Etikettarkiv: avkodning

Fonologisk medvetenhet fokus i ”Livet i Bokstavslandet” (UR)

För att ett barn ska kunna lära sig läsa och skriva, knäcka koden, måste det utveckla en fonologisk medvetenhet. Att vara fonologiskt medveten innebär att man förstår hur ett språks olika ljud och bokstäver förhåller sig till varandra och hur de i nästa steg bildar ord.

Ett barn som är  fonologiskt medveten har en effektiv bokstavskännedom, dvs barnet kan höra olika bokstavsljud i ett ord, kan rimma, avgöra hur olika bokstavsljud låter i början, slutet och inuti ord samt kan hitta ord som liknar varandra. En välutvecklad fonologisk medvetenhet innebär att barnet kan göra om ett ord till annat genom att lägga till, ta bort eller byta ut bokstäver, t ex pil- bil.

De flesta barn tränar detta naturligt i sin vardag tillsammans med vårdnadshavare och andra vuxna, t ex i förskola, förskoleklass och skola, men  en ökad medvetenhet kring vikten av en utvecklad fonologisk medvetenhet kan ge fler barn tillgång till kunskapen. Tidigare fanns ett större fokus på kopplingen mellan bokstaven och bokstavens namn i den första läs- och skrivinlärningen. Idag vet vi att barnen/eleverna måste få kunskap om bokstäverna och deras olika ljud för att kunna tillägna sig en god avkodningsförmåga som är avgörande för läsning och skrivning. Praxisalfabetet, som från början utvecklades för barn med språksvårigheter- dyspraxi, är ett intressant alternativ till de vanligare klassrumsalfabeten. Bilderna i Praxisalfabetet låter barnet/eleven göra en koppling mellan bokstavens utseende och dess ljud med stöd av en bild som iscensätter ljudet, inte ett ord som börjar på bokstaven. Bokstaven A representeras vanligen av en Apa men i Praxisalfabetet visas istället en krokodil som gapar- bilden representerar ljudet Aaaa. B är vanligen en boll men i Praxis istället ett spöke som låter B(ö).

Praxisbokstav

I sin största språk-, läs- och skrivsatsning någonsin finns URs tv-serie Livet i Bokstavslandet, en serie program som återkommande har jämförts med sin föregångare från 70-talet, Fem myror är fler än fyra elefanter. Programmet är ett sketchprogram för barn som håller på att upptäcka bokstavsljud, hur bokstäver och ljud bildar ord och som i nästa steg knäcker koden och lär sig läsa. Alla avsnitt fokuserar på fonologisk medvetenhet, kopplingen mellan bokstäver och bokstavsljud samt rimförmågan.

Sketcherna består av flera olika pedagogiska moment och bygger på ett vidgat textbegrepp med inslag av humor, lekfullhet, musik och kunskap. Genom programmet får barn möjlighet att lära sig bland annat att känna igen bokstäver och dess bokstavsljud till att kunna känna igen och skapa rim. Till programmet finns en lärarhandledning.


Huvudpersoner i serien är de alltför självsäkra ordläkarna som opererar trasig ord utan tillräcklig kunskap. Vi möter också Dick och Doris som jobbar i Bokstavsbutiken samt Bobby och Epa som i Ordförrådet lånar ut ord till besvärliga kunder.  På polisstationen i Bokstavslandet sysselsätter sig polisen med att leta efter rim som är på rymmen. Showartisterna på Bokstavsteatern sliter i sin tur för att få ihop den stora sång- och dansfinalen om bokstäver som avslutar varje avsnitt.

Att på ett spännande och lustfyllt erfara och leka med bokstäver, bokstavsljud, rim och ramsor är den bästa vägen till en god fonologisk medvetenhet.

 

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Föräldrar, Förberedelseklass, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkutveckling, Tidiga insatser, Uncategorized, undervisning

Forskning om barns symbolinlärning – implikationer för den tidiga läs- och skrivinlärningen?

Maria Magnusson disputerade nyligen vid Göteborgs Universitet med en avhandling om hur barn uppfattar och lär in symboler – Skylta med kunskap. En studie av hur barn urskiljer grafiska symboler i hem och förskola. Avhandlingen ger oss viktig kunskap om barns förmåga att tolka och använda sig av grafiska symboler, och hur denna inlärning egentligen går till.

Symboler

Carina Fast betonar i sin bok ”Att läsa och skriva i förskolan” att barn tidigt lär sig olika symboler i datorspel, på maskiner, på skyltar o.s.v. Hon menar att det är nödvändigt att utveckla denna förmåga för att så småningom kunna förstå alfabetet och dess symboliska innebörd för språkljuden. Bokstäver ÄR just symboler.

I Målen i Lpfö98 står dessutom att läsa: Förskolan ska sträva efter att varje barn

  • utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner,
  • utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa,

I Maria Magnussons avhandling studerar Maria hur barn i olika åldrar hanterar en förbudssymbol, i form av ett kryss över något, och hur de tillverkar egna förbudsskyltar. Sedan studeras hur förskolepedagoger kan stötta barnens förståelse av symbolen, dels genom att erbjuda barnen variation i symbolens användande men sedan också genom att erbjuda dem kontrast – alltså växla mellan frånvaro/närvaro av symbolen.

Ett mycket viktigt resultat är att kontrast, d.v.s. att växla mellan frånvaro/närvaro av symbolen har mycket bättre effekt på barnens förståelse för och inlärning av symbolen. Barnen verkar lära sig genom skillnadet och inte genom likadana exempel. Genom att tillföra och ta bort symbolen verkar barnen fästa uppmärksamhet på skillnaden och symbolens funktion, vilket gör att de så småningom kan urskilja dess betydelse i sammanhanget och sedan även generalisera symbolens innebörd till andra sammanhang.

För alla som jobbar med tidig läs- och skrivinlärning kan dessa resultat ge tankar kring hur undervisningen kan läggas upp. Barnen lär sig bättre genom kontrast än genom variation, och bearbetar helheten utifrån närvaro/frånvaro av en symbol. Alla barn behöver lära sig kopplingen mellan fonem-grafem och omvänt, en kunskap som måste vara överinlärd och helt automatiserad för att barnen sedan ska lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Kanske kan man nå framgång genom att arbeta med sådana kontraster även i läs- och skrivinlärningen?

Länk till Skolporten där du kan läsa en intervju med Maria Magnusson.

1 kommentar

Under Åk 1-3, dyslexi, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, läs- och skrivsvårigheter, Läsinlärning, Lpfö 98, skrivutveckling, Språkljud/fonem, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, undervisning

Praxis – som ett led i den tidiga läsinlärningen

Traditionella klassrumsalfabet känner vi alla till. Apa – A, Boll – B, Cykel – C o.s.v. Sådana alfabet är centrerade och uppbyggda kring bokstäverna, och syftar till att barnen ska koppla samman bokstaven med en bild/ett ord som börjar med denna bokstav. Detta är ganska svårt för barnen och kräver tankebearbetning i många led. Barnet måste  förstå vilket ord bilden avser, för att sedan göra en analys av ordet och höra vilket som är det första språkljudet i ordet. Sedan ska de koppla ihop detta språkljud till bokstaven som just då tränas.

Som jag redan nämnt tidigare är det många barn som får en skjuts i sin tidiga läsinlärning med hjälp av Praxisalfabetet. Praxisbilderna sätter i motsats till traditionella alfabet INTE bokstaven i centrum, utan fokuserar på att ge barnen en artikulatorisk anvisning till hur de olika språkljuden låter och görs. Bokstavskännedomen får de på köpet. Genom att lära känna språkljuden enskilt blir det naturligt att börja kombinera ihop dem till stavelser och ord. Att på ett lekfullt sätt kombinera några praxisbilder så att de bildar stavelser och ord kan ge barnen en tidig fonologisk medvetenhet och förståelse för hur språket är uppbyggt. Materialet kan användas redan från mycket tidig ålder, och har sedan fördelen att vara mycket anpassningsbart så att en kompetent och medveten pedagog kan följa barnets utveckling och med nya anpassade övningar utmana barnet på varje nivå i utvecklingen mot språkande, läsande och skrivande.
Jag har under åren även sett barn med olika svårigheter erövra skriftspråket med praxisalfabetets hjälp, bl.a. i följande fall:

1. För barn som har svårigheter med att lära in kopplingen mellan fonem (språkljud) och grafem (bokstav) kan det ibland vara en god idé att låta bokstäverna vila ett tag för att enbart fokusera på momentet som i litteraturen brukar kallas fonemsyntes. D.v.s. att kombinera ihop språkljuden med varandra. Barnet blir medvetet om att ljud bildar ord, och bygger upp självförtroendet kring att faktiskt kunna ”läsa” bilderna utan att de svåra bokstäverna varit i fokus.

2. För barn med oral och verbal dypraxi är det svårt att styra artikulatorerna och kunna uttala de olika ljuden. (Läs mer på: länk till Ågrenska)Dessa barn behöver oerhört frekvent, strukturerad och envis talträning men blir ändå inte alltid normaltalande. De har egentligen inga svårigheter med att lära in själva bokstäverna, men eftersom språkljuden uttalas fel är det väldigt lätt att det ord de läser förvanskas så mycket när barnet uttalar ordet, att hen inte kan förstå vilket ord det var. För dessa barn är det ofta en hjälp att i kombination med bokstäverna även använda praxisbilderna, eftersom dessa kan ge barnet en artikulatorisk anvisning till vilket språkljud bokstaven representerar.

3. För barn med dyslexi är det ofta nödvändigt att jobba MYCKET med avkodningen på en rent fonologisk nivå innan de knäcker läskoden. Det finns ett flertal beprövade metoder som utgår från läsningens fonologiska, ljudande del, bl.a FonoMix eller Witting, men även praxisalfabetet kan av en medveten pedagog med framgång användas för att lära sig att ljuda samman språkljuden till stavelser och ord.

I det här läget känns det viktigt att påpeka att ingen metod är undergörande eller omnipotent. Medvetna och kompetenta pedagoger behöver en uppsjö av material och metoder i sin ”verktygslåda” för att kunna ge varje enskilt barn rätt verktyg för lärande. Jag vill uppmuntra alla pedagoger, specialpedagoger, logopeder  och andra som jobbar med barns språk-, läs- och skrivlärande att prova sig fram och plocka det bästa ur många metoder för att hitta flexibla lärmetoder som möjliggör individanpassning. Traditionella alfabet kan kompletteras med Praxis och vice versa.

4 kommentarer

Under Åk 1-3, dyslexi, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, grav språkstörning, Grundsärskola, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, språkförskola, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, undervisning

Praxis – ”lösenord” på Skeppets förskola

I detta inlägg vill jag presentera ytterligare ett briljant sätt att använda praxisalfabetets fina bilder. Pedagoger på Skeppets förskola var ute efter att få till en daglig rutin där barnen fick många chanser att härma några utvalda ljud, eftersom några barn i gruppen hade uttalssvårigheter och även gick hos logoped. Ur Lpfö 98: ”Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt.”

Pedagogernas kloka tankar mynnade ut i en smart strategi där man har satt upp Praxisbilder på ytterdörren så att bilderna tillsammans bildar ett magiskt lösenord. Detta lösenord måste man måste säga varje gång man passerar dörren. När barnen går ut, vilket ofta sker både förmiddag och eftermiddag, sätter de handen mot bilderna i tur och ordning och härmar språkljuden, och ljudar sig på så sätt igenom lösenordet. Vissa barn får en första stolt och glad upplevelse av att kunna läsa, och praxisalfabetet hjälper barnen på detta sätt att så smått börja knäcka läskoden.

praxis" lösenord"
Pedagogerna väljer ut språkljuden och byter sedan ut dem med jämna mellanrum. I början valde man att sätta upp några bilder med språkljud som brukar vara lättproducerade för barnen, så att alla skulle få en positiv känsla av att klara av uppgiften med lösenord. Så småningom har man ökat svårighetsgraden, och barnen härmar ljuden så gott de kan. Har man svårt för att uttala ett särskilt ljud bekräftar pedagogerna genom att bara säga efter barnet, fast med rätt uttal. Ibland har man något särskilt barn i fokus och då väljer man bilder med språkljud som just det barnet behöver träna på.

praxis lösen 4 Linnea ljudar "ooo" praxis lösen 2
Detta sätt att arbeta med praxisalfabetet stärker barnens fonologiska utveckling, men också den fonologiska medvetenheten och metoden börjar redan i tidig ålder bygga en bro till den viktiga läsinlärningen. ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner (Ur Lpfö 98, sid 10.)

Lämna en kommentar

Under Förebyggande arbete, Förskola, grav språkstörning, Lpfö 98, Särskilt stöd, skrivutveckling, Språkljud/fonem, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser

Inläsningstjänst- likvärdighet & nya pedagogiska möjligheter

Under hösten 2013 tecknade Halmstad kommun avtal med Inläsningstjänst med syfte att göra inlästa läromedel tillgängliga för alla elever i kommunen och på så vis stärka läs- och skrivförmågan för de flesta i elever i allmänhet och för elever i behov av särskilt stöd i synnerhet. Genom ett kommunövergripande avtal skapas en likvärdighet för alla elever, oavsett anledning till behov av tillgång till dessa medier. flicka

Vi vet idag att ca 20-25 % av eleverna i våra skolor har språk-, läs- och skrivsvårigheter. Dessa svårigheter kan bero på en mängd olika orsaker varav koncentrationssvårigheter, dyslexi, annat modersmål, för lite träning och bristfällig pedagogik är några. Gemensamt för många av dessa elever är att de har stora svårigheter att ta till sig läromedelstexter och skönlitterära texter genom att läsa själva. Att få möjlighet att använda inläst litteratur, att lyssna på böcker innebär många gånger ett avgörande stöd.

I skollagen och läroplanen skrivs tydligt fram att alla elever har rätt till en likvärdig skolgång och likvärdiga möjligheter att utveckla sin språk-, läs- och skrivförmåga.

”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.”
Skollagen 1 kap § 9

Tillgången till inlästa läromedel innebär ofta en stor skillnad avseende likvärdigheten för elever i våra skolor. Elevens tillgång till dessa har ofta avgjorts av vilken skola i kommunen de har tillhört. Tyvärr begränsas tillgången till inlästa läromedel många gånger av ekonomiska faktorer då de ofta är dyra. Det finns skolor som bara har ett exemplar av en inläst bok vilket endast ger en elev möjlighet att kunna lyssna på boken. Andra skolor tillhandahåller inga inlästa läromedel alls.

Ett kommunavtal innebär inte bara en större likvärdighet och ett säkrat stöd för elever i behov. Avtalet innebär även nya pedagogiska möjligheter. Våra elever ska under sin skolgång bland annat utveckla förmågan att lyssna, en god läsförståelse och användbara lässtrategier för olika typer texter. Att utveckla en god hörförståelse ingår i detta och är också en förmåga som bedöms vid de nationella proven i åk 3, 6 och 9.

Fram tills idag har inlästa läromedel till stor del enbart använts av elever med någon form av språk-, läs- och skrivsvårigheter. Den begränsade tillgången ute i verksamheterna har ytterligare förstärkt ett individfokus genom att skapa en begränsning, vilken i ett nästa steg medfört en stigmatisering för många elever. Genom att inlästa läromedel haft rollen som ett hjälpmedel för elever i behov av särskilt stöd har dessa också, då de använts, inneburit att eleven ytterligare avvikit från normen. Många är de elever, som kunde haft stor nytta av inlästa läromedel, som valt bort dessa för att inte ”sticka ut”.

Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor.
Lgr11

Genom att alla kommunens barn och elever, i ett 1-16 års perspektiv, har tillgång till 3100 olika läromedel skapas nya pedagogiska möjligheter såsom:

  • Läraren kan inom ett specifikt arbetsområde låta alla elever ta del av inlästa läromedel som huvudkälla genom nedladdning av en klassuppsättning. Detta medför att hörförståelse och strategier nödvändiga för auditiv läsning fokuseras parallellt med ämnesområdet.
  • Läraren kan använda flera olika källor i undervisningen på ett enkelt sätt. Många skolor har en begränsad läromedelsbudget men kan genom tjänsten få tillgång till många olika läromedel inom samma ämne genom en nedladdning av dessa.
  • Ett ämnesövergripande arbetssätt kan begränsas genom att läromedlen delas av flera elevgrupper under ett läsår. Genom att använda inlästa läromedel parallellt med vanliga läromedel skapas en större tillgång. Vid arbete med till exempel klimat och väder i geografi kan eleverna dra nytta av läromedel i kemi- vilka då kan göras tillgängliga som klassuppsättning genom nedladdning.

Inläsningstjänst AB erbjuder kommun- och skolabonnemang av inlästa läromedel. Ett kommunabonnemang kostar 52 kr/elev och år (baserat på hela kommunens elevunderlag). Skolor har då möjlighet att beställa lika många böcker som de har elever av de ca 2700 titlar som Inläsningstjänst tillhandahåller. Om det finns ett läromedel som vissa skolor använder som inte finns inläst så läser Inläsningstjänst in detta utan extra kostnad, förutsatt att det är modernt och producerat av något av de förlag som Inläsningstjänst har avtal med.

inläsningtjänst

På bloggen Logopeden i skolan finns nyttig information kring hur lärare och elever kan komma igång med användandet.

2 kommentarer

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, Grundsärskola, grundskola, Gymnasieskolan, Inlästa läromedel, Lgr11, Matematik, modersmål, Särskilt stöd, Skollagen, Språkutveckling, Textförståelse

Högläsande föräldrar & vuxna- viktigt på riktigt!

”Vi föräldrar måste ta täten och visa att läsning är viktigt!”
André Pops

Allt färre föräldrar läser regelbundet för sina barn. Mellan 2003 och 2012 sjönk siffran från 74% till 35%. Samtidigt sjunker antalet utlånade barn- och ungdomsböcker på våra bibliotek. Detta sammantaget riskerar påverka barns språk-, läs- och skrivutveckling negativt. Genom forskning vet man att ca 80% av barns ordförråd kommer från böcker (Lindén & Salo, 2011), och forskare har även sett att ordförrådet är en av de viktigaste faktorerna för att nå skolframgång (Lundberg, 2007). Det är med andra ord mycket viktigt att barn redan från tidig ålder blir lästa för, och att de får många chanser till möten med böcker och sagor för att stärka sitt språk.

Hela 20% av de svenska eleverna lämnar grundskolan utan en läsförmåga tillräcklig för att läsa en dagstidning med behållning. En bristande språk-, läs- och skrivförmåga innebär att dessa elever redan vid 16 års ålder har en kraftigt begränsad möjlighet till delaktighet i det demokratiska samhället. En god språklig förmåga ger bättre anställningsmöjligheter, ett friskare liv och bidrar till ett mer demokratiskt samhälle.

Barn älskar att höra vuxnas röster. Att i vår intensiva vardag stanna upp och ta sig tid att högläsa skapar stunder av långsamhet, möjlighet att stanna upp för samtal och reflektion samt en närhet och trygghet. Högläsningen stöttar inte bara språkutvecklingen utan också  barnets självbild.

Att som förälder läsa, både för sitt barn och för sig själv, har en stor påverkan på barns syn på läsning och på sig själva som läsande individer.

Lsandepappa

Extra viktiga har männens och pappornas läsvanor visat sig vara. SCB:s kurva visar att andelen män som läser en bok varje vecka minskar med flera procent varje år. Samtidigt ser vi i de internationella undersökningarna att pojkars läsförståelse är den som försämrats mest.

”Tjena alla pappor, farsor, snubbar och gubbar. Läs! Läs vad ni vill så länge ni i alla fall läser något!”
Kåkå Olsen, Litteraturmagazinet

Skillnaden mellan talspråk och skriftspråk är stor. Texten i en bok innehåller ett annat språk och ordval än vårt vardagsprat varför det är viktigt att låta barnen ta del av högläst litteratur långt upp i skolåldern. Alla texter går att högläsa; skönlitterära böcker, faktaböcker, matteboken och historiatexten- och alla är de lika viktiga att läsa högt ur. Högläsningen ger tillgång till helt nya textvärldar, texten delas med andra och får ett annat liv.

”Varje text utbildar oss i att läsa och får oss att förstå hur att läsa.”
Ann- Mari Körling

Idag står vi inför ett vägskäl där vuxna måste ta ställning för barnens rätt till ett utvecklat språk i ett samhälle där läsandets och skrivandets konkurrenter är många och starka. I samhället syns stora brister i barns språk-, läs- och skrivutveckling som härleds till barnens socioekonomiska bakgrund, men lika viktiga att reflektera över är de brister som orsakas av ett samhälle där alla vuxna förväntas göra karriär. Umgängestiden med barnen minskar, vilket får stora konsekvenser för deras välmående samt språk-och kunskapsutveckling. Utmaningen är att hitta stunden för läsning och trygghetsskapande; på bussen, i soffan, vid läggdags, på toaletten…ja, när som helst var som helst som fungerar för er. Vi hoppas att ni tar den!

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, barnlitteratur, Föräldrar, Förberedelseklass, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, Högläsning, modersmål, Språkutveckling, Textförståelse

Språkutveckling

Låt oss sätta fokus på barns språkutveckling för en stund. Redan under fosterstadiet startar barns språkutveckling eftersom fostret hör mammans röst och språkmelodi inifrån livmodern. När barnet sedan föds finns redan ett antal viktiga förmågor som möjliggör att barnet utvecklar ett språk. Barnet söker ögonkontakt, härmar, övar sig i turtagning och har en stark vilja att samspela och kommunicera. Redan från allra första stund skickar barnet signaler till sin omgivning, i form av skrik, läten och blickkontakt. Det är mycket fascinerande att se hur det lilla barnet efter bara några dagar speglar ansiktsuttryck hos samtalspartnern. Efter några veckor ger barnet även svarsleenden till sina samtalpartners.

Språktrappa

För att ge en överskådlig bild av hur barns språkutveckling går till, så kan man likna processen vid en trappa. Illustrationen ovan är återgiven efter en modell av Bloom & Lahey med tillägg av Barbro Bruce. Språk består av flera olika nivåer. På trappans första trappsteg finner vi pragmatiska förmågor, som också brukar kallas språkets funktion. Många av dessa förmågor, såsom ögonkontakt, härmningsförmåga, vilja att samspela och kommunicera samt turtagningsförmåga, är nedärvda och biologiskt viktiga för att barn och föräldrar ska kunna knyta an till varandra. Med turtagningsförmåga menar vi förmågan att lyssna och vänta på sin tur, samt även att kunna signalera att man vill säga något och ta sin tur i ett samtal. I pragmatiken ingår även förmåga till gemensam uppmärksamhet,  samt förmågan att läsa av andra människors signaler och förstå andra människors tankar och perspektiv. Pragmatik likställs många gånger med samspelsförmåga, vilket är ganska logiskt med tanke på att de pragmatiska förmågorna är nödvändiga för att samspelet ska lyckas och dessutom kunna ska på ett smidigt och följsamt sätt.

Trappans andra trappsteg kallas semantik, eller vardagligare uttryckt språkets innehåll. Här finns det viktiga ordförrådet och språkförståelsen. Det lilla barnet översköljs av en ocean av ord, och förstår i början inga av dem. Men med hjälp av repetition och att orden används i olika sammanhang klarar barnet att länka samman rätt ord med rätt föremål eller begrepp. När barnet närmar sig ettårsdagen förstår hen i regel flera hundra ord, även om endast en begränsad andel av dessa kan uttryckas. Ordförrådets storlek och kvalité är helt beroende av hur många ord barnet möter, och barn med flera språk kan ha olika ordförråd på sina olika språk. Skillnaderna i ordförrådens kvantitet vid skolstart kan vara så stora som 3.000-20.000 ord. Ju fler ord och begrepp ett barn lär sig, desto bättre blir barnets språkförståelse. Men språkförståelse handlar inte bara om antalet ord, utan även om ordens böjningar, meningsbyggnaden i språket, uttryck och nyanser m.m. Det är t.ex. stor skillnad på ”hoppa över staketet” och ”hoppa över frukosten”, eller ”flickan gillar hunden” och ”hunden gillar flickan”. Viktigt att komma ihåg är att språkförståelse och situationsförståelse lätt förväxlas med varandra. Barn som har svårt att tolka språket utvecklar ofta strategier för att förstå utifrån situationerna. De tittar kanske på vad kompisen gör, eller jämför med liknande situationer de varit med om när de tolkar vad som förväntas av dem. Man kan bara gå till sig själv och fundera på hur kommunikationen fungerar när man är i ett annat land och inte kan språket. Ofta brukar det gå ganska bra att kommunicera med befolkningen i landet ändå – till en viss gräns. Behöver jag köpa medicin, eller anmäla en försvunnen väska på flygplatsen så kan jag ofta förmedla mitt budskap via kroppsspråk, röstläge och situationsförståelsen.

På trappans tredje steg finner vi språkets form, vilket innebär grammatik och fonologi. När barn har ca 50 ord i sitt aktiva ordförråd, har de tillräckligt många för att de ska kunna börja sätta samman orden till meningar. Detta brukar ske någon gång mellan 1,5 och 2 års ålder. Ungefär samtidigt kan man höra att barnet börjar böja ord, bestämd form (hunden, katten, gubben, soffan), plural (hundar), kongruens (den stora hunden) m.m. Grammatiken och förmågan att berätta utvecklas sedan kontinuerligt under hela förskoletiden.

Vad gäller språkljuden så tränar sig barn i att göra olika språkljud under hela jollerperioden. De första ordens fonologi är ofta förenklad eftersom språkljuden erövras succesivt under förskoletiden. Ofta noteras att barn har lättare att uttala ord med språkljud som ligger långt fram i munnen. Läppljuden brukar vara enkla för barnen att lära sig, och det är alltså ingen slump att många språk världen över, liksom svenskan, betecknar orden för mamma och pappa med m och p eller b. intuitivt förenklar vi många ord för små barn så att barnen ska ha lättare att använda orden. Därför säger du kanske ord som ”pippi” istället för fågel eller ”nana” istället för sova när du pratar med ett mycket litet barn. Ibland får vi frågan om det är fel att använda sådana ord till barn, om man inte borde benämna föremålen med dess rätta namn istället? Eftersom vi är för all kommunikation, anser vi inte att det är fel på något sätt att anpassa språket en aning för små barn. Då förutsätter jag att man använder det riktiga ordet OCKSÅ, och varierar sig när man pratar med barnet. Vilken tur för det barnet, som får lära sig två ord för samma sak, både vovve OCH hund, eller kisse OCH katt. Redan i fyraårsåldern brukar det fonologiska språkbygget vara klart, möjligen med undantag av de svåraste språkljuden, nämligen r och sch-ljuden.

På fjärde trappsteget i modellen finns språklig medvetenhet. Att bli språkligt medveten handlar om att kunna skifta fokus från språkets innehållssida till språkets formsida. Det gäller alltså att fokusera på HUR orden låter, istället för vad orden betyder. Denna språkliga medvetenhet kan ofta fungera som en bro mellan talat och skrivet språk, vilket är en anledning till att förskolan och förskoleklassen ofta ägnar mycket tid åt att stimulera och väcka den språkliga medvetenheten. Att bli språkligt medveten är bl.a. att kunna höra ljud i ord, t.ex. om det finns något s i sol. Det innebär också att kunna höra om ett ord är långt eller kort, rimmar eller börjar med samma ljud.

På femte trappsteget hittar vi läsning och skrivning. För att läsa och skriva måste barnet lära sig koppla samman språkljud och bokstav, och kunna sätta samman bokstäverna till ord. Men läsning är så mycket mer än den rent tekniska avkodningen. Det är en process där barnet använder språk och andra kunskaper för att förstå och tolka texten, och det krävs både lust, motivation och tid för att lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Det är också av stor vikt att barnet har med sig en positiv relation till, samt många tidigare möten med, böcker och skriftspråk in i läs- och skrivinlärningen.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized