Etikettarkiv: gymnasieskola

Undantagsbestämmelsen- klurig men nödvändig för många

Betygssättning och användning av undantagsbestämmelsen är frågor som är aktuella varje termin varför vi här bjuder på en repris av ett inlägg från december 2014.

Under terminens sista skälvande veckor har mången lärare haft huvudbry kring betygssättningen och dialogen kring undantagsbestämmelsen har varit mer aktuell än någonsin. I skrivande stund är betygen satta och många lärare kan pusta ut- tills det är dags för nästa omgång betyg och kanske då också ett behov av att använda undantagsbestämmelsen. Vad innebär den då och vad är det då som gäller?

”Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 6 eller 9. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.”
Skollagen 10 kap 21 §

Varje termin när det närmar sig betygssättning dyker frågan kring undantagsbestämmelsen upp på skolor runt om i vårt avlånga land. Bestämmelsen i skollagen syftar till att möjliggöra likvärdiga förutsättningar för elever som inte annars, på grund av en icke tillfällig funktionsnedsättning, haft möjlighet att nå ett visst betyg. Som lärare har vi, med hjälp av undantagsbestämmelsen, möjlighet att bortse från enstaka delar av kunskapskraven vid betygssättningen om elevens funktionsnedsättning ger särskilda skäl för detta.

Undantagsbestämmelsen får aldrig användas som redskap för att kunna ge en elev med bristfälliga kunskaper i allmänhet ett godkänt betyg. En elevs svårigheter att nå enstaka delar av kunskapskraven som är direkt kopplade till och orsakade av till exempel sociala omständigheter, familjeförhållanden, religionsutövning eller av att eleven kommer från ett annat land är inte anledning till att använda undantagsbestämmelsen.

Om en elevs svårigheter kan avhjälpas genom särskilt stöd, till exempel med hjälp av alternativa lärverktyg vid dyslexi, är undantagsbestämmelsen inte tillämplig. Det ska vara omöjligt för eleven att nå kunskapskravet oavsett hur, i vilken form och i vilken omfattning det särskilda stödet ges för att läraren ska få använda undantagsbestämmelsen.

Lärarens  uppdrag är att direkt tolka bestämmelsen i förhållande till de ämnesspecifika kunskapskraven. Att göra denna tolkning upplevs av många lärare som oerhört svårt, dels utifrån funktionshindret och dess påverkan på elevens möjligheter, dels på grund av det stora tolkningsutrymme både kunskapskrav och undantagsbestämmelsen ger men även med tanke på elevens rättsäkerhet och vidare skolgång. Det faktum att ett användande av undantagsbestämmelsen inte ska framgå i elevens betygsdokument medför att lärare ofta frågar sig vilka konsekvenser ett godkänt betyg kan ge eleven vid en övergång till exempelvis gymnasieskolan.

Skolverket publicerade nyligen en film med syfte att svara på en del av de vanligaste frågorna kring undantagsbestämmelsen:

Lärarens användande av bestämmelsen innebär ett myndighetsutövande och ur det perspektivet är det av stor vikt att läraren samråder med rektor, elevhälsa och sitt arbetslag kring tillämpningen av denna. Att vid behov rådgöra med specialist för att kunna avgöra om svårigheterna att nå kunskapskraven beror på funktionsnedsättningen eller på bristande kunskaper kan vara nödvändigt.

Skolverket menar att då  elevers funktionsnedsättningar kan vara mycket  olika går det inte att exakt definiera i vilka fall bestämmelsen är lämplig att använda eller vad enstaka delar av kunskapskraven innebär. Detta måste diskuteras och bestämmas lokalt på skolan och i arbestlaget som möter aktuell elev. När det gäller elever i grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna ska elevens utvecklingsstörning endast beaktas om det finns synnerliga skäl.

För att underlätta användandet av undantagsbestämmelsen tog ett informationsmaterial, baserat på Skolverkets information fram för Halmstad kommun- välkomna att kika: Undantagsbestämmelsen140218

Lämna en kommentar

Under Betyg, dyslexi, Föräldrar, grundskola, Gymnasieskolan, pys-paragrafen, Skolverket, undantagsbestämmelsen

Att läsa för nöjes skull förbättrar barns hjärnor och lärande

En långsiktig studie, Social inequalities in cognitive scores at age 16,som kontinuerligt genomförs på 17 000 barn visar att läsning för nöjes skull förbättrar läsförståelse och ord- och begreppsförrådet, men även matematiska förmågor. Det kommer säkerligen inte som en överraskning att språkstarka barn tenderar att läsa mer för nöjes skull än språksvaga barn. Frågan forskarna Sullivan och Brown ställer sig är huruvida att läsa för nöjes skull ökar inlärningshastigheten hos barn? Denna fråga söker de svar på i The British Cohort study som följer levnadsförhållandena och utvecklingen hos fler än 17 000 individer födda och boende i England, Scottland och Wales under en specifik vecka år 1970. Under de år studien pågått har barnen och deras vårdnadshavare återkommande intervjuats med syfte att utvärdera olika aspekter, såsom utbildning, anställning, fysisk och psykisk hälsa och de effekter dessa har på individens utveckling under lång tidsperiod. Bland annat har mödrarna till barnen fått svara på frågor gällande hemmets läskultur, hur ofta barnet blir högläst för, läsvanor hos de vuxna i familjen, vilka olika medier de läser samt de vuxnas läsförmåga. unga Sex tusen av de 17 000 genomförde flera olika kognitiva tester vid 16 års ålder. Med hjälp av dessa jämfördes resultaten hos barn med liknande socioekonomisk bakgrund som uppnådde liknande resultat vid fem och tio års ålder och forskarna konstaterade att de som återkommande läste böcker vid tio års ålder och som läste mer än en gång per vecka vid 16 års ålder presterade bättre än de som läste mindre. Med andra ord, att läsa för nöjes skull är nära kopplat till ett högre lärande och utveckling, både avseende ord- och begreppsförråd, stavning och matematik. Faktum är att regelbunden läsning åstadkom fyra gånger så stor effekt på barns lärande än att ha en förälder med högre universitetsstudier. Läsning ger barn och unga tillgång till nya ord vilket förklarar kopplingen mellan att läsa för nöjes skull och utvecklingen av ord- och begreppsförrådet. Kopplingen mellan nöjesläsning och utveckling av matematiska förmågor ter sig dock mer förvånande. Forskarna förklarar detta med att nöjesläsning visar barn och unga på nya idéer och förhållningssätt. Samtidigt som de utvecklar sitt ord- och begreppsförråd utvecklar de även sin förmåga att förstå och ta till sig ny information och nya förhållningssätt i skolan. Självständig läsning anses även ge strategier för ett mer självständigt lärande i allmänhet. Oron kring barns och ungas minskande, i jämförelse med tidigare generationer, mängd lästid är stor. Detta är särskilt oroande då denna forskning visar på flera negativa effekter på barns utveckling av intelligens. Att läsa för nöjes skull visade sig också avta under högstadietiden vilket ytterligare bekräftar vikten av ett tillgängligt, kvalitativt och läsfrämjande medieutbud i skola, skolbibliotek och bibliotek. Med nöjesläsningens faktiska och fantastiska effekter på barns och ungas studieresultat färskt i minnet inser jag än en gång vikten av ett läsfrämjande och läsinspirerande förhållningssätt gentemot våra barn och elever, men även gentemot vårdnadshavare och icke att förglömma- pedagoger och lärare i våra verksamheter. Dagens samhällsstruktur och den mängd konkurrens tid för läsning utsätts för innebär ökade krav på insatser som skapar läslust och läsmod- och här kan vi väl alla vara överens- lästvång är inte ett alternativ. Genom att tillgängliggöra kvalitativa och inbjudande medier i det sociokulturella sammanhang som förskola, skola och skolbibliotek erbjuder kan vi ge de olika typer av läsmotivation barn och unga behöver.

12 kommentarer

Under Förskola, forskning, grundskola, Gymnasieskolan, lärare, läsning, språk, Språkutveckling, vårdnadshavare

Dyslexi – on my mind…

Tidigare i vintras skrev jag ett inlägg kring Skolverkets resonemang gällande dyslektiska elevers rätt att använda alternativa hjälpmedel/verktyg vid genomförandet av de nationella proven i åk 3 och 6. Debatten har sedan dess fortgått och är än mer aktuell idag när vi är mitt upp i genomförandet av dessa prov.

Återigen blir likvärdighetsproblematiken mellan de svenska klassrummen, skolorna och kommunerna tydligt. Elever med svår dyslexi behandlas olika vid nationella prov beroende på vilken skola de går i. Detta väcker stark kritik och ifrågasätts av lärare, skolledare och forskare, bl a Monica Reichenberg.

TV4 har nyligen, inför skapandet av sin reportageserie, genomfört en undersökning där de frågade 325 skolor hur de har valt att agera vid genomförandet. Bland dessa finns flera skolor som har valt att bortse från Skolverkets instruktioner, med anledning av att de ser att eleverna vid ett genomförande utan de alternativa verktygen skulle gå ett säkert misslyckande till mötes. Här finns skolor som anger att de inte vet hur man har valt att göra och sedan de skolor som följt instruktionerna.

Många är de lärare som dryftar denna fråga och dom känner en frustration och oro för eleverna och deras många gånger redan självklara misslyckande. Jag vet skolor som har valt att inte låta elever med dyslexi genomföra proven, i överenskommelse med elev och vårdnadshavare, för att bespara eleven nederlaget och stressen det kunde ha inneburit. Rätt eller fel? Ja, självklart finns där flera aspekter att ta hänsyn till i detta- men en elev som redan har prövat misslyckandets väg mången gång har kanske inte rätt utgångsläge i detta?

I min tidigare roll, som specialpedagog på en skola, hade jag under flera år ansvar för genomförandet av dessa prov med just den elevgrupp vi här diskuterar, eleverna i stort behov av alternativa verktyg med anledning av läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Jag vet att jag många gånger försökt peppa och stötta deras självkänsla då de har kämpat med både avkodning och därefter förståelse av det nyss, hjälpligt avkodade. Många näsdukar förbrukades och många tårar rann under dessa otaliga och för eleverna plågsamma timmarna. Men vi genomförde uppdraget, utan ”fusk”. I efterhand måste jag dock reflektera över hur mycket tid elev och lärare sedan fick ägna åt att återhämta delar av elevens akademiska självkänsla- för den var ofta ganska naggad i kanten. Allt detta blev återigen så tydligt för mig då jag såg Linus och Vilma beskriva sina erfarenheter i TV4s inslag.

Att som elev ha läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi är något som påverkar den akademiska självbilden i stort och smått. Jag har sett elever ta emot sin diagnos med glädje (Så skönt att jag inte var dum i huvudet…) samtidigt som andra reagerat mycket mer negativt och känt sig förtvivlade. Många av dessa elever har upplevt många, av varierande storlek, misslyckanden och jämför sig ofta med sina kamrater. Är det då rätt väg att gå när vi, trots att vi har en ganska stor vetskap om utfallet, utsätter dessa elever för ytterligare nederlag genom att delta i de nationella proven? Vad vill vi få för kunskap genom detta och kan vi möjligen få denna kunskap på annat vis?

I URs programserie Åsså har jag dyslexi får vi möta åtta ungdomar som har dyslexi och höra dem berätta om sin skolvardag och sina tankar i och med diagnosen. Programserien gavs ut 2012 och har varit ett stort stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter. Materialet är avsett för åk F-3 och kommer med en lärarhandledning.

Måtte vi kunna tänka lite längre kring detta och komma bortanför diskussionen kring huruvida de nationella proven genomförda med stöd av alternativa verktyg ska ses som missvisande kring en elevs läsförståelse eller inte. För visst är det, i enlighet med Lgr11, elevens textförståelse och förmåga att använda de, av skolan, tillhandahållna förståelsestrategiverktygen som ska bedömas? Annars kanske alltför många elevers känsla att Dyslexi är bajs förstärks- precis som hos Vera Nord. Lyssna och begrunda…


Vera har också lanserats sin blogg med samma namn som låten. Bloggen vänder sig till barn och ungdomar med dyslexi, och självklart alla andra som är nyfikna!

Lämna en kommentar

Under dyslexi, Föräldrar, Förebyggande arbete, grundskola, Gymnasieskolan, läs- och skrivsvårigheter, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Tidiga insatser