Tips och idéer för Ipad- material från Spsm

Med stöd av it kan vi idag förenkla många vardagliga rutiner. För att göra IT mer tillgängligt för fler och för att möta den enskildes behov behöver vi ibland göra individuella anpassningar. För många elever kan den personligt anpassade IT-miljön vara av avgörande betydelse för framgång och upplevd livskvalitet. I skolarbetet kan möjligheten till egna inställningar ha stor betydelse för att skapa likvärdiga förutsättningar och bidra till ökad delaktighet. En tillgänglig IT-miljö kan vara avgörande för en elevs möjlighet att uppnå de ställda kunskapskraven. Personliga anpassningar av inställningar är också en möjliggörare vid användning av pekplatta.

Med anledning av många elevers behov av tillgång till alternativa lärverktyg och utifrån detta, i nästa steg, lärares och elevers behov av stöd kring Ipadens funktioner har Specialpedagogiska skolmyndigheten publicerat materialet Tips och idéer för Ipad. Innehållet i skriften är främst skapat för att samla och tydliggöra några funktioner som gör en Ipad mer användbar för många elever, och även lärare. Den beskriver ett urval inställningar och verktyg som finns inbyggda i operativsystemet IOS 8 och målet är att dessa tips ska göra det enklare att hitta och använda de möjligheter till individuella anpassningar som är möjliga i en Ipad.

I materialet finns instruktioner till en mängd olika funktioner som finns i Ipad som kan vara ett stort stöd för många elever i behov av särskilt stöd, bl a Hjälpmedelsgenväg, Zooma, Tala- markering, Diktering och Guidad åtkomst. De skriftliga instruktionerna i materialet är överskådliga och strukturerade och åtföljs av bilder som förtydligar och förenklar användandet. Som lärare är det dock viktigt att se till alla elever får tillgång till kunskapen om detta, då många av inställningarna kan vara av stor nytta för gemene elev.

Materialet lämpar sig för studiecirkel i arbetslag då de tydliga instruktionerna lätt kan bearbetas i grupp tillsammans med elever och/eller lärare.

Skriften är utgiven av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och kan antingen hämtas som pdf-dokument eller beställas i alternativa format från order@spsm.se. Kopiering och citering ur skriften är tillåtet, ange dock gärna källan.

Språkutveckling & utvecklande appar

”Den största ökningen av nätanvändande finns hos barn i låg- och mellanstadieålderar men även betydligt yngre barn vistas på nätet.”
Christina Ohlin- Scheller, Karlstad Universitet

Barn och elever i förskola och skola möter en oerhört stor digital och virtuell värld i vardagen. Dagens unga kommer att möta vuxenlivet med fantastiska förmågor kring, och ett mycket större och annorlunda behov av, teknik och programvaror. Det har konstaterats att barn och ungdomar idag använder tekniken och internet i mycket stor omfattning- troligtvis till större del än vi anar. Vad blir då vår uppgift i detta- som pedagoger och vårdnadshavare?

Vi vet att:

• 45% av tvååringarna i Sverige använder internet dagligen.
• dagens fyraåringar använder internet lika mycket idag som en fjortonåring gjorde för tre år sedan.
• 92% av flickorna i skolålder använder tekniken för att textkommunicera och använda sociala medier
• 95% av pojkarna ägnar sig åt youtube och 93% av dem använder facebook

Lindqvist, 2014

Idag talar vi om olika digitala användningsmönster där individer som till största delen använder nätet som ett redskap benämns besökare (visitors) och de som istället har nätet som en plats där de ständigt är närvarande, i en mängd processer, är bosatta (residents). Dagens äldre generation, de flesta av oss vuxna, anses vara digitala immigranter, mejlgenerationen, medan de barn och elever vi möter i förskola och skola tillhör den digitalt infödda generationen, messengergenerationen (Ohlin-Scheller, Karlstad Uv). I mötet med den digitala och virtuella världen utvecklar våra elever en litteracitet som vi inte känner till lika väl och kan lika mycket om. Vilka krav ställer denna litteracitet på förskola och skola? Vilken roll får pedagoger i förskola och skola, och vilka kompetenser och kunskaper behöver vi utveckla? Att eleverna utvecklar ett etiskt förhållningssätt till internet och användandet och delandet av information är också en viktig del.

Till stor del handlar det om att skapa meningsfullhet och en kunskapande miljö för användandet av tekniken. Att hitta rätt i den uppsjö av program och appar som finns är inte lätt, än mindre att veta vilka som är kvalitativa, pedagogiska och väl anpassade till barnens och elevernas behov och lärande. Det finns en mängd material som utgör ett gott och kvalitativt pedagogiskt material. De är användbara både i hemmet och i förskola/skola. Viktigt är dock att appar/programvaror aldrig får ersätta den pedagogiska verksamheten- tekniken får inte bli medlet för lärande- den är verktyget som underlättar.

På Pappas appar finns mängder med recenserade och kontrollerade appar som rekommenderas för barn och elever. Här hittar du bland annat språkutvecklande appar som passar för barn och elever i förskola, grundskola, grundsärskola samt elever med annat modersmål och nyanlända elever.

Appar som utvecklar barns modersmål syftar till att vara ett stöd för pedagoger och vårdnadshavare i utvecklandet av barns och elevers modersmål. På Tema modersmål finns avdelningen Flerspråkighet i förskolan där bland annat hitta olika material som kan stimulera flerspråkighet såsom pussel och spel på olika språk kan hittas. Ett dokument med Språkstimulerande appar har tagits fram av våra logopeder och barnbibliotekarier inför en workshop för pedagoger. Alla appar du hittar här är genomgångna och goda pedagogiska förslag.

Läshunden – en hjälp i läsinlärningen!

Barn behöver ägna mycket tid åt att läsa högt, för att så småningom bli goda läsare med flyt och medvetenhet om sin egen läsning. För barn som kämpar med läsinlärningen behövs MÅNGA timmars envis träning, men ALLA barn behöver mängdträning för att erövra det skrivna språket.

Ibland kan det saknas någon i hemmet som vill lyssna, eller så kan det kännas jobbigt att läsa för föräldrar och syskon som kanske tappar tålamodet eller koncentrationen. Ibland känns det jobbigt och pinsamt när man stakar sig eller läser fel. I skolan vill läraren säkert lyssna till barnets högläsning, men klasskamraterna pockar också på uppmärksamheten och tiden räcker inte alltid till. Då kan det vara skönt att hitta en kompis som alltid vill lyssna, och som aldrig någonsin tröttnar på att bli läst för.

Denna kompis kan vara en läshund – ett fenomen som brer ut sig allt mer i vårt avlånga land. Till hundens fördel är att den är bra på att lyssna. Den avbryter aldrig när vi talar till den. Hunden skänker lugn, värme och trygghet. Och när den tittar på oss med sina vackra mörka ögon ger den känslan av att förstå precis hur vi har det, vad vi tänker och känner. Hundar har en bevisat lugnande effekt på människor, och varje gång vi rör vid en hund ökar utsöndringen av ”välmående-hormonet” oxytocin i vår kropp. Och välmående-hormoner kan sannerligen behövas när man kämpar med sin läsning.

På bloggen Läshundar i Småland, som skrivs av Eva Töllner på Bankeryds bibliotek, har man i ett par år kunnat läsa om deras arbete med läshunden Funny på biblioteket.

På Linnéuniversitetet forskar man på effekterna av att barn får tillgång till läshundar, vilket ni kanske redan läst om i Lärarnas Nyheter under förra året.

Nu har även Halland fått sina första läshundar, i och med att vår grannkommun Falkenberg har startat ett arbete med läshundar på Fajansskolan. Specialpedagog Britt-Marie Aldén berättar mer i ett inslag från 25/9 2014. I ett senare inlägg kommer ni att kunna läsa mer om deras arbete.

För att bli läshund måste hunden genomgå träning, där den bl.a. lär sig att ligga stilla bredvid barnet och titta i boken när barnet läser. Sådan träning sker främst vid Svenska Terapihundskolan i Östersund.

För dig som vill veta mer om läshundar kan följande länkar kollas in:

Språktidningen

Hund i skolan

 

Genforskning om barns språkutveckling

Man har länge vetat att genetiken spelar stor roll för hur barn utvecklar språk. Barn till föräldrar med språkstörning och dyslexi löper ökad risk för att utveckla samma svårigheter som sina föräldrar, än barn till föräldrar utan sådana svårigheter. Inom logopedin har man också länge noterat en klar överrepresentation av såväl språkstörningar som dyslexi hos pojkar jämfört med flickor, vilket också tyder på att genetiken har en stark påverkansfaktor på språkutvecklingen.

Nyligen kom nya intressanta forskningsrön från University of Bristol som förklarar en del av hur detta går till. Även tidigare forskning kring språkstörningar och dyslexi har indikerat att förändringar i gener i kromosom 3 har betydelse, men nu har man kommit ett steg närmare gåtans lösning.

I kromosom 3 finns en gen som kallas ROBO2. Denna gen innehåller ”instruktioner” för att tillverka ROBO2-protein. ROBO2-proteinet styr i sin tur hjärnan att producera ämnen som behövs för att utveckla de hjärnceller och nervceller som är avgörande för att språk och tal ska utvecklas. Nu har man alltså funnit att olika förändringar i och nära ROBO2-genen har en direkt koppling till antalet ord som barn mellan 15 och 18 månader producerar. Ytterligare forskning krävs för att man helt ska förstå hur generna påverkar barnens språktillägnande. Man bör dock inte glömma bort att generna inte AVGÖR hur barnets språkutveckling ska bli, det viktigaste är hur mycket språkstimulans barnet möter i sin omgivning.

Länk till pressmeddelande från University of Bristol hittar du här: http://www.bristol.ac.uk/news/2014/september/vocabulary-gene.html

 

Berätta! Lyssna! Läs!- en mässa för lättläst & språkglädje

Alla människor, barn som vuxna, har rätt att få ta till sig skriven text i olika former och genrer och känna glädjen i detta!

För att en demokrati ska fungera måste nyheter, samhällsinformation och litteratur vara tillgängliga för alla. Med utgångspunkt i detta får lättlästa medier en avgörande roll i att tillgodose alla medborgares rätt till böcker, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar.

Den senaste PIAAC-studien visade att drygt 13 procent av Sveriges vuxna befolkning, eller cirka 800 000 personer, har någon form av läsnedsättning som medför att de har ett uttalat behov av mer lättillgängliga medier. PISA-studien, 2012, tydliggjorde att andelen svaga läsare bland barn och unga ökar samtidigt som andelen starka läsare minskar- också här finns en stor grupp individer i behov av det stöd som lättlästa medier tillhandahåller.

Genom att lättlästa texter och material blir allt vanligare blir de också mer lättillgängliga för de som av olika anledningar har lässvårigheter eller är otränade läsare. Målgrupper för lättlästa medier är t ex personer med funktionsnedsättningar, personer med dyslexi, invandrare, äldre och lässvaga unga.

För att ytterligare lyfta och tillgängliggöra den lättlästa litteraturen bjuder Stadsbiblioteket i Halmstad, årets vinnare av utmärkelsen Bästa lättlästa bibliotek den 8 oktober in till en eftermiddag med lättläst och språkglädje i fokus under parollen Berätta, Lyssna, Läs! Detta arrangemang äger rum som en del av Dyslexiveckan.

Datum: Onsdagen 8/10
Tid: kl. 13.30-18.00
Plats: Stadsbiblioteket Halmstad

Dagen bjuder bland annat på:

• Bokmässa med författare, förlag och föreningar. Extra intressant information för er pedagoger i skolan är att en representant från Inläsningstjänst finns på mässan. Passa på att ställa alla era frågor till henne som rör er och era elevers tillgång till Inläsningstjänsts tjänster.
• Mässtorg med berättare som förtäljer skrönor för besökarna.
• Kärnhusets logopeder finns också på plats och svarar på frågor om språkutveckling, flerspråkighet och läs- och skrivsvårigheter. Logopederna kommer också att hålla i en workshop kring språkstimulerande appar. Ett bra tillfälle att få tips om hur man kan använda sig av appar i undervisningen.
• Dagen bjuder också på flera föreläsningar, bland annat berättar författarna Per Gustavsson, Thomas Halling och Magnus Nordin om sina böcker och sitt skrivande.
• Extra roligt tycker vi också att det är att vi kommer att ha livs levande Läshundar på plats. I USA använder man sedan 15 år tillbaka utbildade läshundar i undervisningen för att stimulera och hjälpa barn med lässvårigheter. Ta chansen att prova på att läsa högt för en av de medverkande läshundarna och samtidigt ställa dina frågor om läspedagogiken till hundförarna. En av de medverkande hundförarna är Marie Bosson Rydell som bland annat skrivit de populära Kråke-böckerna. Hon tillsammans med 13 andra författare träffar du i bokförlaget Idus monter på bokmässan.

Söndagen 12/10 kl. 11.00-16.00 har vi en Tillgänglighetsdag.

Med dagens aktiviteter vill vi förmedla budskapet : Vi är alla olika men vi är lika mycket värda!

En dag fylld av debatt, lustfyllda arrangemang och skapande verkstäder för alla med eller utan funktionsnedsättning i alla åldrar.

Dagen bjuder Ika & Åke – en clÅwnföreställning speciellt för speciella, Glada kören och Halmstad melodifestival uppträder. Tillgänglighetsdebatt med kommunpolitiker, mässtorg, rullstolsdans,

Sinnenas verkstad, teaterskoj och utställningar.

Dyslexiveckans program i sin helhet erbjuder en mängd språk-, läs- och skrivinspirerande aktiviteter.

Har ni några frågor hör gärna av er till:
Ulrika Thorbjörnsson, bibliotekarie            e-post: ulrika.thorbjornsson@halmstad.se
Tove Carlsson, bibliotekarie                          e-post: tove.carlsson@halmstad.se

Stadsbiblioteket i Halmstad- Bästa Lättlästa Bibliotek 2014

Idag delades priset Bästa lättlästa bibliotek 2014 ut av Centrum för Lättläst och årets vinnare är Stadsbiblioteket i Halmstad. Priset delades ut för sjätte året i rad och går till ett bibliotek som på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram den lättlästa litteraturen, lättlästa tidningar och lättläst samhällsinformation.

Centrum för Lättlästs representant, Camilla Batal, lyfte fram flera exempel på varför just Stadsbiblioteket i Halmstad blev årets vinnare. Biblioteket har många engagerade bibliotekarier och en mängd goda aktivieteter kopplade till lättlästa medier. De tillhandahåller lättlästa Bokkassar, Biblioteksrecept samt har ett gediget samarbete med en mängd lokala aktörer och samarbetspartners som alla når olika målgrupper. Biblioteket skyltar materialet på ett tydligt sätt och har en informativ och tydlig hemsida. Camilla Batal säger avslutningsvis att ”Det räcker inte med ett bra utbud av böcker, det är bibliotekariernas engagemang som är avgörande.”

På diplomet står bland annat:

”Stadsbiblioteket i Halmstad lyckas på ett imponerande sätt att självklart och naturligt integrera arbetet med lättläst i all verksamhet på biblioteket. De lättlästa böckerna finns med i alla sammanhang och ansvariga bibliotekarier är besjälade av att inspirera till läsning och att de lättlästa böckerna ska nå sina målgrupper”

Stadsbiblioteket vinner 10 000 kronor som ska riktas mot läsfrämjande aktiviteter. Vinstsumman ska delvis användas till att finansiera den Lättlästmässa som går av stapeln den 8 oktober.

Att även de svagaste läsargrupperna ska få tillgång till litteratur och nyheter är en demokratifråga, i vilken både folk- och skolbiblioteken en mycket viktig roll (Agebäck, direktör vid Centrum för lättläst). Kandidaterna till att vinna priset blir allt starkare och det är förstås positivt att fler och fler bibliotek arbetar aktivt med lättläst material.

Priset firades med tårta!

 

 

 

 

 

 

Dyslexiradio- podcast från Inläsningstjänst

I tidigare inlägg har vi skrivit om hur användningen av Podcast blir allt vanligare. Under våren 2014 har även Inläsningstjänst AB lanserat en podcast, Dyslexiradio, som har som syfte att öka medvetenheten och kunskapen kring Dyslexi och läs- och skrivsvårigheter.

Genom programmet kan föräldrar och pedagoger få möjlighet att lyssna till intressanta diskussioner kring frågor som berör dyslexi och läs- och skrivsvårigheter, få nya insikter och utöka sina kunskaper. Inläsningstjänsts VD Jakob Skogholm intervjuar på området insatta gäster kring olika ämnen som berör dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, och då särskilt i anknytning till skolan, med förhoppningen att ge nya idéer och uppslag att få användning av i den dagliga verksamhet.

Hittills har följande för området viktiga aktörer intervjuats:

1. Christer Jacobsson, uppfinnaren av Läskedjor (mars)
2. Martin Widmark, En läsande klass (april)
3. Sven Eklöf, kanslichef för Dyslexiförbundet FMLS (maj)

Programmen är ca 30 minuter långa och finns på hemsidan. I anslutning till programmen finns också information kring hur man laddar hem och lyssnar på podcasts. Ytterligare information och inspiration finns även i Facebookgruppen Inläsningstjänst AB.

Föräldrar – en resurs för sina barn

Föreningen Kodknäckarna är en ideell förening som arbetar för att öka informationen och förståelsen kring barns och elevers språk-, läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.

Kodknäckarna har tagit fram materialet Föräldrar – en resurs för sina barn. Materialet består dels av en broschyr, ett informationsamterial på ca 20 sidor, som beskriver vad läs- och skrivsvårigheter/ dyslexi är, och dels av en cd. På ett enkelt sätt får vårdnadshavaren veta hur denne kan hjälpa sitt barn i vardagslivet och med skolarbetet redan från starten. “Föräldrar – en resurs för sina barn” är gjort för föräldrar, men även lärare och andra yrkeskategorier, kan använda materialet som en grund för en bra dialog, t ex vid ett föräldramöte. Materialet betonar betydelsen av samarbete mellan föräldrar och lärare.

Ytterligare en styrka är att materialet finns på flera språk och därmed också blir en tillgång vid samtal kring läs- och skrivsvårigheter/dyslexi tillsammans med elever och vårdnadshavare med annat modersmål. Materialet finns på svenska, engelska, arabiska, persiska, sorani och somaliska.

Materialet har utvecklats av Kod-Knäckarna i samarbete med dr Ian Smythe, IBIS Consultants Ltd, och logoped Bodil Andersson Rack, Spella AB. Materialet säljs i paket eller var för sig (cd+broschyr 100:-, cd eller broschyr var för sig 80:-/st).

Dyslexi – on my mind…

Tidigare i vintras skrev jag ett inlägg kring Skolverkets resonemang gällande dyslektiska elevers rätt att använda alternativa hjälpmedel/verktyg vid genomförandet av de nationella proven i åk 3 och 6. Debatten har sedan dess fortgått och är än mer aktuell idag när vi är mitt upp i genomförandet av dessa prov.

Återigen blir likvärdighetsproblematiken mellan de svenska klassrummen, skolorna och kommunerna tydligt. Elever med svår dyslexi behandlas olika vid nationella prov beroende på vilken skola de går i. Detta väcker stark kritik och ifrågasätts av lärare, skolledare och forskare, bl a Monica Reichenberg.

TV4 har nyligen, inför skapandet av sin reportageserie, genomfört en undersökning där de frågade 325 skolor hur de har valt att agera vid genomförandet. Bland dessa finns flera skolor som har valt att bortse från Skolverkets instruktioner, med anledning av att de ser att eleverna vid ett genomförande utan de alternativa verktygen skulle gå ett säkert misslyckande till mötes. Här finns skolor som anger att de inte vet hur man har valt att göra och sedan de skolor som följt instruktionerna.

Många är de lärare som dryftar denna fråga och dom känner en frustration och oro för eleverna och deras många gånger redan självklara misslyckande. Jag vet skolor som har valt att inte låta elever med dyslexi genomföra proven, i överenskommelse med elev och vårdnadshavare, för att bespara eleven nederlaget och stressen det kunde ha inneburit. Rätt eller fel? Ja, självklart finns där flera aspekter att ta hänsyn till i detta- men en elev som redan har prövat misslyckandets väg mången gång har kanske inte rätt utgångsläge i detta?

I min tidigare roll, som specialpedagog på en skola, hade jag under flera år ansvar för genomförandet av dessa prov med just den elevgrupp vi här diskuterar, eleverna i stort behov av alternativa verktyg med anledning av läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi. Jag vet att jag många gånger försökt peppa och stötta deras självkänsla då de har kämpat med både avkodning och därefter förståelse av det nyss, hjälpligt avkodade. Många näsdukar förbrukades och många tårar rann under dessa otaliga och för eleverna plågsamma timmarna. Men vi genomförde uppdraget, utan ”fusk”. I efterhand måste jag dock reflektera över hur mycket tid elev och lärare sedan fick ägna åt att återhämta delar av elevens akademiska självkänsla- för den var ofta ganska naggad i kanten. Allt detta blev återigen så tydligt för mig då jag såg Linus och Vilma beskriva sina erfarenheter i TV4s inslag.

Att som elev ha läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi är något som påverkar den akademiska självbilden i stort och smått. Jag har sett elever ta emot sin diagnos med glädje (Så skönt att jag inte var dum i huvudet…) samtidigt som andra reagerat mycket mer negativt och känt sig förtvivlade. Många av dessa elever har upplevt många, av varierande storlek, misslyckanden och jämför sig ofta med sina kamrater. Är det då rätt väg att gå när vi, trots att vi har en ganska stor vetskap om utfallet, utsätter dessa elever för ytterligare nederlag genom att delta i de nationella proven? Vad vill vi få för kunskap genom detta och kan vi möjligen få denna kunskap på annat vis?

I URs programserie Åsså har jag dyslexi får vi möta åtta ungdomar som har dyslexi och höra dem berätta om sin skolvardag och sina tankar i och med diagnosen. Programserien gavs ut 2012 och har varit ett stort stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter. Materialet är avsett för åk F-3 och kommer med en lärarhandledning.

Måtte vi kunna tänka lite längre kring detta och komma bortanför diskussionen kring huruvida de nationella proven genomförda med stöd av alternativa verktyg ska ses som missvisande kring en elevs läsförståelse eller inte. För visst är det, i enlighet med Lgr11, elevens textförståelse och förmåga att använda de, av skolan, tillhandahållna förståelsestrategiverktygen som ska bedömas? Annars kanske alltför många elevers känsla att Dyslexi är bajs förstärks- precis som hos Vera Nord. Lyssna och begrunda…

Vera har också lanserats sin blogg med samma namn som låten. Bloggen vänder sig till barn och ungdomar med dyslexi, och självklart alla andra som är nyfikna!

Praxis – som ett led i den tidiga läsinlärningen

Traditionella klassrumsalfabet känner vi alla till. Apa – A, Boll – B, Cykel – C o.s.v. Sådana alfabet är centrerade och uppbyggda kring bokstäverna, och syftar till att barnen ska koppla samman bokstaven med en bild/ett ord som börjar med denna bokstav. Detta är ganska svårt för barnen och kräver tankebearbetning i många led. Barnet måste  förstå vilket ord bilden avser, för att sedan göra en analys av ordet och höra vilket som är det första språkljudet i ordet. Sedan ska de koppla ihop detta språkljud till bokstaven som just då tränas.

Som jag redan nämnt tidigare är det många barn som får en skjuts i sin tidiga läsinlärning med hjälp av Praxisalfabetet. Praxisbilderna sätter i motsats till traditionella alfabet INTE bokstaven i centrum, utan fokuserar på att ge barnen en artikulatorisk anvisning till hur de olika språkljuden låter och görs. Bokstavskännedomen får de på köpet. Genom att lära känna språkljuden enskilt blir det naturligt att börja kombinera ihop dem till stavelser och ord. Att på ett lekfullt sätt kombinera några praxisbilder så att de bildar stavelser och ord kan ge barnen en tidig fonologisk medvetenhet och förståelse för hur språket är uppbyggt. Materialet kan användas redan från mycket tidig ålder, och har sedan fördelen att vara mycket anpassningsbart så att en kompetent och medveten pedagog kan följa barnets utveckling och med nya anpassade övningar utmana barnet på varje nivå i utvecklingen mot språkande, läsande och skrivande.
Jag har under åren även sett barn med olika svårigheter erövra skriftspråket med praxisalfabetets hjälp, bl.a. i följande fall:

1. För barn som har svårigheter med att lära in kopplingen mellan fonem (språkljud) och grafem (bokstav) kan det ibland vara en god idé att låta bokstäverna vila ett tag för att enbart fokusera på momentet som i litteraturen brukar kallas fonemsyntes. D.v.s. att kombinera ihop språkljuden med varandra. Barnet blir medvetet om att ljud bildar ord, och bygger upp självförtroendet kring att faktiskt kunna ”läsa” bilderna utan att de svåra bokstäverna varit i fokus.

2. För barn med oral och verbal dypraxi är det svårt att styra artikulatorerna och kunna uttala de olika ljuden. (Läs mer på: länk till Ågrenska)Dessa barn behöver oerhört frekvent, strukturerad och envis talträning men blir ändå inte alltid normaltalande. De har egentligen inga svårigheter med att lära in själva bokstäverna, men eftersom språkljuden uttalas fel är det väldigt lätt att det ord de läser förvanskas så mycket när barnet uttalar ordet, att hen inte kan förstå vilket ord det var. För dessa barn är det ofta en hjälp att i kombination med bokstäverna även använda praxisbilderna, eftersom dessa kan ge barnet en artikulatorisk anvisning till vilket språkljud bokstaven representerar.

3. För barn med dyslexi är det ofta nödvändigt att jobba MYCKET med avkodningen på en rent fonologisk nivå innan de knäcker läskoden. Det finns ett flertal beprövade metoder som utgår från läsningens fonologiska, ljudande del, bl.a FonoMix eller Witting, men även praxisalfabetet kan av en medveten pedagog med framgång användas för att lära sig att ljuda samman språkljuden till stavelser och ord.

I det här läget känns det viktigt att påpeka att ingen metod är undergörande eller omnipotent. Medvetna och kompetenta pedagoger behöver en uppsjö av material och metoder i sin ”verktygslåda” för att kunna ge varje enskilt barn rätt verktyg för lärande. Jag vill uppmuntra alla pedagoger, specialpedagoger, logopeder  och andra som jobbar med barns språk-, läs- och skrivlärande att prova sig fram och plocka det bästa ur många metoder för att hitta flexibla lärmetoder som möjliggör individanpassning. Traditionella alfabet kan kompletteras med Praxis och vice versa.