Nelli Kalnaks forskning om svenska barn med grav språkstörning

Nelli Kalnak är leg. logoped med lång erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar med språkstörningar. 2014 disputerade hon vid Karolinska institutet med avhandlingen ”Family history, clinical marker and Reading skills in Children with specific language impairment.” Avhandlingen består av tre delar. Del 1 handlar om förekomsten av språkrelaterade diagnoser och problem hos tre generationer släktingar till barn med grav språkstörning  i åldrarna 8-12 år. I del 2 undersöks huruvida nonordsrepetition kan fungera som klinisk markör för specifik språkstörning. Del 3 undersöker läsförmågan hos barn som är inskrivna i specialskola för grav språkstörning.

Att det finns en ärftlig faktor vid språkstörningar och dyslexi är sedan länge känt. Men få studier kring hereditet  har gjorts i Sverige. Barnen med grav språkstörning hade signifikant fler släktingar med liknande problem än kontrollgruppsbarnen med typisk språkutveckling. Problemen behöver inte se exakt lika ut inom familjen, men innebär svårigheter med språkutveckling, läsning och/eller social interaktion.

Nonordsrepetition (att repetera påhittade och betydelselösa ord) ställer stora krav på såväl fonologiskt minne som fonologisk produktion. Det är förmågor som ofta brister hos både barn/elever med språkstörning som dyslexi. I Nelli Kalnaks studie visade det sig att problem med nonordsrepetition är en stark klinisk markör för språkstörning.

Vad gäller läsutvecklingen hos barn med grav språkstörning, påvisas att barn med grav språkstörning löper mycket hög risk att få läs- och skrivsvårigheter i någon form. Brister i läsförståelse är vanligt, vilket ofta är sammankopplat med bristande språkförståelse, men även med att avkodningssvårigheter stör och hindrar läsningen. Kopplingen mellan läsförståelsebrister och språkförståelseproblem var i fokus i Maria Levlins avhandling som du kan läsa om här på bloggen.

 

Annons

FonoMix Munmetoden

FonoMix Munmetoden är både ett material och en strukturerad metod för att jobba med läs- och skrivinlärning, i tre delar. Första delen av materialet riktar sig till förskolebarn i 4-5årsåldern, och heter Leka med Pratljud. Detta material innehåller bilder av munnar som gör barnen medvetna om språkljuden.

S-mun

Andra delen av materialet heter FonoMix Sats för Förskoleklass och riktar sig alltså till förskoleklassen. Här finns en berättelse som ger förståelse för att ljuden och orden vi säger även kan ritas/skrivas med bokstäver. Metoden bygger sedan vidare på munbilder, språkljud och bokstäver för att barnen ska kunna knäcka läskoden.

Sista delen heter FonoMix Sats för skolan och är avsedd för klassundervisning år 1-2 samt för special-, tal- eller svA-undervisning. Många elever med annat modersmål än svenska, som har svårigheter att uttala eller särskilja olika vokalljud får också synligt stöd i materialet eftersom munnen och artikulationen av ljuden är i fokus.

Materialet är multisensoriskt och aktiverar flera av barnets sinnen. Detta gör det särskilt lämpligt för elever med språkstörning, eller elever som ligger i riskzonen för att utveckla dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter. Materialet har också fördelen att vara mycket välstrukturerat och passar därför både erfarna och oerfarna pedagoger. Gullan Löwenbrand Jansson som har skapat materialet, har lång erfarenhet av läs- och skrivinlärning hos barn i blandade åldrar och är även specialpedagog. Hon har provat ut materialet på både normalspråkiga elever och elever med grav språkstörning.

Min personliga erfarenhet är att elever som gång på gång misslyckats med sin läs- och skrivinlärning kan lyckas med hjälp av FonoMix, givetvis i kombination med duktiga pedagoger. På Nyhemsskolan i Halmstad finns kommunens språkprofil för elever med grava språkstörningar. (Läs mer om förskolans och skolans språkprofil.) Här används materialet i flera årskurser, och man har sett att det har stora fördelar för elever som har fonologiska svårigheter. Materialet har också fungerat mycket bra att kombinera med praxisalfabetet.

Mysteriet med Ture Sventon och temlorna – reflektioner på fettisdagens afton

Så var det fettisdag igen. En semla slank ner redan till förmiddagskaffet. Ytterligare en framåt eftermiddagen. Varje år, när semlorna gör comeback på konditorier, caféer och i fikarum, börjar mina tankar snurra runt en av min barndoms hjältar från böckernas och filmernas underbara värld. Ture Sventon. Ni vet den lustige privatdetektiven som har svårt att säga S och älskar semlor. Hans riktiga namn är Sture Svensson, men han uttalar sitt namn Ture Sventon, och favoritbakelsen kallar han temla istället för semla. Bakelser som för övrigt inhandlas på ”Rotas” konditori (Rosas konditori).

Men vad är egentligen Tures problem? Författaren beskriver svårigheterna (om jag minns rätt) precis just så, alltså som svårigheter med att säga s. Vissa källor på nätet idag menar att det i tidiga böcker framkommer att Ture läspar. I min logopedhjärna brukar S som uttalas T kallas för klusilering, vilket är en ganska vanlig fonologisk förenklingsprocess bland barn. Men oavsett vad Tures problem egentligen består i så kan ingen av mina teorier förklara det verkliga mysteriet. Alltså att Ture bara verkar ha problem med att säga S ibland!???!

Om Ture läspade skulle det ju inte hindra honom från att säga S, även om ljudet uttalas oskarpt. Om han inte lärt sig uttala ljudet borde det därmed inte höras alls i hans efternamn. I så fall skulle han kalla sig Ture Tventon. Och om han har en språkstörning i form av en klusilering skulle samtliga S bytas ut mot T. Såvida han inte börjat gå hos en logoped… och lärt sig uttala S i vissa positioner i ord. Men liksom ”faller tillbaka” i sitt gamla uttal i spontantalet…

Medan jag funderar på om jag orkar äta ännu en temla, förlåt, semla, får jag förlika mig med tanken på att jag aldrig kommer få svar på mina frågor om Ture Sventons uttalssvårigheter. Åke Holmberg som skrev de nio böckerna om Ture Sventon dog 1991 och kan därmed inte tillfrågas i ärendet. Om du som läser detta har några spännande upplysningar om Ture är jag tacksam om du delger dem. Så slipper jag brottas med samma funderingar vid semlesäsongens start 2016. Och kom ihåg – Använd endast pitolerna i nödfall!

Berätta! Lyssna! Läs!- en mässa för lättläst & språkglädje

Alla människor, barn som vuxna, har rätt att få ta till sig skriven text i olika former och genrer och känna glädjen i detta!

För att en demokrati ska fungera måste nyheter, samhällsinformation och litteratur vara tillgängliga för alla. Med utgångspunkt i detta får lättlästa medier en avgörande roll i att tillgodose alla medborgares rätt till böcker, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar.

Den senaste PIAAC-studien visade att drygt 13 procent av Sveriges vuxna befolkning, eller cirka 800 000 personer, har någon form av läsnedsättning som medför att de har ett uttalat behov av mer lättillgängliga medier. PISA-studien, 2012, tydliggjorde att andelen svaga läsare bland barn och unga ökar samtidigt som andelen starka läsare minskar- också här finns en stor grupp individer i behov av det stöd som lättlästa medier tillhandahåller.

Genom att lättlästa texter och material blir allt vanligare blir de också mer lättillgängliga för de som av olika anledningar har lässvårigheter eller är otränade läsare. Målgrupper för lättlästa medier är t ex personer med funktionsnedsättningar, personer med dyslexi, invandrare, äldre och lässvaga unga.

För att ytterligare lyfta och tillgängliggöra den lättlästa litteraturen bjuder Stadsbiblioteket i Halmstad, årets vinnare av utmärkelsen Bästa lättlästa bibliotek den 8 oktober in till en eftermiddag med lättläst och språkglädje i fokus under parollen Berätta, Lyssna, Läs! Detta arrangemang äger rum som en del av Dyslexiveckan.

Datum: Onsdagen 8/10
Tid: kl. 13.30-18.00
Plats: Stadsbiblioteket Halmstad

Dagen bjuder bland annat på:

• Bokmässa med författare, förlag och föreningar. Extra intressant information för er pedagoger i skolan är att en representant från Inläsningstjänst finns på mässan. Passa på att ställa alla era frågor till henne som rör er och era elevers tillgång till Inläsningstjänsts tjänster.
• Mässtorg med berättare som förtäljer skrönor för besökarna.
• Kärnhusets logopeder finns också på plats och svarar på frågor om språkutveckling, flerspråkighet och läs- och skrivsvårigheter. Logopederna kommer också att hålla i en workshop kring språkstimulerande appar. Ett bra tillfälle att få tips om hur man kan använda sig av appar i undervisningen.
• Dagen bjuder också på flera föreläsningar, bland annat berättar författarna Per Gustavsson, Thomas Halling och Magnus Nordin om sina böcker och sitt skrivande.
• Extra roligt tycker vi också att det är att vi kommer att ha livs levande Läshundar på plats. I USA använder man sedan 15 år tillbaka utbildade läshundar i undervisningen för att stimulera och hjälpa barn med lässvårigheter. Ta chansen att prova på att läsa högt för en av de medverkande läshundarna och samtidigt ställa dina frågor om läspedagogiken till hundförarna. En av de medverkande hundförarna är Marie Bosson Rydell som bland annat skrivit de populära Kråke-böckerna. Hon tillsammans med 13 andra författare träffar du i bokförlaget Idus monter på bokmässan.

Söndagen 12/10 kl. 11.00-16.00 har vi en Tillgänglighetsdag.

Med dagens aktiviteter vill vi förmedla budskapet : Vi är alla olika men vi är lika mycket värda!

En dag fylld av debatt, lustfyllda arrangemang och skapande verkstäder för alla med eller utan funktionsnedsättning i alla åldrar.

Dagen bjuder Ika & Åke – en clÅwnföreställning speciellt för speciella, Glada kören och Halmstad melodifestival uppträder. Tillgänglighetsdebatt med kommunpolitiker, mässtorg, rullstolsdans,

Sinnenas verkstad, teaterskoj och utställningar.

Dyslexiveckans program i sin helhet erbjuder en mängd språk-, läs- och skrivinspirerande aktiviteter.

Har ni några frågor hör gärna av er till:
Ulrika Thorbjörnsson, bibliotekarie            e-post: ulrika.thorbjornsson@halmstad.se
Tove Carlsson, bibliotekarie                          e-post: tove.carlsson@halmstad.se

Hitta språket! – barns språkutveckling 0-5 år

Kodknäckarna har gjort det igen! Nyligen lanserades filmen och materialet Hitta Språket!- ett material som syftar till att utgöra ett stöd för vårdnadshavare med barn i åldrarna 0-5 år. Kodknäckarna har tidigare producerat materialet Hitta läsningen!- ett stödmaterial för vårdnadshavare och pedagoger kring barnets första läs- och skrivinlärning.

Idag vet vi att:

• Språkets betydelse i samhället kan inte nog betonas!
• Ca 20 % av alla elever i åk 9 riskerar att hamna utför det demokratiska samhället till följd av en bristande språk-, läs- och skrivförmåga.
• En god fungerande språk-, läs- och skrivförmåga ger bättre anställningsmöjligheter, ett friskare liv och bidrar till ett mer demokratiskt samhälle.

Ordsamlandet, läslusten och samtalandet ger ovärderlig kunskap inför skolstarten och vi vet idag att det förebyggande arbetet och de tidiga insatserna är avgörande.Vid skolstart är det viktigt att barnen har utvecklat relationer till språk och läsning och har positiva upplevelser med sig. Barnet behöver också ha förstått VAD de kan använda läsning och skrivning till samt att de behöver ha sett människor de tycker om ha glädje av språkande, läsande och skrivande. Vuxnas bekräftande av barnets kommunikation är nödvändigt för att språkutvecklingen ska komma igång!

Vi vet därmed att ett starkt språk är en viktig grund för barns möjligheter att lyckas i livet. I filmen ”Hitta språket!” får vårdnadshavare och pedagoger tillgång till enkla, lekfulla och roliga exempel på hur vi i vardagen kan göra för att språkduscha barnen och därmed boosta deras språkutveckling.

Materialet kring Hitta språket! finns på fem olika språk utöver svenska: engelska, arabiska, persiska, krudiska och somaliska.

Filmen består av fyra olika avsnitt som alla fokuserar på de olika stegen i barnets språkutveckling. Till filmen finns ett häfte som innehåller information och stöd kring de olika övningarna.

Hitta läsningen! – en resa i bokstävernas värld

Då jag för några år sedan fick filmen Hitta läsningen! i min hand öppnades dörren till flera olika användningsområden. Hitta läsningen! är en film som syftar till att vara ett stöd och en inspiration för barn, vårdnadshavare och pedagoger vid den första läs- och skrivinlärningen. Den är ett utmärkt material att titta på vid föräldramöten i förskola (de äldre barnen) och skola och skapar ett bra underlag för diskussioner och tankar. Jag har ibland även skickat hem filmen inför för samtal med enskilda vårdnadshavare med syfte att skapa en grund för samtal.

Filmen innehåller 16 övningar som passar barn i åldrarna 5-8 år och bygger på akutell forskning och beprövad erfarenhet. Dessa övningar är framtagna av Bodil Andersson Rack, legitimerad logoped, med bred erfarenhet av arbete med läs- och skrivsvårigheter, och ger dig vägledning i hur du ska hitta ditt barns nivå och hur ni kan göra övningarna tillsammans. På hemsidan hittar du även material att ladda ner för använding vid genomförandet av en del övningar.

Videoklippen visar en del av filmens innehåll och övningar:

Hitta läsningen! innehåller även en del (ca 10 min.) som uppmärksammar läs- och skrivutvecklingen hos barn och elever med annat modersmål- en mycket viktig del av materialet. Den riktar sig till vårdnadshavare och barn som talar engelska, arabiska, persiska, kurdiska/sorani eller somaliska som modersmål.

Filmen är framtagen av föreningen Kodknäckarna i samarbete med Natur och Kultur och bidrag från Arvsfonden. Filmen beställs via Kodknäckarnas hemsida och kostar 120:-.

Fonologisk medvetenhet fokus i ”Livet i Bokstavslandet” (UR)

För att ett barn ska kunna lära sig läsa och skriva, knäcka koden, måste det utveckla en fonologisk medvetenhet. Att vara fonologiskt medveten innebär att man förstår hur ett språks olika ljud och bokstäver förhåller sig till varandra och hur de i nästa steg bildar ord.

Ett barn som är  fonologiskt medveten har en effektiv bokstavskännedom, dvs barnet kan höra olika bokstavsljud i ett ord, kan rimma, avgöra hur olika bokstavsljud låter i början, slutet och inuti ord samt kan hitta ord som liknar varandra. En välutvecklad fonologisk medvetenhet innebär att barnet kan göra om ett ord till annat genom att lägga till, ta bort eller byta ut bokstäver, t ex pil- bil.

De flesta barn tränar detta naturligt i sin vardag tillsammans med vårdnadshavare och andra vuxna, t ex i förskola, förskoleklass och skola, men  en ökad medvetenhet kring vikten av en utvecklad fonologisk medvetenhet kan ge fler barn tillgång till kunskapen. Tidigare fanns ett större fokus på kopplingen mellan bokstaven och bokstavens namn i den första läs- och skrivinlärningen. Idag vet vi att barnen/eleverna måste få kunskap om bokstäverna och deras olika ljud för att kunna tillägna sig en god avkodningsförmåga som är avgörande för läsning och skrivning. Praxisalfabetet, som från början utvecklades för barn med språksvårigheter- dyspraxi, är ett intressant alternativ till de vanligare klassrumsalfabeten. Bilderna i Praxisalfabetet låter barnet/eleven göra en koppling mellan bokstavens utseende och dess ljud med stöd av en bild som iscensätter ljudet, inte ett ord som börjar på bokstaven. Bokstaven A representeras vanligen av en Apa men i Praxisalfabetet visas istället en krokodil som gapar- bilden representerar ljudet Aaaa. B är vanligen en boll men i Praxis istället ett spöke som låter B(ö).

I sin största språk-, läs- och skrivsatsning någonsin finns URs tv-serie Livet i Bokstavslandet, en serie program som återkommande har jämförts med sin föregångare från 70-talet, Fem myror är fler än fyra elefanter. Programmet är ett sketchprogram för barn som håller på att upptäcka bokstavsljud, hur bokstäver och ljud bildar ord och som i nästa steg knäcker koden och lär sig läsa. Alla avsnitt fokuserar på fonologisk medvetenhet, kopplingen mellan bokstäver och bokstavsljud samt rimförmågan.

Sketcherna består av flera olika pedagogiska moment och bygger på ett vidgat textbegrepp med inslag av humor, lekfullhet, musik och kunskap. Genom programmet får barn möjlighet att lära sig bland annat att känna igen bokstäver och dess bokstavsljud till att kunna känna igen och skapa rim. Till programmet finns en lärarhandledning.

Huvudpersoner i serien är de alltför självsäkra ordläkarna som opererar trasig ord utan tillräcklig kunskap. Vi möter också Dick och Doris som jobbar i Bokstavsbutiken samt Bobby och Epa som i Ordförrådet lånar ut ord till besvärliga kunder.  På polisstationen i Bokstavslandet sysselsätter sig polisen med att leta efter rim som är på rymmen. Showartisterna på Bokstavsteatern sliter i sin tur för att få ihop den stora sång- och dansfinalen om bokstäver som avslutar varje avsnitt.

Att på ett spännande och lustfyllt erfara och leka med bokstäver, bokstavsljud, rim och ramsor är den bästa vägen till en god fonologisk medvetenhet.

 

Gullvivans språkförskola – specialavdelning för barn med grava språkstörningar

På Klackerups förskola i centrala Halmstad finns avdelningen Gullvivan. Fram till början av 00-talet var Gullvivan specialavdelning för döva och hörselskadade barn. När Hallands resurser i förskola och grundskola för döva och hörselskadade barn omorganiserades och föll under landstinget, fanns således en upparbetad kompetens och erfarenhet kring hörsel, tecken, tal, språk och kommunikation som kunde tas tillvara på annat sätt. Man bestämde sig för att skapa en speciellt anpassad verksamhet för barn med grava språkstörningar. Anledningen till detta val var att man såg att stora delar av pedagogiken för att stötta döva/hörselskadade barn, och barn med språkstörning, liknar varandra. Bland annat använder man liknande språkliga förhållningssätt och strategier, ger enskild träning av olika språkliga förmågor, utökat bildstöd och inte minst teckenstöd.

Nedan följer en intervju med pedagogerna på Gullvivans språkförskola:

Hur ser barn- och personalgruppen ut?

Vi har 14 barn varav 6 barn har grav språkstörning. Samtliga barn är 3-6 år gamla. Vi är 4 pedagoger ( 3 förskollärare och 1 barnskötare) på 3,35% tjänst. ( 90%, 75%, 85%, 85%).

Hur går antagningarna till?

Det krävs utredning av logoped, och helst också utredning av psykolog samt pedagogisk kartläggning. Utredningar och kartläggningar skickas till Kärnhuset (Resurscenter inom BUF) som samlar alla ansökningar centralt, och gör en bedömning samt prioriterar om det behövs.

Hur mycket och vilken typ av fortbildning får ni ta del av?

Vi går kurser i tecken som stöd 1 gång/vecka och får även coachning av en specialpedagogisk handledare. Utöver det är det behovsstyrt, i dialog med vår förskolechef.

Hur ser en vanlig förmiddag ut på Gullvivan?

När våra ”språkbarn” kommer på morgonen (med taxi eller föräldrar) börjar vi med att göra ett personligt schema tillsammans med barnet där det finns bilder på vad som ska hända under dagen. De barn som kommer innan klockan åtta äter frukost mellan åtta och halv nio. Strax efter klockan nio börjar vår samling. Innan lunch delar vi upp oss i tre befintliga grupper och läser saga. När vi delar upp grupperna använder vi oss av bilder på barnen som vi sätter under bilder på den aktivitet de ska göra. I de olika grupperna har vi möjlighet att anpassa våra sagor efter barngruppen t.ex. kapitelböcker, sagopåsar med rekvisita, bilderböcker och flanosagor. Vi använder oss också av boksamtal.

Vad händer på samlingen?

På samlingen har vi ett barn (samlingsvärd) som sätter upp skyltar med barnens namn och bilder på o vi pratar om vem som är här/hemma. Vi tecknar samtidigt alla barns och personalens persontecken. De barn som är här sätter en gul kula på en pinne i vårt stapeldiagram och vi sätter en blå kula för de som är hemma. Vi räknar sedan hur många barn som är här/hemma och synliggör det med siffror. Under veckans gång jämför vi staplarna: högst/lägst, minst barn/flest barn, staplar som är lika osv. Vi lägger även en månadskula i vår årsburk (en kula motsvarar en dag och varje månad har en speciell färg på sina kulor). Efter det bjuder samlingsvärden på frukt, då använder vi oss av sifferkort som visar hur många frukter man får ta, dessa använder vi oss sedan av om vi ska addera hur många frukter vi har ätit: tre plus ett är lika med fyra. Efter det gör vi veckans teckenmening tillsammans, de barn som vill får gärna teckna meningen själv. Sedan sätter vi upp ett gemensamt schema på vad som händer under dagen. Vi delar upp oss i olika grupper: tisdag och torsdag har vi två grupper, denna termin heter grupperna Spökgruppen och Smurfgruppen. I dessa grupper arbetar vi med olika teman; denna och nästa termin jobbar vi med ”Boken”. 

Hur går lunchen till?

11.20 äter vi lunch, vi sitter då vid tre bord. Barnen har en bestämd plats att sitta vid och vi pedagoger sitter en månad i taget vid ett bord. När vi äter mat passar vi på att få in så mycket språkträning som möjligt med hjälp av tecken som stöd.

Hur ser en vanlig eftermiddag ut på Gullvivan?

Efter maten är det sångsamling där använder vi oss av tecken som stöd och bildstöd till de olika sångerna/ramsorna. Efter sångsamlingen går vi ut på vår gård, vid utevistelsen använder vi oss av tecken som stöd och bildstöd till vissa gemensamma lekar.

Vad händer mer under en vanlig vecka på Gullvivan?

På onsdagar har vi gymnastik och delar upp oss i två olika grupper, när den ena gruppen har gymnastik arbetar den andra med finmotorik eller FONOMIX (ljudträningsmaterial). På måndagar och fredagar delar vi också upp oss i olika små grupper, vi tar då fram våra leklådor eller erbjuder annan lek. Vissa dagar har vi enskild träning med de barn som har behov av det.

Vad tycker ni är utmärkande för er pedagogiska verksamhet?

Vi har en synlig struktur, detta ger barnen en förförståelse  som gör att de vet vad som ska hända och vilka sammanhang de ska ingå i. Vi använder oss av alternativ kommunikation för att alla barn ska få en förståelse och ges möjlighet att delta utefter sina förutsättningar.

Vi har en språklig medvetenhet i alla situationer över hela dagen med hjälp av bilder och tecken som stöd. Detta ger en möjlighet för våra barn att få hjälp att tolka signaler i samspelet med andra barn. Personal och barn använder sig av kommunikationskort  som sitter i deras kläder och därmed alltid finns tillgängligt.

Vi har individuell träning med språkbarnen, två gånger/vecka, 30 min/gång.

Vi gör en språklig handlingsplan på alla våra barn.

Vi har pedagogisk handledning varje vecka vilket gör att vi hela tiden reflekterar över vår pedagogiska verksamhet.

Finns det några andra stora skillnader?

Vi har täta föräldrakontakter, och använder oss av kontaktböcker som stöttar kommunikationen mellan och kring både förskolan och skolan. Vi erbjuder kurser i tecken som stöd till alla föräldrar i språkprofilen (Gullvivan + Nyhemsskolan).

Kan ni nämna några framgångsfaktorer när man jobbar med barn med grava språkstörningar?

Struktur och alternativ kommunikation (tecken som stöd och bilder) gynnar alla barn. Hela vår barngrupp får en möjlighet att på ett konkret sätt lära sig att vi alla är olika, att mångfald är en tillgång och en möjlighet till empatisk träning.

För oss pedagoger är det att vi får kontinuerlig pedagogisk handledning och teckenundervisning, samt samarbetet med skolans logoped.

Vad upplever ni för hinder i verksamheten?

Det är svårt att få tillräckligt med tid för reflektion, planering och dokumentation.

Finns det något ni skulle vilja förändra i verksamheten?

Samarbetet med logopeden skulle vara önskvärt varje vecka istället för var tredje.

Den pedagogiska verksamheten fungerar väl idag och vi måste hela tiden vara flexibla och förändra oss efter barnens behov. Önskvärt hade varit att organisationsmässigt kunna ändra våra arbetstider så att de låg mer komprimerat under dagen (för dokumentation, planering osv)

Hur går språkträningen med de språkstörda barnen till? Hur vet ni vad och hur ni ska träna?

Det ligger en logopedisk utredning som grund. Utefter den gör vi tillsammans med vår specialpedagogiska handledare en språklig handlingsplan på varje enskilt barn. Vi pedagoger planerar in vad vi ska utmana barnen i på de tre olika språkliga nivåerna: pragmatik (funktionen socialt samspel), ordförråd samt språklig medvetenhet och fonologi ( uttal och produktion).

Handlingsplanen utvärderas, följs upp och dokumenteras kontinuerligt, och vi arbetar utifrån dem både i gruppen och i enskild träning.

Hur ser samarbetet med barnens övriga kontakter ut såsom t.ex. logopedmottagningen och barnhabiliteringen?

Vår specialpedagogiska handledare är här två gånger/vecka och logopeden kommer en gång var tredje vecka. Vid in och utskrivningar av barn har vi kontakt med logopedmottagning och barnhabiliteringen. Vid speciella behov tar vi de kontakter vi anser behövs i samråd med barnets vårdnadshavare.

Här är en länk till Klackerups förskola – avdelning Gullvivan.

Forskning om barns symbolinlärning – implikationer för den tidiga läs- och skrivinlärningen?

Maria Magnusson disputerade nyligen vid Göteborgs Universitet med en avhandling om hur barn uppfattar och lär in symboler – Skylta med kunskap. En studie av hur barn urskiljer grafiska symboler i hem och förskola. Avhandlingen ger oss viktig kunskap om barns förmåga att tolka och använda sig av grafiska symboler, och hur denna inlärning egentligen går till.

Carina Fast betonar i sin bok ”Att läsa och skriva i förskolan” att barn tidigt lär sig olika symboler i datorspel, på maskiner, på skyltar o.s.v. Hon menar att det är nödvändigt att utveckla denna förmåga för att så småningom kunna förstå alfabetet och dess symboliska innebörd för språkljuden. Bokstäver ÄR just symboler.

I Målen i Lpfö98 står dessutom att läsa: Förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner,
• utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa,

I Maria Magnussons avhandling studerar Maria hur barn i olika åldrar hanterar en förbudssymbol, i form av ett kryss över något, och hur de tillverkar egna förbudsskyltar. Sedan studeras hur förskolepedagoger kan stötta barnens förståelse av symbolen, dels genom att erbjuda barnen variation i symbolens användande men sedan också genom att erbjuda dem kontrast – alltså växla mellan frånvaro/närvaro av symbolen.

Ett mycket viktigt resultat är att kontrast, d.v.s. att växla mellan frånvaro/närvaro av symbolen har mycket bättre effekt på barnens förståelse för och inlärning av symbolen. Barnen verkar lära sig genom skillnadet och inte genom likadana exempel. Genom att tillföra och ta bort symbolen verkar barnen fästa uppmärksamhet på skillnaden och symbolens funktion, vilket gör att de så småningom kan urskilja dess betydelse i sammanhanget och sedan även generalisera symbolens innebörd till andra sammanhang.

För alla som jobbar med tidig läs- och skrivinlärning kan dessa resultat ge tankar kring hur undervisningen kan läggas upp. Barnen lär sig bättre genom kontrast än genom variation, och bearbetar helheten utifrån närvaro/frånvaro av en symbol. Alla barn behöver lära sig kopplingen mellan fonem-grafem och omvänt, en kunskap som måste vara överinlärd och helt automatiserad för att barnen sedan ska lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Kanske kan man nå framgång genom att arbeta med sådana kontraster även i läs- och skrivinlärningen?

Länk till Skolporten där du kan läsa en intervju med Maria Magnusson.

Praxis – som ett led i den tidiga läsinlärningen

Traditionella klassrumsalfabet känner vi alla till. Apa – A, Boll – B, Cykel – C o.s.v. Sådana alfabet är centrerade och uppbyggda kring bokstäverna, och syftar till att barnen ska koppla samman bokstaven med en bild/ett ord som börjar med denna bokstav. Detta är ganska svårt för barnen och kräver tankebearbetning i många led. Barnet måste  förstå vilket ord bilden avser, för att sedan göra en analys av ordet och höra vilket som är det första språkljudet i ordet. Sedan ska de koppla ihop detta språkljud till bokstaven som just då tränas.

Som jag redan nämnt tidigare är det många barn som får en skjuts i sin tidiga läsinlärning med hjälp av Praxisalfabetet. Praxisbilderna sätter i motsats till traditionella alfabet INTE bokstaven i centrum, utan fokuserar på att ge barnen en artikulatorisk anvisning till hur de olika språkljuden låter och görs. Bokstavskännedomen får de på köpet. Genom att lära känna språkljuden enskilt blir det naturligt att börja kombinera ihop dem till stavelser och ord. Att på ett lekfullt sätt kombinera några praxisbilder så att de bildar stavelser och ord kan ge barnen en tidig fonologisk medvetenhet och förståelse för hur språket är uppbyggt. Materialet kan användas redan från mycket tidig ålder, och har sedan fördelen att vara mycket anpassningsbart så att en kompetent och medveten pedagog kan följa barnets utveckling och med nya anpassade övningar utmana barnet på varje nivå i utvecklingen mot språkande, läsande och skrivande.
Jag har under åren även sett barn med olika svårigheter erövra skriftspråket med praxisalfabetets hjälp, bl.a. i följande fall:

1. För barn som har svårigheter med att lära in kopplingen mellan fonem (språkljud) och grafem (bokstav) kan det ibland vara en god idé att låta bokstäverna vila ett tag för att enbart fokusera på momentet som i litteraturen brukar kallas fonemsyntes. D.v.s. att kombinera ihop språkljuden med varandra. Barnet blir medvetet om att ljud bildar ord, och bygger upp självförtroendet kring att faktiskt kunna ”läsa” bilderna utan att de svåra bokstäverna varit i fokus.

2. För barn med oral och verbal dypraxi är det svårt att styra artikulatorerna och kunna uttala de olika ljuden. (Läs mer på: länk till Ågrenska)Dessa barn behöver oerhört frekvent, strukturerad och envis talträning men blir ändå inte alltid normaltalande. De har egentligen inga svårigheter med att lära in själva bokstäverna, men eftersom språkljuden uttalas fel är det väldigt lätt att det ord de läser förvanskas så mycket när barnet uttalar ordet, att hen inte kan förstå vilket ord det var. För dessa barn är det ofta en hjälp att i kombination med bokstäverna även använda praxisbilderna, eftersom dessa kan ge barnet en artikulatorisk anvisning till vilket språkljud bokstaven representerar.

3. För barn med dyslexi är det ofta nödvändigt att jobba MYCKET med avkodningen på en rent fonologisk nivå innan de knäcker läskoden. Det finns ett flertal beprövade metoder som utgår från läsningens fonologiska, ljudande del, bl.a FonoMix eller Witting, men även praxisalfabetet kan av en medveten pedagog med framgång användas för att lära sig att ljuda samman språkljuden till stavelser och ord.

I det här läget känns det viktigt att påpeka att ingen metod är undergörande eller omnipotent. Medvetna och kompetenta pedagoger behöver en uppsjö av material och metoder i sin ”verktygslåda” för att kunna ge varje enskilt barn rätt verktyg för lärande. Jag vill uppmuntra alla pedagoger, specialpedagoger, logopeder  och andra som jobbar med barns språk-, läs- och skrivlärande att prova sig fram och plocka det bästa ur många metoder för att hitta flexibla lärmetoder som möjliggör individanpassning. Traditionella alfabet kan kompletteras med Praxis och vice versa.