Under 2014 kom Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, med en rapport om dyslexi. Rapporten har gjorts på förfrågan från Socialstyrelsen och är en del av ett regeringsuppdrag. I arbetsgruppen bakom rapporten återfinns många erkända forskare såsom Stefan Samuelsson, Barbro Bruce och Gunilla Salo. Rapporten har granskats av bl.a. Carsten Elbro, Bente Erikson Hagtvet m.fl.
I ett Sverige där såväl utredning som hjälp och stödinsatser för personer med dyslexi varierar kraftigt, kan denna rapport vara ett steg på vägen mot konsensus. Hela rapporten återfinns på följande länk, och en sammanfattning av slutsatserna i rapporten kan du läsa nedan:
- Om barn med dyslexi på ett strukturerat sätt får träna kopplingen mellan språkljud (fonem) och bokstäver (grafem) så förbättras deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmåga att uppmärksamma språkets ljudmässiga uppbyggnad (fonologisk medvetenhet).
- Det går inte att uttala sig om nyttan av andra former av läs- och skrivträning eller av alternativa verktyg (hjälpmedel för att stödja, kompensera och utveckla läsförmåga som t ex appar i mobiltelefonen). Samtliga granskade metoder är otillräckligt utvärderade.
- Redan innan barnen har fått undervisning i att läsa och skriva i skolan, kan dyslexi upptäckas genom testning. Brister i fonologisk medvetenhet, snabb automatiserad benämningsförmåga samt bokstavskännedom har nämligen ett samband med dyslexi. Fördelar och nackdelar med sådan testning har inte utvärderats. Man har inte heller granskat Insatser som syftas att träna dessa förmågor innan den formella läs- och skrivstarten.
- I Sverige används mer än 50 olika tester för att upptäcka och utreda barn med dyslexi. Inget av testerna är vetenskapligt utvärderat dvs det saknas studier som undersöker om de är tillförlitliga och mäter det som avses. Det betyder inte att testerna är dåliga, utan att de behöver beforskas mer.
PÅ Youtube kan du se en film om rapporten.
Språkutvecklarna 