I senaste numret av tidningen Specialpedagogik handlar det om barn och elever med språkstörning: Följ länken och läs intervjuer med bland andra Anna Eva Hallin, Ulrika Nettelbladt och undertecknad.
Kategoriarkiv: Språkstörning
Stöttning eller scaffolding ur ett språkutvecklande perspektiv – vad innebär det i praktiken?
Begreppet scaffolding, eller på svenska stöttning, förekommer frekvent i litteratur om barns lärande och språkutveckling. I litteraturen beskrivs detta i termer av att vuxna kan fungera som byggnadsställningar för att bistå barn i deras lärande. Det barnet ännu inte klarar av på egen hand kan genomföras och klaras av om det finns en vuxen som stödjer barnet i lärprocessen. Liknelsen ger bilden av att den vuxna bär barnet framåt i lärprocessen på samma sätt som en byggnadsställning stöttar ett hus under byggprocessen. I begreppet stöttning ingår att stödet som ges är tillfälligt. När barnet utvecklats kommer stödet eller byggnadsställningen kunna monteras ned, och behovet av stöttning bli ett annat.
Men vad innebär stöttning egentligen? Begreppet är tydligt i teorin, men hur kan det se ut i praktiken? I ett språkutvecklande perspektiv handlar stöttning om att vuxna finns som stöd för barns kommunikation, för att vidga och stötta barnens förståelse, men också för att stödja barnens möjligheter att samspela och uttrycka sig.
Med ett barn som ännu inte lärt sig hur man tar kontakt med hjälp av språket med andra barn, kan det handla om att den vuxna visar hur man gör för att få vara med och leka. Att det är bättre att få kompisens uppmärksamhet genom att gå fram och erbjuda en spännande leksak, eller vinka eller klappa kompisen, istället för att kasta en leksak eller skrika högt.
För ett barn som nyss börjat lära sig svenska kan det vara god stöttning att ge barnet fraser såsom ”ska vi bygga ett slott tillsammans?” i bygghörnan, eller ”Kan jag få ost tack?” vid mellanmålet.
Det kan handla om att ställa tankeväckande frågor vid bokläsningen, för att ta barnens upplevelse och förståelse av det lästa till nästa nivå.
Ett annat sätt att ge stöttning är att ge förförståelse till vad som ska hända under dagen, eller i nästa aktivitet, eller att diskutera vad boken man ska läsa kommer att handla om.
Stöttning kan också vara att på olika kreativa sätt väcka sexåringens intresse för bokstäver, ett område som kanske inte lockat barnet tidigare, men som barnet behöver närma sig för att klara skolstarten.
Det kan handla om att förenkla instruktioner, eller att dela upp flerledade instruktioner eller skicka med en kom-ihåg lapp för att barnet ska kunna genomföra en uppgift.
Stöttning kan ske på otroligt många olika sätt, och det finns ingen mall eller checklista för hur det kan gå till. Allt är situationsberoende och beroende på behoven hos barnet du möter. Det är otroligt viktigt att pedagoger utvecklar en god kompetens i att bedöma var ett barn befinner sig i sin utveckling och sitt lärande, så att rätt sorts stöd ges, och så att lagom mycket ”byggnadsställning” kan resas. Pedagoger behöver redskap för att mer eller mindre formellt kunna kartlägga barnens språkutveckling. När bilden av barnets språkliga förmågor är klar och tydlig behöver pedagogen dessutom ha många olika strategier med sig i det dagliga arbetet för att kunna stötta varje barn där de är.
Bildstöd till barn med språkliga svårigheter – matsituationen
Communicate in Print från Hargdata är ett fantastiskt bra, lätthanterligt och användbart bildhanteringsprogram. I programmet kan du skapa dagsscheman, spel, situationskartor och mycket mer. För den som har svårt att rita och måla för hand, erbjuder programmet även möjligheter att skapa egna bilder och konstverk digitalt. I programmet finns bilder, men också bilder av tecken.
När du köper programmet medföljer ett antal mallar och exempel; däribland ett tallriksunderlägg i A3 format, med på förhand valda bilder. Snabbt och enkelt kan du modifiera underlägget så att det passar dina barns eller din verksamhets behov. Nedan ser du underlägget med mina ändringar först med bilder och sedan med tecken.
På Hjortens förskola i Halmstad använder pedagogerna tallriksunderlägget ursprungligen för ett barn med svårigheter inom kommunikation och samspel. Tallriksunderlägget användes från början av pedagogerna eftersom de såklart är barnets språkliga förebild i samtalet vid maten. Efter ett par veckor började även barnet att använda bilderna för att be om mat, kommentera och samtala. Flera andra barn har också visat sig ha nytta av bild- och teckenstödet som nu ges.
För hållbarhetens skull har pedagogerna valt att med häftmassa fästa tallriksunderlägget på ett större och något hårdare skrivbordsunderlägg. Både bildunderlägget och teckenunderlägget är fastsatt på skrivbordsunderlägget och pedagogerna kan därmed använda bildstödet obehindrat och samtidigt tjuvkika på hur man tecknar orden (initialt när man lär sig använda teckenstöd är det lätt hänt att glömma bort eller bli osäker på hur tecknen ska utföras).
Läs mer om bildstöd för barn med språkliga svårigheter här.
Förslag på hur stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning får organiseras – SOU 2016:46
Jag har tidigare skrivit inlägg om SOU 2016:46. Denna utredning föreslår en reglering i skollagen som ger skolhuvudmän rätt att utforma särskilt anpassade kommunikativa miljöer, SAK-miljöer. SAK-miljöer ska kunna inrättas på både grundskole- och gymnasienivå. Eftersom gymnasieskolan har ett brett utbud gör det att kommuner kan få svårt att erbjuda SAK-miljöer inom alla program och inriktningar. Därmed föreslår utredningen att Örebro kommun får i uppdrag att anordna utbildning inom samtliga gymnasieprogram vid riksgymnasiet för elever med grav språkstörning, RgS.
Vidare förslås att statens, kommunernas och landstingens insatser för elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning samordnas från nationell nivå ända in i klassrummen. Detta sker genom så kallade regionala nav med regionala samordnare som innehar specifik kompetens. En regionala samordnaren leder arbetet kring dessa funktionsnedsättningar, och ska verka för att regionerna erbjuder flera typer av undervisning med hög kvalitet för elevgruppen. Det kan röra sig om allt ifrån stöd och anpassning i reguljär klass till etablering av lokala eller regionala SAK-miljöer.
En av de viktigaste nycklarna till skolframgång är språket. Det medför att rätten till undervisning i teckenspråk är central för alla elever som behöver det. Utredningen föreslår att skollagen ändras så att undervisning i teckenspråk erbjuds på samma villkor som undervisning i nationella minoritetsspråk och att Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) ska kunna tillhandahålla fjärrundervisning när kommuner inte lyckas rekrytera egna teckenspråkslärare.
Utöver detta innehåller utredningen bland annat följande förslag:
Avsättning av riktade medel för skolhuvudmännens olika insatser för elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning, oavsett om dessa sker i reguljär klass eller i SAK-miljöer.
Ett förtydligande av SPSM:s roll att aktivt verka för att alla elever med funktionsnedsättning får tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet.
En stärkt ställning för teckenspråket inom specialskolan genom att målgruppens behov av tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö lyfts in i skollagen och förtydligas, men också genom en koncentration av verksamheten för att kunna garantera livaktiga teckenspråkiga miljöer.
Skollagens målgruppsdefinition för specialskolan har ofta uppfattats som problematisk av såväl mundigheter som intresseorganisationer. Utredningen lämnar därför även förslag om en tydligare målgruppsdefinition för specialskolan som innebär att den ska ta emot elever med behov av tvåspråkig undervisning i en teckenspråkig miljö, elever med dövblindhet, synnedsättning samt ytterligare funktionsnedsättning som leder till behov av omfattande anpassning.
Om utredningens förslag går igenom innebär det att elever med grav språkstörning får sin rätt till utbildning tillgodosedd genom ett stärkt stöd i reguljär klass, i SAK-miljöer och på RgS.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.
Under akk, Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, elever, grav språkstörning, regeringen, språk, Språkstörning, Språkutveckling, SPSM, TAKK, tecken, utredning
Kan du säga…? – Ett effektivt sätt att tysta barnet.
Jag hör ofta föräldrars uppmaningar till barn… ”Kan du säga X?”. ”Berätta för tjejen vad det där heter.” ”Säg X!” Allt i iver att demonstrera barnets duktighet i att prata, alternativt barnets gulliga felsägningar. 99% av gångerna besvarar barnet med tystnad. Vilket inte sällan följs av fler uppmaningar att säga si eller så. Såklart svarar barnet då med ännu bestämdare tystnad. Fortsätter du insistera är det kört. Det blir inte tal om att öppna munnen och yttra minsta lilla. En maktkamp är igång och den vuxne förlorar varje gång.
Föräldrarna i exemplen ovan har missförstått eller glömt bort vad kommunikation handlar om. Det måste finnas ett meningsfullt syfte och ett sammanhang! Vill du att barnet ska prata med dig behöver du hitta något som för barnet är intressant att prata om. Barnet genomskådar dig ofta om du bara är ute efter att lyssna på hur hen pratar. Visa genuint intresse istället. Berätta något själv, eller ställ äkta frågor för att du är nyfiken på svaret. Allra enklaste sättet – lek med barnet!
För barn som har språkstörning eller svårt att uttrycka sig av andra anledningar blir det mer komplext om de är medvetna om svårigheterna. Vem vill visa upp något som man vet att man inte riktigt behärskar? Inte jag i alla fall, och troligtvis inte du heller. När dessa barn kommer till BVC på kontroll, till logopeden eller specialpedagogen för träning kan samtalen gå trögt och barnen vara verkligt motvilliga. Det är inte konstigt, för om något är svårt behöver man vara motiverad för att utsätta sig för det. Motivation är alltid viktigt för att man ska orka träna men ännu viktigare om man dessutom kämpar med en nedsatt förmåga. I de fallen behöver samtalen vara äkta, engagerade, motiverade och intresserade. I meningsfulla sammanhang som väcker barnens engagemang.
Säg efter mig-övningar och uppmaningar att härma eller säga lösryckta ord eller meningar är oftast motsatsen till adjektiven ovan.
Och alla föräldrar som vill att barnet ska prata eller berätta om något för morfar, farmor, fröken, bvc-sköterskan eller logopeden bör nog tänka på att själva ta ordet och se till så att samtalsämnet engagerar barnet så pass mycket att det blir meningsfullt att bidra med sin historia. Eller göra det som vuxna glömmer men som barn gör bäst. Lek och använd kommunikation i leken!
SOU 2016:46 – Utredning om stöd till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning
Den 30/6 2016 överlämnades betänkandet ”Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar” (SOU 2016:46). Mottagare av betänkandet är utbildningsminister Gustav Fridolin.
I utredningen föreslås hur stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning får organiseras. Man tar också upp hur insatserna till dessa grupper ska samordnas mellan staten, kommunerna och landstingen. Just samordningen är något som ofta brister idag, då den inte är rutiniserad och står och faller med enskilda personer.
Förslaget om hur stödet får organiseras syftar till att garantera rätten till utbildning samt att öka måluppfyllelsen för elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning.
Utredningen konstaterar att dessa elever har en svår skolsituation och når målen i lägre utsträckning än genomsnittet. Grav språkstörning är fortfarande en relativt okänd funktionsnedsättning i skolans värld och eleverna får ofta felaktiga och otillräckliga insatser.
Utredningen konstaterar också en bristande likvärdighet – att det finns stora skillnader mellan olika skolor i landet. Både i hur stödet för eleverna organiseras, och i vilken utsträckning skolorna har tillgång till personal med specifik kompetens kring dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning. Det är även stora skillnader i hur mycket kompetensutveckling ansvariga lärare får del av.
Den särskilda utredaren och nationella samordnaren Jan Sydhoff, tillsammans med företrädarena för elever och verksamheter ute i landet, fortsätter nu dialogen med de ansvariga på Utbildningsdepartementet.
I ett kommande inlägg får ni läsa mer om HUR stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning får organiseras enligt utredningen.
Ny bok! Att få barnets språk att växa – strategier för språkutveckling i förskola, skola och hemma
Äntligen! Det tog lite extra tid, men nu är den här. Min första utgivna bok; Att få barnets språk att växa – Strategier för språkutveckling i förskola, skola och hemma. Boken är just vad den heter – en praktiskt inriktad bok full med konkreta strategier för att stötta och stimulera barns språkutveckling. Den riktar sig till förskollärare, lärare, barnskötare och föräldrar – kort sagt alla som kommer i kontakt med barn i åldrarna 0-10 år. Boken handlar om enspråkiga, flerspråkiga, nyanlända – helt enkelt alla barns språkutveckling. Den kan användas som fortbildning och diskussionsunderlag för lärare, förskollärare, annan personal och föräldrar. Som underlag i studiecirklar, eller i förskolans systematiska kvalitetsarbete med inriktning språk och kommunikation.
I boken har min strävan varit att beskriva strategier så konkret och praktiknära som möjligt. Vad gör jag om ett barn inte ger ögonkontakt? Hur kan jag stimulera ordförrådet på bästa sätt? Hur stöttar jag ett barn som har svårt att samspela, eller läsa av andra barn i leken? Hur stimulerar jag den grammatiska utvecklingen? Dessa frågor och många fler får du svar på i boken.
Boken ges ut av Stefan Hertz Utbildning AB och kan beställas på http://www.stefanhertz.se fr.o.m. 2016-05-23, och på http://www.adlibris.se eller www.bokus.se fr.o.m början av juni.
Med förhoppning om trevlig läsning! MVH/ Karolina.
Alla vuxna i skolan ska få kunskap om språkstörning
En eloge går idag till Västerås kommun som under hösten gör en stor och angelägen satsning på att utbilda all skolpersonal i vad språkstörning är, samt hur man kan upptäcka och hjälpa dessa elever. Parallellt med satsningen har kommunen också anställt en logoped med inriktning mot språkstörning i skolan.
Initiativet togs av personal i Västerås språkklasser, efter att en pojke blivit feldiagnosticerad och medicinerad på felaktiga grunder under flera års tid.
Västerås kommun visar med denna satsning att de tar problemet på allvar och agerar för att en liknande historia inte ska kunna upprepa sig i framtiden. Huruvida BUP i Västerås, som ansvarade för pojkens diagnoser och felmedicinering, har vidtagit åtgärder för att förbättra utredningsförfarandet av barn och unga med språkstörning, förtäljer inte historien.
Anledningen till att denna historia förtjänar ett inlägg, är inte enbart att Västerås kommun satsar på elever med språkstörningar, utan även att det är långt ifrån unikt att elever feldiagnosticeras. Kunskapsnivån om språkstörning är fortfarande relativt låg i skolan, och kunskaperna om hur man kan hjälpa och stötta eleverna är ännu mindre. Den specialpedagogiska kompetensen är nödvändig, men inte alltid tillräcklig för dessa barn, och logopeder i skolan är fortfarande en bristvara. Många gånger är stödet beroende på vilken kommun, vilken skola och vilken lärare eleven har, och föräldrar och närstående kämpar hårt för elevens rätt till stöd genom hela skoltiden.
Språkutvecklarna 