möjligheten att lyssna på en del av den. Boktipsen är varierade för att kunna passa barn och elever i ett 1-16 års perspektiv.

Alla böcker som finns omnämnda går också att vinna genom att delta i utlottningen som finns längst ner på sidan när luckan är öppnad.

Ytterligare en digital julkalender med fokus på språkutveckling bjuder Natur & Kultur på. De erbjuder spännande lucköppning för både förskola, F- 3 och 4- 6.

Alla de tre kalendrarna är fulla av sagor, kluringar, språk, matematik och annat roligt. Julkalendrarna avser sprida inspiration och lust till läsande och lärande i adventsid.

Läsningens effekter & minst 17 skäl på nytt

Förskolan och skolan är viktiga läsfrämjande verksamheter som båda visat sig spela en avgörande roll för barns/elevers och föräldrars gemensamma läsvanor. Genom en medveten strategi och samverkan med hem och bibliotek kan förskolor och skolor överbrygga många hinder för läsning. Läsningen är idag en samhällsfråga och klyftorna mellan lässtarka och lässvaga familjer bara växer.

Det finns föräldrar som själva inte läst en bok sedan de själva var barn och unga men som faktiskt ser en ny mening med läsandet och som har ”lärt” sig läsa igen på grund av att deras barn tycker om att bli lästa för och läsa själva. Andra föräldrar möter litteraturen och blir nyfikna tack vare mötet med förskolans/skolans läsande verksamhet, en verksamhet där pedagoger presenterar böcker för barn och föräldrar, läser och inspirerar barnen och låter dem möta biblioteket. Barnen i sin tur drar med sig föräldrarna till biblioteket.

Det finns en mängd viktiga aspekter och vinster med läsning och högläsning och många av dem möter vi dagligen i olika medier och sammanhang. Läsningen som en väg till ett stort och varierat ord- och begreppsförråd är ett av de vanligaste argumenten, och också ett av de många viktiga. Att tillgodose barns behov av trygghet och närhet är ytterligare ett som lyfts fram som särskilt viktig i förhållande till de yngre barnen. Inte lika ofta framförda argument är t ex barns tillgång till

• Bättre kommunikationskunskaper
  Barn som blir lästa för, lär sig att uttrycka sina känslor, och dessutom kunna relatera sig själv till andra. Genom att se hur karaktärerna i böckerna förhåller sig till varandra – och hur ni förhåller er till varandra under läsestunden, utvecklar barnet viktiga kunskaper för kommunikation.
• Kunskap om språket
  Barn som blir lästa för, visar bättre förståelse för det grundläggande i vårt språk när de kommer upp i skolåldern.
• Logiskt tänkande
  Ett annat exempel på vikten av att läsa för barn är förmågan för barn att utveckla sin förståelse för abstrakta begrepp, använda logik i olika situationer och använda gott omdöme. När barnet börjar relatera det som händer i böckerna till sitt eget liv – ja, då blir böckerna extra spännande!
• Förmågor att klara av nya situationer
  Nya situationer kan vara svåra för små barn. Det kan vara allt från att sova i ett eget rum, börja i förskolan eller i skolan. Att läsa böcker med samma tematik – och för att barnet ska kunna se att hens känslor är vanliga att ha – kan vara ett perfekt sätt att visa att det okända inte är så farligt.
• Förbättrad koncentration
  Små barn kan verka ganska otålmodiga och okoncentrerade under läsestunden, men de kommer att lära sig att sitta i lugn och ro för att få höra färdigt historien – det gäller bara att ha tålamod. Tillsammans med ökad läsförståelse kommer disciplin, hjärnstimulans, koncentration och bättre minne – och allt detta är självklart viktigt för barnet när det ska börja skolan.

Vid läsning, både egen läsning och gemensam högläsning, är trygghet, en läsvänlig miljö, närhet och långsamhet faktorer som positivt påverkar läsupplevelsen. Oavsett hur viktigt vi vet att läsandet är kan det ändå finnas trösklar att ta sig över för att komma igång. Många föräldrar ställer sig frågor såsom: När kan jag börja läsa tillsammans med mitt barn? Vad ska vi läsa? Hur läser jag? Som läsande, lässtarka och välvilliga läsinspiratörer måste vi, samtidigt som vi brinner för vårt fokus, vara respektfulla och ödmjuka i mötet med lästveksamma barn och föräldrar.

Den inspiration och läsförebild förskolan och skolan kan vara betyder mer än vi många gånger kan ana för barns och föräldrars motivation och trygghet i ett möte med barnlitteraturen. Genom att visa hur vi i förskola och skola möter, använder och väljer litteratur, ur flera olika aspekter, ger vi dem verktyg för ett eget prövande.

Som pedagoger kan vi också stödja läsprocessen i hemmen med ett ord på vägen, ett stärkande citat eller en bild som väcker fantasi. Svenska barnboksakademin har sedan länge materialet 17 skäl för barnboken på sin hemsida, ett material vi tidigare skrivit om. Helt nyligen reviderades materialet och har idag vackra färgbilder av illustratörer såsom Stina Wirsén, Gunilla Bergström och Johan Unenge. Texterna är i stort sett de samma men vissa små förändringar förekommer även i dessa. Materialet kan vara en tillgång i förskolors och skolors lässtärkande och läsmotiverande arbete.

Ett ord på vägen: ”Vill du förändra världen- lär ett barn att läsa” (Körling). Lär det vad det innebär att läsa och njutningen i det.

 

Stöttning eller scaffolding ur ett språkutvecklande perspektiv – vad innebär det i praktiken?

Begreppet scaffolding, eller på svenska stöttning, förekommer frekvent i litteratur om barns lärande och språkutveckling. I litteraturen beskrivs detta i termer av att vuxna kan fungera som byggnadsställningar för att bistå barn i deras lärande. Det barnet ännu inte klarar av på egen hand kan genomföras och klaras av om det finns en vuxen som stödjer barnet i lärprocessen. Liknelsen ger bilden av att den vuxna bär barnet framåt i lärprocessen på samma sätt som en byggnadsställning stöttar ett hus under byggprocessen. I begreppet stöttning ingår att stödet som ges är tillfälligt. När barnet utvecklats kommer stödet eller byggnadsställningen kunna monteras ned, och behovet av stöttning bli ett annat.

Men vad innebär stöttning egentligen? Begreppet är tydligt i teorin, men hur kan det se ut i praktiken? I ett språkutvecklande perspektiv handlar stöttning om att vuxna finns som stöd för barns kommunikation, för att vidga och stötta barnens förståelse, men också för att stödja barnens möjligheter att samspela och uttrycka sig.

Med ett barn som ännu inte lärt sig hur man tar kontakt med hjälp av språket med andra barn, kan det handla om att den vuxna visar hur man gör för att få vara med och leka. Att det är bättre att få kompisens uppmärksamhet genom att gå fram och erbjuda en spännande leksak, eller vinka eller klappa kompisen, istället för att kasta en leksak eller skrika högt.

För ett barn som nyss börjat lära sig svenska kan det vara god stöttning att ge barnet fraser såsom ”ska vi bygga ett slott tillsammans?” i bygghörnan, eller ”Kan jag få ost tack?” vid mellanmålet.

Det kan handla om att ställa tankeväckande frågor vid bokläsningen, för att ta barnens upplevelse och förståelse av det lästa till nästa nivå.

Ett annat sätt att ge stöttning är att ge förförståelse till vad som ska hända under dagen, eller i nästa aktivitet, eller att diskutera vad boken man ska läsa kommer att handla om.

Stöttning kan också vara att på olika kreativa sätt väcka sexåringens intresse för bokstäver, ett område som kanske inte lockat barnet tidigare, men som barnet behöver närma sig för att klara skolstarten.

Det kan handla om att förenkla instruktioner, eller att dela upp flerledade instruktioner eller skicka med en kom-ihåg lapp för att barnet ska kunna genomföra en uppgift.

Stöttning kan ske på otroligt många olika sätt, och det finns ingen mall eller checklista för hur det kan gå till. Allt är situationsberoende och beroende på behoven hos barnet du möter. Det är otroligt viktigt att pedagoger utvecklar en god kompetens i att bedöma var ett barn befinner sig i sin utveckling och sitt lärande, så att rätt sorts stöd ges, och så att lagom mycket ”byggnadsställning” kan resas. Pedagoger behöver redskap för att mer eller mindre formellt kunna kartlägga barnens språkutveckling. När bilden av barnets språkliga förmågor är klar och tydlig behöver pedagogen dessutom ha många olika strategier med sig i det dagliga arbetet för att kunna stötta varje barn där de är.

NY BOK: Att få barnets språk att växa – Strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemmet

I april utkommer min första bok; Att få barnets språk att växa – Strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemmet. Boken är just vad den heter – en praktiskt inriktad bok full med konkreta strategier för att stötta och stimulera barns språkutveckling. Den riktar sig till förskollärare, lärare, barnskötare och föräldrar – kort sagt alla som kommer i kontakt med barn i åldrarna 0-10 år. Boken handlar om enspråkiga, flerspråkiga, nyanlända – helt enkelt alla barns språkutveckling. Den kan användas som fortbildning och diskussionsunderlag för lärare, förskollärare, annan personal och föräldrar. Som underlag i studiecirklar, eller i förskolans systematiska kvalitetsarbete med inriktning språk och kommunikation.

I boken har min strävan varit att beskriva strategier så konkret och praktiknära som möjligt. Vad gör jag om ett barn inte ger ögonkontakt? Hur kan jag stimulera  ordförrådet på bästa sätt? Hur stöttar jag ett barn som har svårt att samspela, eller läsa av andra barn i leken? Hur stimulerar jag den grammatiska utvecklingen? Dessa frågor och många fler får du svar på i boken. 

Boken ges ut av Stefan Hertz Utbildning AB och kan beställas på http://www.stefanhertz.se, http://www.adlibris.se eller www.bokus.se fr.o.m. mitten av april.

Med förhoppning om trevlig läsning! MVH/ Karolina.

Kommunikationsstöd för männsikor på flykt

Överallt, i tidningar och på TVs nyheter hör och ser vi om alla människor som idag är på flykt undan krig och terror i andra länder. Efter många gånger långa och skräckfyllda resor landar de någonstans i Sverige.

Att komma ny till inte bara ett land utan också en främmande kultur och ett främmande språk är en utmaning för vem som helst av oss, som studenter eller som arbetskraft. Att komma ny till dessa förutsättningar och dessutom ha en oönskad flykt med sig i ryggsäcken ställer ytterligare krav på alla individer, vuxna som barn.

I mötet med det svenska samhället uppstår kommunikationskrav och då också kommunikationssvårigheter då vi inte talar samma språk. Många förskolor och skolor uttrycker idag en önskan om att på bästa sätt kunna möta dessa barn och vårdnadshavare då de kommer till våra verksamheter. Språk och kommunikation spelar en många gånger avgörande roll för hur den första erfarenheten och känslan blir.

Det kan också vara svårt att sätta ord på det man har upplevt. Då kan bilder som stöd i kommunikationen många gånger vara till stor hjälp, särskilt när språket inte räcker till. Ett visuellt stöd ger ett gemensamt språk, bildspråket, och en trygghet för alla parter i att faktiskt säkerställa en viss förståelse i samtalet.

Bildstöden på komhit.se är framtagna för att underlätta samtala med människor som flytt från svåra omständigheter. Materialet KomHIT—kommunikationsstödjande insatser är framtaget med medel från Arvsfonden.

Bildstöden har 35 bilder på varje uppslag. Några av orden är vanliga och fungerar bra i många olika situationer. Andra ord är mer specifika för den situation den som flytt befinner sig i. Bilderna har ord både på svenska, engelska och arabiska. Bildstöden är gjorda på Bildstöd.se och går att ladda hem och kan användas digitalt. Bildstöd är en webbtjänst där du kan tillverka bildstöd på egen hand utan kostnad.

Läslyftet- så här tänker vi!

I dagarna två har jag besökt Högskolan i Dalarna i Falun och fått möjligheten att föreläsa om bland annat vårt läslyftstänk för deltagarna i Skolverkets processledarutbildning (inom utprövningsomgången av Läslyftet) och för förvaltningsrepresentanter för kommuner i Dalarna. Bildspelet hittar ni här.

I Halmstad kommun finns 35 skolor. Till hösten 2015 har två skolor (fem skolenheter) beviljats statsbidrag. Dessa två verksamheter kommer ha en viktig roll och vara en god hjälp i att utveckla och förfina processerna kring organisationen ytterligare. Bland övriga skolor avser de flesta påbörja deltagandet under läsåret 2016/17.

Ursprungligen planerade Halmstad kommun att ta del av Läslyftet under förutsättning att statsbidrag beviljades. När det blev klart att fler kommuner/huvudmän hade sökt statsbidrag för handledare inom Läslyftet än statsbidraget räckte till blev det viktigt att tänka om.

Ju mer tanke som ägnades åt situationen desto tydligare blev det att Läslyftet måste flätas samman med det redan pågående kvalitativa språkutvecklingsarbetet. Arbetet skolorna redan gör för att utveckla elevernas språk-, läs- och skrivförmåga är väldigt viktigt och måste värdesättas högt- ett deltagande i Läslyftet får inte vara målet i sig. Läslyftet blir ett väsentligt verktyg i det fortsätta arbetet att utveckla verksamheten och nå målen och det blev plötsligt påtagligt att statsbidraget inte kan vara en förutsättning för arbetet. Det statsbidrag vi erhåller blir däremot ”grädden på moset”- men utvecklingsarbetet måste bedrivas oavsett.

Genom att se Läslyftet som en resurs i det språk-, läs- och skrivutvecklingsarbete som pågår vill vi tydliggöra att det inte handlar om en kort insats som man blir färdig med. Det material som finns och kommer att finnas på Läs- och skrivportalen ska givetvis användas i ett långsiktigt perspektiv. Intentionen är att använda materialet så länge det finns att tillgå.

Varje verksamhet inleder arbetet med att formulera ett nuläge med utgångspunkt i det pågående systematiska språkutvecklingsarbetet, den verksamhetsspecifika handlingsplanen, verksamhetsrapporten, elevers kunskapsresultat, strategiplan för skolbibliotek m.m. Vidare stöd fås i Skolverkets diskussionsunderlag. Nulägesanalysen ligger till grund för att identifiera behov och utmaningar samt hur Läslyftet ska användas som en resurs i det vidare utvecklingsarbetet men också vilken modul som blir lämplig att starta med.

De som tar del av Läslyftet utan statsbidrag kan till viss del påverka tempot själva. Utgångsläget för skolorna i Halmstad kan komma att variera. Rektorer ser flera fördelar i att kunna vara mer flexibla avseende uppstart och genomförandetakt- allra helst i förhållande till den ”lyfttrötthet” som finns.

Inom kommunen finns flera professioner som kommer att verka som handledare; förstelärare, specialpedagoger/speciallärare samt lärare. Eftersom Läslyftets handledarutbildning enbart erbjuds dem som beviljats statsbidrag planerar de regionala kommunerna/huvudmännen att starta en regional handledarutbildning i samarbete med RUC och Halmstads högskola. Utbildningen ska förhoppningsvis kunna omfatta 7,5 högskolepoäng och planeras starta till hösten 2015.

En utmaning är att organisera för t ex modersmålslärarnas deltagande. De spelar en viktig roll i det språkutvecklande arbetet men begränsas av att befinna sig i en annan typ av organisation. Ett första steg i att möjliggöra modersmålslärarnas deltagande är rent organisatoriskt och schemamässigt, vilket innebär att en kommungemensam tid för arbetet med Läslyftet kan bli nödvändig.

Hitintills har den för oss största utmaningen varit den tankevända där statsbidraget gick från att ses som en förutsättning för deltagande till att bli en bisak eller en möjlig bonus i ett arbete som ändå måste göras. Rådet till huvudmän som funderar kring ett deltagande i Läslyftet utan statsbidrag är att de bör fundera över hur Läslyftet kan bli ett verktyg i det kontinuerliga utvecklingsarbetet som alla skolor ändå ska göra. För vidare stöd och tankar kring hur ett arbete med Läslyftet, som övergripande arbetsområde eller som hos oss- som en resurs i det pågående språk-, läs- och skrivutvecklande arbetet har Skolverket publicerat en del stödmaterial på Läs- och skrivportalen. Här finns också en artikel i vilken barn- och ungdomsförvaltningens tankar beskrivs lite närmare.