Att som elev ha tillgång till kvalitativa och adekvata strategier, strukturer, metoder och modeller i processen att lära sig lära spelar en avgörande roll för elevens motivation och akademiska självkänsla. Med syfte att utveckla sina förmågor och kunskaper så långt som möjligt i förhållande till utbildningens mål kan eleven med hjälp av dessa på ett mer strukturerat sätt ta sig an lärandet.
Läroplanen ger uttryck för en mängd olika förmågor och kunskaper som eleverna ska utveckla. För att ge dem möjlighet att utveckla dessa är det av stor vikt att vi i förskolan och skolan ger dem tillgång till olika verktyg som på olika sätt kan ge dem nycklar till lärandet. Det är alldeles för vanligt att barn och elever inte tror på sina förmågor och på grund av detta inte heller väljer att använda hela den kompetens de faktiskt besitter (Bjar & Frylmark, 2009). En undervisning som ger elever möjlighet att befinna sig i den proximala utvecklingszonen har, genom forskning och beprövad erfarenhet, konstaterats behöva vara kontext rik och kognitivt utmanande. För att vara tillgänglig för alla elever kräver den en medveten stöttning, adekvata och relevanta strukturer och strategier, t ex i form av språklig stöttning och en hög grad interaktion. Detta innebär att undervisningen betonar läsning, skrivning, muntlig framställning och lyssnande och ger stödjande visuella och språkbärande strukturer. En återkommande formativ bedömning av elevens ämnesspråkliga kunskaper i kombination med flera träningstillfällen är ytterligare framgångsfaktorer.
Forskning och beprövad erfarenhet visar att det inte finns någon specifik strategi, struktur, metod, undervisningssätt eller särskilt material som, i sig självt, utvecklar barns och elevers språk-, läs- och skrivförmåga. Alla pedagoger och lärare har olika färdigheter som i kombination med olika elevgrupper, i olika lärmiljöer, får olika effekt på barnens och elevernas lärande. Det finns därför inga garantier för att något specifikt undervisningssätt kommer att leda till de önskade resultaten. Det är istället förhållningssättet samt det medvetna och strukturerade språkarbetet…som är avgörande. (Stödmaterial för rutin för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling, 2012).
Som pedagoger i förskola och skola måste vi vara medvetna om vikten av användning av olika språk- och kunskapsutvecklande verktyg och därför återkommande fundera över och diskutera hur vi arbetar språkutvecklande, varför vi gör som vi gör och vilka effekter vi förväntar oss av vårt pedagogiska och didaktiska arbete. Varje dag möter våra elever uppgifter och utmaningar där de ska söka, välja, bearbeta information eller vara källkritiska utan att vi kanske gett dem möjlighet att lära sig hur det gör detta tillsammans (Körling). Vilka strategier, strukturer, metoder och modeller behöver då våra barn och elever för att utveckla sina språkliga förmågor så långt som möjligt? Hur går vi tillväga när vi modellar olika strategier nödvändiga för t ex grupparbeten, skrivande av olika texttyper eller läsförståelsestrategier nödvändiga i matematik?
Hur väljer vi då rätt strategier, strukturer, modeller och metoder?
Forskning visar att de, för att utveckla elevens språkliga förmåga, måste:
- vara relevanta i förhållande till elevens behov
- vara relevanta i förhållande till undervisningens fokus
- innehåller tydliga stödstrukturer
- har som mål att utveckla elevens självständighet och tillit till sin egen förmåga
Om vi har valt strategier, med utgångspunkt i ovanstående, blir de med större säkerhet en tillgång för lärandet genom att de blir tillgängliga och igenkännbara för alla elever. Genom att de möjliggör och skapar en delaktighet och självständighet för alla leder de i nästa steg till en större likvärdighet.
För att göra rätt val måste vi återkommande ställa oss följande frågor:
- Vad är målet och syftet med de strategier vi väljer att använda?
- Hur effektiva har de strategier, metoder och material vi använder för att främja våra elevers lärande?
- Vilka strategier, metoder och material borde vi fortsätta med och vilka borde vi sluta med?
- Vad borde vi ändra på eller arbeta vidare med avseende strategier, metoder och material?
- Vilka nya utmaningar har blivit uppenbara?
- Vilka strategier och förmågor vill vi se användas i elevernas arbeten?
- Vilka strategier och förmågor förväntar vi oss att de ska ha med sig från årskurs till årskurs?
- Vilket ämnes- och resonemangsspråk behöver eleverna för att kunna använda och utveckla dessa strategier och förmågor?
- Hur ger vi eleverna tillgång till de strategier de behöver?
Under bokmässan 2017 utmanades jag genom att bli intervjuad för URs podcast Didaktorn av Nathanel Derwinger. Intervjun fokuserade Cirkelmodellen.
I intervjun berörs vikten av medvetenhet och ett pedagogiskt och didaktiskt förhållningssätt till de verktyg jag väljer att använda i min undervisning. Jag har, utifrån mina egna erfarenheter av modellen i samverkan med elever och pedagoger, kommit att se på cirkelmodellen som något mer än en modell. Jag vill snarare förhålla mig till den som ett förhållningssätt. Detta då jag ser cirkelmodellen som mer av ett sätt att förhålla sig till olika elevers olika behov av strategier, strukturer, modeller och metoder för att ta sig an den process som lärandet och kunskapsutvecklingen innebär. I intervjun delar jag med mig av tankar kring hur cirkelmodellen som förhållningssätt utmanar elevers lärande genom att öka motivation, akademisk självkänsla men också tanken kring olika verktyg för en kvalitativ språk- och kunskapsutveckling.
Cirkelmodellen som förhållningssätt involverar processer där flera olika verktyg för lärande används för att ge elever tillit till sin egen förmåga och modet att utmana sig själva vidare. Som lärare måste jag fundera över vad jag har för önskad effekt med min undervisning- vilka olika strategier behöver de elever jag faktiskt har i mitt klassrum här och nu. All användning av pedagogiska och didaktiska strukturer kräver engagemang men kanske framförallt också mod att som pedagog befinna sig i lärandegropen. Beroende på vilken zon våra elever befinner sig i under lärandet möter de på olika sätt det läskiga i att vara lärandegropen. En av förutsättningarna för en framgångsrik undervisning är att eleverna lär sig att lära. En ytterligare förutsättning är att jag som pedagog återkommande också utmanas i att lära mig lära och att även jag vågar vara i lärandegropen. Då kommer också eleverna våga sig ner i den.
Språkutvecklarna 