Flerspråkig kartläggning av avkodning och läsning

Under flerspråkighet i fokus 2015 hade jag nöjet att lyssna på Elisabeth Lindén från SPSM, när hon berättade om ”Flerspråkig kartläggning av avkodning och läsning” – ett kartläggningsmaterial. Materialet är framtaget i vårt grannland Norge, och Elisabeth har varit drivande i att få materialet översatt till svenska. Syftet är att tidigt upptäcka flerspråkiga elever med dyslexi, för att kunna sätta in stöd. Att parallellt med kartläggningar av andraspråket också kunna kartlägga modersmålet. Liv Boyesen vid Nasjonalt senter for flerkulurell opplaering har skapat det norska materialet, vilket finns på femton språk. Översättningen till svenska pågår fortfarande, men idag finns materialet på fyra språk, arabiska, somaliska, spanska och polska. Näst på tur är persiska och turkiska som enligt Elisabeth ska bli färdigställda inom kort.

Det finns behov av att utveckla bedömningsinstrument för flerspråkiga elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Både över- och underidentifiering förekommer. I svenska skolan finns även ett generellt behov av att utveckla samverkan mellan olika yrkeskategorier – lärare, logopeder, psykologer m.fl.

Materialet består av en lärarhandledning och elevhäften med prov, och kompletteras med en inledning samt en exempelsamling, där lärare, specialpedagoger och modersmålslärare i några svenska kommuner berättar hur de har använt materialet. SPSM ger kurser i materialet, men man kan använda det även utan genomförd kurs.

Materialet finns tillgängligt för år 1 och år 2. Årskurs 1 betyder att man ska ha haft läs och skrivundervisning i 1 år. Årskurs 2 betyder att man ska ha haft läs- och skrivundervisning i 2 år. Materialet fungerar alltså även i högre åldrar, t.o.m. på gymnasiet menar Elisabeth. Exempel på delprov är ordläsning, ordkedjor, första och sista bokstaven, bokstavsdiktemen m.m. Alla proven är tidsbegränsade eftersom långsamhet är en stark dysleximarkör.

Elisabeth Lindén var vid föreläsningstillfället i slutskedet på sin mastersuppsats: ”Redskap för samverkan och förståelse”. De resultat hon lyfte fram var bland annat att SPSM’s kurser i materialet fungerar väl som språngbräda för ett utvecklat samarbete mellan modersmålslärare och specialpedagog, samt att användande av materialet ger ökat samarbete mellan övriga professionella på skolan. Ett annat resultat är användande av materialet ofta medför en höjd status för modersmålslärarna.

 

Annons

FonoMix Munmetoden

FonoMix Munmetoden är både ett material och en strukturerad metod för att jobba med läs- och skrivinlärning, i tre delar. Första delen av materialet riktar sig till förskolebarn i 4-5årsåldern, och heter Leka med Pratljud. Detta material innehåller bilder av munnar som gör barnen medvetna om språkljuden.

S-mun

Andra delen av materialet heter FonoMix Sats för Förskoleklass och riktar sig alltså till förskoleklassen. Här finns en berättelse som ger förståelse för att ljuden och orden vi säger även kan ritas/skrivas med bokstäver. Metoden bygger sedan vidare på munbilder, språkljud och bokstäver för att barnen ska kunna knäcka läskoden.

Sista delen heter FonoMix Sats för skolan och är avsedd för klassundervisning år 1-2 samt för special-, tal- eller svA-undervisning. Många elever med annat modersmål än svenska, som har svårigheter att uttala eller särskilja olika vokalljud får också synligt stöd i materialet eftersom munnen och artikulationen av ljuden är i fokus.

Materialet är multisensoriskt och aktiverar flera av barnets sinnen. Detta gör det särskilt lämpligt för elever med språkstörning, eller elever som ligger i riskzonen för att utveckla dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter. Materialet har också fördelen att vara mycket välstrukturerat och passar därför både erfarna och oerfarna pedagoger. Gullan Löwenbrand Jansson som har skapat materialet, har lång erfarenhet av läs- och skrivinlärning hos barn i blandade åldrar och är även specialpedagog. Hon har provat ut materialet på både normalspråkiga elever och elever med grav språkstörning.

Min personliga erfarenhet är att elever som gång på gång misslyckats med sin läs- och skrivinlärning kan lyckas med hjälp av FonoMix, givetvis i kombination med duktiga pedagoger. På Nyhemsskolan i Halmstad finns kommunens språkprofil för elever med grava språkstörningar. (Läs mer om förskolans och skolans språkprofil.) Här används materialet i flera årskurser, och man har sett att det har stora fördelar för elever som har fonologiska svårigheter. Materialet har också fungerat mycket bra att kombinera med praxisalfabetet.

SBU rapport om dyslexi

Under 2014 kom Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, med en rapport om dyslexi. Rapporten har gjorts på förfrågan från Socialstyrelsen och är en del av ett regeringsuppdrag. I arbetsgruppen bakom rapporten återfinns många erkända forskare såsom Stefan Samuelsson, Barbro Bruce och Gunilla Salo. Rapporten har granskats av bl.a. Carsten Elbro, Bente Erikson Hagtvet m.fl.

I ett Sverige där såväl utredning som hjälp och stödinsatser för personer med dyslexi varierar kraftigt, kan denna rapport vara ett steg på vägen mot konsensus. Hela rapporten återfinns på följande länk, och en sammanfattning av slutsatserna i rapporten kan du läsa nedan:

• Om barn med dyslexi på ett strukturerat sätt får träna kopplingen mellan språkljud (fonem) och bokstäver (grafem) så förbättras deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmåga att uppmärksamma språkets ljudmässiga uppbyggnad (fonologisk medvetenhet).
• Det går inte att uttala sig om nyttan av andra former av läs- och skrivträning eller av alternativa verktyg (hjälpmedel för att stödja, kompensera och utveckla läsförmåga som t ex appar i mobiltelefonen). Samtliga granskade metoder är otillräckligt utvärderade.
• Redan innan barnen har fått undervisning i att läsa och skriva i skolan, kan dyslexi upptäckas genom testning. Brister i fonologisk medvetenhet, snabb automatiserad benämningsförmåga samt bokstavskännedom har nämligen ett samband med dyslexi. Fördelar och nackdelar med sådan testning har inte utvärderats. Man har inte heller granskat Insatser som syftas att träna dessa förmågor innan den formella läs- och skrivstarten.
• I Sverige används mer än 50 olika tester för att upptäcka och utreda barn med dyslexi. Inget av testerna är vetenskapligt utvärderat dvs det saknas studier som undersöker om de är tillförlitliga och mäter det som avses. Det betyder inte att testerna är dåliga, utan att de behöver beforskas mer.

PÅ Youtube kan du se en film om rapporten.

Appen ”De eller dem”

För en tid sedan skrev jag inlägget ”De, dem eller dom – vad ska det vara?”. Appen ”De eller dem” är ett kul sätt att träna korrekt användande av dessa pronomen. I appen kan du dels träna på meningar, där din uppgift blir att välja om ”de” eller ”dem” passar bäst, och dessutom spela ett spel där du kan tävla mot dig själv.

Appen ger en god känsla för användandet av de eller dem, snarare än en kunskap om varför det ena eller andra ska användas. Man kan få viss hjälp med de grammatiska reglerna som styr användandet, men jag upplever den funktionen i appen som bristande. Bättre då att använda appen för mängdträning och för att uppnå en grammatisk intuition.
Appen kostar 9:- i App store.

De, dem, dom… Vad ska det vara?

I bloggar, på Facebook och Twitter kan man förstå att grammatiken ibland brister. Men även i tidningar och annan media kan man se den utbredda förvirringen kring några av våra personliga pronomen, nämligen de, dem och dom. Felaktig användning av dem är idag mycket vanligt! För några år sedan reagerade jag instinktivt varje gång jag läste felaktiga meningar som t.ex. ”Åh, dem är så gulliga”. Idag kommer jag på mig själv med att knappt reagera, för så är det ju med språket, det förändras och man vänjer sig vid det man hör eller läser ofta, även om det är inkorrekt.

Men hur fungerar det egentligen? Både ordet de och ordet dem uttalas i många svenska dialekter som dom. Att höra någon säga meningarna ”De är små”  som ”Dom är små”, eller ”Vi tänker på dem” som ”Vi tänker på dom” i talspråk är normalt. Det som blir lite märkligt är när man i skriftspråk försöker vara korrekt fast att man inte är säker på skillnaden mellan de och dem. Dem överanvänds vilket kan se mycket konstigt ut.

Hur fungerar det då?

I svenskan styr olika prepositioner vilket kasus som används, men bara vid åtta ord – nämligen de personliga pronomina jag, du, han, hon, vi, ni, de och man. När dessa pronomina används som objekt ändras de och blir mig, dig, honom, henne, oss, er, dem och en. De flesta människor tycker nog att det är ganska lätt att skilja mellan jag och mig. Problemet verkar uppstå när orden de och dem ska användas. Talspråksformerna av orden har smält samman till dom.

Som en första tumregel kan man tänka att de hör till samma kategori som jag, du, han, hon, vi, ni och man, och att ”dem” hör till samma kategori som mig, dig, honom, henne, oss, er och en. På så sätt kan man få en känsla av när respektive ord ska användas. Testa med följande exempelmening: ”I måndags skulle jag promenera till stranden”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med jag och inte mig, så blir det korrekt att skriva ”I måndags skulle de promenera till stranden”.

På samma sätt kan man göra vid objektsform. Exempelmening: ”Han väntade på mig efter skolan”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med mig blir det korrekt att skriva dem: ”Han väntade på dem efter skolan”.

Ytterligare en källa till förvirring verkar vara att ordet de inte bara är personligt pronomen utan även artikel för att ange bestämd form. Vi kan prata om tre visa män, eller de tre vise männen. Artikeln de ska ALLTID skrivas de, ALDRIG dem. Vi kan skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det var en grupp personer som lagade byxorna. Men vi kan också skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det är just de där byxorna som förut var trasiga men nu är lagade som vi menar. Meningarna är identiska, men betyder olika saker beroende på sammanhanget.

Det finns mer att säga om orden de, dem och dom. Till exempel kan orden de och dem som determinativa pronomen förvirra även den mest envisa grammatikpolis. Jag nöjer mig med att konstatera att språkets regler kan komma att förändras. Kanske kommer de och dem ersättas av dom i både tal- och skriftspråk? Språket tenderar ju att förändras mot det mer ”användarvänliga” hållet, vilket jag personligen inte har några åsikter om. Men intressant är det!

 

 

Läslyftet-aktuellt & webbinarie

Genom uppstarten av Läslyftet till hösten 2015 skapas nya möjligheter för skolor, och längre fram även förskolor, att ytterligare utmana och utveckla det redan pågående systematiska och kvalitativa utvecklingsarbetet kring barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling.

Läsförståelse och skrivförmåga är avgörande för elevers utveckling och lärande i förskola och skola liksom för framtida delaktighet i samhälls- och yrkesliv. Elevers språk- och kommunikationsutveckling är alla lärares ansvar varför den nationella satsningen Läslyftet, en fortbildning i språk-, läs- och skrivdidaktik, riktar sig till alla lärare i alla ämnen. Läslyftet vänder sig framför allt till lärare i årskurserna 1-9 samt år 1 på gymnasiet, men fortbildningen kan också omfattas av förskollärare i förskoleklass, personal i skolbibliotek samt modersmålslärare. Läslyftet bygger på kollegialt lärande, att lärare lär av och med varandra med stöd av en handledare. Fortbildningen syftar till att öka elevers läsförståelse och skrivförmåga genom att stärka och utveckla kvaliteten i undervisningen.

Läslyftets fortbildningsmodell och stödmaterial finns tillgängligt för alla huvudmän, skolor och förskolor genom webbplatsen Läs och skrivportalen. Skolor behöver därför inte formellt delta i Läslyftet för att kunna ta del av materialet. Satsningen pågår 2015-2018 och när Läs och skrivportalen är fullt utbyggd kommer den att vända sig till lärare i de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, personal i skolbibliotek, förskollärare/lärare i förskoleklass samt personal i förskolan. Fram till 2018 kommer Läslyftet och antalet moduler successivt att utökas.

För skolor som vill delta med stöd av statsbidrag redan till hösten 2015 är sista ansökningsdag den 23 januari 2015. Det är dock viktigt att veta att skolor som idag har tillgång till förstelärare, med nedsättning i tid, som möter kravspecifikationen för handledare inom Läslyftet också kan inleda sitt arbete redan till hösten. Ett statsbidrag innebär inom Läslyftet att skolan/verksamheten får ersättning (ett schablonbelopp) för lärarens nedsättning i tid (10% eller 20%) och att läraren också erbjuds handledarutbildning. Att fungera som handledare inom sin verksamhet är något som många förstelärare redan gör- däremot kan en skola behöva ansöka om statsbidrag för att möjliggöra tillgång till en handledare inom rätt ämnesområde för deltagande i Läslyftet (se kravspecifikation för Handledare). Det finns med andra ord ingen anledning för skolor och verksamheter att känna press inför den 23 januari om det redan i verksamheten finns förstelärare med rätt ämneskompetens för uppdraget. En ytterligare fördel med att använda förstelärarna som handledare inom Läslyftet innebär skolan kan ha en större andel handledare (inte begränsad av statsbidraget) och därmed också kan låta ett större antal lärare delta vid samma position i schemat.

Inför ett deltagande är det första viktiga steget att skolan/verksamheten gör en kartläggning av sitt nuläge med hjälp av olika relevanta källor (ex kunskapsresultat, nationella prov, handlingsplan för elevers språk-, läs- och skrivutveckling och verksamhetsrapport osv.). I nästa steg görs sedan adekvata och relevanta val och prioriteringar bland de olika modulerna med en tydlig koppling till de behov och utmaningar ett aktuellt nuläget visar på.

Inom Läslyftet finns möjlighet för skolhuvudmän att, läsårsvis under perioden 2015-2018, söka statsbidrag för handledare som handleder grupper av lärare och av förskollärare i förskoleklass. Sista dag att ansöka om statsbidrag för handledare som stödjer lärargrupperna i det kollegiala lärandet är den 23 januari 2015. Statsbidrag för deltagande i Läslyftet gäller under ett läsår. I första omgången, läsåret 2015/16, kommer Läslyftet rikta sig till lärare i:

• grundskola
• grundsärskola
• specialskola
• sameskola
• samt förskollärare i förskoleklass

Följande läsår utvidgas Läslyftet till att omfatta även:

• Lärare i gymnasie- och gymnasiesärskolan
• Förskolan

Måndagen den 12 januari 2015 sänder Skolverket ett webbinarie med information kring Läslyftet med fokus på bland annat följande frågeställningar:

• Vad är syftet med Läslyftet?
• Hur fungerar fortbildningsmodellen?
• Vad är moduler?
• Vem kan ta del av Läslyftet?
• Vad gör en handledare?
• Hur är det bäst att planera och organisera arbetet i Läslyftet?

Webbinariet kommer även att kunna ses i efterhand, med start torsdagen den 15 januari, och ses på Skolverkets hemsida.

Skrivlust & skrivartävling

Ett nytt år och dags för uppstart av ny termin- vilket också innebär uppstart och ibland nystart för undervisning och lärande.

Jag läste nyligen ett inlägg på facebook där avsändaren, Micke Gunnarsson, ville göra alla oss läsare medvetna om vikten av det innehåll vi ger vår undervisning och de uppgifter eleverna ska utföra- den här gången med syfte att bespara många elever att behöva återuppleva inte alltid så positiva upplevelser som ett lov av olika anledningar kan innebära.

Detta inlägg skickade mig tillbaka dryga femton år i tiden…till en dag i augusti där jag fann mig med stor kraft och möda försöka inspirera och motivera en elev till skrivande av en, på den tiden i min undervisning emellanåt förekommande uppgift- Hur var ditt sommar-/jullov?. Flickan i fråga var en i normalläget mycket positiv, lättinspirerad elev med mycket att berätta men just denna dag var hon arg och irriterad. Efter en stunds lirkande kom så förklaringen- hon hade haft ett fruktansvärt sommarlov men en mängd mer eller mindre tragiska händelser och varken ville eller kunde ge uttryck för detta i min för henne dumma skrivuppgift. Detta blev ett uppvaknande för mig och jag tittade mig genast omkring i klassrummet med andra ögon- hur många elever satt i mitt klassrum, just där och då, och skrev utan lust och glädje? Hur många hade, precis som flickan, haft ett lov de inte tyckte värt att berätta om? Och hur påverkade detta det skrivande och det resultat som blev utkomsten av min uppgift?

Allt sedan den terminen har jag omvärderat mina uppgifter men framförallt också de krav som de direkt eller indirekt ställer på eleven. Att vi i vår undervisning måste beröra hur samhället kan se ut och hur olika förutsättningar människor kan ha är en skyldighet och av oerhört stor vikt- men från detta till att eleverna ska behöva skriva om personliga och privata erfarenheter kan lägga locket på mången elevs skrivande då eleven kanske inte har någonting hen vill berätta om. En förskollärare berättade en gång, många år senare, för mig om den lilla femåringen som vid frågan om han varit på semester under sommaren svarade nej. Förskolläraren visste att barnet varit på semester och frågade honom då igen och påpekade var han ju hade varit. Pojken svarade då att han ju inte hade varit på någon riktig semester- han ju inte hade flugit! Vems värderingar om ett bra och positivt lov är det våra barn och elever ska leva upp till när vi ställer frågan och är det rätt att de ska behöva dela med sig av detta i ett kanske sårbart läge? Detta handlar till syvendes och sist om förhållningssätt och medvetenhet hos oss som ställer frågan- tyvärr ställs den dock med mer eller mindre medvetenhet i dag, även via de sociala medierna.

Att som elev istället få möjlighet att skriva om någonting som ligger långt från de privata erfarenheterna kan vara befriande. Genom berättande och skrivande kan barn och elever många gånger bearbeta tunga tankar på ett distanserat och avslappnat sätt. Att skriva en berättelse om en superhjälpte eller en faktatext om katolicismen kan ge större möjlighet för eleven att få utveckla sitt skrivande och sina kunskaper- oavsett erfarenheter under lovet. Självklart finns det även stora fördelar med att låta elever skriva om det som finns nära dem, att låta dem använda sina kunskaper och erfarenheter och då inte behöva lägga all energi på att komma på innehållet utan istället lägga det på det motoriska skrivandet- men att just fokusera på det som ofta synliggör socioekonomiska skillnader mellan familjer och barn ger en sur eftersmak för onödigt många.

När jag tänker tillbaka på många av de elevtexter jag mött inser jag att oavsett ämne eller skrivuppgift så kan jag, till någon del, se elevernas egna erfarenheter och kunskaper speglas i texten. Kanske är det ändå så att vi får uppmärksamma dem på vikten av att använda sig själva, de egna erfarenheterna och kunskaperna som källa för inspiration, oavsett vad de skriver om istället för att en grupp elever får återuppleva sitt misslyckande? Vilka kopplingar gör de i sitt skrivande och berättande- till sig själva, till andra medier och till omvärlden?

Ett förslag till ett av terminens inledande skrivuppdrag skulle kunna vara att utmana eleverna att delta i skrivtävlingen Slottets hemlighet– en tävling med syfte att motivera och inspirera elever i åldrarna 10-14 år.

Materialet finns på Barnens biblioteks hemsida och är framtaget i samarbete med Tjolöholmsslott, (i Halland), och bygger  på sägnen om det skepp som gick på grund utanför kusten nära Tjolöholmsslott i slutet av 1800-talet. Tävlingen är öppen till den 31 januari 2015.

En mörk natt i slutet av 1800-talet gick ett skepp på grund utanför Tjolöholms Slott i Halland. Vinden piskade och vågorna slog, men som tur var lyckades allt folk ombord ta sig i land. De släpade sig upp på stranden, där en slottspiga hjälpte dem in i värmen. Men det var inte bara människor som kom med in på slottet …

Skeppet hade haft okända fripassagerare. Tre små naturväsen hade tagit sig ombord medan båten låg i en skotsk hamn och av misstag följt med ända till Sverige. Nu smög de sig blöta och frusna efter människorna in i det stora slottet.

Vad hände sedan?

Utifrån denna inledning är det elevernas uppgift att skriva färdigt berättelsen om de tre underliga varelserna som bott på slottet de senaste 100 åren. På sidan finns ytterligare information som kan stödja eleverna i sitt skrivande; information om karaktärerna, hur de kom till samt en länk till sidan med mer information om Tjolöholms historia.

Kanske har dessa tre karaktärer varit med om de mest fantastiska, mest fantasifulla äventyr som det bara går att vara med om- oavsett författarens (elevens) semester- eller julklappserfarenheter. Visst är det väl en väg värd att prova?!

Skapa berättelser med Story Cubes

Ett roligt sätt att träna sin berättarförmåga är att använda Rory’s Story Cubes för att skapa historier och berättelser. Story Cubes består av ett antal tärningar med olika bilder, och tanken är att man slår med tärningarna för att genom bilderna få inspiration eller uppslag till vad som ska hända i berättelsen. Man kan använda tärningarna själv, eller jobba i par eller grupper. Man kan använda tärningarna för att sätta igång berättelsen och sedan prata eller skriva fritt utifrån sin fantasi, eller så väljer man att använda tärningarna genom hela berättelsen.

Min erfarenhet är att det går att variera genre, och använda tärningarna i många olika muntliga berättanden eller skrivprocesser såsom poesi, skönlitterärt skrivande, musiktexter, reportage m.m. Allt som krävs är en smula fantasi. Jobbar man i par eller grupper kan skrivprocessen bli väldigt lustfylld och rolig, vilket även kan stärka gruppkänsla och gemenskap när så behövs.

Tärningarna går att använda i muntligt berättande, samt i skrivprocesser i samtliga språkämnen i skolan; svenska, svenska som andraspråk, engelska, modersmål m.fl. I Lgr11 går t.ex. att läsa följande för ämnet svenska: ”Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om hur man formulerar egna åsikter och tankar i olika slags texter och genom skilda medier. Undervisningen ska även syfta till att eleverna utvecklar förmåga att skapa och bearbeta texter, enskilt och tillsammans med andra. ”

Det finns antagligen nästan lika många användningssätt som det finns användare till Story cubes, och på http://www.storycubes.com kan du läsa mer.

Story cubes kan köpas i välsorterade bokhandlar eller spelbutiker, och brukar kosta mellan hundra och tvåhundra kronor. Tärningarna går också att beställa på nätet.

”Strategiska skribenter” – om skrivprocesser i hemmen i ämnena svenska och fysik

De senaste årens PISA-mätningar har hjälpt skolvärlden att lägga ytterligare fokus på elevernas läsande och skrivande. Aktuell forskning från Örebro Universitet av Ann-Christin Randahl väcker spännande tankar kring skrivprocesserna i olika ämnen, i skolan och i hemmet.

Randahl jobbar i sin avhandling kring frågan om hur avancerade skribenter tar sig an skrivuppgifter från skolämnena fysik och svenska, i sin hemmiljö. Tre elever följs i sina skrivprocesser. Uppgifterna i fysik är två labbrapporter och i svenska är uppgiften att skriva en naturalistisk/realistisk text.
Randahl noterar att en omedelbar skillnad i skrivandet uppstår redan i initialskedet, då eleverna börjar skriva labbrapporterna (fysik) direkt, medan texten i svenska har en startsträcka i form av en tanke- eller inspirationsfas. De ramar som omger fysiktexterna ger ett mera statiskt skrivande medan texten i svenska har väldigt vaga ramar.

Ytterligare en skillnad i skrivprocesserna mellan de båda ämnena är att labbrapporterna inte redigeras särskilt mycket, medan texterna i svenska växer fram och omarbetas kontinuerligt.
De tre eleverna visar upp individuella skillnader som också påverkar deras sätt att bygga upp och hantera sina texter. Dessa strategier lyser igenom i de olika ämnena och verkar mer vara baserade på individuell stil eller inlärda personliga skrivknep, än på uppgiftens karaktär. En elev använder mest sig själv som redskap, någon söker stöd i digitala medier som hen har tillgängliga, och en tredje tar stöd av för eleven viktiga personer i omgivningen.
En analys av dessa personliga stilar ger alltså indikationer på att hemmiljön spelar en mycket viktig roll för elevernas arbete och skrivande, och Randahl menar att detta är oerhört viktigt att fundera kring som lärare eftersom dessa skrivuppgifter är betygsgrundande. Hur blir undervisningen och de uppgifter vi ger till eleverna på lika villkor, om det visar sig att de elever som INTE har tillgång till stöd i hemmen missgynnas av sådana här uppgifter?

Vem är stödperson om det inte finns någon i familjen att vända sig till för hjälp i skrivprocessen? Vem finns tillgänglig via digitala medier för att stötta, för de elever som kanske inte  har tillgång till, eller har lärt sig hantera digitala medier på ett tillfredsställande sätt? Behöver lärarna lägga tid på att finnas tillgänglig som stöd för eleverna under skrivprocessen, i hemmen?

Eleverna är också olika i tillvägagångssättet när de redigerar texterna. En elev jobbar parallellt med skrivande och redigering, medan en annan gör det i slutet av skrivprocessen. Randahls forskning sätter därmed fokus på något viktigt, eftersom de flesta modeller för skrivprocesser förespråkar ett fritt flöde i början av skrivprocessen och redigering mot slutet av arbetet. Kanske bör man inte vara så statisk i sitt tänkande, utan fundera kring om vissa elevers redigering är en simultan och likartad kreativ process som själva flödet, som dessutom stöttar och stimulerar det kreativa skrivande flödet.
Randahl menar att forskningen inom detta område måste fortsätta, och hon ställer upp några olika frågor:

1. Hur ser skrivprocesser ut för skrivovana elever?
2. Hur ser skrivandet ut i de samhällsorienterande ämnena?
3. Hur ser skrivprocessen ut när flera elever skriver tillsammans?

En länk till avhandlingen hittar du här:

Klicka för att komma åt FULLTEXT02.pdf

Läslyftet kan få ökade medel och satsar då på lärare i ALLA ämnen

Känner mig idag stärkt i min övertygelse om vikten av att satsa på en ökad kunskap och medvetenhet kring barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling i ALLA ämnen och med ett professionsövergripande fokus. Detta verkar även regeringen ha fått upp ögonen för. Idag presenteras regeringens vårbudget som bland annat innehåller en stor satsning på en utökad variant av Läslyftet.Regeringen har tidigare gett Skolverket i uppgift att organisera en språkutvecklingsatsning på en budget om 300 miljoner. I jämförelse med matematiksatsningen Mattelyftet på 1.5 miljarder kändes satsningen på något så ämnesövergripande som språkstrategier ganska modest. Idag kommer dock beskedet att regeringen i sin vårproposition föreslår att de ekonomiska medlen för Läslyftet ska mer än fördubblas. Totalt handlar det om en halv miljard kronor mer under perioden 2015-2018 vilket innebär att fortbildningen kan komma att omfatta omkring 40 000 fler lärare. Satsningen träder i kraft vid årsskiftet 2014/2015.

Anledningen till den ökade budgeten är att insikten kring att det inte räcker med att, i första hand lärare som undervisar i svenska i grundskolans och gymnasieskolans första år, deltar i den fortbildning som är tänkt att starta i större skala under 2015.

Om satsningen ska kunna förbättra elevernas läsförståelse räcker det inte att strategiundervisningen i enbart ämnet svenska förbättras. Vikten av språkstrategikunniga lärare som kan arbeta med elevers lässtrategier har en viktig roll i att utveckla elevernas förmågor även i text- och begreppsspäckade ämnen såsom SO, NO och Ma. Det är är inom dessa ämnen våra elever stöter på patrull i form av ord och begrepp som komplicerar en förståelse- och då behövs användbara strategier.

Läslyftets syfte är att ge lärare kunskap om just dessa vetenskapligt väl underbyggda strategier, metoder och beprövade arbetssätt för att bättre kunna stödja elevernas läs- och skrivutveckling och individanpassa undervisningen. Organisationen kring Läslyftet kommer likna den kring Mattelyftet, dvs. kollegialt lärande med stöd av särskilt utbildade handledare. Engagerade forskare är t ex Barbro Westlund, Monica Reichenberg, Gunilla Molloy, Ann Pihlgren och Maike Haijer. Skolverket rådgör även med Nationellt centrum för andraspråksutveckling.

Regeringens vårbudget innehöll även reformer som innebär satsningar på utbildning mer generellt: utökat mattelyft, obligatorisk sommarskola, mindre klasser på lågstadiet, tioårig grundskola och fler platser på lärarutbildningen.