Etikettarkiv: avhandling

Framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande – avhandling av Catharina Tjernberg

I sin avhandling ”Framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande” studerar Catharina Tjernberg skriftspråksaktiviteter i årskurs 1-5. Tjernberg disputerade med avhandlingen 2013 vid Stockholms universitet och avhandlingen har sedan getts ut i bokform: Framgångsrik läs- och skrivundervisning – en bro mellan teori och praktik. Tjernberg understryker i sin forskning vikten av språkutvecklande arbete med elever som riskerar att få svårigheter i sin läs- och skrivutveckling, samt de förutsättningar och kompetenser läraren behöver för att bedriva sådant språkutvecklande arbete. Alla lärare behöver ha en mängd olika undervisningssätt och metoder i sin verktygslåda, men det räcker inte. Läraren behöver dessutom reflektera över och ompröva sin undervisning hela tiden, för att nå alla elever. Andra framgångsfaktorer i läs- och skrivundervisning är tydligt ledarskap, höga förväntningar på eleverna, att elevernas framsteg noga övervakas och att man tidigt agerar om någon elever uppvisar svårigheter. Attityden ”vänta och se” är i sammanhanget förkastlig.

Strukturer för kollegialt utbyte och lärande, samt samverkan mellan olika professioner är viktigt för att skapa de organisatoriska och strukturella förutsättningar som krävs. Kompetensutveckling för lärare ska vara kollegial, långsiktig, kontinuerlig och kontextbunden. På skolan där Tjernberg genomförde sin studie var samverkansfrågor i fokus. Där arbetade lärare, speciallärare och logoped tillsammans, och deras olika kompetenser berikade och kompletterade varandra.

Ett spännande tillägg i Tjernbergs avhandling är att i den studerade skolan är samverkan med föräldrar en viktig del i arbetet med läs- och skrivutveckling. Föräldrar är en viktig tillgång i arbetet med att upprätthålla en positiv lärandemiljö för eleverna.

Flera elever i de studerade och observerade klasserna hade fått diagnosen dyslexi. Tjernberg menar att även om orsakerna till svårigheterna är både genetiskt och socialt ärvda, så har man som lärare möjlighet att påverka utfallet av svårigheterna med en högkvalitativ undervisning och en stimulerande sociokulturell lärandemiljö.

Eventuella problem ska man ta itu med så fort de uppstår och det är viktigt att arbeta med både tidiga och förebyggande insatser. ”Vänta och se”-attityden tyder på okunskap hos lärarna om läs- och skrivprocesser samt om hur barns språk utvecklas. Insatser blir som mest effektiva tidigt i läsinlärningsfasen, innan felaktiga mönster befästs, i så tidig ålder som möjligt då hjärnan är som mest mottaglig för språk, och innan motivation och självförtroende åkt på smällar.

På den studerade skolan arbetade förutom lärare även två specialpedagoger och en logoped. Specialpedagogernas och logopedens uppdrag var att arbeta förebyggande och med tidiga insatser, och de var med sina specialkompetenser ett viktigt stöd i tidig kartläggning och noggrann övervakning av elevers läsutveckling, vilket kan minska risken för misslyckande i läsinlärningen. Kartläggningarna ska ligga till grund för implementeringen av en framgångsrik läs- och skrivundervisning. Detta kräver lärare som har goda kunskaper om läs- och skrivutveckling samt specialpedagogik. Lärarnas teoretiska kunskaper måste genomsyra deras praktiska agerande, och handlingsstrategier för hur de ska gå till väga i läs- och skrivutvecklande undervisning måste vara teoretiskt förankrade.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, dyslexi, elever, Förebyggande arbete, forskning, Kartläggning, lärare, läs- och skrivsvårigheter, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, samarbete, språkstimulerande arbetssätt, Språkutveckling, undervisning

Martina Norlings avhandling – ”Förskolan – en arena för social språkmiljö och språkliga processer”

Efter att ha jobbat tätt ihop med förskolepersonal i många år har jag noterat att även språkfokuserade, intresserade och medvetna pedagoger kan ha svårt att sätta ord på exakt VAD de gör för att stimulera barnens språkutveckling. Om jag ska generalisera något så kan jag säga att det är MYCKET vanligt att man vid ovan nämnda fråga får svaret; ”Vi pratar mycket när vi äter”, eller ”Vi håller på med rim och ramsor”. I mina öron låter det inte som att man verkligen tänkt igenom och gjort sig medveten om sig själv som redskap för språkstimulans.

Martina Norling har skrivit en avhandling om den sociala språkmiljön i förskolan. Det handlar om förskolepersonalens förhållningssätt och strategier för att stödja språk och skriftspråkslärande processer. Studien synliggör tre strategier som personalen arbetar efter: Emotionella strategier, lekstrategier samt kommunikativa strategier. Martina Norling har sett att personalens fokus ligger på emotionella strategier genom att lyfta fram barnperspektivet, vara lyhörda och se till att stämningen för lärande är god. Leken bekräftas som nödvändig för språk- och skrivlärande men personalen deltar sällan själva i den, särskilt inte i de äldre barnens lek. Minst utrymme ägnar personalen åt kommunikativa strategier. Författaren noterar en avsaknad av insatser för att uppmuntra barnens läs- och skrivprocesser genom att t.ex. erbjuda papper för att skriva biljetter eller kvitton vid tåg- eller affärslek. Många pedagoger uppger också själva att de saknar kunskaper om språkutveckling och språkstimulans.

Avhandlingen riktar fokus på de förutsättningar och lärandeprocesser som erbjuds barn i förskolan. Författaren menar också att barnen har en stark inneboende förmåga att hantera symboler, då barn på småbarnsavdelningar kan ha full förståelse för samtliga knappar på en telefon. Mer om barns symbolinlärning kan du läsa här.

 

Lämna en kommentar

Under Förskola, forskning, läs- och skrivutveckling, Läsinlärning, skrivutveckling, social språkmiljö, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk