Ett nytt år och dags för uppstart av ny termin- vilket också innebär uppstart och ibland nystart för undervisning och lärande.
Jag läste nyligen ett inlägg på facebook där avsändaren, Micke Gunnarsson, ville göra alla oss läsare medvetna om vikten av det innehåll vi ger vår undervisning och de uppgifter eleverna ska utföra- den här gången med syfte att bespara många elever att behöva återuppleva inte alltid så positiva upplevelser som ett lov av olika anledningar kan innebära.
Detta inlägg skickade mig tillbaka dryga femton år i tiden…till en dag i augusti där jag fann mig med stor kraft och möda försöka inspirera och motivera en elev till skrivande av en, på den tiden i min undervisning emellanåt förekommande uppgift- Hur var ditt sommar-/jullov?. Flickan i fråga var en i normalläget mycket positiv, lättinspirerad elev med mycket att berätta men just denna dag var hon arg och irriterad. Efter en stunds lirkande kom så förklaringen- hon hade haft ett fruktansvärt sommarlov men en mängd mer eller mindre tragiska händelser och varken ville eller kunde ge uttryck för detta i min för henne dumma skrivuppgift. Detta blev ett uppvaknande för mig och jag tittade mig genast omkring i klassrummet med andra ögon- hur många elever satt i mitt klassrum, just där och då, och skrev utan lust och glädje? Hur många hade, precis som flickan, haft ett lov de inte tyckte värt att berätta om? Och hur påverkade detta det skrivande och det resultat som blev utkomsten av min uppgift?
Allt sedan den terminen har jag omvärderat mina uppgifter men framförallt också de krav som de direkt eller indirekt ställer på eleven. Att vi i vår undervisning måste beröra hur samhället kan se ut och hur olika förutsättningar människor kan ha är en skyldighet och av oerhört stor vikt- men från detta till att eleverna ska behöva skriva om personliga och privata erfarenheter kan lägga locket på mången elevs skrivande då eleven kanske inte har någonting hen vill berätta om. En förskollärare berättade en gång, många år senare, för mig om den lilla femåringen som vid frågan om han varit på semester under sommaren svarade nej. Förskolläraren visste att barnet varit på semester och frågade honom då igen och påpekade var han ju hade varit. Pojken svarade då att han ju inte hade varit på någon riktig semester- han ju inte hade flugit! Vems värderingar om ett bra och positivt lov är det våra barn och elever ska leva upp till när vi ställer frågan och är det rätt att de ska behöva dela med sig av detta i ett kanske sårbart läge? Detta handlar till syvendes och sist om förhållningssätt och medvetenhet hos oss som ställer frågan- tyvärr ställs den dock med mer eller mindre medvetenhet i dag, även via de sociala medierna.
Att som elev istället få möjlighet att skriva om någonting som ligger långt från de privata erfarenheterna kan vara befriande. Genom berättande och skrivande kan barn och elever många gånger bearbeta tunga tankar på ett distanserat och avslappnat sätt. Att skriva en berättelse om en superhjälpte eller en faktatext om katolicismen kan ge större möjlighet för eleven att få utveckla sitt skrivande och sina kunskaper- oavsett erfarenheter under lovet. Självklart finns det även stora fördelar med att låta elever skriva om det som finns nära dem, att låta dem använda sina kunskaper och erfarenheter och då inte behöva lägga all energi på att komma på innehållet utan istället lägga det på det motoriska skrivandet- men att just fokusera på det som ofta synliggör socioekonomiska skillnader mellan familjer och barn ger en sur eftersmak för onödigt många.
När jag tänker tillbaka på många av de elevtexter jag mött inser jag att oavsett ämne eller skrivuppgift så kan jag, till någon del, se elevernas egna erfarenheter och kunskaper speglas i texten. Kanske är det ändå så att vi får uppmärksamma dem på vikten av att använda sig själva, de egna erfarenheterna och kunskaperna som källa för inspiration, oavsett vad de skriver om istället för att en grupp elever får återuppleva sitt misslyckande? Vilka kopplingar gör de i sitt skrivande och berättande- till sig själva, till andra medier och till omvärlden?
Ett förslag till ett av terminens inledande skrivuppdrag skulle kunna vara att utmana eleverna att delta i skrivtävlingen Slottets hemlighet– en tävling med syfte att motivera och inspirera elever i åldrarna 10-14 år.
Materialet finns på Barnens biblioteks hemsida och är framtaget i samarbete med Tjolöholmsslott, (i Halland), och bygger på sägnen om det skepp som gick på grund utanför kusten nära Tjolöholmsslott i slutet av 1800-talet. Tävlingen är öppen till den 31 januari 2015.
En mörk natt i slutet av 1800-talet gick ett skepp på grund utanför Tjolöholms Slott i Halland. Vinden piskade och vågorna slog, men som tur var lyckades allt folk ombord ta sig i land. De släpade sig upp på stranden, där en slottspiga hjälpte dem in i värmen. Men det var inte bara människor som kom med in på slottet …
Skeppet hade haft okända fripassagerare. Tre små naturväsen hade tagit sig ombord medan båten låg i en skotsk hamn och av misstag följt med ända till Sverige. Nu smög de sig blöta och frusna efter människorna in i det stora slottet.
Vad hände sedan?
Utifrån denna inledning är det elevernas uppgift att skriva färdigt berättelsen om de tre underliga varelserna som bott på slottet de senaste 100 åren. På sidan finns ytterligare information som kan stödja eleverna i sitt skrivande; information om karaktärerna, hur de kom till samt en länk till sidan med mer information om Tjolöholms historia.
Kanske har dessa tre karaktärer varit med om de mest fantastiska, mest fantasifulla äventyr som det bara går att vara med om- oavsett författarens (elevens) semester- eller julklappserfarenheter. Visst är det väl en väg värd att prova?!