Etikettarkiv: språkstörning

Bildstöd till barn med språkliga svårigheter – dagsscheman

Tänk dig att vakna på morgonen och inte ha en aning om vad som ska hända och vad som förväntas av dig idag. Vart ska jag vara? Med vilka? Vad ska vi göra? Hur länge?

Tänk att någon annan fattar alla beslut om vad som ska göras och när, vart man ska åka och vem jag ska åka dit med. Barn styr sällan själva över sin tid och bestämmer i begränsad omfattning vad de vill göra. Föräldrar, förskolepedagoger, dagmamma, farfar, mormor eller annan vuxen person sätter agendan och styr över schemat och dagens alla växlingar av aktiviteter.

Fundera på hur det skulle kännas om du dessutom inte hade förmåga att förstå vad andra berättade för dig. Det de säger till dig är obegripligt och hjälper dig inte att förbereda dig på nästa aktivitet.

Barn med stora språkförståelsebrister och pragmatiska svårigheter lever i en svårnavigerad tillvaro. Att inte kunna tolka instruktioner, förklaringar eller uppmaningar ger en otrygghet i tillvaron, och en osäkerhet på vad som förväntas i olika situationer. Dessa barn utvecklar ofta strategier för att förstå med andra medel än språket, såsom att titta på kompisar eller gå på känslan av rutiner.

Bilder kan därför användas för att förstärka det man säger. Att använda bilder som ett komplement till det talade ordet kan ge både trygghet och en känsla av sammanhang. Hur man väljer att ge bildstödet är en smaksak, och måste anpassas till barn och situation. Ett enkelt sätt är att använda bilder för att tydliggöra dagsschemat.

 

vanligt dagsschema 2             bild 1        bild 2

Bildschemats detaljnivå styrs utifrån syfte och behov. Det vanliga är att bilderna sätts upp i lodrät linje med start längst upp, så att man ”läser” schemat uppifrån och ner. Många tycker det är bra att ta ner bilderna allteftersom dagen går, så att redan avklarade aktiviteter inte finns kvar i schemat och stör ”läsbarheten”. Där valmöjligheter finns kan det markeras i form av flera bilder i vågrät linje (foto 2). I vissa fall kanske rutiner och vanligt förekommande aktiviteter inte behöver visas i bildschemat, utan man använder bilderna för att skapa förståelse för det som avviker från rutinen, t.ex. ett besök på vårdcentralen (foto 3).

Att använda bilder har många fördelar. Det är självklart bra för de barn som har stort behov av struktur och tydlighet, där bilderna kan hjälpa barnen att förstå vad som gäller, när, var och hur. Många barn med språkstörning som har svårt att tolka språk, ord och instruktioner, kan vara hjälpta av att få bilder som en förstärkning till det som sägs. Men det är även bra för små barn vars språkförståelse är begränsad, och flerspråkiga barn som ännu inte erövrat svenskan.

 

 

Annonser

2 kommentarer

Under bilder, bildstöd, Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, GAKK, pragmatik, Särskilt stöd, språkförskola, språkförståelse, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, tidig kommunikation, Tidiga insatser

Språkforskning i tillgänglig form

Alldeles nyligen startade logopeden tillika doktoranden Anna Eva Hallin en blogg där hon kommer att skriva om aktuell och kvalitativ språkforskning. Syftet är att tillgängliggöra den forskning som finns (och som oftast är dokumenterad på engelska).

Surfa genast in på bloggen www.sprakforskning.se och läs mer om Anna Eva Hallin och hennes arbete och forskning. Precis som på vår blogg kan du även på hennes blogg bli ”prenumerant” helt gratis.

Lämna en kommentar

Under forskning, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Biblioteksrecept – samarbete för skräddarsydd språkstimulans

I detta inlägg vill jag beskriva hur logopeder och barnbibliotekarier samarbetar i Halmstads kommun, ett fruktbart möte mellan kompetenserna som gett många barn tidigt stöd i sin språkutveckling.

När logoped träffat ett barn med språkstörning, eller någon annan typ av språkliga svårigheter, har hen möjlighet att skicka ett biblioteksrecept till valfritt bibliotek. I receptet beskriver logopeden vad barnet behöver hjälp med – t.ex.  samspel, turtagning, ordförråd, frågekonstruktioner, återberättande, negationer eller något särskilt språkljud. Det kan vara både specifika eller generella svårigheter det rör sig om. Mottagande bibliotekarie sätter samman en kasse med material, spel, böcker m.m. som hen bedömer kan vara intressanta för barnet. När barnet och föräldrarna kommer till biblioteket finns materialet färdigt att hämta ut och bibliotekarien visar dessutom föräldrarna hur materialet kan användas

Biblioteksrecepten hjälper barnen att erövra språket eftersom de individanpassas utifrån varje barns behov. Recepten kan också förnyas efterhand som barnet kliver vidare i sin språkutveckling. Det finns även en sidovinst med arbetssättet, eftersom man lockar familjer som vanligtvis inte besöker biblioteket att komma och låna böcker och material, lära känna bibliotekarien och på så vis få en positiv känsla för – och relation till – biblioteket. Varsågod att kika på hur ett biblioteksrecept kan se ut! Bokrecept 2015

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, grav språkstörning, Högläsning, läromedel, språkförskola, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, tidig kommunikation, Tidiga insatser

En liten grupp – ett sammanhang där kommunikationen kan få utrymme

 

Ett av mina första uppdrag när jag först började jobba som logoped i förskolan, var att åka ut och observera en pojke på 18 månader under en förmiddag på förskolan. Pojken – vi kan kalla honom Sixten – hade skolats in när han var 14 månader och tiden därefter beskrevs av pedagogerna som ett enda långt kaos. Sixten spenderade stora delar av sina dagar på förskolan med att försöka avskärma sig och skapa en distans till de andra barnen o pedagogerna. Han kunde sitta med ryggen mot barngruppen, vagga för sig själv och stirra in i ett hörn i långa stunder. Han grät och skrek ofta och mycket, och gråten och skriken var den enda egentliga kommunikation han använde. Sixten lyssnade inte till sitt namn och verkade inte heller ha språkförståelsen att tolka det pedagogerna sade till honom.

Under observationen fick jag snabbt uppfattningen att Sixten var alldeles överväldigad av att befinna sig i en stor barngrupp, med hög ljudnivå och många intryck. Jag upplevde det som att han kämpade väldigt mycket med att förstå vad det var som hände runt omkring honom. Han verkade uppleva sin vardag som ett kaos i vilket han förtvivlat försökte bringa reda.

Med ett pressat arbetslag och en maxad barngrupp kändes det nästan arrogant att föreslå att pojken skulle få utökat vuxenstöd i en mindre grupp barn. Men läget var akut eftersom pojken mådde så uppenbart dåligt av att vistas på förskolan. Vi visste vad vi ville göra, nämligen skapa lugn och trygghet för att därefter kunna locka Sixten in i samspel och kommunikation. Vi ville prova att använda mycket bilder och teckenstöd för att visualisera och konkretisera språket, och vi ville även jobba med grundläggande begrepp och ordförråd för att se om Sixten nappade på språket. Vi började tänka utifrån vilka barn som skulle kunna tänkas dra nytta av, och må väl av att få vara i en liten grupp tillsammans med Sixten. De andra barnen i gruppen fick inte vara för dominanta eller verbala, vi ville hellre ha barn som kunde ge Sixten det kommunikationsutrymme han behövde. Efter att ha bestämt att Sixten och tre andra barn skulle få delta i en liten grupp tillsammans med en av pedagogerna behövde vi så bara hitta tiden för att nämnda pedagog skulle kunna genomföra aktiviteterna. Det fanns inga resurser att sätta in, vi var tvungna att hitta utrymmen i vardagen. Vår omedelbara lösning var att Sixtens lilla grupp gick ut 20 minuter tidigare än de andra barnen tillsammans med en av pedagogerna. Sedan gick de in 20 minuter före de andra, och på så sätt skapades utrymme för den pedagogen att ägna dessa stunder åt Sixten. Utomhus fokuserade pedagogen på att skapa samspel i leken, där Sixten med hjälp av vuxenstödet så småningom kunde delta. Inomhus, när de andra barnen fortfarande var ute, fokuserade hon på att samtala kring bilder, foton och böcker, samt att benämna, benämna och återigen benämna.

Efter bara några veckor märktes stora skillnader i Sixtens välmående. Han hade fortfarande svårt att vara i den stora gruppen, men han hade börjat knyta an till pedagogerna och kunde le, visa intresse och ge ögonkontakt när han var i den lilla gruppen. Han lärde sig också ganska snabbt att härma och imitera, vilket ju är en förutsättning för att utveckla kommunikationen.

Efter ca två månader märkte vi stora skillnader i Sixtens kommunikation och språkutveckling. Han lyssnade till sitt namn, tog initiativ till samtal genom att peka eller röra vid pedagogerna och han tecknade även ett antal ord.

Den lilla gruppen hade gett det nödvändiga utrymmet för kommunikation som Sixten behövde. Där fanns möjlighet att fokusera eftersom där inte hela tiden var andra saker som pockade på uppmärksamheten. Där fanns ett lugnare tempo och där byggdes upp en trygghet som bestod i att det var samma aktiviteter som gjordes på samma sätt varje dag. Ett litet antal barn var med som Sixten kunde betrakta i lugn och ro och lära känna i sin takt. I den lilla gruppen kunde pedagogen tydliggöra sin kommunikation, använda bilder och tecken och dra ner på det annars ganska uppskruvade tempot.

Särskilt för barn som Sixten, men även för ALLA barn som vistas i förskolan, önskar jag mig mindre barngrupper och fler pedagoger. Ämnet barnantal är högaktuellt efter att föräldrar fått rycka in och arbeta ideellt på en förskola i Göteborg där personal blev sjukskriven, vikarier saknades och barngrupperna var maxade. Med ett oklart politiskt läge vet man inte heller vad som kommer att avsättas i budgetar runt om i landet. Förhoppningsvis blir barn och utbildningsfrågorna de viktigaste frågorna inför nyvalet 2015.

Lämna en kommentar

Under Barnantal, Förebyggande arbete, Förskola, grav språkstörning, språkförståelse, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, TAKK, tecken, tidig kommunikation, Tidiga insatser

Språkproblem hos flerspråkiga barn normaliseras

På institutionen för kvinnor och barns hälsa vid Uppsala universitet har man genomfört en studie med 900 BVC-sköterskor. Sköterskorna ansvarar i sitt dagliga arbete för de olika språkkontroller som görs, för att upptäcka barn med både primär och sekundär språkproblematik. (Primär – språkstörning, sekundär – språkliga problem som orsakas av annan svårighet t.ex. autism eller utvecklingsstörning).

AV de 900 BVC-sköterskorna har så många som 80% svarat att de tror att flerspråkiga barn utvecklas senare än enspråkiga barn.  Dessutom har över 60% av sköterskorna svarat att flerspråkiga barn får vänta längre än enspråkiga barn med att få remiss till logoped och psykolog.

Dessa resultat är både chockerande och alarmerande.

För det första; flerspråkiga barn utvecklas på samma sätt som enspråkiga barn. För det andra; det är lika viktigt för dem som för enspråkiga barn att tidigt få hjälp om de behöver det, med språk och kommunikation liksom med andra delar av deras utveckling.

Det är en myt att flerspråkigheten försenar eller stör barnets språkutveckling. Majoriteten av världens barn är flerspråkiga, det är normen och vi som bara vuxit upp med ett språk är i minoritet. I vissa kulturer är man bättre på att ta vara på individers flerspråkighet än vad vi är i Sverige idag. I vissa länder är det nödvändigt att tala flera språk för att få tillgång till samhällets toppjobb. I Sverige tenderar man istället att tala om flerspråkigheten som ett problem, och många gånger blandar man ihop integrationsproblem med flerspråkigheten i sig. Skolan är inget undantag. Lahdenperäs numera klassiska studie visar att  lejonparten av lärarna i studien tenderade att se elevernas flerspråkighet som ett hinder. Denna ”bristsyn” ger låga förväntningar, och låga förväntningar ger ofta låga prestationer (Jenner).  En ond cirkel skapas som påverkar barnen negativt.

Enligt min mening är kraven i flera av de språktester man använder sig av på BVC för lågt ställda. Lägg därtill att vissa barn inte vill medverka till testningen, och att föräldrarna kanske inte är oroliga eller vill se att barnet har problem med sin språkutveckling. Redan där finns stora risker för att barn missas vid kontrollerna, och dessa risker är inte så enkla att påverka. Men att flerspråkiga barn missas p.g.a. okunskap är påverkbart. Okunskap går tack och lov att förvandla till kunskap. Det är av största vikt att barn med språkliga svårigheter identifieras tidigt så att de får möjlighet till stöd och hjälp. Varje region/landsting måste se till så att BVC-sköterskorna får de nödvändiga kunskaperna och förutsättningarna för att klara det uppdraget.

5 kommentarer

Under Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, Flerspråkighet, forskning, Kartläggning, modersmål, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, tidig kommunikation, Tidiga insatser

Genforskning om barns språkutveckling

Man har länge vetat att genetiken spelar stor roll för hur barn utvecklar språk. Barn till föräldrar med språkstörning och dyslexi löper ökad risk för att utveckla samma svårigheter som sina föräldrar, än barn till föräldrar utan sådana svårigheter. Inom logopedin har man också länge noterat en klar överrepresentation av såväl språkstörningar som dyslexi hos pojkar jämfört med flickor, vilket också tyder på att genetiken har en stark påverkansfaktor på språkutvecklingen.

Nyligen kom nya intressanta forskningsrön från University of Bristol som förklarar en del av hur detta går till. Även tidigare forskning kring språkstörningar och dyslexi har indikerat att förändringar i gener i kromosom 3 har betydelse, men nu har man kommit ett steg närmare gåtans lösning.

I kromosom 3 finns en gen som kallas ROBO2. Denna gen innehåller ”instruktioner” för att tillverka ROBO2-protein. ROBO2-proteinet styr i sin tur hjärnan att producera ämnen som behövs för att utveckla de hjärnceller och nervceller som är avgörande för att språk och tal ska utvecklas. Nu har man alltså funnit att olika förändringar i och nära ROBO2-genen har en direkt koppling till antalet ord som barn mellan 15 och 18 månader producerar. Ytterligare forskning krävs för att man helt ska förstå hur generna påverkar barnens språktillägnande. Man bör dock inte glömma bort att generna inte AVGÖR hur barnets språkutveckling ska bli, det viktigaste är hur mycket språkstimulans barnet möter i sin omgivning.

Länk till pressmeddelande från University of Bristol hittar du här: http://www.bristol.ac.uk/news/2014/september/vocabulary-gene.html

 

Lämna en kommentar

Under dyslexi, forskning, grav språkstörning, läs- och skrivsvårigheter, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Checklista för god klassrumsmiljö för elever med grav språkstörning

Jag har länge önskat mig en slags checklista för en god klassrumsmiljö för elever med grav språkstörning. Självklart är det av största vikt att alltid se till den enskilda elevens behov, och hitta de lösningar som fungerar för varje individ, men jag tror ändå att många elever med grav språkstörning kan ha gemensamma behov och därmed vara hjälpta av liknande åtgärder. Det finns också gott om litteratur kring vad språkstörning är, och vad det innebär för inlärningen, men de praktiska metodböckerna är få till antalet.
Detta inlägg är ett försök att skapa en sådan checklista, där man med hjälp av punkterna nedan kan se över elevens klassrumsmiljö och lärsituation, och hitta inspiration och ideer för att ytterligare stötta eleven. Ett tips till alla som bedriver undervisning är att filma sig själva i klassrummet. Vi tror ofta en massa saker om vår egen kommunikation och undervisningsstil, men det är inte säkert att dessa antaganden om oss själva stämmer. Genom att se sig själv på film kan man bättre förstå sina styrkor för att ytterligare dra nytta av dem, och även identifiera utvecklingsområden så att man hela tiden utvecklas.

Min önskan med detta inlägg är att ni läsare fyller på listan med era tankar, idéer och kunskaper. Tillsammans är vi klokare än vad vi är när vi tänker själva, och kanske kan vi med gemensamma krafter skapa en bra och rik idébank att hämta inspiration från i vårt arbete. Så kom igen nu – och kommentera listan med allt det som ni ser att jag har missat!

Ljudmiljö
1. Se över hur ljudmiljön i klassrummet är. Vilka olika källor till brus, störande ljud och buller finns? Är där högljudda fläktar, ventilation som låter och stör, projektorer och datorer som brummar? Kan dessa ljud minskas på något sätt? Har eleverna tillgång till hörselkåpor, eller kan de hitta andra tysta miljöer att arbeta i om de störs av ljudmiljön i klassrummet? Klassiska åtgärder för att få bort höga ljud från klassrumsmiljön är att sätta tennisbollar på stolsbenen och att ha ett öra på väggen som genom att lysa rött indikerar när ljudmiljön blir för högljudd. (Om några veckor kommer vi publicera ett inlägg av hörselpedagogerna Ewa Degerlund och Kerstin Bjärnstedt på Kärnhuset i Halmstad. Deras inlägg kommer att fördjupa tankarna kring detta med ljudmiljö och åtgärder för ett tystare klassrum.)
2. Hur är ”trafiken” i och omkring klassrummet? Om elever passerar direkt utanför klassrumsdörren blir det ofta många störande avbrott under skoldagen. Kan man skapa lugn utanför klassrummet, eller åtminstone minska ljudet utifrån?
3. Vad händer utanför klassrumsfönstret? Om andra elever har rast utanför kan både auditiva och visuella störmoment skapas som gör att eleverna tappar koncentrationen på det de arbetar med.
4. Hur är samtalsklimatet i klassrummet? Jobbar eleverna i tysthet när läraren förväntar sig det? Pratar man rakt ut eller räcker man upp handen? Kan eleverna klara att vänta på sin tur? Avbryter man varandra eller lyssnar man till punkt när andra pratar? Många gånger är samtalsklimatet ganska dåligt och man kan behöva jobba aktivt med det för att eleverna ska bli medvetna om hur man är mot varandra och talar med varandra.

Möblering
1. Se till så att eleven har möjlighet till ögonkontakt med läraren, och att läraren i sin tur ser eleven bra. Denna ögonkontakt är viktig för att språk och kommunikation ska fungera, och det är också värdefullt för läraren att kunna se när eleven verkar tappa tråden eller har svårt att följa med i undervisningen.
2. Se till så att eleven ser tavlan, skärmen eller vad det nu är som läraren använder i undervisningen.
3. Försök att skala av de visuella intrycken i klassrummet och skapa en så enkel och ”ren” miljö som möjligt. Det är önskvärt att det inte finns en massa material och liknande framme som kan locka eller störa elevens koncentration. Sätt upp draperier för öppna bokhyllor, stäng skåp och plocka bort sådant som inte används ofta. Se över dekorationer, tavlor och liknande – fyller de en funktion för eleverna eller stör de genom att skapa en stökig visuell miljö? Använd gärna vikväggar eller skärmväggar för att skapa små rum i rummet där eleverna kan få arbetsro.
4. Tänk igenom elevernas placering i klassrummet så att alla klarar av att följa med i undervisningen och hålla koncentrationen.

Användande av visuellt stöd
1. Visuellt stöd är otroligt viktigt för elever med grav språkstörning. Se till så att eleverna har möjlighet att få bildstöd och teckenstöd som underlättar deras språkförståelse och tolkning av vad som händer och sker under dagen. Många förskolor och skolor använder dagsscheman med bilder som ger eleverna en förförståelse av vad som ska hända, och som hjälper dem att förstå vad som förväntas av dem.
2. Hur används bilder och tecken i undervisningen? Får eleven en chans att tolka och bearbeta informationen via andra kanaler än språket? Får de t.ex. bilder som hjälper dem att tolka lärarens genomgång? Får de kanske se en film om regnskogen innan de ska läsa en text om detta ämne? Det optimala är att eleverna får visuellt stöd i varje aktivitet och moment under skoldagen, vilket också kräver en hel del planering för lärarna. Finns förutsättningarna för att lärarna ska lyckas med att ge eleverna sådant visuellt stöd?
2. Färgkoda gärna scheman och material, för att underlätta för eleverna att hantera skoldagen rent praktiskt. Mattelektionen på schemat får t.ex. en röd inramning och samma röda färg används för att märka matteboken och de material som eleven förväntas ha med sig till dessa lektioner.

Övrigt stöd för kommunikation, koncentration och inlärning
1. Försäkra dig om att eleven har möjlighet att uttrycka sig, även om det vanligtvis tar tid för eleven att formulera det hen vill säga. Eleven kan t.ex. behöva ha sätt att signalera att hen vill kommentera, ha hjälp, be om repetition, svara o.s.v. ifall hen har svårt att expressivt säga det. Genom att signalera till läraren kan tid ges så att eleven hinner få fram det hen vill säga.
2. Tid är abstrakt och kan vara svårt att förstå. Se till så att eleverna får hjälp att förstå tid, t.ex. genom något tidshjälpmedel såsom timstock eller timglas, där tiden visualiseras och lektionstimmen räknas ned.
3. Fundera på hur användningen av allternativa verktyg kan optimeras för att på bästa sätt stötta elevens språk och kommunikation, läsning och skrivning, inlärning och koncentration.
4. Jobba så mycket som möjligt med upplevelser där eleverna får använda alla sina sinnen. Multisensorisk inlärning ger eleverna med språkstörning chans att använda sina styrkor, istället för att basera undervisning och inlärning på språk. Har man en gemensam upplevelse att utgå ifrån kan man lättare sätta ord på upplevelsen efteråt.
5. Olika elever orkar koncentrera sig olika länge. Försök organisera lektionerna så att det är möjligt att hålla en flexibilitet i när man tar paus. De vanliga schemalagda rasterna är en sak, men det kan också vara nödvändigt att ge små korta pauser under lektionstid för att eleverna ska hämta kraft och energi att fortsätta jobba.
6. Vissa elever är känsliga för att sticka ut ur mängden, och vill därför inte räcka upp handen eller be om hjälp inför andra. En lösning på det kan vara att ha en ”hjälpskylt” på bänken, t.ex. med en grön sida som ligger uppåt när allt känns ok för eleven, och en röd sida som eleven vänder upp när hen behöver hjälp. När det röda sidan är uppåt ser läraren att det är dags att gå till eleven och stötta.

Läraren
1. Tänk på att ge korta och tydliga instruktioner. Ge en instruktion i taget och undvik att rada upp instruktioner i flera led.
2. Träna på att ställa öppna frågor som kan leda till diskussion och dialog istället för ja/nej-svar.
3. Dra ner på tempot en aning när du pratar.
4. Jobba aktivt med att skapa förförståelse, i stort och i smått. Dagsschemat som redan nämnts Berätta alltid vilka ramar som finns innan eleverna börjar med en uppgift. Meddela VAD som ska göras, HUR och NÄR. Glöm inte att tydliggöra vad eleven ska göra om hen kör fast i uppgiften.
5. Stå alltid vänd mot klassen när du pratar. Var noga med att ge eleverna ögonkontakt och tänk på att du verkligen riktar din kommunikation till dem. Detta kan verka självklart men det är mycket ofta som dessa ganska enkla saker brister.
6. Gå alltid igenom svåra ord inför en aktivitet. Försök att knyta orden till en upplevelse.
7. Se till så att eleverna får många tillfällen under dagen att själva kommunicera och använda sitt språk. Skapa dialogiska miljöer och aktiviteter.

1 kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Förebyggande arbete, Förskoleklass, grav språkstörning, Grundsärskola, grundskola, Gymnasieskolan, Särskilt stöd, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, undervisning