Kategoriarkiv: lyckade samtal

Olika typer av frågor – möjligheter och utmaningar

Under hösten 2020 har jag vid fem tillfällen föreläst utifrån min bok Språklig förebild i förskolan för pedagoger från förskolor i Halmstads kommun. Under föreläsningen diskuterades bland annat frågan om hur man kan organisera för språkundervisning när barnen befinner sig på olika nivåer i sin språkutveckling.

Bakgrund
Frågor är ett grundläggande sätt att ta kontakt med och närma sig andra människor. Frågor kan ha en mängd olika syften, exempelvis att ta reda på något, kontrollera vad någon vet, ifrågasätta eller be om hjälp.

Vad säger forskningen?
Slutna frågor
är en typ av frågor som enbart kräver ja eller nej till svar. Öppna frågor däremot kräver att den tillfrågade formulerar ett längre svar. Endast en bråkdel av de frågor vi vuxna ställer till barn under en dag är öppna frågor (Siraj-Blatchford & Manni, 2008). Detta står i kontrast till hur vi själva bedömer vårt sätt att tala med barn på, eftersom de flesta av oss tror att vi ställer många öppna frågor.

Öppna frågor kräver att barnen formulerar längre och mer komplexa meningar och uttrycker djupare tankegångar, och är ur ett språkutvecklande perspektiv därmed oftast att föredra framför de slutna frågorna. Slutna frågor kan göra att samtalet lätt ”kör fast”, medan de öppna frågorna öppnar upp för samtalets fortsatta utveckling (Larsson, 2019).

Ytterligare en kategori av frågor är reflekterande frågor, vilka bjuder in till utforskande av tankar, reflektioner och resonemang. Sådana frågor stöttar barns förmåga att resonera och tänka med hjälp av språket. Innan barn har utvecklat sitt språk så att det kan fungera som ett redskap för tanken behöver de ha förebilder som visar hur sådant tankespråkande går till, något som föräldrar men också pedagoger kan visa dem. Även barns narrativa förmåga – d.v.s förmågan att berätta – utvecklas med hjälp av reflekterande frågor (Larsson, 2019).

Diskussionen
Många pedagoger lyfte vikten av att ställa öppna frågor till barnen för att öka deras talutrymme, men de vittnade också om att stress är en ständig fiende i detta sammanhang. Därför kan det vara bra att ha lathundar som ett slags visuellt stöd till pedagogerna att komma ihåg hur öppna frågor formuleras.

Exempel på reflekterande frågor:

En annan reflektion handlade om att de öppna frågorna, samt även följdfrågorna, kan vara oöverstigligt svåra att besvara för barn som har språkliga svårigheter eller barn som är nyanlända. I de fallen behöver man som pedagog anpassa språket och kanske ställa fler slutna frågor, men också ge mer stöd till barnet när hen svarar på öppna frågor. Sådant stöd kan t.ex. röra sig om bildstöd eller hjälp med att formulera svaret.

Flera pedagoger menade att det är både roligt och intressant att studera sina egna samtal med barnen för att ta reda på hur exempelvis frågor används. Vi konstaterade också att det kan vara till stor hjälp att avgränsa i vilka situationer och sammanhang man ska försöka förändra sitt eget samtalsmönster. Måltidssituationerna pekades ut som särskilt lämpliga för att träna sig på att ställa fler öppna frågor, eftersom det i regel är lite lugnare då vilket tillåter att en större uppmärksamhet riktas mot det egna språkandet.

Sammanfattningsvis konstaterades att om vi som arbetar i förskolan ökar mängden öppna frågor till barnen så kommer det troligtvis att öka barnens talutrymme och även mängden ord barnen använder i sitt vardagsspråkande. Men fler öppna frågor hjälper även oss som pedagoger att ställa relevanta följdfrågor och därmed fördjupa och utveckla samtalen ännu mer.

/ Karolina Larsson, leg. logoped/språk-, läs- och skrivutvecklare samt doktorand vid Lunds universitet

Referenser:

Larsson, K. (2019). Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Stockholm: Gothia fortbildning.

Siraj-Blatchford, I., & Manni, L. (2008). ‘Would you like to tidy up now?’ An analysis of adult questioning in the English Foundation Stage. Early Years, 28(1), 5–22.

Lämna en kommentar

Under Förskola, förskollärare, forskning, lyckade samtal, pedagog, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk

Vad kan du göra när ett barn inte gör sig förstådd med talet?

Det första man gör är alltid att kolla barnets hörsel, det är steg ett i all intervention för barn som inte utvecklar språket som förväntat. Men även om hörseln är ok så finns det många olika anledningar till att ett barn inte kan göra sig förstådd med hjälp av talet. Oavsett om det är anatomiska eller neurologiska orsaker, en språkstörning, annat språk, intellektuellt funktionshinder eller annat så finns det kompensatoriska kommunikativa strategier som kan stötta barnets kommunikation och din möjlighet att förstå barnet.

Vad kan vi göra?

  • Tecken som stöd eller TAKK kan användas när ni pratar med barnet. Barnet kommer förhoppningsvis imitera er och så småningom teckna tillbaka, vilket ökar barnets möjlighet att göra sig förstådd.
  • Med bildstöd eller GAKK är det samma sak som med tecken. De vuxna är språkliga förebilder och använder bilderna när de själva kommunicerar. Barnet imiterar och börjar så småningom själv kommunicera med bilder, förutsatt att rätt bilder finns tillgängliga för barnet i alla situationer. (Rätt bilder = bilder som barnet har behov av.)
  • Foton kan användas som stöd i barnets berättande. När ett barn är svårförståeligt är det till stor hjälp att ringa in kontexten och vilka barnet pratar om. Ett foto kan ge värdefulla ledtrådar som gör att du förstår.
  • Digitala foton fungerar givetvis lika bra som analoga. Idag kan man fotografera i alla situationer och skicka MMS till andra som barnet träffar och kan tänkas vilja berätta för.
  • Bekräfta barnet och spegla barnet, d.v.s. repetera det hen säger, för att visa att du har förstått och att du är intresserad av vad hen säger.
  • Uppmuntra all kommunikation från barnet, prat, tecken, gester, bilder, pekningar, att barnet visar med kroppen, hämtar föremål för att visa, ritar, skriver o.s.v.
  • Om ni inte når ända fram och du inte lyckas förstå – berätta att du vill förstå; ”Jag vill verkligen veta vad du säger. Kan du berätta på ett annat sätt?”, eller ta hjälp av någon som kanske förstår barnet lättare; ”Jag är så nyfiken på det du berättar, kan vi be pappa eller mamma hjälpa oss när de kommer?
  • Tänk på att samtalsklimatet kan hjälpa eller stjälpa ett barn som är sårbart i sin kommunikation. Lär barnen att inte skrika rakt ut utan gå fram till den de vill prata med, lär dem vänta på sin tur och inte avbryta varandra, jobba med ljudnivå etc.
  • Ta hjälp av profession i alla lägen – hellre söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite. Logopeder, specialpedagoger och talpedagoger brukar kunna hjälpa både barnet och dess omgivning att få till en bättre kommunikation.
  • Med hjälp av olika kompensatoriska strategier – se till så att barnet får uppleva lyckade samtal varje dag.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, lyckade samtal, Språkutveckling, strategier för språk, Tidiga insatser

Lyckade samtal

Jag läser en artikel om minnesforskning. Att hjärnan är bra på att se och minnas det som är jobbigt och svårt, medan positiva saker lätt glöms bort. En motgång har lika stor effekt på oss som tre framgångar. Hjärnan verkar samla och lagra de negativa stunderna i större utsträckning än de positiva. Dessutom vill hjärnan hitta mönster, och fungerar associativt, d.v.s. den vill tänka likt. I hjärnans inre monolog som speglar just mina tankar skulle det kanske kunna fungera så här efter en dag på högskolan; ”Studenterna verkade lite frågande när jag föreläste idag. När jag tänker efter kändes det inte så bra förra tillfället heller. Jag måste jobba igenom strukturen igen, och försöka bli ännu tydligare. Jag är nog inte så bra som lärare, hur ska jag klara resten av kursen…” En dålig känsla kommer på det sättet att smitta av sig på mina minnen från tidigare tillfällen, och på framtida tillfällen. Det kommer krävas mer än dubbelt så många lyckanden än misslyckanden, för att de lyckade tillfällena ska få den dominerande platsen i mitt medvetande. Jag tänker på alla barn med språksvårigheter, som därmed har svårt att göra sig förstådda. Hur frustrerande och ledsamt det måste vara att vilja uttrycka sig, men så ofta misslyckas. Hur dessa misslyckanden växer på barnet och i vissa fall blir som ett skal. Barnet blir mer och mer isolerad i sin bristande kommunikation. Utan språket blir varje människa en ö, utan fungerande broar för att ta sig till grannlandet. När jag jobbar i verksamheten med dessa barn sätter vi ofta upp mål som på olika sätt handlar om att förbättra kommunikationen, eller barnets möjligheter att kommunicera. Men vårt främsta mål är alltid detta: Barnet måste få lyckade samtal! Att inte göra sig förstådd innebär att misslyckas i sin intention att kommunicera. Upprepade misslyckanden sänker motivationen att försöka igen. Sammanbrott i kommunikationen gör inte bara att barnet får problem med att uttrycka sig där och då, utan även att barnets bild av sig själv påverkas. För varje misslyckat samtal barnet är med om, krävs minst det dubbla antalet lyckade samtal för att konkurrera ut det dåliga minnet i hjärnan, och ge barnet bilden av sig själv som en kommunikatör. Som en som kan påverka sitt liv och sin omvärld med hjälp av sitt språk. Jag tänker att detta gäller i alla möjliga sammanhang; samtal, läsning, skrivning, muntliga redovisningar, förstå instruktioner o.s.v. Alla barn måste få lyckas varje dag. Och alla barn måste få uppleva lyckade samtal, lässtunder, berättelser o.s.v. varje dag. För barn med språkliga svårigheter gäller det att hitta strategier som fungerar. Kanske är det tecken som behövs, eller tid. För några barn är det en kontaktbok, eller foton. I arbetet med att skapa lyckade samtal måste alla i barnets omgivning samarbeta – föräldrar, syskon, släkt, pedagoger, kamrater, träningsledare m.fl. Lyckade samtal kan nås med tal, tecken, bilder, gester, det skrivna ordet, foton m.m. Det viktiga är inte HUR det sägs, utan VAD som sägs. Att någon förstår och kan ta emot det barnet säger, så att barnet får stärka bilden av sig själv som en god kommunikatör vars tankar är värda att lyssna på.

Lämna en kommentar

Under akk, Boksamtal, Förskola, grav språkstörning, lyckade samtal, minne, minnesforskning, språkförskola, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling