Etikettarkiv: läs- och skrivsvårigheter

Fonologisk medvetenhet fokus i ”Livet i Bokstavslandet” (UR)

För att ett barn ska kunna lära sig läsa och skriva, knäcka koden, måste det utveckla en fonologisk medvetenhet. Att vara fonologiskt medveten innebär att man förstår hur ett språks olika ljud och bokstäver förhåller sig till varandra och hur de i nästa steg bildar ord.

Ett barn som är  fonologiskt medveten har en effektiv bokstavskännedom, dvs barnet kan höra olika bokstavsljud i ett ord, kan rimma, avgöra hur olika bokstavsljud låter i början, slutet och inuti ord samt kan hitta ord som liknar varandra. En välutvecklad fonologisk medvetenhet innebär att barnet kan göra om ett ord till annat genom att lägga till, ta bort eller byta ut bokstäver, t ex pil- bil.

De flesta barn tränar detta naturligt i sin vardag tillsammans med vårdnadshavare och andra vuxna, t ex i förskola, förskoleklass och skola, men  en ökad medvetenhet kring vikten av en utvecklad fonologisk medvetenhet kan ge fler barn tillgång till kunskapen. Tidigare fanns ett större fokus på kopplingen mellan bokstaven och bokstavens namn i den första läs- och skrivinlärningen. Idag vet vi att barnen/eleverna måste få kunskap om bokstäverna och deras olika ljud för att kunna tillägna sig en god avkodningsförmåga som är avgörande för läsning och skrivning. Praxisalfabetet, som från början utvecklades för barn med språksvårigheter- dyspraxi, är ett intressant alternativ till de vanligare klassrumsalfabeten. Bilderna i Praxisalfabetet låter barnet/eleven göra en koppling mellan bokstavens utseende och dess ljud med stöd av en bild som iscensätter ljudet, inte ett ord som börjar på bokstaven. Bokstaven A representeras vanligen av en Apa men i Praxisalfabetet visas istället en krokodil som gapar- bilden representerar ljudet Aaaa. B är vanligen en boll men i Praxis istället ett spöke som låter B(ö).

Praxisbokstav

I sin största språk-, läs- och skrivsatsning någonsin finns URs tv-serie Livet i Bokstavslandet, en serie program som återkommande har jämförts med sin föregångare från 70-talet, Fem myror är fler än fyra elefanter. Programmet är ett sketchprogram för barn som håller på att upptäcka bokstavsljud, hur bokstäver och ljud bildar ord och som i nästa steg knäcker koden och lär sig läsa. Alla avsnitt fokuserar på fonologisk medvetenhet, kopplingen mellan bokstäver och bokstavsljud samt rimförmågan.

Sketcherna består av flera olika pedagogiska moment och bygger på ett vidgat textbegrepp med inslag av humor, lekfullhet, musik och kunskap. Genom programmet får barn möjlighet att lära sig bland annat att känna igen bokstäver och dess bokstavsljud till att kunna känna igen och skapa rim. Till programmet finns en lärarhandledning.


Huvudpersoner i serien är de alltför självsäkra ordläkarna som opererar trasig ord utan tillräcklig kunskap. Vi möter också Dick och Doris som jobbar i Bokstavsbutiken samt Bobby och Epa som i Ordförrådet lånar ut ord till besvärliga kunder.  På polisstationen i Bokstavslandet sysselsätter sig polisen med att leta efter rim som är på rymmen. Showartisterna på Bokstavsteatern sliter i sin tur för att få ihop den stora sång- och dansfinalen om bokstäver som avslutar varje avsnitt.

Att på ett spännande och lustfyllt erfara och leka med bokstäver, bokstavsljud, rim och ramsor är den bästa vägen till en god fonologisk medvetenhet.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Föräldrar, Förberedelseklass, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkutveckling, Tidiga insatser, Uncategorized, undervisning

Föräldrar – en resurs för sina barn

Föreningen Kodknäckarna är en ideell förening som arbetar för att öka informationen och förståelsen kring barns och elevers språk-, läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Bild

Kodknäckarna har tagit fram materialet Föräldrar – en resurs för sina barn. Materialet består dels av en broschyr, ett informationsamterial på ca 20 sidor, som beskriver vad läs- och skrivsvårigheter/ dyslexi är, och dels av en cd. På ett enkelt sätt får vårdnadshavaren veta hur denne kan hjälpa sitt barn i vardagslivet och med skolarbetet redan från starten. “Föräldrar – en resurs för sina barn” är gjort för föräldrar, men även lärare och andra yrkeskategorier, kan använda materialet som en grund för en bra dialog, t ex vid ett föräldramöte. Materialet betonar betydelsen av samarbete mellan föräldrar och lärare.

Bild

Ytterligare en styrka är att materialet finns på flera språk och därmed också blir en tillgång vid samtal kring läs- och skrivsvårigheter/dyslexi tillsammans med elever och vårdnadshavare med annat modersmål. Materialet finns på svenska, engelska, arabiska, persiska, sorani och somaliska.

Materialet har utvecklats av Kod-Knäckarna i samarbete med dr Ian Smythe, IBIS Consultants Ltd, och logoped Bodil Andersson Rack, Spella AB. Materialet säljs i paket eller var för sig (cd+broschyr 100:-, cd eller broschyr var för sig 80:-/st).

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, dyslexi, Föräldrar, Förebyggande arbete, Flerspråkighet, Grundsärskola, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, modersmål, Språkutveckling

Dyslexi – on my mind…

Tidigare i vintras skrev jag ett inlägg kring Skolverkets resonemang gällande dyslektiska elevers rätt att använda alternativa hjälpmedel/verktyg vid genomförandet av de nationella proven i åk 3 och 6. Debatten har sedan dess fortgått och är än mer aktuell idag när vi är mitt upp i genomförandet av dessa prov.

Återigen blir likvärdighetsproblematiken mellan de svenska klassrummen, skolorna och kommunerna tydligt. Elever med svår dyslexi behandlas olika vid nationella prov beroende på vilken skola de går i. Detta väcker stark kritik och ifrågasätts av lärare, skolledare och forskare, bl a Monica Reichenberg.

TV4 har nyligen, inför skapandet av sin reportageserie, genomfört en undersökning där de frågade 325 skolor hur de har valt att agera vid genomförandet. Bland dessa finns flera skolor som har valt att bortse från Skolverkets instruktioner, med anledning av att de ser att eleverna vid ett genomförande utan de alternativa verktygen skulle gå ett säkert misslyckande till mötes. Här finns skolor som anger att de inte vet hur man har valt att göra och sedan de skolor som följt instruktionerna.

Många är de lärare som dryftar denna fråga och dom känner en frustration och oro för eleverna och deras många gånger redan självklara misslyckande. Jag vet skolor som har valt att inte låta elever med dyslexi genomföra proven, i överenskommelse med elev och vårdnadshavare, för att bespara eleven nederlaget och stressen det kunde ha inneburit. Rätt eller fel? Ja, självklart finns där flera aspekter att ta hänsyn till i detta- men en elev som redan har prövat misslyckandets väg mången gång har kanske inte rätt utgångsläge i detta?

I min tidigare roll, som specialpedagog på en skola, hade jag under flera år ansvar för genomförandet av dessa prov med just den elevgrupp vi här diskuterar, eleverna i stort behov av alternativa verktyg med anledning av läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Jag vet att jag många gånger försökt peppa och stötta deras självkänsla då de har kämpat med både avkodning och därefter förståelse av det nyss, hjälpligt avkodade. Många näsdukar förbrukades och många tårar rann under dessa otaliga och för eleverna plågsamma timmarna. Men vi genomförde uppdraget, utan ”fusk”. I efterhand måste jag dock reflektera över hur mycket tid elev och lärare sedan fick ägna åt att återhämta delar av elevens akademiska självkänsla- för den var ofta ganska naggad i kanten. Allt detta blev återigen så tydligt för mig då jag såg Linus och Vilma beskriva sina erfarenheter i TV4s inslag.

Att som elev ha läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi är något som påverkar den akademiska självbilden i stort och smått. Jag har sett elever ta emot sin diagnos med glädje (Så skönt att jag inte var dum i huvudet…) samtidigt som andra reagerat mycket mer negativt och känt sig förtvivlade. Många av dessa elever har upplevt många, av varierande storlek, misslyckanden och jämför sig ofta med sina kamrater. Är det då rätt väg att gå när vi, trots att vi har en ganska stor vetskap om utfallet, utsätter dessa elever för ytterligare nederlag genom att delta i de nationella proven? Vad vill vi få för kunskap genom detta och kan vi möjligen få denna kunskap på annat vis?

I URs programserie Åsså har jag dyslexi får vi möta åtta ungdomar som har dyslexi och höra dem berätta om sin skolvardag och sina tankar i och med diagnosen. Programserien gavs ut 2012 och har varit ett stort stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter. Materialet är avsett för åk F-3 och kommer med en lärarhandledning.

Måtte vi kunna tänka lite längre kring detta och komma bortanför diskussionen kring huruvida de nationella proven genomförda med stöd av alternativa verktyg ska ses som missvisande kring en elevs läsförståelse eller inte. För visst är det, i enlighet med Lgr11, elevens textförståelse och förmåga att använda de, av skolan, tillhandahållna förståelsestrategiverktygen som ska bedömas? Annars kanske alltför många elevers känsla att Dyslexi är bajs förstärks- precis som hos Vera Nord. Lyssna och begrunda…


Vera har också lanserats sin blogg med samma namn som låten. Bloggen vänder sig till barn och ungdomar med dyslexi, och självklart alla andra som är nyfikna!

Lämna en kommentar

Under dyslexi, Föräldrar, Förebyggande arbete, grundskola, Gymnasieskolan, läs- och skrivsvårigheter, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Tidiga insatser

Praxis – som ett led i den tidiga läsinlärningen

Traditionella klassrumsalfabet känner vi alla till. Apa – A, Boll – B, Cykel – C o.s.v. Sådana alfabet är centrerade och uppbyggda kring bokstäverna, och syftar till att barnen ska koppla samman bokstaven med en bild/ett ord som börjar med denna bokstav. Detta är ganska svårt för barnen och kräver tankebearbetning i många led. Barnet måste  förstå vilket ord bilden avser, för att sedan göra en analys av ordet och höra vilket som är det första språkljudet i ordet. Sedan ska de koppla ihop detta språkljud till bokstaven som just då tränas.

Som jag redan nämnt tidigare är det många barn som får en skjuts i sin tidiga läsinlärning med hjälp av Praxisalfabetet. Praxisbilderna sätter i motsats till traditionella alfabet INTE bokstaven i centrum, utan fokuserar på att ge barnen en artikulatorisk anvisning till hur de olika språkljuden låter och görs. Bokstavskännedomen får de på köpet. Genom att lära känna språkljuden enskilt blir det naturligt att börja kombinera ihop dem till stavelser och ord. Att på ett lekfullt sätt kombinera några praxisbilder så att de bildar stavelser och ord kan ge barnen en tidig fonologisk medvetenhet och förståelse för hur språket är uppbyggt. Materialet kan användas redan från mycket tidig ålder, och har sedan fördelen att vara mycket anpassningsbart så att en kompetent och medveten pedagog kan följa barnets utveckling och med nya anpassade övningar utmana barnet på varje nivå i utvecklingen mot språkande, läsande och skrivande.
Jag har under åren även sett barn med olika svårigheter erövra skriftspråket med praxisalfabetets hjälp, bl.a. i följande fall:

1. För barn som har svårigheter med att lära in kopplingen mellan fonem (språkljud) och grafem (bokstav) kan det ibland vara en god idé att låta bokstäverna vila ett tag för att enbart fokusera på momentet som i litteraturen brukar kallas fonemsyntes. D.v.s. att kombinera ihop språkljuden med varandra. Barnet blir medvetet om att ljud bildar ord, och bygger upp självförtroendet kring att faktiskt kunna ”läsa” bilderna utan att de svåra bokstäverna varit i fokus.

2. För barn med oral och verbal dypraxi är det svårt att styra artikulatorerna och kunna uttala de olika ljuden. (Läs mer på: länk till Ågrenska)Dessa barn behöver oerhört frekvent, strukturerad och envis talträning men blir ändå inte alltid normaltalande. De har egentligen inga svårigheter med att lära in själva bokstäverna, men eftersom språkljuden uttalas fel är det väldigt lätt att det ord de läser förvanskas så mycket när barnet uttalar ordet, att hen inte kan förstå vilket ord det var. För dessa barn är det ofta en hjälp att i kombination med bokstäverna även använda praxisbilderna, eftersom dessa kan ge barnet en artikulatorisk anvisning till vilket språkljud bokstaven representerar.

3. För barn med dyslexi är det ofta nödvändigt att jobba MYCKET med avkodningen på en rent fonologisk nivå innan de knäcker läskoden. Det finns ett flertal beprövade metoder som utgår från läsningens fonologiska, ljudande del, bl.a FonoMix eller Witting, men även praxisalfabetet kan av en medveten pedagog med framgång användas för att lära sig att ljuda samman språkljuden till stavelser och ord.

I det här läget känns det viktigt att påpeka att ingen metod är undergörande eller omnipotent. Medvetna och kompetenta pedagoger behöver en uppsjö av material och metoder i sin ”verktygslåda” för att kunna ge varje enskilt barn rätt verktyg för lärande. Jag vill uppmuntra alla pedagoger, specialpedagoger, logopeder  och andra som jobbar med barns språk-, läs- och skrivlärande att prova sig fram och plocka det bästa ur många metoder för att hitta flexibla lärmetoder som möjliggör individanpassning. Traditionella alfabet kan kompletteras med Praxis och vice versa.

4 kommentarer

Under Åk 1-3, dyslexi, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, grav språkstörning, Grundsärskola, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, språkförskola, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, undervisning

Praxis – visualiserar och tränar språkljuden

img00140_PRAXIS-Vykort
Praxismaterialet skapapdes ursprungligen av logopeder vid The Nuffield Centre i London, som ett träningsprogram för dyspraktiska barn med svårigheter att viljemässigt styra munnen och dess artikulation. Träningsprogrammet är översatt och anpassat till svenskan och de svenska språkljuden av leg. logoped Britt Hellqvist.

Träningen sker stegvis på ett logiskt och strukturerat sätt, och målet med träningen är att barnen nöter in de artikulatoriska rörelser som krävs när man talar. När rörelserna identifierats går man vidare med mängdträning för att automatisera dem.

Praxisalfabetets ursprungliga användning utgör dock bara en liten del av materialets potential som språkstimulans för alla barn. Materialet visualiserar de viktiga språkljuden och sätter fokus på språkets minsta beståndsdelar – fonemen. Varje fonem/språkljud representeras av en fin och färgglad bild som fungerar som en artikulatorisk anvisning till ljudet. S gestaltas t.ex. av en orm som väser /sss/. Bilden av B är ett spöke som låter /b/ för att skrämmas. Bokstäverna finns med i bildens övre högra hörn, vilket gör att barnen automatiskt lär sig känna igen även dem. Dock representeras våra språkljud inte genomgående av en bokstav. Sje-ljudet och Tje-ljudet kan ju stavas på många olika sätt, och representeras därför istället av fonetisk skrift.
img00136_PRAXIS-affish

Jag har sett flertalet 1,5-åringar stå och titta på Praxisaffischer som satts upp på förskolan, och felfritt härma i stort sett alla våra olika språkljud. De barn som tidigt får möta språkljuden på detta sätt har givetvis lättare att så småningom koordinera artikulationen av språkljuden för att kunna uttala orden. Jag har även haft glädjen att följa lite äldre barn som kämpat med sin tidiga läsinlärning, och sett hur avkodningen stöttats när praxisalfabetet plockats in i träningen. När Praxisalfabetet användas på ett bra sätt är det en klockren metod för att på ett mycket tidigt plan arbeta förebyggande mot både fonologiska problem samt läs- och skrivsvårigheter.

För att förstå materialet krävs att vi vuxna tänker bort alla de traditionella bokstavsalfabeten vi mött genom åren där bokstaven representeras av första ljudet i ett ord, t.ex. apa – a, boll – b, cykel – c. Detta gamla sätt att representera ljuden och bokstäverna är mycket mera komplicerat för barnen och kräver tankeoperationer i flera led. För att klara det måste man först förstå vilket ord som bilden föreställer? Sedan ska man identifiera vilket som är första ljudet i ordet? Och hur låter det ljudet?
En annan viktig sak att komma ihåg är att man måste vara mycket noga med att använda bokstävernas ljud – alltså hur de låter när vi ljudar/läser dem – inte bokstävernas namn.

Praxis består av olika delar som kan köpas separat, bl.a. en manual, övningsbok, fonembilder, praxisbilderna på CD och en affisch. Är man intresserad av att testa materialet rekommenderar jag att man börjar med att köpa in några affischer samt fonembilder i A5-format. Det är studentlitteratur som ger ut materialet, och det kan köpas på www.studentlitteratur.se eller www.bokus.com. Jag kommer i fortsättningen på denna blogg att presentera hur några olika förskolor använder praxis i det dagliga arbetet med att språkstimulera barnen, bl.a. Stenstorps och Skeppets förskolor i Halmstad.

Båda bilderna är hämtade från https://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s/13907?breakcache=838071233

5 kommentarer

Under Förskola, Förskoleklass, grav språkstörning, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Nationella prov & dyslexi- het debatt

Ingen har väl missat den heta debatt som pågår kring de Nationella proven och hur de skapar, eller inte skapar, möjlighet till en likvärdig bedömning av alla elevers förmågor och färdigheter. Skolverkets riktlinjer ger i nuläget inte elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi möjlighet att använda de hjälpmedel i provsituationen, som de i vardagen har tillgång till, vid genomförandet av NP i åk 3 och 6. Detta utsätter många elever för ytterligare ett oundvikligt misslyckande, något både eleven själv, vårdnadshavare och lärare redan inför provsituationen är medvetna om. Hur detta ska lösas diskuteras flitigt på skolor runt omkring i vårt avlånga land. Många är de lärare och rektorer som väljer att låta elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi avstå att genomföra flera delprov- med syfte att bespara eleven ett ”slag i ansiktet”.

dyslexi

Pressmedelande från FMLS

Enligt svensk skollag ska vi erbjuda en likvärdig skolgång och utbildning för alla elever. Att elever med dyslexi inte kan och får delta i provet i läsförståelse pga att dålig avkodningsförmåga strider mot denna skrivning. Det är alla elevers demokratiska rättighet att få delta i de Nationella proven, även elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och då med stöd av avkodningshjälpmedel.

Dyslexiförbundet FMLS har idag gått ut med ett pressmeddelande i vilket de uppvaktar Skolverket och föreslår att hjälpmedel ska tillåtas när läsförståelsedelen i svenska prövas. Förbundet föreslår att avkodning och läsflyt ska testas separat och då utan att hjälpmedel tillåts.

Förhoppningsvis kan den heta, men konstruktiva debatten leda till förändring- en förutsättning för en likvärdig skola!

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, dyslexi, Föräldrar, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, Skollagen, Skolverket

Inläsningstjänst- likvärdighet & nya pedagogiska möjligheter

Under hösten 2013 tecknade Halmstad kommun avtal med Inläsningstjänst med syfte att göra inlästa läromedel tillgängliga för alla elever i kommunen och på så vis stärka läs- och skrivförmågan för de flesta i elever i allmänhet och för elever i behov av särskilt stöd i synnerhet. Genom ett kommunövergripande avtal skapas en likvärdighet för alla elever, oavsett anledning till behov av tillgång till dessa medier. flicka

Vi vet idag att ca 20-25 % av eleverna i våra skolor har språk-, läs- och skrivsvårigheter. Dessa svårigheter kan bero på en mängd olika orsaker varav koncentrationssvårigheter, dyslexi, annat modersmål, för lite träning och bristfällig pedagogik är några. Gemensamt för många av dessa elever är att de har stora svårigheter att ta till sig läromedelstexter och skönlitterära texter genom att läsa själva. Att få möjlighet att använda inläst litteratur, att lyssna på böcker innebär många gånger ett avgörande stöd.

I skollagen och läroplanen skrivs tydligt fram att alla elever har rätt till en likvärdig skolgång och likvärdiga möjligheter att utveckla sin språk-, läs- och skrivförmåga.

”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.”
Skollagen 1 kap § 9

Tillgången till inlästa läromedel innebär ofta en stor skillnad avseende likvärdigheten för elever i våra skolor. Elevens tillgång till dessa har ofta avgjorts av vilken skola i kommunen de har tillhört. Tyvärr begränsas tillgången till inlästa läromedel många gånger av ekonomiska faktorer då de ofta är dyra. Det finns skolor som bara har ett exemplar av en inläst bok vilket endast ger en elev möjlighet att kunna lyssna på boken. Andra skolor tillhandahåller inga inlästa läromedel alls.

Ett kommunavtal innebär inte bara en större likvärdighet och ett säkrat stöd för elever i behov. Avtalet innebär även nya pedagogiska möjligheter. Våra elever ska under sin skolgång bland annat utveckla förmågan att lyssna, en god läsförståelse och användbara lässtrategier för olika typer texter. Att utveckla en god hörförståelse ingår i detta och är också en förmåga som bedöms vid de nationella proven i åk 3, 6 och 9.

Fram tills idag har inlästa läromedel till stor del enbart använts av elever med någon form av språk-, läs- och skrivsvårigheter. Den begränsade tillgången ute i verksamheterna har ytterligare förstärkt ett individfokus genom att skapa en begränsning, vilken i ett nästa steg medfört en stigmatisering för många elever. Genom att inlästa läromedel haft rollen som ett hjälpmedel för elever i behov av särskilt stöd har dessa också, då de använts, inneburit att eleven ytterligare avvikit från normen. Många är de elever, som kunde haft stor nytta av inlästa läromedel, som valt bort dessa för att inte ”sticka ut”.

Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor.
Lgr11

Genom att alla kommunens barn och elever, i ett 1-16 års perspektiv, har tillgång till 3100 olika läromedel skapas nya pedagogiska möjligheter såsom:

  • Läraren kan inom ett specifikt arbetsområde låta alla elever ta del av inlästa läromedel som huvudkälla genom nedladdning av en klassuppsättning. Detta medför att hörförståelse och strategier nödvändiga för auditiv läsning fokuseras parallellt med ämnesområdet.
  • Läraren kan använda flera olika källor i undervisningen på ett enkelt sätt. Många skolor har en begränsad läromedelsbudget men kan genom tjänsten få tillgång till många olika läromedel inom samma ämne genom en nedladdning av dessa.
  • Ett ämnesövergripande arbetssätt kan begränsas genom att läromedlen delas av flera elevgrupper under ett läsår. Genom att använda inlästa läromedel parallellt med vanliga läromedel skapas en större tillgång. Vid arbete med till exempel klimat och väder i geografi kan eleverna dra nytta av läromedel i kemi- vilka då kan göras tillgängliga som klassuppsättning genom nedladdning.

Inläsningstjänst AB erbjuder kommun- och skolabonnemang av inlästa läromedel. Ett kommunabonnemang kostar 52 kr/elev och år (baserat på hela kommunens elevunderlag). Skolor har då möjlighet att beställa lika många böcker som de har elever av de ca 2700 titlar som Inläsningstjänst tillhandahåller. Om det finns ett läromedel som vissa skolor använder som inte finns inläst så läser Inläsningstjänst in detta utan extra kostnad, förutsatt att det är modernt och producerat av något av de förlag som Inläsningstjänst har avtal med.

inläsningtjänst

På bloggen Logopeden i skolan finns nyttig information kring hur lärare och elever kan komma igång med användandet.

2 kommentarer

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Grundsärskola, grundskola, Gymnasieskolan, Inlästa läromedel, Lgr11, Matematik, modersmål, Särskilt stöd, Skollagen, Språkutveckling, Textförståelse

Stödmaterial för Pedagogisk utredning av läs- och skrivsvårigheter/Dyslexi

Specialpedagogiska myndigheten (SPSM) har tagit fram ett Stödmaterial för Pedagogisk utredning av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi på förfrågan av specialpedagoger runt om i landet. Materialet är framtaget i samarbete mellan Specialpedagogiska skolmyndigheten, Stockholms universitet och Linnéuniversitetet samt ett nätverk bestående av 60 specialpedagoger.

Materialet ska ses som ett stöd i arbetet att utreda elevers läs- och skrivsvårigheter/dyslexi på ett likvärdigt sätt. Tanken är också att materialet är ett stöd för att kvalitetssäkra de pedagogiska utredningarna.

Det består av en Word-fil med ifyllningsbara fält och en översikt i form av en Excel-fil med de pedagogiska utredningsmaterial som finns att använda vid utredning av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Båda kan laddas ned och sparas lokalt på din dator.

Specialpedagogiska skolmyndigheten rekommenderar att den person som använder stödmaterialet i en utredning är högskoleutbildad med inriktning läs-och skrivsvårigheter/dyslexi.

Materialet och ytterligare information kring pedagogisk utredning hittar du här.

Lämna en kommentar

Under grundskola, Kartläggning