SOU 2016:46 – Utredning om stöd till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning

Den 30/6 2016 överlämnades betänkandet ”Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar” (SOU 2016:46). Mottagare av betänkandet är utbildningsminister Gustav Fridolin. 

I utredningen föreslås hur stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning eller grav språkstörning får organiseras. Man tar också upp hur insatserna till dessa grupper ska samordnas mellan staten, kommunerna och landstingen. Just samordningen är något som ofta brister idag, då den inte är rutiniserad och står och faller med enskilda personer.

Förslaget om hur stödet får organiseras syftar till att garantera rätten till utbildning samt att öka måluppfyllelsen för elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning. 

Utredningen konstaterar att dessa elever har en svår skolsituation och når målen i lägre utsträckning än genomsnittet. Grav språkstörning är fortfarande en relativt okänd funktionsnedsättning i skolans värld och eleverna får ofta felaktiga och otillräckliga insatser. 

Utredningen konstaterar också en bristande likvärdighet – att det finns stora skillnader mellan olika skolor i landet. Både i hur stödet för eleverna organiseras, och i vilken utsträckning skolorna har tillgång till personal med specifik kompetens kring dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning. Det är även stora skillnader i hur mycket kompetensutveckling ansvariga lärare får del av. 

Den särskilda utredaren och nationella samordnaren Jan Sydhoff, tillsammans med företrädarena för elever och verksamheter ute i landet, fortsätter nu dialogen med de ansvariga på Utbildningsdepartementet.

I ett kommande inlägg får ni läsa mer om HUR stödet till elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning får organiseras enligt utredningen. 

Ordsamlare

”Mamma, vad betyder grandios?” ”Varför sa du lika som bär?” Pappa, varför var det nära ögat?” ”Vad är sekatör?”

Fyraåringen hemma är nyfiken och frågar, funderar och kommenterar. Ingenting vi säger lämnas obesvarat, och förmågan att förklara orden på ett tydligt sätt prövas. Jag berömmer henne. Berättar för henne att det är toppen att hon frågar och vill veta. Ber om ursäkt när jag inte lyckas förklara så att hennes fortfarande ganska konkreta världsbild mäktar med att ta in det abstrakta. Ibland får jag återkomma några timmar eller t.o.m. dagar senare, när jag kommit på hur jag kan förklara, eller när vi tillsammans upplevt något som ger henne en bättre bild av vad ordet betyder. Jag berömmer hennes nyfikenhet på språket, och hennes ansträngning att vilja lära sig fler ord. Större ord. Nyanser av ord.

Hos skolbarn är det inte så ovanligt att bristen på ord gör att inlärningen påverkas negativt, både i form av bristande språkförståelse och läsförståelse, men också i form av svårigheter med att själv uttrycka och redogöra för sina kunskaper.

Jag kommer alltid att minnas Hanna, Jonathan, Ebba, Vilda, Jakob, Amir och alla de andra eleverna. Alla kom de till mig när jag jobbade kliniskt som logoped, för att få en ordentlig språk- läs och skrivutredning i hopp om att få svar på varför det var så jobbigt i skolan. Alla var de smarta elever med massor av starka förmågor och kunskaper. Men de hade problem med orden. Eller snarare problem på grund av orden de INTE hade. Och för allihop startade en resa in i ordens förtrollade värld i och med utredningen.

Ebba tyckte om musikgruppen Kent. Hon fick i uppgift att läsa texterna i cd-konvolutet när hon lyssnade på låtarna, stryka under alla svåra ord och prata med sin mamma om dem.

Jonathan och jag kom överens om att han alltid skulle skriva ner svåra ord han hörde i ett anteckningsblock, och prata med mamma och pappa om orden på kvällen.

Jakob blev en fena på att bildgoogla och slå i ordböcker.

För Amir räckte det med att bli medveten om behovet av ord, och han lärde sig att räcka upp handen eller fråga när lärarna sade något som han inte förstod.

Varje elev fick, eller skaffade sig, en mängd strategier. Med hjälp av strategierna, samt föräldrar, äldre syskon, lärare, fritidspersonal, idrottsledare eller andra nära och kära vuxna, kunde dessa elever utöka sitt ordförråd och därmed klara skolan bättre. Nyckeln till skolframgång låg i orden. Språket gav makt, och kontroll över sin egen situation.

Ord är coola. Alla elever behöver bli ordsamlare. På vilket sätt det sker varierar, och ser olika ut för en fyraåring och för en fjortonåring. Men tänk på att det är du som är vuxen som är förebild. Genom att själv vara nyfiken på ord, fråga när du inte förstår, och prata med andra om ords betydelse så sätter du upp exempel för hur ordsamlande kan gå till.