Etikettarkiv: motivation

Tusentipset- läsfrämjande boktips för åk 4-9

Dagens samhälle ställer stora krav på individens läsförmåga och läsförståelse. Afflerbach (2007) menar att läs- och skrivutveckling, och dess framgång, är starkt beroende av elevers motivation, självkänsla och tidigare läserfarenheter. Vi vet också att det krävs ca 5000 timmars läsning för att utveckla en tillräckligt god läskondis som ger det flyt lustfylld läsning kräver.

Att göra alla elever till medlemmar i läsarnas klubb är en av skolans och lärares största och viktigaste utmaningar. För att känna motivation och utveckla en god självkänsla måste eleverna få lyckas. För att lyckas med sin läsning måste eleven dels få ta del av framgångsrik läs- och skrivinlärning samtidigt som de får möta elevnära och språk- och åldersadekvat skönlitteratur. För att möjliggöra detta måste det finnas resurser i form av kunniga lärare, skolbibliotekarier samt en uppsjö av motiverande och spännande titlar att dyka ner i.

En resurs i sökandet efter den för eleven kvalitativa och motiverande skönlitteraturen kan Tusentipset vara. Bibliotekstjänst publicerade under 2014 den sjunde, omarbetade upplagan av Tusentipset- barn- och ungdomsböcker i genrer från A-Ö. Boken ges ut i två delar och är framtagen av Paula Ekman Karlstam och Marianne Skoglund.

BTJ Forlag_Tusentipset

Tusentipset är ett uppslagsverk där elever i åk 4-9, bibliotekarier, lärare och föräldrar kan hitta mängder med aktuella och kvalitativa skönlitterära verk. Uppslagsverket är temaindelat och innehåller hela 3500, varav 1200 kommenterade, boktips fördelade på 33 genrer, från annorlunda till övernaturligt.

 

 

 

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, elever, grundskola, läs- och skrivutveckling, Språkutveckling

Sju timmar om…- ett kompetensutvecklingsverktyg.

Skolverket publicerade nyligen kompetensutvecklingsmaterialet Sju timmar om…. Under rubriken erbjuds olika utvecklingspaket som med utgångspunkt i olika områden (t ex klassrumskommunikation, syv och källkritik) erbjuds material som kan använda i verksamheters utvecklingsarbete. Materialets olika områden är skolövergripande och riktar sig till olika målgrupper från förskola till gymnasieskola.

Namnet Sju timmar om… är gemensamt för paketen med utgångspunkt i att det inte bör ta mer än just 7 timmar att bearbeta ett pakets innehåll.

Precis som inför ett deltagande i Läslyftet rekommenderar Skolverket att användning av materialet föregås av en nulägesanalys som synliggör verksamhetens behov och utmaningar. Detta för att stödja ett kvalitativt val av utbildningspaket.

Alla Sju timmar om… har följande gemensamt:

  • Förskolan eller skolan bör ha utfört en analys av hur behovet ser ut lokalt. Därefter kan utvecklingsområde väljas (använd gärna BRUK som stöd i den självvärderingen).
  • De har en grund i ett kollegialt lärande – något ni gör tillsammans i er verksamhet.
  • De bygger på delaktighet från förskolechef/rektor – en förutsättning och framgångsfaktor. Förskolechef/rektor kan delta i arbetet med paketet och bör vara beredd att prioritera ett fortsatt utvecklingsarbete inom området.
  • Systematiskt kvalitetsarbete – arbetet med paketen kan ses som en del i det systematiska kvalitetsarbetet och bör utmynna i en plan för fortsatt utvecklingsarbete.
  • Materialen i paketen, som texter, filmer och ljudfiler, utgår från vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

I arbetet med Sju timmar om… rekommenderas en gruppstorlek på ca 5-8 personer. Gruppen ska ha en samtalsledare som leder arbetet och en dokumentationsansvarig. Instruktioner för samtalsledare och dokumentationsansvarig finns i steg 1 för respektive paket. I materialet finns också en dokumentationsmall till varje utvecklingspaket.

sjutimmar

I materialet finns sex olika steg. I det första steget genomför verksamheten sin nulägesanalys, utser samtalsledare och dokumentationsansvarig samt tar del av vad styrdokument och forskning har att säga om den fråga ni bestämt er för att arbeta med. I nästa steg tar gruppdeltagarna del av material (texter, filmer och ljudfiler) för att i steg tre diskutera materialet. I det fjärde steget undersöker gruppdeltagarna hur den egna verksamheten ser ut och prövar olika moment i undervisningen. I de sista två stegen genomförs en analys kring erfarenheterna inom utbildningspaketet och en analysplan tas fram för det vidare systematiska kvalitetsarbetet.

Skolverket rekommenderar Sju timmar om… som ett alternativt material att använda parallellt med Läslyftet för de som inte deltar. Under rubriken Se vilka olika… visas de utbildningspaket som redan finns och de som är på gång.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, grundskola, Gymnasieskolan, källkritik, Lgr11, Skolverket, Språkutveckling, undervisning

Kartlägg läsningen på din förskola!

Den formella läs- och skrivundervisningen startar oftast när barn börjar skolan. Men barnet har långt tidigare upptäckt, lekt, experimenterat och börjat erövra skriftspråket. Alla har vi hört en tvååring identifiera sitt namn eller ”sin” bokstav i kapprummet, eller sett en treåring sitta och ”lekskriva” långa rader av krumelurer och streck. I denna viktiga process där barn socialiseras in i ett läsande och skrivande, är vi vuxna som finns runt omkring barnet förebilder. Barn gör inte som vi säger – de gör som vi gör. Det är inte framgångsrikt att säga åt barnen att läsa. Det är bättre att visa dem att du själv läser, VAD du läser, VARFÖR du läser samt HUR du läser. Barnen behöver förstå vad vi använder läsning till, samt att läsningen ger oss positiva upplevelser och känslor.

Med detta sagt blir det logiskt att kontinuerligt titta på sin egen verksamhet, för att identifiera vad som är påverkbart och möjligt att förbättra i mötet mellan barnen och skriftspråket. Följande kartläggningsmaterial har skapats med förskolan i åtanke, och är tänkt att fungera som diskussionsunderlag i arbetslagen. Vissa frågeställningar går att använda även i skolan, och av föräldrar i hemmen. Syftet är att synliggöra hur vi arbetar med böcker och läsning för att barnen ska få så många positiva möten med skriftspråket som möjligt.

Böckernas och läsningens status på förskolan:

  • Hur många böcker äger förskolan?
  • I vilket skick är de?
  • Var finns böckerna ute på avdelningarna?
  • Hur många böcker har barnen tillgång till?
  • Var förvaras övriga böcker?
  • Hur väljs de ut? Vid inköp? Vid placering på avdelningen? Hur viktig är boken som upplevelse, och som pedagogiskt verktyg?
  • Hur ofta byts böckerna ut?
  • Har pedagogerna möjlighet att fördjupa sig och hitta ny barnlitteratur?
  • Har förskolan kontakt med en barnbibliotekarie?
  • Har förskolan möjlighet att besöka biblioteket? Bokbussen?
  • Är pedagogerna goda förebilder vad gäller bokläsning, respekt för böckerna o.s.v.?
  • Hur involveras föräldrarna?
  • Vet pedagogerna vilka barn som blir lästa för i hemmet? Hur ofta? Har barnen tillgång till böcker i hemmen?

En vanlig dag på förskolan:

  • När på dagen sker läsningen?
  • Var läser man?
  • Hur många böcker blir höglästa av pedagoger för barnen?
  • Hur mycket tid lägger varje pedagog ner på läsningen?
  • Hur många böcker får varje barn läst för sig?
  • Hur många böcker blir höglästa av barn för barn?
  • Hur många böcker blir tystlästa/bläddrade i av barnen själva på förskolan?
  • Vilka barn ber om att bli lästa för?
  • Vilka barn ber aldrig om att bli lästa för?
  • Hur behandlar barnen böckerna?

De två sista frågorna känns extra viktiga, eftersom det troligtvis är barn som ännu inte upptäckt tjusningen med läsning, som undviker eller är ointresserad av böcker, och kanske heller aldrig lärt sig hur man handskas med böcker.

Jag – en läsande förebild:

  • Visar jag barnen att jag gärna läser?
  • Hur mycket tid lägger jag själv på att läsa? Jämfört med exempelvis skärmtid, eller träning.
  • Pratar jag med barnen om vad jag läser?
  • Ser barnen mig läsa och skriva i olika sammanhang och med olika syften (t.ex. läsa recept, läsa vägskyltar, skriva brev/meddelanden/vykort, nöjesläsa o.s.v.)?
  • Ställer jag nyfikna frågor, eller problematiserar kring det vi läser tillsammans? Visar jag att det finns olika sätt att tolka och förstå?

Det finns troligtvis många fler relevanta frågor att ställa sig, men någonstans måste vi börja reflektera. Både som pedagog och som förälder har vi en viktig uppgift som läsande förebild. Om inte vi är med i läsarnas klubb är det stor risk att inte heller barnen söker sig dit.

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, bibliotek, Boksamtal, Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, Kartläggning, läsfrämjande, litteracitet, Motivation, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser

Barns & ungdomars bokläsning ökar

Äntligen ökar bokläsningen i Sverige och det är barnen som står för den största ökningen.

Under 2014 ökade antalet personer som läser böcker, en genomsnittlig dag, från 34 procent (2013) till 36 procent. Siffrorna är framtagna av Göteborgs universitet som varje år mäter svenskarnas mediekonsumtion med hjälp av sin Mediebarometer. Den största ökningen av läsning skedde bland barn (+11%), ungdomar 15-24 år (+8%) och kvinnor (+4%). Dessa resultat går i linje med Bokhandlareföreningens och Förläggarföreningens ökade försäljningssiffror från 2014 som vi skrev om i ett tidigare inlägg. Resultaten visade där att den  totala bokförsäljningen minskar medan försäljning av barn- och ungdomsböcker ökar.

barn2

I undersökningen konstaterades också att svensken ägnar i genomsnitt 22 minuter per dag åt bokläsning och hela sex timmar och tjugo minuter åt mediekonsumtion, dvs musik, radio, tidningar och tv. Den största delen spenderas framför internet, hela 123 minuter per dag.

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, barnlitteratur, Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, grundskola, Högläsning, läsfrämjande, litteracitet, språkförståelse, Språkutveckling, Textförståelse, Tidiga insatser, Ungdomslitteratur

Det digitala användandets utmanande värld

Dagens barn och ungdomar har redan i tidig ålder ett digitalt användarmönster som innebär att de kan kallas digitalt bosatta individer. De är digitalt infödda och nätet är tidigt en plats där de är ständigt närvarande. Vi vuxna däremot är besökare i den digitala världen. Vi föddes inte in i den utan är digitala immigranter som använder nätet som ett redskap.

Närvaron i den digitala delen av vårt samhälle innebär ständiga utmaningar för barn och ungdomar. Genom sin närvaro på nätet utvecklas de till konsumerande och producerande kommunicerande individer och nätet blir snabbt en plats där goda förmågor att kommunicera och språka blir av stor vikt.

digitala barn

Nätet erbjuder en plats för social samvaro som både skapar behov och möjligheter men samtidigt ställer stora krav på ett gott språkbruk och eftertanke. Att kommunicera i sociala medier skapar både en närhet och en distans till de vi kommunicerar med- på gott och ont.

Många barn och ungdomar erfar hur språk och bilder kommuniceras och publiceras. De allra flesta gånger får dessa positiva effekter när de når ut till andra konsumenter. Det antal elever som fått erfara hur det är att bli uthängda, genom ord eller bild, ökar ständigt och många skolor brottas med de varierande situationer nätkränkningar av olika slag och mått resulterar i. Runt omkring oss används nätet som verktyg för att förtala och vädra åsikter som i nästa steg får stora konsekvenser för barn och ungdomar. Att bli kränkt är, oavsett plats eller forum, en hemsk erfarenhet, än hemskare blir den om det uttryckta finns kvar, sprids och kanske även bekräftas eller ”gillas” av andra.

Som vuxna måste vi tillhandahålla strategier och modeller för ett säkrare nätanvändande. Genom att återkommande diskutera och modella hur ett gott nätanvändande kan se ut och genom att visa på både positiva och negativa, faktiska exempel kan vi öka medvetenheten och påverka barns och elever förhållningssätt gällande nätanvändandet.

Att återkommande beröra och visa på nätanvändningens effekter och resultat är ett viktigt sätt att öka medvetenheten hos barn och unga. Det som publiceras på nätet sprids med en enorm hastighet- något skolor återkommande försöker visa sina elever. Många skolor gör inlägg på sociala medier och ber allmänheten dela och gilla dessa för att visa hur snabbt detta går.

Att utveckla elevernas förmåga att förhålla sig källkritiskt innebär att de ska utveckla sin förmåga att reflektera över och analysera sanningshalten och trovärdigheten i olika källor och medier. En aspekt som däremot inte så ofta lyfts fram i arbetet med källkritik är den betydelse diskussioner, reflektioner  och en källkritisk medvetenhet har vid användandet av sociala medier.

internetsmart

Skolverket har publicerat materialet Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda. Hur skolan kan arbeta mot trakasserier och kränkningar som syftar till att ge grund- och gymnasieskolor kunskaper och inspriation för att utveckla arbetet med att motverka diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. På flera håll finns också material som stödjer skolors arbete kring nätmedvetenhet. Några exempel är Sökis, Källkritik, Digital Citizenship F- åk 5 och åk 6-9, Gy.

Med tanke på att dryga 50% av våra tvååringar idag är aktiva, regelbundna användare av nätet kommer en ökad medvetenhet kring användande av språk och bilder bli alltmer betydelsefull för att vi ska kunna ge alla våra barn och elever möjlighet att bli fullvärdiga språkande medborgare i den digitala världen.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, bilder, digital medvetenhet, Föräldrar, Förberedelseklass, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, gymnasiesärskolan, Gymnasieskolan, källkritik, kränkningar, Skolverket, Språkutveckling, Tidiga insatser, undervisning

Hur lär man sig svenska egentligen?

Mozhgan Zachrison disputerade 2014-11-05 vid Linköpings Universitet med sin avhandling ”Invisible voices. Understanding the sociocultural influences on adult migrants’ second language learning and communicative interaction”.

I avhandlingen kommer hon fram till att den grundläggande språkundervisningen för vuxna invandrare sällan utgår från eleverna, utan istället fokuserar på svensk kultur och tradition. Det handlar snarare om att undervisa i svensk kultur än att träna den kommunikativa kompetensen. Eleverna ges inte tillräckligt med utrymme att själva prata svenska, och man använder inte deras behov av svenska som grund för undervisningen. Som exempel skulle man i undervisningen kunna spela rollspel i form av arbetsintervjuer, besök på bank, apotek eller läkare, föräldramöte på förskolan eller liknande. Istället skriver man om svenskt midsommarfirande eller läser böcker av svenska författare som innehåller såväl komplext språk som sociala koder som blir svårförståeliga.

Mozhgan Zachrison som själv invandrat till Sverige blev intresserad av ämnet när hon funderade på varför så många immigranter inte lär sig svenska språket ordentligt. Hon menar att språkundervisningen många gånger är alienerande och förstärker elevens känsla av utanförskap, vilket gör att eleverna blir omotiverade och inte finner användning för sina nya språkkunskaper. Man gör immigranterna till ”den andra”. Signalen blir att de inte duger utan måste skapas om för att passa in i sitt nya land.
Mozghan Zachrisons avhandling hittar du här.

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om dokumentären Hallå Dakar, där ett antal personer i Dakar utlovades jobb på ett svenskt callcenter, om de lärde sig flytande svenska på sju månader. I dokumentären fick man följa undervisningen och kunde se hur läraren använde just elevernas egna erfarenheter, omgivningar och upplevelser, samt stora motivation för att lyckas med svenskinlärningen. Det går att erövra ett nytt språk mycket snabbt – om förutsättningarna är de rätta. Passa på att se Hallå Dakar före 4/2 2015 på SVT Play.

Själv har jag i många år beundrat Theodor Kallifatides, som på sitt andraspråk svenska skrivit en mängd böcker med förstklassigt och elegant språk. Theodor har gett många intervjuer i media genom åren, och pratat om hur just han lärde sig svenska språket. Det han beskriver är fascinerande. Han kom till Sverige som 26-åring och började ta språklektioner för att lära sig svenska. Men han övergav snart lektionerna eftersom de var tråkiga och underskattade eleverna. Istället började han läsa böcker, och där fann han ett mycket rikare ordförråd än i de samtal han hade fört på lektionerna. Han insåg dessutom att böckerna hade fördelar eftersom de ständigt fanns tillgängliga. Som ny i Sverige hade han inga vänner och således ingen att prata med och pröva sina svenskkunskaper på.

En annan känd person som beskrivit sin väg in i svenska språket är Alexandra Pascalidou. Alexandra kom till Sverige som femåring och växte upp i Rinkeby. På hennes skola talades 115 olika språk vilket fick henne att intressera sig för och studera en mängd olika språk. Hon upptäckte snart att svenska språket var fullt av naturliknelser, såsom ”skogstokig”, ”hungrig som en varg”, ”gräset är grönare på andar sidan”, ”efter regn kommer solsken” o.s.v. Hon började memorera dessa ord och uttryck, och skrev även ner svåra ord på lappar som hon förvarade i bakfickan. Alexandra blev en språkdetektiv och en ordsamlare av rang.

Oavsett hur varje individ bäst lär sig ett nytt språk så är motivationen och känslan av meningsfullhet de avgörande faktorerna. Jag, du och alla andra som på olika sätt arbetar med människor som ska lära sig prata svenska måste ställa oss frågan hur vi skapar förutsättningar för att varje person får uppleva motivation och mening i mötet med svenska språket.

Lämna en kommentar

Under Förberedelseklass, Författare, Flerspråkighet, forskning, modersmål, Motivation, nyanlända, ordförråd, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Läslyftet-aktuellt & webbinarie

Genom uppstarten av Läslyftet till hösten 2015 skapas nya möjligheter för skolor, och längre fram även förskolor, att ytterligare utmana och utveckla det redan pågående systematiska och kvalitativa utvecklingsarbetet kring barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling.

Läsförståelse och skrivförmåga är avgörande för elevers utveckling och lärande i förskola och skola liksom för framtida delaktighet i samhälls- och yrkesliv. Elevers språk- och kommunikationsutveckling är alla lärares ansvar varför den nationella satsningen Läslyftet, en fortbildning i språk-, läs- och skrivdidaktik, riktar sig till alla lärare i alla ämnen. Läslyftet vänder sig framför allt till lärare i årskurserna 1-9 samt år 1 på gymnasiet, men fortbildningen kan också omfattas av förskollärare i förskoleklass, personal i skolbibliotek samt modersmålslärare. Läslyftet bygger på kollegialt lärande, att lärare lär av och med varandra med stöd av en handledare. Fortbildningen syftar till att öka elevers läsförståelse och skrivförmåga genom att stärka och utveckla kvaliteten i undervisningen.

Läslyftets fortbildningsmodell och stödmaterial finns tillgängligt för alla huvudmän, skolor och förskolor genom webbplatsen Läs och skrivportalen. Skolor behöver därför inte formellt delta i Läslyftet för att kunna ta del av materialet. Satsningen pågår 2015-2018 och när Läs och skrivportalen är fullt utbyggd kommer den att vända sig till lärare i de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, personal i skolbibliotek, förskollärare/lärare i förskoleklass samt personal i förskolan. Fram till 2018 kommer Läslyftet och antalet moduler successivt att utökas.

LLy

För skolor som vill delta med stöd av statsbidrag redan till hösten 2015 är sista ansökningsdag den 23 januari 2015. Det är dock viktigt att veta att skolor som idag har tillgång till förstelärare, med nedsättning i tid, som möter kravspecifikationen för handledare inom Läslyftet också kan inleda sitt arbete redan till hösten. Ett statsbidrag innebär inom Läslyftet att skolan/verksamheten får ersättning (ett schablonbelopp) för lärarens nedsättning i tid (10% eller 20%) och att läraren också erbjuds handledarutbildning. Att fungera som handledare inom sin verksamhet är något som många förstelärare redan gör- däremot kan en skola behöva ansöka om statsbidrag för att möjliggöra tillgång till en handledare inom rätt ämnesområde för deltagande i Läslyftet (se kravspecifikation för Handledare). Det finns med andra ord ingen anledning för skolor och verksamheter att känna press inför den 23 januari om det redan i verksamheten finns förstelärare med rätt ämneskompetens för uppdraget. En ytterligare fördel med att använda förstelärarna som handledare inom Läslyftet innebär skolan kan ha en större andel handledare (inte begränsad av statsbidraget) och därmed också kan låta ett större antal lärare delta vid samma position i schemat.

Inför ett deltagande är det första viktiga steget att skolan/verksamheten gör en kartläggning av sitt nuläge med hjälp av olika relevanta källor (ex kunskapsresultat, nationella prov, handlingsplan för elevers språk-, läs- och skrivutveckling och verksamhetsrapport osv.). I nästa steg görs sedan adekvata och relevanta val och prioriteringar bland de olika modulerna med en tydlig koppling till de behov och utmaningar ett aktuellt nuläget visar på.

Inom Läslyftet finns möjlighet för skolhuvudmän att, läsårsvis under perioden 2015-2018, söka statsbidrag för handledare som handleder grupper av lärare och av förskollärare i förskoleklass. Sista dag att ansöka om statsbidrag för handledare som stödjer lärargrupperna i det kollegiala lärandet är den 23 januari 2015. Statsbidrag för deltagande i Läslyftet gäller under ett läsår. I första omgången, läsåret 2015/16, kommer Läslyftet rikta sig till lärare i:

  • grundskola
  • grundsärskola
  • specialskola
  • sameskola
  • samt förskollärare i förskoleklass

Följande läsår utvidgas Läslyftet till att omfatta även:

  • Lärare i gymnasie- och gymnasiesärskolan
  • Förskolan

Måndagen den 12 januari 2015 sänder Skolverket ett webbinarie med information kring Läslyftet med fokus på bland annat följande frågeställningar:

  • Vad är syftet med Läslyftet?
  • Hur fungerar fortbildningsmodellen?
  • Vad är moduler?
  • Vem kan ta del av Läslyftet?
  • Vad gör en handledare?
  • Hur är det bäst att planera och organisera arbetet i Läslyftet?

Webbinariet kommer även att kunna ses i efterhand, med start torsdagen den 15 januari, och ses på Skolverkets hemsida.

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, Flerspråkighet, Grundsärskola, grundskola, Gymnasieskolan, Läslyftet, Lgr11, Skolverket, skrivutveckling, Språkutveckling, Tidiga insatser, undervisning

Skrivlust & skrivartävling

Ett nytt år och dags för uppstart av ny termin- vilket också innebär uppstart och ibland nystart för undervisning och lärande.

Jag läste nyligen ett inlägg på facebook där avsändaren, Micke Gunnarsson, ville göra alla oss läsare medvetna om vikten av det innehåll vi ger vår undervisning och de uppgifter eleverna ska utföra- den här gången med syfte att bespara många elever att behöva återuppleva inte alltid så positiva upplevelser som ett lov av olika anledningar kan innebära.

MG

Detta inlägg skickade mig tillbaka dryga femton år i tiden…till en dag i augusti där jag fann mig med stor kraft och möda försöka inspirera och motivera en elev till skrivande av en, på den tiden i min undervisning emellanåt förekommande uppgift- Hur var ditt sommar-/jullov?. Flickan i fråga var en i normalläget mycket positiv, lättinspirerad elev med mycket att berätta men just denna dag var hon arg och irriterad. Efter en stunds lirkande kom så förklaringen- hon hade haft ett fruktansvärt sommarlov men en mängd mer eller mindre tragiska händelser och varken ville eller kunde ge uttryck för detta i min för henne dumma skrivuppgift. Detta blev ett uppvaknande för mig och jag tittade mig genast omkring i klassrummet med andra ögon- hur många elever satt i mitt klassrum, just där och då, och skrev utan lust och glädje? Hur många hade, precis som flickan, haft ett lov de inte tyckte värt att berätta om? Och hur påverkade detta det skrivande och det resultat som blev utkomsten av min uppgift?

Allt sedan den terminen har jag omvärderat mina uppgifter men framförallt också de krav som de direkt eller indirekt ställer på eleven. Att vi i vår undervisning måste beröra hur samhället kan se ut och hur olika förutsättningar människor kan ha är en skyldighet och av oerhört stor vikt- men från detta till att eleverna ska behöva skriva om personliga och privata erfarenheter kan lägga locket på mången elevs skrivande då eleven kanske inte har någonting hen vill berätta om. En förskollärare berättade en gång, många år senare, för mig om den lilla femåringen som vid frågan om han varit på semester under sommaren svarade nej. Förskolläraren visste att barnet varit på semester och frågade honom då igen och påpekade var han ju hade varit. Pojken svarade då att han ju inte hade varit på någon riktig semester- han ju inte hade flugit! Vems värderingar om ett bra och positivt lov är det våra barn och elever ska leva upp till när vi ställer frågan och är det rätt att de ska behöva dela med sig av detta i ett kanske sårbart läge? Detta handlar till syvendes och sist om förhållningssätt och medvetenhet hos oss som ställer frågan- tyvärr ställs den dock med mer eller mindre medvetenhet i dag, även via de sociala medierna.

Att som elev istället få möjlighet att skriva om någonting som ligger långt från de privata erfarenheterna kan vara befriande. Genom berättande och skrivande kan barn och elever många gånger bearbeta tunga tankar på ett distanserat och avslappnat sätt. Att skriva en berättelse om en superhjälpte eller en faktatext om katolicismen kan ge större möjlighet för eleven att få utveckla sitt skrivande och sina kunskaper- oavsett erfarenheter under lovet. Självklart finns det även stora fördelar med att låta elever skriva om det som finns nära dem, att låta dem använda sina kunskaper och erfarenheter och då inte behöva lägga all energi på att komma på innehållet utan istället lägga det på det motoriska skrivandet- men att just fokusera på det som ofta synliggör socioekonomiska skillnader mellan familjer och barn ger en sur eftersmak för onödigt många.

När jag tänker tillbaka på många av de elevtexter jag mött inser jag att oavsett ämne eller skrivuppgift så kan jag, till någon del, se elevernas egna erfarenheter och kunskaper speglas i texten. Kanske är det ändå så att vi får uppmärksamma dem på vikten av att använda sig själva, de egna erfarenheterna och kunskaperna som källa för inspiration, oavsett vad de skriver om istället för att en grupp elever får återuppleva sitt misslyckande? Vilka kopplingar gör de i sitt skrivande och berättande- till sig själva, till andra medier och till omvärlden?

slottet_topp_med-banner

Ett förslag till ett av terminens inledande skrivuppdrag skulle kunna vara att utmana eleverna att delta i skrivtävlingen Slottets hemlighet– en tävling med syfte att motivera och inspirera elever i åldrarna 10-14 år.

Materialet finns på Barnens biblioteks hemsida och är framtaget i samarbete med Tjolöholmsslott, (i Halland), och bygger  på sägnen om det skepp som gick på grund utanför kusten nära Tjolöholmsslott i slutet av 1800-talet. Tävlingen är öppen till den 31 januari 2015.

En mörk natt i slutet av 1800-talet gick ett skepp på grund utanför Tjolöholms Slott i Halland. Vinden piskade och vågorna slog, men som tur var lyckades allt folk ombord ta sig i land. De släpade sig upp på stranden, där en slottspiga hjälpte dem in i värmen. Men det var inte bara människor som kom med in på slottet …

Skeppet hade haft okända fripassagerare. Tre små naturväsen hade tagit sig ombord medan båten låg i en skotsk hamn och av misstag följt med ända till Sverige. Nu smög de sig blöta och frusna efter människorna in i det stora slottet.

Vad hände sedan?

Utifrån denna inledning är det elevernas uppgift att skriva färdigt berättelsen om de tre underliga varelserna som bott på slottet de senaste 100 åren. På sidan finns ytterligare information som kan stödja eleverna i sitt skrivande; information om karaktärerna, hur de kom till samt en länk till sidan med mer information om Tjolöholms historia.

Kanske har dessa tre karaktärer varit med om de mest fantastiska, mest fantasifulla äventyr som det bara går att vara med om- oavsett författarens (elevens) semester- eller julklappserfarenheter. Visst är det väl en väg värd att prova?!

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Förebyggande arbete, Grundsärskola, grundskola, Motivation, skrivprocess, Språkutveckling, undervisning

För 130 år sedan var det vi som reste…

… till ett nytt land. Under 1890-talet och 1900-talets första årtionde utvandrade hela 1,3 miljoner svenskar till Amerika. Det betyder att en stor del av världens svensktalande befolkning vid den tiden bodde ”over there”. I det nya landet bildades hela byar och städer med ”Amerikasvenskar”. Man startade egna dagstidningar och i skolorna studerade barnen på svenska. Integrationsprocessen gick på så sätt tämligen långsamt, svenskarna behövde lång tid för att lära sig tala engelska och komma in i den nya kulturen. Än idag finns äldre människor i de s.k. svenskbygderna, som talar amerikasvenskan. Utifrån studier som gjorts på amerikasvenskarna, verkar det rent generellt vara så att det tog tre generationer innan svenskan ersattes av engelskan som första språk i familjerna. Fjärde generationens invandrare lärde sig endast i enstaka fall tala svenska.

Har ni sett tv-programmet ”Allt för Sverige”? I programmet tävlar ett gäng amerikaner, alla ättlingar till emigranterna, om att få träffa sin släkt i Sverige. Programmet är underhållande men också kunskapande om den stora flykten från vårt land. En flykt som inte hade bakgrund i krig eller konflikt, såsom dagens landsflykter ofta har. Bakgrunden var istället missväxt, svält och brist på arbete. Hur som helst så är det fascinerande att se hur stora känslor som väcks hos amerikanerna i takt med att de får veta mer om Sverige, sina släktingar och deras hembygd. Trots att de flesta bara träffat sina svenska förfäder som gammelmormor, farfars farfar eller liknande i sin tidiga barndom. Men genom att titta på sin historia lär de sig om sig själva, vilket får känslorna att flöda. Samma lärdom kan göras ur ett helt samhälles perspektiv. Genom att titta på historien finner man sin samtid. För 130 år sedan var det svenskarna som flydde sitt land – idag är det andra som flyr hit.

De sociala och samhälleliga förhållandena går inte att jämföra då och nu. Idag har man tillgång till hela världen genom sin mobiltelefon eller dator. Man kan lära sig ett nytt språk genom att interagera digitalt eller lyssna på musik på Spotify. Sådan hjälp fanns inte runt sekelskiftet. Det är inte det som är min poäng. Det är motivationen som är den viktigaste och mest avgörande faktorn för hur snabbt man lär sig språket. I dagens ofta inskränkta debatt skäller man på nya svenskar för att de inte lär sig språket tillräckligt snabbt. Men kanske är det samhällets ansvar att skapa strukturer i mottagandet av flyktingar, där incitamenten för att lära sig svenska är glasklara och där det snabbt lönar sig för de som gör det. Kanske måste vi se till så att tillfällena att träffa svensktalande blir många, för endast genom att själv få prova språket kan man lära sig det. Kanske är det anledningen att vi bör undvika att placera människor mitt ute i skogen utan tillgång till svenskspråkig input, sysselsättning eller chanser att få arbete. Vi måste bädda för att det aldrig ska uppstå ett behov av att skapa egna små nationer i nationen. Isolerade svenskenklaver likt som i Amerika vid förra sekelskiftet. För faktum kvarstår, amerikasvenskarna var inte snabba på att lära sig engelska och ta seden dit de kom. De firade traditionell svensk jul, dansade runt midsommarstången, rullade köttbullar och startade egna skolor och dagstidningar.

En sak till… Amerikasvenskarnas  kulturella och språkliga arv betraktades inte som ett hot, utan fick berika det amerikanska språket och kulturen.  Det är bara en skillnad i synsätt, men en viktig sådan.

Den som är nyfiken på att läsa om hur amerikasvenskan utvecklats och bevarats fram till idag, kan följa Sofia Tingsells m. fl. spännande forskning.

Lämna en kommentar

Under Flerspråkighet, forskning, modersmål, Motivation, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Läsinspiration inför ledighet & lov!

Nu stundar ett för många elever efterlängtat jullov. Ett lov som ger många elever möjlighet till vila och rekreation. Vår förhoppning är att boktipslistan kan inspirera vårdnadshavare till bokklappar samt elever till avslappnande och njutbar läsning av en spännande, rolig eller mysig bok!

julklappstips

Skolbibliotekarierna  på tre av Halmstads kommuns skolbibliotek tipsar här om böcker för elever från Förskoleklass till årskurs 9. Alla böcker finns vidare beskrivna på bibliotekens hemsida, Adlibris samt Bokus. Boktipslistan finns i två versioner med syfte att tilltala alla vårdnadshavare och elever: Bokjulklappstips F-9  och Lästips F-9.

julklappsbok

I listan finns även en del små tips och tankar från skolbibliotekarierna. Ytterligare tips och tankar hittar ni på deras bloggar: Bibblabloggen och Brunnsåkersskolans bibliotek. Ett liknande inspirationsmaterial finns sedan tidigare framtaget av Nyköpings kommun: Julklappslistan 2014 (1).

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, barnlitteratur, Föräldrar, Förebyggande arbete, Författare, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, Högläsning, litteracitet, Motivation, ordförråd, Språkutveckling, Ungdomslitteratur