Kategoriarkiv: kommunikationsklass

Att kommunicera sina känslor är att förstå sina känslor

Alla har vi nog burit på en hemlighet, något skamfullt som vi inte velat berätta om för någon… Något som gett en molande värk i magtrakten, och som bränt som eld i oss så fort vi kommit att tänka på det. Om vi till slut vågat berätta hemligheten så lättar värken… Känslan av skam och skuld förvandlas till något annat, kanske ledsenhet eller bara lättnad. För i en annan människas lyssnande kan det svåra, läskiga eller pinsamma plötsligt framstå som ok, naturligt, inte så farligt eller till och med komiskt.

Kanske har du någon gång känt dig orättvist behandlad av en annan människa. Någon som har sårat dig eller förbisett dig i ett sammanhang där du förväntade dig att bli sedd. Kanske har du blivit avbruten, nonchalerad eller kränkt på något sätt, av en människa som du trodde räknade med dig. Känslorna som kan uppstå i det läget kan likna sorg, ensamhet, uppgivenhet eller oro. Och känslan tenderar att etsa sig fast inuti, växa och gro så länge som den är outtalad. Känslan kan till och med växa sig så stark att den påverkar din världsbild, din självkänsla och identitet. ”De där personerna säger alltid så elaka saker”, ”Sådana människor går inte att lita på”, ”I den verksamheten bryr man sig inte om att lyssna på sådana som mig” eller ”Jag är obetydlig och ingen bryr sig om mig” kan bli till mantran eller ”sanningar”.

Att kunna kommunicera och uttrycka sina känslor och bli förstådd är oerhört viktigt för att kunna må bra, utvecklas och lära sig. Men också för att skapa en positiv och sund självbild. Därför måste alla barn och unga ges ett språk för att uttrycka sina känslor, få ett sammanhang att uttrycka dem i, och en mottagare som lyssnar och försöker förstå dessa känslor.

När jag arbetar med lärandefrågor och barnhälsofrågor är barnets möjlighet att uttrycka känslor ofta i fokus. När ett barn mår dåligt, inte lär som förväntat, agerar ut, mobbar har beteenden som utmanar eller liknande, är det viktigt att fundera över frågor såsom:

Kan barnet uttrycka sina känslor?

Får barnet gehör för sina känslor?

Finns det vuxna som intresserar sig och bekräftar barnets känslor?

Gör sig barnet förstådd när hen uttrycker sina känslor?

När vi uttrycker våra känslor för en lyssnande mottagare, så kan denne mottagare hjälpa oss att förstå vad det är vi känner. En stark och kraftfull känsla kan skrämma oss och väcka ångest, men genom att uttala och beskriva känslan avdramatiseras den. Om vi möter bekräftelse och acceptans kring känslan blir den ok. Det är naturligt att känna ilska ibland – alla gör det. Det är normalt att känna bedövande sorg – det tillhör livet. Och så vidare…

När barn som tidigare inte kunnat uttrycka sina känslor plötsligt får den möjligheten, börjar de också förstå sina egna känslor och känna igen dem. Och då behöver de inte bli rädda när känslorna kommer. Att uttrycka känslor kan ske på olika sätt, med ord, bilder, tecken, gester, kroppsspråk eller andra kommunikationssätt. För en gångs skull är HUR mindre viktigt än ATT. Det viktigaste är ATT barnet kommunicerar känslorna, inte HUR det görs.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Förskola, Grundsärskola, grundskola, gymnasiesärskolan, Gymnasieskolan, kommunikationsklass, språk, språkklass, Språkutveckling

SOU 2016:46 – Utredning om stöd till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning 

Den 30/6 2016 överlämnades betänkandet ”Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar” (SOU 2016:46). Mottagare av betänkandet är utbildningsminister Gustav Fridolin. 

I utredningen föreslås hur stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning får organiseras. Man tar också upp hur insatserna till dessa grupper ska samordnas mellan staten, kommunerna och landstingen. Just samordningen är något som ofta brister idag, då den inte är rutiniserad och står och faller med enskilda personer.

Förslaget om hur stödet får organiseras syftar till att garantera rätten till utbildning samt att öka måluppfyllelsen för elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning. 

Utredningen konstaterar att dessa elever har en svår skolsituation och når målen i lägre utsträckning än genomsnittet. Grav språkstörning är fortfarande en relativt okänd funktionsnedsättning i skolans värld och eleverna får ofta felaktiga och otillräckliga insatser. 

Utredningen konstaterar också en bristande likvärdighet – att det finns stora skillnader mellan olika skolor i landet. Både i hur stödet för eleverna organiseras, och i vilken utsträckning skolorna har tillgång till personal med specifik kompetens kring dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning. Det är även stora skillnader i hur mycket kompetensutveckling ansvariga lärare får del av. 

Den särskilda utredaren och nationella samordnaren Jan Sydhoff, tillsammans med företrädarena för elever och verksamheter ute i landet, fortsätter nu dialogen med de ansvariga på Utbildningsdepartementet.

I ett kommande inlägg får ni läsa mer om HUR stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning får organiseras enligt utredningen. 

1 kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Förskola, Förskoleklass, fridolin, grav språkstörning, kommunikationsklass, regeringen, språkklass, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, utredning

Nelli Kalnaks forskning om svenska barn med grav språkstörning

Nelli Kalnak är leg. logoped med lång erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med språkstörningar. 2014 disputerade hon vid Karolinska institutet med avhandlingen ”Family history, clinical marker and Reading skills in Children with specific language impairment.” Avhandlingen består av tre delar. Del 1 handlar om förekomsten av språkrelaterade diagnoser och problem hos tre generationer släktingar till barn med grav språkstörning  i åldrarna 8-12 år. I del 2 undersöks huruvida nonordsrepetition kan fungera som klinisk markör för specifik språkstörning. Del 3 undersöker läsförmågan hos barn som är inskrivna i specialskola för grav språkstörning.

Att det finns en ärftlig faktor vid språkstörningar och dyslexi är sedan länge känt. Men få studier kring hereditet  har gjorts i Sverige. Barnen med grav språkstörning hade signifikant fler släktingar med liknande problem än kontrollgruppsbarnen med typisk språkutveckling. Problemen behöver inte se exakt lika ut inom familjen, men innebär svårigheter med språkutveckling, läsning och/eller social interaktion.

Nonordsrepetition (att repetera påhittade och betydelselösa ord) ställer stora krav på såväl fonologiskt minne som fonologisk produktion. Det är förmågor som ofta brister hos både barn/elever med språkstörning som dyslexi. I Nelli Kalnaks studie visade det sig att problem med nonordsrepetition är en stark klinisk markör för språkstörning.

Vad gäller läsutvecklingen hos barn med grav språkstörning, påvisas att barn med grav språkstörning löper mycket hög risk att få läs- och skrivsvårigheter i någon form. Brister i läsförståelse är vanligt, vilket ofta är sammankopplat med bristande språkförståelse, men även med att avkodningssvårigheter stör och hindrar läsningen. Kopplingen mellan läsförståelsebrister och språkförståelseproblem var i fokus i Maria Levlins avhandling som du kan läsa om här på bloggen.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, dyslexi, Föräldrar, fonologi, forskning, grav språkstörning, kommunikationsklass, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, läsning, social språkmiljö, språk, språkförståelse, språkklass, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling