Strategier & Cirkelmodellen (Didaktorn)

Att som elev ha tillgång till kvalitativa och adekvata strategier, strukturer, metoder och modeller i processen att lära sig lära spelar en avgörande roll för elevens motivation och akademiska självkänsla. Med syfte att utveckla sina förmågor och kunskaper så långt som möjligt i förhållande till utbildningens mål kan eleven med hjälp av dessa på ett mer strukturerat sätt ta sig an lärandet.

Läroplanen ger uttryck för en mängd olika förmågor och kunskaper som eleverna ska utveckla. För att ge dem möjlighet att utveckla dessa är det av stor vikt att vi i förskolan och skolan ger dem tillgång till olika verktyg som på olika sätt kan ge dem nycklar till lärandet. Det är alldeles för vanligt att barn och elever inte tror på sina förmågor och på grund av detta inte heller väljer att använda hela den kompetens de faktiskt besitter (Bjar & Frylmark, 2009). En undervisning som ger elever möjlighet att befinna sig i den proximala utvecklingszonen har, genom forskning och beprövad erfarenhet, konstaterats behöva vara kontext rik och kognitivt utmanande. För att vara tillgänglig för alla elever kräver den en medveten stöttning, adekvata och relevanta strukturer och strategier, t ex i form av språklig stöttning och en hög grad interaktion. Detta innebär att undervisningen betonar läsning, skrivning, muntlig framställning och lyssnande och ger stödjande visuella och språkbärande strukturer. En återkommande formativ bedömning av elevens ämnesspråkliga kunskaper i kombination med flera träningstillfällen är ytterligare framgångsfaktorer.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att det inte finns någon specifik strategi, struktur, metod, undervisningssätt eller särskilt material som, i sig självt, utvecklar barns och elevers språk-, läs- och skrivförmåga. Alla pedagoger och lärare har olika färdigheter som i kombination med olika elevgrupper, i olika lärmiljöer, får olika effekt på barnens och elevernas lärande. Det finns därför inga garantier för att något specifikt undervisningssätt kommer att leda till de önskade resultaten. Det är istället förhållningssättet samt det medvetna och strukturerade språkarbetet…som är avgörande. (Stödmaterial för rutin för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling, 2012).

Som pedagoger i förskola och skola måste vi vara medvetna om vikten av användning av olika språk- och kunskapsutvecklande verktyg och därför återkommande fundera över och diskutera hur vi arbetar språkutvecklande, varför vi gör som vi gör och vilka effekter vi förväntar oss av vårt pedagogiska och didaktiska arbete. Varje dag möter våra elever uppgifter och utmaningar där de ska söka, välja, bearbeta information eller vara källkritiska utan att vi kanske gett dem möjlighet att lära sig hur det gör detta tillsammans (Körling). Vilka strategier, strukturer, metoder och modeller behöver då våra barn och elever för att utveckla sina språkliga förmågor så långt som möjligt? Hur går vi tillväga när vi modellar olika strategier nödvändiga för t ex grupparbeten, skrivande av olika texttyper eller läsförståelsestrategier nödvändiga i matematik?

Hur väljer vi då rätt strategier, strukturer, modeller och metoder?

Forskning visar att de, för att utveckla elevens språkliga förmåga, måste:

• vara relevanta i förhållande till elevens behov
• vara relevanta i förhållande till undervisningens fokus
• innehåller tydliga stödstrukturer
• har som mål att utveckla elevens självständighet och tillit till sin egen förmåga

Om vi har valt strategier, med utgångspunkt i ovanstående, blir de med större säkerhet en tillgång för lärandet genom att de blir tillgängliga och igenkännbara för alla elever. Genom att de möjliggör och skapar en delaktighet och självständighet för alla leder de i nästa steg till en större likvärdighet.

För att göra rätt val måste vi återkommande ställa oss följande frågor:

• Vad är målet och syftet med de strategier vi väljer att använda?
• Hur effektiva har de strategier, metoder och material vi använder för att främja våra elevers lärande?
• Vilka strategier, metoder och material borde vi fortsätta med och vilka borde vi sluta med?
• Vad borde vi ändra på eller arbeta vidare med avseende strategier, metoder och material?
• Vilka nya utmaningar har blivit uppenbara?
• Vilka strategier och förmågor vill vi se användas i elevernas arbeten?
• Vilka strategier och förmågor förväntar vi oss att de ska ha med sig från årskurs till årskurs?
• Vilket ämnes- och resonemangsspråk behöver eleverna för att kunna använda och utveckla dessa strategier och förmågor?
• Hur ger vi eleverna tillgång till de strategier de behöver?

Under bokmässan 2017 utmanades jag genom att bli intervjuad för URs podcast Didaktorn av Nathanel Derwinger. Intervjun fokuserade Cirkelmodellen.

I intervjun berörs vikten av medvetenhet och ett pedagogiskt och didaktiskt förhållningssätt till de verktyg jag väljer att använda i min undervisning. Jag har, utifrån mina egna erfarenheter av modellen i samverkan med elever och pedagoger, kommit att se på cirkelmodellen som något mer än en modell. Jag vill snarare förhålla mig till den som ett förhållningssätt. Detta då jag ser cirkelmodellen som mer av ett sätt att förhålla sig till olika elevers olika behov av strategier, strukturer, modeller och metoder för att ta sig an den process som lärandet och kunskapsutvecklingen innebär. I intervjun delar jag med mig av tankar kring hur cirkelmodellen som förhållningssätt utmanar elevers lärande genom att öka motivation, akademisk självkänsla men också tanken kring olika verktyg för en kvalitativ språk- och kunskapsutveckling.

Cirkelmodellen som förhållningssätt involverar processer där flera olika verktyg för lärande används för att ge elever tillit till sin egen förmåga och modet att utmana sig själva vidare. Som lärare måste jag fundera över vad jag har för önskad effekt med min undervisning- vilka olika strategier behöver de elever jag faktiskt har i mitt klassrum här och nu. All användning av pedagogiska och didaktiska strukturer kräver engagemang men kanske framförallt också mod att som pedagog befinna sig i lärandegropen. Beroende på vilken zon våra elever befinner sig i under lärandet möter de på olika sätt det läskiga i att vara lärandegropen. En av förutsättningarna för en framgångsrik undervisning är att eleverna lär sig att lära. En ytterligare förutsättning är att jag som pedagog återkommande också utmanas i att lära mig lära och att även jag vågar vara i lärandegropen. Då kommer också eleverna våga sig ner i den.

 

Annons

Sommarens effekt på elevers språkutveckling

Under de närmaste dagarna ringer det ut för sommarlov i Sveriges skolor. Eleverna, som under det gångna läsåret utvecklat sina förmågor och kunskaper, får ledigt i dryga två månader. En ledighet och vila som på många sätt är viktig för att ladda batterierna för kommande läsårs utmaningar. Men samtidigt också en ledighet som för många elever innebär en tillbakagång i kunskaper och utvecklade förmågor (Allington, 2003).

Många elever har under läsåret utvecklat sin läsförmåga, sin avkodning, sitt flyt och sin läsförståelse, tack vare möten med strategier för lärande, böcker och medier. Många kan nu identifiera sig som läsande individer, självklara medlemmar i läsarnas klubb, andra är inte så läsande individer. När sommarlovet inleds får ofta det formella lärandet ett abrupt slut och många elever börjar snart tappa i kunskaper och strategier. Detta är särskilt tydligt vad gäller elevers läsförmåga och allra helst hos de barn som kommer från hem med en svag läskultur och en mediefattig läsmiljö. Varje sommar sker ett stort sommarlästapp, på engelska benämnt summer reading loss, bland en stor grupp av våra elever. Studier visar att hela 45% av våra lågstadieelever tappar i avkodningsfärdighet och det är de redan svaga eleverna som tappar mest- de elever som inte har råd att tappa den under läsåret förvärvade kompetensen.

Lärare i alla årskurser kan vid höstterminens start konstatera att elever har en försämrad läsförmåga. Att inleda höstterminen med att repetera och återigen befästa strategier är mycket vanligt och lärare upplever att många elever behöver börja om från början i olika sammanhang. Forskare har konstaterat att den akademiska förlust som sker under sommaren inte är likvärdig bland eleverna. Graden av lästapp beror på flera faktorer; bl a årskurs, ämne och socioekonomisk bakgrund. Medan barn i medelklassfamiljer visar på en under sommarlovet ökad läsförmåga visar barn från låginkomstfamiljer på ett stort tapp. Elever som utsätts för ett lästapp varje sommarlov har under sin tid i grundskolan erfarit en återkommande tillbakagång som i stort kan ha kommit att påverka deras akademiska självbild (Taube, 2007).

Hattie (2012) konstaterar i sin forskning att våra elever varje sommar utsätts för en paus i det formella lärandet och i sin kunskapsprogression, en paus som främst belastar det vidare lärandet för elever som inte under ledigheten möter annan stimulans av sina förmågor och kunskaper. Han menar också att en elev som inte stimuleras under sommarlovet kan ha backat ca tre månader i sina förmågor och kunskaper. Dessa elever är också till stor grad de elever som redan kämpar med sin läsförmåga. Effekten av lästappet och elevers olika tillgång till stimulans och utmaning under sommarlovet är en av orsakerna till det ökande glappet i förmågor och kunskaper mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund (Alexander mfl, 2007).

Hattie menar att sommareffekten, att elever minskar sina prestationer under sommaren, inte enbart beror på avsaknad av stimulans utan i lika hög grad på att lärare underskattar elevers kompetenser och därför börjar på en lägre nivå än nödvändigt för delar av elevgruppen. Forskningen visar att många elever också utvecklar sin läsförmåga under sommarmånaderna. Dessa elever i behov av utmaning stimuleras ofta till för liten del då vi startar upp ett nytt läsår genom att repetera och gå tillbaka i metoder, material och strategier för att säkerställa de lässvagas återhämtning. Hur kan vi förhålla oss till sommareffektens effekt på olika elevgrupper?

Både i skolor, på bibliotek och bland vårdnadshavare finns en medvetenhet om elevers behov att upprätthålla sin läsning och sin läsförmåga även under ledigheten och många är de läsfrämjande och läsmotiverande insatser som planeras och genomförs. I nuläget är de vanligaste insatserna som används av skolor, bibliotek och föräldrar för att undvika lästappet t ex sommarskola, sommarläsprogram och läsning av i hemmet befintliga böcker. Dessa tre insatser är mycket viktiga men tyvärr begränsade för många av de elever som behöver dem mest.

I Sverige genomför vi oftast sommarskola för de äldre eleverna samtidigt som vi vet att förebyggande arbete och tidiga insatser spelar en för elevernas språk- och kunskapsutveckling avgörande roll. De, många gånger kvantitativa lässtimulansinsatser som genomförs, når till störst del de barn som redan läser och är motiverade. Många hem saknar för eleven ålders- och läsnivåadekvat litteratur. Forskning visar att elever som hänvisas till sin egen förmåga att välja rätt litteratur för läsning under sommarledigheten ofta väljer antingen för svår (67% av eleverna) eller för lätt litteratur (Kim & Guryan, 2010). I dessa sammanhang hänvisas ofta till att Matteuseffekten, som gäller även här: till de som redan har mycket skall ges mer och tvärtom.

Att bara ge barnen böcker är därmed inte den bästa lösningen för att motverka sommarlästapp- särskilt inte då de ska välja medier och litteratur på egen hand. Inget av detta leder till nämnvärd utveckling av förmågorna. För att barnens läsförmåga ska utvecklas måste de utmanas i samtal och tanke, med syfte att väcka nyfikenhet, lust och motivation. Alla elevers språk-, läs- och skrivförmåga utvecklas beroende på hur motiverade de är, hur god deras akademiska självkänsla är samt vilka läserfarenheter de har (Afflerbach, 2007).

Framgångsfaktorer för att motverka elevers sommarlästapp kan vara:

• intensivträning av läsårets läs- och läsförståelsestrategier inför sommarlovet
• läsinspiration och boktips– inte bara från vuxen till barn. Än viktigare kan vara att ge eleverna strategier och motivation att inspireras av varandra och att dela med sig till varandra av boktips
• tillgång till böcker
• boktips adekvata för språknivå och ålder
• högläsning– av vuxna och barn
• vuxna som lyssnar på elevens läsning
• stöttande insatser via fritidshem eller andra sommaraktiviteter– läger, dagläger, idrott m.m
• mötesplatser för barn och ungdomar på bibliotek, kulturskolor osv.
• samverkan skola, bibliotek och hem

Ytterligare ett alternativ är att kika på gratisverktyget Jag har läst som finns framtaget med syfte att vara en resurs i arbetet med att vända sommarlovets färdighetsförlust till läslust. På webbsidan finns tips, underlag och mallar som kan användas av lärare, elever och vårdnadshavare. Vidare rekommenderas en kontakt och en samverkan med skolbibliotek och folkbibliotek med syfte att ge alla elever tillgång till för dem rätt medier.