Etikettarkiv: grammatik

Grattis Pippi 70 år

En kväll för ungefär åtta år sedan stod vi föräldrar smygandes utanför yngsta dotterns rum efter läggdags. Vi hade svårt att slita oss från den föreställning som pågick där inne i mörkret. Ljudligt, och med varierande röstlägen, reciterade hon Pippi Långstrump i Söderhavet. Under en ganska lång period var det den sagan vi läst, om och om igen, de där sexhundrafemtiotvå gångerna som barn vill höra samma saga. Flera kvällar i rad satt vi sedan där och fick äran att lyssna till sagan- tills berättaren sömndrucket mumlade de sista orden.

Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump har just den härliga effekten på barn- de fascineras och roas genom sina resor i hennes värld. Under sina 70 år har Pippi fått miljoner barn, och en del vuxna, över hela jorden att skratta och kanske mysrysa lite, samtidigt som hon retat gallfeber på en del pedagoger, debattörer och professorer.

Sedan länge är den 21 maj 1945 utsedd till Pippis födelsedag- den 21 maj för att det är dottern Karins födelsedag och den dag då hon fick det första utkastet i födelsedagspresent och 1945 för att det är året då Boken om Pippi Långstrump gavs ut.

pippiexp

Idag har det getts ut 27 olika titlar om Pippi Långstrump, som passande nog, har översatts till 70 språk som sedan sålt i ca 60 miljoner exemplar. Pippi har blivit omformad till åtta filmer, två tv-serier, två tv-filmer och minst 800 professionella teateruppsättningar. Hon har gett upphov till akademiska avhandlingar, blivit utsedd till den viktigaste kulturhändelsen på 150 år och tolkats på längden och tvären ur alla upptänkliga perspektiv (Rabén & Sjögren).

Den fantastiska berättelsen om Pippi växte fram hos Astrid Lindgren under en mörk tid, både ute i världen och i hennes egen värld. I Europa härjade de mörka krigsåren och världen behövde verkligen en tjej som kunde ta itu med elaka översittare. I hemmet fanns sjukdom, tonårstrots och makens otrohet som krävande faktorer. Under dottern Karins sjukdom bad hon att få höra om Pippi Långstrump.

”Om jag överhuvudtaget har haft någon särskild avsikt med Pippi-figuren, utöver att roa mina späda läsare så har det varit detta – att visa dem att man kan ha makt utan att missbruka den, ty av alla konststycken i livet är det tydligen det allra svåraste. Överallt missbrukas makt.”

pippi_instagram1b_220

Pippi kom att bli en kultfigur bland dottern och dennes kamrater vilket ledde till att tioårs presenten blev just det första utkastet av boken Pippi Långstrump.

Den 22 april 2015 ges Boken om Pippi Långstrump ut i nyutgåva. Den är delvis reviderad av Astrid Lindgren själv. I samma anda som hon gjorde 1993 har Rabén & Sjögren och Saltkråkan, överallt där det förekommer, ersatt n-ordet med prefixet ”söderhavs”. Dessutom har Ingrid Vang Nymans originalillustrationer restaurerats och färglagts till den nya utgåvan.


Precis som annan stor litteratur säger hon någonting viktigt om samtiden och de utmaningar människor står inför. Hon läses som en feministisk ikon, en anti-auktoritär frihetshjälte, en aktivist för barns rättigheter, ett ensamkommande flyktingbarn, en pacifist, en kämpe för de svaga och utsatta, en lekfull livsnjutare i ett teknifierat samhälle och mycket, mycket mer (Rabén & Sjögren).

Grattis Pippi på 70 års dagen- och tack för alla härliga lässtunder!

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, bibliotek, Föräldrar, Författare

Appen ”De eller dem”

För en tid sedan skrev jag inlägget ”De, dem eller dom – vad ska det vara?”. Appen ”De eller dem” är ett kul sätt att träna korrekt användande av dessa pronomen. I appen kan du dels träna på meningar, där din uppgift blir att välja om ”de” eller ”dem” passar bäst, och dessutom spela ett spel där du kan tävla mot dig själv.

de eller dem 1

de eller dem 2

Appen ger en god känsla för användandet av de eller dem, snarare än en kunskap om varför det ena eller andra ska användas. Man kan få viss hjälp med de grammatiska reglerna som styr användandet, men jag upplever den funktionen i appen som bristande. Bättre då att använda appen för mängdträning och för att uppnå en grammatisk intuition.
Appen kostar 9:- i App store.

1 kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Flerspråkighet, grammatik, grundskola, läromedel, skrivprocess, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning

De, dem, dom… Vad ska det vara?

I bloggar, på Facebook och Twitter kan man förstå att grammatiken ibland brister. Men även i tidningar och annan media kan man se den utbredda förvirringen kring några av våra personliga pronomen, nämligen de, dem och dom. Felaktig användning av dem är idag mycket vanligt! För några år sedan reagerade jag instinktivt varje gång jag läste felaktiga meningar som t.ex. ”Åh, dem är så gulliga”. Idag kommer jag på mig själv med att knappt reagera, för så är det ju med språket, det förändras och man vänjer sig vid det man hör eller läser ofta, även om det är inkorrekt.

Men hur fungerar det egentligen? Både ordet de och ordet dem uttalas i många svenska dialekter som dom. Att höra någon säga meningarna ”De är små”  som ”Dom är små”, eller ”Vi tänker på dem” som ”Vi tänker på dom” i talspråk är normalt. Det som blir lite märkligt är när man i skriftspråk försöker vara korrekt fast att man inte är säker på skillnaden mellan de och dem. Dem överanvänds vilket kan se mycket konstigt ut.

Hur fungerar det då?

I svenskan styr olika prepositioner vilket kasus som används, men bara vid åtta ord – nämligen de personliga pronomina jag, du, han, hon, vi, ni, de och man. När dessa pronomina används som objekt ändras de och blir mig, dig, honom, henne, oss, er, dem och en. De flesta människor tycker nog att det är ganska lätt att skilja mellan jag och mig. Problemet verkar uppstå när orden de och dem ska användas. Talspråksformerna av orden har smält samman till dom.

Som en första tumregel kan man tänka att de hör till samma kategori som jag, du, han, hon, vi, ni och man, och att ”dem” hör till samma kategori som mig, dig, honom, henne, oss, er och en. På så sätt kan man få en känsla av när respektive ord ska användas. Testa med följande exempelmening: ”I måndags skulle jag promenera till stranden”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med jag och inte mig, så blir det korrekt att skriva ”I måndags skulle de promenera till stranden”.

På samma sätt kan man göra vid objektsform. Exempelmening: ”Han väntade på mig efter skolan”. De eller dem? Just det, eftersom det passar med mig blir det korrekt att skriva dem: ”Han väntade på dem efter skolan”.

Ytterligare en källa till förvirring verkar vara att ordet de inte bara är personligt pronomen utan även artikel för att ange bestämd form. Vi kan prata om tre visa män, eller de tre vise männen. Artikeln de ska ALLTID skrivas de, ALDRIG dem. Vi kan skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det var en grupp personer som lagade byxorna. Men vi kan också skriva ”De lagade byxorna” för att betona att det är just de där byxorna som förut var trasiga men nu är lagade som vi menar. Meningarna är identiska, men betyder olika saker beroende på sammanhanget.

Det finns mer att säga om orden de, dem och dom. Till exempel kan orden de och dem som determinativa pronomen förvirra även den mest envisa grammatikpolis. Jag nöjer mig med att konstatera att språkets regler kan komma att förändras. Kanske kommer de och dem ersättas av dom i både tal- och skriftspråk? Språket tenderar ju att förändras mot det mer ”användarvänliga” hållet, vilket jag personligen inte har några åsikter om. Men intressant är det!

 

 

16 kommentarer

Under grammatik, skrivutveckling, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Kommunikation med lera och konst på Kvarngränds förskola

I detta inlägg gör vi ett besök på en av Halmstads många förskolor, men av respekt för det barn som beskrivs i inlägget namnger jag varken förskolan eller pedagogerna. På denna förskola vistas en kille med stora svårigheter att uttrycka sig förståeligt med hjälp av talet. Han pratar gärna och har massor med ord, men hans bristande uttal gör att både barn och vuxna har svårt att tolka vad han säger. Pojken har under det senaste året blivit alltmer medveten om sitt problem, och är ledsen och frustrerad i perioder.

Förskolan är en s.k. sagoförskola, med starkt fokus på högläsning och boksamtal. Under hösten 2013 utvecklade pedagogerna ett arbetssätt med boksamtalen, som plötsligt möjliggjorde för pojken att återberätta sagan så att alla kan förstå honom. Under ett arbetspass med lera på förskolan började pojken spontant att återskapa figurer från sagan de för tillfället jobbade med. Med enstaka ord och gester kunde han kommunicera till pedagogerna vad det var han såg i sina lerfigurer. Pedagogerna uppmuntrade honom att fortsätta och hjälpte honom att skapa sagans landskap med hjälp av att måla och dekorera en gammal skokartong. Sakta men säkert blev lådan en magisk scen för att återuppleva sagan på ännu ett sätt, och de andra barnens nyfikenhet väcktes. Snart ville de göra likadant som pojken, och själva skapa figurer från sagan och dramatisera med hjälp av dem. Pojkens självförtroende fick en kick och statusen höjdes omedelbart.

De kloka pedagogerna gjorde små lappar med stödord från sagan, och kan med hjälp av dem ge en struktur i pojkens berättande så att det följer en kronologisk ordning och ”röd tråd”. De drar fram lappar, och pojken berättar med hjälp av lerfigurerna i sagolandskapet som han skapat i den vackert målade skokartongen.  Hans ögon lyser medan han pratar – och alla förstår! Utan rekvisitan hade det varit mycket svårt att följa hans berättelse, men tack vara pojkens och pedagogernas samarbete har han hittat ytterligare ett sätt att uttrycka sig på. Han tar ofta fram sina lerfigurer och berättar gärna sagan för föräldrar, barn och besökande på förskolan.

För barn med olika typer av språkliga svårigheter är det mycket viktigt att både föräldrar och förskola jobbar aktivt med en mångfald av uttryckssätt, eftersom flera kommunikationssätt stärker varandra. Och historien om pojken på Kvarngränd illustrerar det kanske viktigaste av allt – att lyckade samtal skapar självförtroende, tro på sin egen kommunikativa förmåga och ökad lust att kommunicera mer.

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, Boksamtal, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, grav språkstörning, Högläsning, Muntlig framställning, Särskilt stöd, språkförskola, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Textförståelse, Tidiga insatser

Gullvivans språkförskola – specialavdelning för barn med grava språkstörningar

På Klackerups förskola i centrala Halmstad finns avdelningen Gullvivan. Fram till början av 00-talet var Gullvivan specialavdelning för döva och hörselskadade barn. När Hallands resurser i förskola och grundskola för döva och hörselskadade barn omorganiserades och föll under landstinget, fanns således en upparbetad kompetens och erfarenhet kring hörsel, tecken, tal, språk och kommunikation som kunde tas tillvara på annat sätt. Man bestämde sig för att skapa en speciellt anpassad verksamhet för barn med grava språkstörningar. Anledningen till detta val var att man såg att stora delar av pedagogiken för att stötta döva/hörselskadade barn, och barn med språkstörning, liknar varandra. Bland annat använder man liknande språkliga förhållningssätt och strategier, ger enskild träning av olika språkliga förmågor, utökat bildstöd och inte minst teckenstöd.

Nedan följer en intervju med pedagogerna på Gullvivans språkförskola:

Hur ser barn- och personalgruppen ut?

Vi har 14 barn varav 6 barn har grav språkstörning. Samtliga barn är 3-6 år gamla. Vi är 4 pedagoger ( 3 förskollärare och 1 barnskötare) på 3,35% tjänst. ( 90%, 75%, 85%, 85%).

Hur går antagningarna till?

Det krävs utredning av logoped, och helst också utredning av psykolog samt pedagogisk kartläggning. Utredningar och kartläggningar skickas till Kärnhuset (Resurscenter inom BUF) som samlar alla ansökningar centralt, och gör en bedömning samt prioriterar om det behövs.

Hur mycket och vilken typ av fortbildning får ni ta del av?

Vi går kurser i tecken som stöd 1 gång/vecka och får även coachning av en specialpedagogisk handledare. Utöver det är det behovsstyrt, i dialog med vår förskolechef.

Hur ser en vanlig förmiddag ut på Gullvivan?

När våra ”språkbarn” kommer på morgonen (med taxi eller föräldrar) börjar vi med att göra ett personligt schema tillsammans med barnet där det finns bilder på vad som ska hända under dagen. De barn som kommer innan klockan åtta äter frukost mellan åtta och halv nio. Strax efter klockan nio börjar vår samling. Innan lunch delar vi upp oss i tre befintliga grupper och läser saga. När vi delar upp grupperna använder vi oss av bilder på barnen som vi sätter under bilder på den aktivitet de ska göra. I de olika grupperna har vi möjlighet att anpassa våra sagor efter barngruppen t.ex. kapitelböcker, sagopåsar med rekvisita, bilderböcker och flanosagor. Vi använder oss också av boksamtal.

Vad händer på samlingen?

På samlingen har vi ett barn (samlingsvärd) som sätter upp skyltar med barnens namn och bilder på o vi pratar om vem som är här/hemma. Vi tecknar samtidigt alla barns och personalens persontecken. De barn som är här sätter en gul kula på en pinne i vårt stapeldiagram och vi sätter en blå kula för de som är hemma. Vi räknar sedan hur många barn som är här/hemma och synliggör det med siffror. Under veckans gång jämför vi staplarna: högst/lägst, minst barn/flest barn, staplar som är lika osv. Vi lägger även en månadskula i vår årsburk (en kula motsvarar en dag och varje månad har en speciell färg på sina kulor). Efter det bjuder samlingsvärden på frukt, då använder vi oss av sifferkort som visar hur många frukter man får ta, dessa använder vi oss sedan av om vi ska addera hur många frukter vi har ätit: tre plus ett är lika med fyra. Efter det gör vi veckans teckenmening tillsammans, de barn som vill får gärna teckna meningen själv. Sedan sätter vi upp ett gemensamt schema på vad som händer under dagen. Vi delar upp oss i olika grupper: tisdag och torsdag har vi två grupper, denna termin heter grupperna Spökgruppen och Smurfgruppen. I dessa grupper arbetar vi med olika teman; denna och nästa termin jobbar vi med ”Boken”. 

Hur går lunchen till?

11.20 äter vi lunch, vi sitter då vid tre bord. Barnen har en bestämd plats att sitta vid och vi pedagoger sitter en månad i taget vid ett bord. När vi äter mat passar vi på att få in så mycket språkträning som möjligt med hjälp av tecken som stöd.

Hur ser en vanlig eftermiddag ut på Gullvivan?

Efter maten är det sångsamling där använder vi oss av tecken som stöd och bildstöd till de olika sångerna/ramsorna. Efter sångsamlingen går vi ut på vår gård, vid utevistelsen använder vi oss av tecken som stöd och bildstöd till vissa gemensamma lekar.

Vad händer mer under en vanlig vecka på Gullvivan?

På onsdagar har vi gymnastik och delar upp oss i två olika grupper, när den ena gruppen har gymnastik arbetar den andra med finmotorik eller FONOMIX (ljudträningsmaterial). På måndagar och fredagar delar vi också upp oss i olika små grupper, vi tar då fram våra leklådor eller erbjuder annan lek. Vissa dagar har vi enskild träning med de barn som har behov av det.

Klackerups förskola

Vad tycker ni är utmärkande för er pedagogiska verksamhet?

Vi har en synlig struktur, detta ger barnen en förförståelse  som gör att de vet vad som ska hända och vilka sammanhang de ska ingå i. Vi använder oss av alternativ kommunikation för att alla barn ska få en förståelse och ges möjlighet att delta utefter sina förutsättningar.

Vi har en språklig medvetenhet i alla situationer över hela dagen med hjälp av bilder och tecken som stöd. Detta ger en möjlighet för våra barn att få hjälp att tolka signaler i samspelet med andra barn. Personal och barn använder sig av kommunikationskort  som sitter i deras kläder och därmed alltid finns tillgängligt.

Vi har individuell träning med språkbarnen, två gånger/vecka, 30 min/gång.

Vi gör en språklig handlingsplan på alla våra barn.

Vi har pedagogisk handledning varje vecka vilket gör att vi hela tiden reflekterar över vår pedagogiska verksamhet.

Finns det några andra stora skillnader?

Vi har täta föräldrakontakter, och använder oss av kontaktböcker som stöttar kommunikationen mellan och kring både förskolan och skolan. Vi erbjuder kurser i tecken som stöd till alla föräldrar i språkprofilen (Gullvivan + Nyhemsskolan).

Kan ni nämna några framgångsfaktorer när man jobbar med barn med grava språkstörningar?

Struktur och alternativ kommunikation (tecken som stöd och bilder) gynnar alla barn. Hela vår barngrupp får en möjlighet att på ett konkret sätt lära sig att vi alla är olika, att mångfald är en tillgång och en möjlighet till empatisk träning.

För oss pedagoger är det att vi får kontinuerlig pedagogisk handledning och teckenundervisning, samt samarbetet med skolans logoped.

Vad upplever ni för hinder i verksamheten?

Det är svårt att få tillräckligt med tid för reflektion, planering och dokumentation.

Finns det något ni skulle vilja förändra i verksamheten?

Samarbetet med logopeden skulle vara önskvärt varje vecka istället för var tredje.

Den pedagogiska verksamheten fungerar väl idag och vi måste hela tiden vara flexibla och förändra oss efter barnens behov. Önskvärt hade varit att organisationsmässigt kunna ändra våra arbetstider så att de låg mer komprimerat under dagen (för dokumentation, planering osv)

Hur går språkträningen med de språkstörda barnen till? Hur vet ni vad och hur ni ska träna?

Det ligger en logopedisk utredning som grund. Utefter den gör vi tillsammans med vår specialpedagogiska handledare en språklig handlingsplan på varje enskilt barn. Vi pedagoger planerar in vad vi ska utmana barnen i på de tre olika språkliga nivåerna: pragmatik (funktionen socialt samspel), ordförråd samt språklig medvetenhet och fonologi ( uttal och produktion).

Handlingsplanen utvärderas, följs upp och dokumenteras kontinuerligt, och vi arbetar utifrån dem både i gruppen och i enskild träning.

Hur ser samarbetet med barnens övriga kontakter ut såsom t.ex. logopedmottagningen och barnhabiliteringen?

Vår specialpedagogiska handledare är här två gånger/vecka och logopeden kommer en gång var tredje vecka. Vid in och utskrivningar av barn har vi kontakt med logopedmottagning och barnhabiliteringen. Vid speciella behov tar vi de kontakter vi anser behövs i samråd med barnets vårdnadshavare.

Här är en länk till Klackerups förskola – avdelning Gullvivan.

2 kommentarer

Under Boksamtal, Föräldrar, Förskola, grav språkstörning, Högläsning, Kartläggning, språkförskola, språklig medvetenhet, Språkutvecklarna, Språkutveckling, TAKK

Språkutveckling

Låt oss sätta fokus på barns språkutveckling för en stund. Redan under fosterstadiet startar barns språkutveckling eftersom fostret hör mammans röst och språkmelodi inifrån livmodern. När barnet sedan föds finns redan ett antal viktiga förmågor som möjliggör att barnet utvecklar ett språk. Barnet söker ögonkontakt, härmar, övar sig i turtagning och har en stark vilja att samspela och kommunicera. Redan från allra första stund skickar barnet signaler till sin omgivning, i form av skrik, läten och blickkontakt. Det är mycket fascinerande att se hur det lilla barnet efter bara några dagar speglar ansiktsuttryck hos samtalspartnern. Efter några veckor ger barnet även svarsleenden till sina samtalpartners.

Språktrappa

För att ge en överskådlig bild av hur barns språkutveckling går till, så kan man likna processen vid en trappa. Illustrationen ovan är återgiven efter en modell av Bloom & Lahey med tillägg av Barbro Bruce. Språk består av flera olika nivåer. På trappans första trappsteg finner vi pragmatiska förmågor, som också brukar kallas språkets funktion. Många av dessa förmågor, såsom ögonkontakt, härmningsförmåga, vilja att samspela och kommunicera samt turtagningsförmåga, är nedärvda och biologiskt viktiga för att barn och föräldrar ska kunna knyta an till varandra. Med turtagningsförmåga menar vi förmågan att lyssna och vänta på sin tur, samt även att kunna signalera att man vill säga något och ta sin tur i ett samtal. I pragmatiken ingår även förmåga till gemensam uppmärksamhet,  samt förmågan att läsa av andra människors signaler och förstå andra människors tankar och perspektiv. Pragmatik likställs många gånger med samspelsförmåga, vilket är ganska logiskt med tanke på att de pragmatiska förmågorna är nödvändiga för att samspelet ska lyckas och dessutom kunna ska på ett smidigt och följsamt sätt.

Trappans andra trappsteg kallas semantik, eller vardagligare uttryckt språkets innehåll. Här finns det viktiga ordförrådet och språkförståelsen. Det lilla barnet översköljs av en ocean av ord, och förstår i början inga av dem. Men med hjälp av repetition och att orden används i olika sammanhang klarar barnet att länka samman rätt ord med rätt föremål eller begrepp. När barnet närmar sig ettårsdagen förstår hen i regel flera hundra ord, även om endast en begränsad andel av dessa kan uttryckas. Ordförrådets storlek och kvalité är helt beroende av hur många ord barnet möter, och barn med flera språk kan ha olika ordförråd på sina olika språk. Skillnaderna i ordförrådens kvantitet vid skolstart kan vara så stora som 3.000-20.000 ord. Ju fler ord och begrepp ett barn lär sig, desto bättre blir barnets språkförståelse. Men språkförståelse handlar inte bara om antalet ord, utan även om ordens böjningar, meningsbyggnaden i språket, uttryck och nyanser m.m. Det är t.ex. stor skillnad på ”hoppa över staketet” och ”hoppa över frukosten”, eller ”flickan gillar hunden” och ”hunden gillar flickan”. Viktigt att komma ihåg är att språkförståelse och situationsförståelse lätt förväxlas med varandra. Barn som har svårt att tolka språket utvecklar ofta strategier för att förstå utifrån situationerna. De tittar kanske på vad kompisen gör, eller jämför med liknande situationer de varit med om när de tolkar vad som förväntas av dem. Man kan bara gå till sig själv och fundera på hur kommunikationen fungerar när man är i ett annat land och inte kan språket. Ofta brukar det gå ganska bra att kommunicera med befolkningen i landet ändå – till en viss gräns. Behöver jag köpa medicin, eller anmäla en försvunnen väska på flygplatsen så kan jag ofta förmedla mitt budskap via kroppsspråk, röstläge och situationsförståelsen.

På trappans tredje steg finner vi språkets form, vilket innebär grammatik och fonologi. När barn har ca 50 ord i sitt aktiva ordförråd, har de tillräckligt många för att de ska kunna börja sätta samman orden till meningar. Detta brukar ske någon gång mellan 1,5 och 2 års ålder. Ungefär samtidigt kan man höra att barnet börjar böja ord, bestämd form (hunden, katten, gubben, soffan), plural (hundar), kongruens (den stora hunden) m.m. Grammatiken och förmågan att berätta utvecklas sedan kontinuerligt under hela förskoletiden.

Vad gäller språkljuden så tränar sig barn i att göra olika språkljud under hela jollerperioden. De första ordens fonologi är ofta förenklad eftersom språkljuden erövras succesivt under förskoletiden. Ofta noteras att barn har lättare att uttala ord med språkljud som ligger långt fram i munnen. Läppljuden brukar vara enkla för barnen att lära sig, och det är alltså ingen slump att många språk världen över, liksom svenskan, betecknar orden för mamma och pappa med m och p eller b. intuitivt förenklar vi många ord för små barn så att barnen ska ha lättare att använda orden. Därför säger du kanske ord som ”pippi” istället för fågel eller ”nana” istället för sova när du pratar med ett mycket litet barn. Ibland får vi frågan om det är fel att använda sådana ord till barn, om man inte borde benämna föremålen med dess rätta namn istället? Eftersom vi är för all kommunikation, anser vi inte att det är fel på något sätt att anpassa språket en aning för små barn. Då förutsätter jag att man använder det riktiga ordet OCKSÅ, och varierar sig när man pratar med barnet. Vilken tur för det barnet, som får lära sig två ord för samma sak, både vovve OCH hund, eller kisse OCH katt. Redan i fyraårsåldern brukar det fonologiska språkbygget vara klart, möjligen med undantag av de svåraste språkljuden, nämligen r och sch-ljuden.

På fjärde trappsteget i modellen finns språklig medvetenhet. Att bli språkligt medveten handlar om att kunna skifta fokus från språkets innehållssida till språkets formsida. Det gäller alltså att fokusera på HUR orden låter, istället för vad orden betyder. Denna språkliga medvetenhet kan ofta fungera som en bro mellan talat och skrivet språk, vilket är en anledning till att förskolan och förskoleklassen ofta ägnar mycket tid åt att stimulera och väcka den språkliga medvetenheten. Att bli språkligt medveten är bl.a. att kunna höra ljud i ord, t.ex. om det finns något s i sol. Det innebär också att kunna höra om ett ord är långt eller kort, rimmar eller börjar med samma ljud.

På femte trappsteget hittar vi läsning och skrivning. För att läsa och skriva måste barnet lära sig koppla samman språkljud och bokstav, och kunna sätta samman bokstäverna till ord. Men läsning är så mycket mer än den rent tekniska avkodningen. Det är en process där barnet använder språk och andra kunskaper för att förstå och tolka texten, och det krävs både lust, motivation och tid för att lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Det är också av stor vikt att barnet har med sig en positiv relation till, samt många tidigare möten med, böcker och skriftspråk in i läs- och skrivinlärningen.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized