Etikettarkiv: läsarnas klubb

Resan in i böckernas och läsandets värld

Barn behöver redan tidigt i livet utveckla en positiv relation till böcker och läsning. Carina Fasth (2011) beskriver utvecklingen av litteracitet (literacy) som det sätt som små barn närmar sig läsning och skrivning på. Utvecklingen stimuleras genom meningsfull interaktion med redan läskunniga personer. Barn skolas in i ett kulturellt litterat samhälle och experimenterar och leker med läsande och skrivande och upptäcker på så sätt det skrivna ordet. Jag vill försöka ge en bild av några olika faser som ofta framträder mer eller mindre tydligt i barns utveckling av läsvana, läsintresse och läskondis. Den här utvecklingen sker i bästa fall från det att barnet är riktigt litet, och är redan igång när barnen skolas in i förskolan. Men genom åren har jag mött flera barn som kommit till förskolan i treårsåldern och inte har vetat vad böcker är eller hur man använder dem. De behöver gå igenom samma faser, även om de ser lite annorlunda ut när barnen är äldre.

I ett barns första möte med böcker har de ingen aning om hur böcker används, och vad det innebär att lyssna på en saga. I dessa tidiga möten presenterar de vuxna böcker för barnet, som utforskar dem med hela kroppen och alla sinnen. De smakar på boken, bankar den i golvet, sitter på den, provar att öppna och stänga den o.s.v. Vill man hjälpa barn att upptäcka läsningen är det viktigt att ge respons på barnets interaktion med boken. Bara genom att den vuxne visar intresse för att barnet visar intresse för boken, kan barnets motivation att närma sig boken igen öka. Genom boken får barnet uppmärksamhet och kontakt med den vuxne, och boken kan på så sätt fungera som ett initiativtagande till samspel, kontakt och kommunikation. Den vuxne visar också sitt eget läsintresse genom att bjuda in till kontakt kring böcker, och visar och förebildar hur man kan använda dem. Det kan handla om att bläddra, benämna bilder eller kommentera det som barnet pekar på. Det här väcker en nyfikenhet på böcker och vad de kan erbjuda i samspelet med andra människor.

Barnets uppmärksamhet på boken/läsningen är i den här fasen i regel mycket kort, det kan röra sig om några sekunder i taget. Men även om det är ögonblicksstunder så brukar barnet återkomma till boken eller den vuxne ofta och då kan man fånga flera korta stunder istället för en längre.

För barn som nyss börjat upptäcka böcker och läsning är det ofta till stor hjälp att läsa interaktiva böcker. I interaktiva böcker handlar det inte bara om läsning utan även om att boken uppmanar till någon typ av handling, exempelvis att knacka på dörrar, leta efter något, trycka på knappar eller svara på någon fråga som boken ställer till läsaren. För små och relativt läs-ovana barn kan interaktionen fungera koncentrationshöjande. Det blir lättare att fokusera och lyssna om jag förväntas göra saker under tiden.

Vid det här laget har de flesta barn förstått att det kan vara roligt med böcker. Det är ett sätt att känna gemenskap, att få komma nära en vuxen, och ett sätt att umgås. Om de vuxna fortsätter att locka till läsning kan nyfikenheten på böcker snart förvandlas till läsintresse. För den vuxne är det viktigt att tänka på att fortsätta anpassa lässtunden och kontakten med böcker så att det passar barnets uthållighet, språkliga förmåga och koncentration. Barnet blir så småningom van vid att böcker finns och hur de används i olika miljöer (t.ex. att läsning av kokböcker vid matlagning skiljer sig från läsning av morgontidningen vid frukostbordet, och från läsningen av bilderböcker vid läggdags). Barnet har också förstått att böckerna kan vara ett roligt inslag i leken.

De vuxna kan hjälpa barnet att komma vidare med sin läsning genom att presentera barnet för olika böcker och genrer. Det är också viktigt att lyssna på barnens frågor och funderingar kring det lästa. Det gör barnen vana vid att använda boken som ett verktyg för tanken och som ett lärverktyg. Barnet blir också en aktiv konsument av det lästa, en medskapare av berättelsen. Barnet konstruerar sin förståelse av det lästa i interaktionen med den vuxne.

Har man inte redan skapat rutiner kring läsningen är det också hög tid att göra det nu. Rutiner skapar en vana av läsande, och ger också den mängd läsning som behövs för att barn ska utveckla ett rikt språk. Det kan handla om att alltid läsa före läggdags eller efter lunchen. Men det kan också handla om var man läser, eller att alltid ta med böcker som färdunderhållning i bilen eller på bussen. Att alltid ge böcker i present vid födelsedagar, som julklapp, eller på barnkalas.

Barnets är vid det här laget en läsare, och uppfattar läsningen som en del av livet eftersom det finns vanor och rutiner kring läsningen och eftersom barnet har omfattande kunskaper om läsningens funktion. Att frångå de vanliga läsrutinerna kan väcka starka känslor och barnet protesterar då. Lässtunden vid läggning kan vara närmast att betrakta som helig, den vill barnet absolut inte gå miste om.

Barnet har alltså vid det här laget mött många olika typer av böcker och har förstått att böcker kan användas på olika sätt; som avkoppling, underhållning, informationssökning och mycket mer. Alla dessa möten med böcker och texter gör att barnet förhoppningsvis har utvecklat en god läskondis, och nu kan lyssna länge utan att tappa koncentrationen. Barnet kan också lyssna med stor behållning av det lästa. Nu efterfrågar barnet läsningen på egen hand, och utmaningen för de vuxna är ofta att hitta tid till att läsa så mycket och så ofta som barn och vuxen vill. Barnet har blivit en bokslukare, redan innan barnet själv kan läsa.

Under hela resan från nybörjare till bokslukare har det varit viktigt att välja böcker utifrån barnets intressen, språkliga och kognitiva nivå. Den utmaningen kvarstår – och det är mycket värt att ha ett närliggande bibliotek som kan erbjuda den mängd böcker som krävs när barnen kommit upp i bokslukaråldern. Det är också otroligt värdefullt att kunna få hjälp av bibliotekarier som kan lotsa barnet rätt i det stora utbud som finns.

Barns resa in i böckernas och läsningens värld upphör aldrig att glädja och inspirera mig. Detta att gå från att vara en nybörjare på böcker, till att bli ett bokproffs är så roligt att följa. Och det är rätt så fantastiskt egentligen, att den här processen sker på bara några få år. Men det är viktigt att tänka på att vi vuxna spelar en avgörande roll för hur den här resan blir för barnet – de kan inte göra den på egen hand utan är beroende av att vi ger dem en biljett och hjälper dem att hålla styrfart framåt. Som Vygotskij sade (1978); ”Barn socialiseras in i den intellektuella tillvaro som omger dem.” Om vi vill att den tillvaron ska vara läsande måste vi ta oss tid och möjlighet att vara läsande förebilder. Både hemma och i förskolan.

För att sammanfatta det hela…

  1. Barnet blir presenterad för böcker
  2. Barnet blir nyfiken på böcker
  3. Barnet blir intresserad av böcker
  4. Barnet blir van vid böcker
  5. Barnet blir en läsare
  6. Barnet blir en bokslukare

 

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, Förebyggande arbete, Förskola, läs- och skrivutveckling, läsfrämjande, läsning, litteracitet, språklig förebild, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Sommarens effekt på elevers språkutveckling

Under de närmaste dagarna ringer det ut för sommarlov i Sveriges skolor. Eleverna, som under det gångna läsåret utvecklat sina förmågor och kunskaper, får ledigt i dryga två månader. En ledighet och vila som på många sätt är viktig för att ladda batterierna för kommande läsårs utmaningar. Men samtidigt också en ledighet som för många elever innebär en tillbakagång i kunskaper och utvecklade förmågor (Allington, 2003).

Många elever har under läsåret utvecklat sin läsförmåga, sin avkodning, sitt flyt och sin läsförståelse, tack vare möten med strategier för lärande, böcker och medier. Många kan nu identifiera sig som läsande individer, självklara medlemmar i läsarnas klubb, andra är inte så läsande individer. När sommarlovet inleds får ofta det formella lärandet ett abrupt slut och många elever börjar snart tappa i kunskaper och strategier. Detta är särskilt tydligt vad gäller elevers läsförmåga och allra helst hos de barn som kommer från hem med en svag läskultur och en mediefattig läsmiljö. Varje sommar sker ett stort sommarlästapp, på engelska benämnt summer reading loss, bland en stor grupp av våra elever. Studier visar att hela 45% av våra lågstadieelever tappar i avkodningsfärdighet och det är de redan svaga eleverna som tappar mest- de elever som inte har råd att tappa den under läsåret förvärvade kompetensen.

Lärare i alla årskurser kan vid höstterminens start konstatera att elever har en försämrad läsförmåga. Att inleda höstterminen med att repetera och återigen befästa strategier är mycket vanligt och lärare upplever att många elever behöver börja om från början i olika sammanhang. Forskare har konstaterat att den akademiska förlust som sker under sommaren inte är likvärdig bland eleverna. Graden av lästapp beror på flera faktorer; bl a årskurs, ämne och socioekonomisk bakgrund. Medan barn i medelklassfamiljer visar på en under sommarlovet ökad läsförmåga visar barn från låginkomstfamiljer på ett stort tapp. Elever som utsätts för ett lästapp varje sommarlov har under sin tid i grundskolan erfarit en återkommande tillbakagång som i stort kan ha kommit att påverka deras akademiska självbild (Taube, 2007).

IMG_2692

Hattie (2012) konstaterar i sin forskning att våra elever varje sommar utsätts för en paus i det formella lärandet och i sin kunskapsprogression, en paus som främst belastar det vidare lärandet för elever som inte under ledigheten möter annan stimulans av sina förmågor och kunskaper. Han menar också att en elev som inte stimuleras under sommarlovet kan ha backat ca tre månader i sina förmågor och kunskaper. Dessa elever är också till stor grad de elever som redan kämpar med sin läsförmåga. Effekten av lästappet och elevers olika tillgång till stimulans och utmaning under sommarlovet är en av orsakerna till det ökande glappet i förmågor och kunskaper mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund (Alexander mfl, 2007).

Hattie menar att sommareffekten, att elever minskar sina prestationer under sommaren, inte enbart beror på avsaknad av stimulans utan i lika hög grad på att lärare underskattar elevers kompetenser och därför börjar på en lägre nivå än nödvändigt för delar av elevgruppen. Forskningen visar att många elever också utvecklar sin läsförmåga under sommarmånaderna. Dessa elever i behov av utmaning stimuleras ofta till för liten del då vi startar upp ett nytt läsår genom att repetera och gå tillbaka i metoder, material och strategier för att säkerställa de lässvagas återhämtning. Hur kan vi förhålla oss till sommareffektens effekt på olika elevgrupper?

Både i skolor, på bibliotek och bland vårdnadshavare finns en medvetenhet om elevers behov att upprätthålla sin läsning och sin läsförmåga även under ledigheten och många är de läsfrämjande och läsmotiverande insatser som planeras och genomförs. I nuläget är de vanligaste insatserna som används av skolor, bibliotek och föräldrar för att undvika lästappet t ex sommarskola, sommarläsprogram och läsning av i hemmet befintliga böcker. Dessa tre insatser är mycket viktiga men tyvärr begränsade för många av de elever som behöver dem mest.

sommarlovsboken

I Sverige genomför vi oftast sommarskola för de äldre eleverna samtidigt som vi vet att förebyggande arbete och tidiga insatser spelar en för elevernas språk- och kunskapsutveckling avgörande roll. De, många gånger kvantitativa lässtimulansinsatser som genomförs, når till störst del de barn som redan läser och är motiverade. Många hem saknar för eleven ålders- och läsnivåadekvat litteratur. Forskning visar att elever som hänvisas till sin egen förmåga att välja rätt litteratur för läsning under sommarledigheten ofta väljer antingen för svår (67% av eleverna) eller för lätt litteratur (Kim & Guryan, 2010). I dessa sammanhang hänvisas ofta till att Matteuseffekten, som gäller även här: till de som redan har mycket skall ges mer och tvärtom.

Att bara ge barnen böcker är därmed inte den bästa lösningen för att motverka sommarlästapp- särskilt inte då de ska välja medier och litteratur på egen hand. Inget av detta leder till nämnvärd utveckling av förmågorna. För att barnens läsförmåga ska utvecklas måste de utmanas i samtal och tanke, med syfte att väcka nyfikenhet, lust och motivation. Alla elevers språk-, läs- och skrivförmåga utvecklas beroende på hur motiverade de är, hur god deras akademiska självkänsla är samt vilka läserfarenheter de har (Afflerbach, 2007).

Framgångsfaktorer för att motverka elevers sommarlästapp kan vara:

  • intensivträning av läsårets läs- och läsförståelsestrategier inför sommarlovet
  • läsinspiration och boktips– inte bara från vuxen till barn. Än viktigare kan vara att ge eleverna strategier och motivation att inspireras av varandra och att dela med sig till varandra av boktips
  • tillgång till böcker
  • boktips adekvata för språknivå och ålder
  • högläsning– av vuxna och barn
  • vuxna som lyssnar på elevens läsning
  • stöttande insatser via fritidshem eller andra sommaraktiviteter– läger, dagläger, idrott m.m
  • mötesplatser för barn och ungdomar på bibliotek, kulturskolor osv.
  • samverkan skola, bibliotek och hem

Ytterligare ett alternativ är att kika på gratisverktyget Jag har läst som finns framtaget med syfte att vara en resurs i arbetet med att vända sommarlovets färdighetsförlust till läslust. På webbsidan finns tips, underlag och mallar som kan användas av lärare, elever och vårdnadshavare. Vidare rekommenderas en kontakt och en samverkan med skolbibliotek och folkbibliotek med syfte att ge alla elever tillgång till för dem rätt medier.

Lämna en kommentar

Under böcker, bibliotek, Boksamtal, elever, Förebyggande arbete, grundskola, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Motivation, Språkutveckling