Kategoriarkiv: Uncategorized

Fonologisk medvetenhet fokus i ”Livet i Bokstavslandet” (UR)

För att ett barn ska kunna lära sig läsa och skriva, knäcka koden, måste det utveckla en fonologisk medvetenhet. Att vara fonologiskt medveten innebär att man förstår hur ett språks olika ljud och bokstäver förhåller sig till varandra och hur de i nästa steg bildar ord.

Ett barn som är  fonologiskt medveten har en effektiv bokstavskännedom, dvs barnet kan höra olika bokstavsljud i ett ord, kan rimma, avgöra hur olika bokstavsljud låter i början, slutet och inuti ord samt kan hitta ord som liknar varandra. En välutvecklad fonologisk medvetenhet innebär att barnet kan göra om ett ord till annat genom att lägga till, ta bort eller byta ut bokstäver, t ex pil- bil.

De flesta barn tränar detta naturligt i sin vardag tillsammans med vårdnadshavare och andra vuxna, t ex i förskola, förskoleklass och skola, men  en ökad medvetenhet kring vikten av en utvecklad fonologisk medvetenhet kan ge fler barn tillgång till kunskapen. Tidigare fanns ett större fokus på kopplingen mellan bokstaven och bokstavens namn i den första läs- och skrivinlärningen. Idag vet vi att barnen/eleverna måste få kunskap om bokstäverna och deras olika ljud för att kunna tillägna sig en god avkodningsförmåga som är avgörande för läsning och skrivning. Praxisalfabetet, som från början utvecklades för barn med språksvårigheter- dyspraxi, är ett intressant alternativ till de vanligare klassrumsalfabeten. Bilderna i Praxisalfabetet låter barnet/eleven göra en koppling mellan bokstavens utseende och dess ljud med stöd av en bild som iscensätter ljudet, inte ett ord som börjar på bokstaven. Bokstaven A representeras vanligen av en Apa men i Praxisalfabetet visas istället en krokodil som gapar- bilden representerar ljudet Aaaa. B är vanligen en boll men i Praxis istället ett spöke som låter B(ö).

Praxisbokstav

I sin största språk-, läs- och skrivsatsning någonsin finns URs tv-serie Livet i Bokstavslandet, en serie program som återkommande har jämförts med sin föregångare från 70-talet, Fem myror är fler än fyra elefanter. Programmet är ett sketchprogram för barn som håller på att upptäcka bokstavsljud, hur bokstäver och ljud bildar ord och som i nästa steg knäcker koden och lär sig läsa. Alla avsnitt fokuserar på fonologisk medvetenhet, kopplingen mellan bokstäver och bokstavsljud samt rimförmågan.

Sketcherna består av flera olika pedagogiska moment och bygger på ett vidgat textbegrepp med inslag av humor, lekfullhet, musik och kunskap. Genom programmet får barn möjlighet att lära sig bland annat att känna igen bokstäver och dess bokstavsljud till att kunna känna igen och skapa rim. Till programmet finns en lärarhandledning.


Huvudpersoner i serien är de alltför självsäkra ordläkarna som opererar trasig ord utan tillräcklig kunskap. Vi möter också Dick och Doris som jobbar i Bokstavsbutiken samt Bobby och Epa som i Ordförrådet lånar ut ord till besvärliga kunder.  På polisstationen i Bokstavslandet sysselsätter sig polisen med att leta efter rim som är på rymmen. Showartisterna på Bokstavsteatern sliter i sin tur för att få ihop den stora sång- och dansfinalen om bokstäver som avslutar varje avsnitt.

Att på ett spännande och lustfyllt erfara och leka med bokstäver, bokstavsljud, rim och ramsor är den bästa vägen till en god fonologisk medvetenhet.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Föräldrar, Förberedelseklass, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, läs- och skrivsvårigheter, språklig medvetenhet, Språkljud/fonem, Språkutveckling, Tidiga insatser, Uncategorized, undervisning

Förskolans & skolans vuxna- viktiga läsförebilder

Flera rapporter kring stora nedgångar gällande vuxnas och barns läsning har publicerats under det senaste året. Forskning visar att vuxnas läsfrekvens och läsmängd till stor del påverkar barns läsfrekvens och läsmängd. Som tidigare sagt- barn gör inte alltid som vuxna säger utan som vuxna gör.

Läsnlärare

Undersökningar som gjorts kring lärares och lärarstudenters läsvanor visar på nedåtgående siffror och frågan vi ställer oss blir hur detta påverkar den läsundervisning och den läsinspiration vi bör bidra med till eleverna? Tänk er en musiklärare som inte själv musicerar, eller en idrottslärare som inte själv idrottar. Vad innebär det, ur ett sådan perspektiv, att ha en språk- eller ämneslärare som inte själv läser för att förkovra och utveckla sig? Åsa Lundholm, Litteraturpedagog, menar att det är viktigt att lärare får avsätta tid för läsning och diskussion kring denna på arbetstid. Gunilla Molloy betonar att alla lärare bör lägga en del av sin förtroendetid på att läsa ny barn- och ungdomslitteratur.

”En lärare som inte läser skönlitteratur har svårt att undervisa i ämnet.”
Åsa Lundholm, Litteraturpedagog
Lärarnas tidning 13/13

Opinionsinstitutet Skop har, på uppdrag av Lärarnas tidning, gjort en undersökning som visar att var åttonde lärare under 40 år inte har läst någon skönlitteratur alls det senaste året. En av tre läser max två skönlitterära böcker per år och endast fyra av tio läser fler än sex böcker om året.  Samtidigt ser vi att elevernas läsförmåga går nedåt. Det finns ett starkt samband mellan läranas egna läsvanor och elevernas!

”Det är ett katastrofalt resultat”
Gunilla Molloy
docent i svenska med didaktisk inriktning, Stockholms universitet

Enligt PIRLS är det mer ovanligt att svenska lärare använder skönlitteratur i undervisningen och andelen svenska lärare som läser barnböcker som ett led i sin kompetensutveckling är betydligt lägre än genomsnittet.

Att som personal och lärare på förskolor och skolor arbeta för att ge barn och elever kunskap för läsning, inspiration kring texter och visa på den positiva känslan av läslust är avgörande. Att som personal- och lärargrupp tydligt visa sig som läsande individer, t ex genom att läsa då eleverna ägnar sig åt läsning kan ha en stor effekt på barnens syn på läsandet och dess möjligheter. På en skola där jag tidigare jobbade valde vi lärare att, då alla elever på skolan hade gemensam lässtund, också själva läsa ur egen bok. Detta gav positiva reaktioner bland eleverna. Störst uppmärksamhet fick särskilt en lärare på skolan, läraren i åk 5. Det handlade varken om att denna lärare läste en särskild bok eller att det var en lärare som till större del än andra förespråkat läsning. I detta fallet handlade det om att det var skolans enda manliga lärare som läste.

Att som personal på en förskola eller skola visa eleverna vad som läses bland de vuxna har fått positiva effekter, iform av samtal kring det som läses och jämförelser mellan den vuxnes och barnets/elevens litteratur. På Klackerups förskola, i Halmstad, har pedagogerna satt upp bilder på sig själva och bilder på de böcker de för tillfället läser med syfte att synliggöra för barnen, och föräldrarna, att och vad de läser. Denna visuella information har lett till mängder med samtal mellan barn, vårdnadshavare och pedagoger.

pedläser

Pedagogers läsning- Klackerups förskola

Förskola och skola har idag en kompensatorisk roll i vilken förskolans och skolans vuxna är viktiga, kanske till och med avgörande, läsförebilder.

1 kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, barnlitteratur, Förebyggande arbete, Grundsärskola, grundskola, Högläsning, Uncategorized

Mellan raderna- inspirerande författarporträtt

Materialet Mellan raderna växte fram med utgångspunkt i vetskapen att många elever, framförallt pojkar, under mellanstadietiden läser allt mindre. Statistik från biblioteken visar också på ett minskat läsande generellt- antalet utlånade barn- och ungdomsböcker sjunker nationellt. Programmen avser inspirera både pojkar och flickor att hitta sin väg in i litteraturen med ett utbud som kan tilltala alla elever.

Mellan raderna/UR

I vårt uppdrag ligger att, på flera olika sätt, arbeta för att stimulera elevers läs- och skrivintresse. Genom att låta elever möta författare och illustratörer bakom olika böcker kan nyfikenheten bli en stor motivationsfaktor för att de ska vilja ta sig an ny litteratur. Redan i förskolan är det av stor vikt att barnen blir medvetna om vem/vilka som skapat verket.

Ur det centrala innehållet för Svenska
Eleverna ska känna till några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer
Åk 3

Eleverna ska känna till några skönlitterärt betydelsefulla barn- och ungdomsboksförfattare och deras verk.
Åk 6

Eleverna ska känna till några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.
Åk 9

Mellan raderna, framtaget av UR, är en samling porträtt av författare och personer som på olika sätt arbetar med texter. I programserien får vi möta dessa i korta program, ca 5 minuter, där de berättar om sina verk, sitt arbete eller vad som inspirerar dem att skriva och berätta, allt med syfte att skapa nyfikenhet och inspiration för elevers läsande, berättande och skrivande samt kunskap om personerna som kan öka elevernas motivation.

Materialet passar barn och elever i åldrarna 5-13 år och är indelat i kategorierna åk F-3 och åk 4-6. I varje ålderskategori finns 20 författarporträtt och 10 porträtt av andra personer som arbetar med texter.

Till materialet finns en lärarhandledning som innehåller information kring programmens innehåll och upplägg samt exempel på verk eller material som finns att tillgå för att för- eller efterarbeta programmen.

Ytterligare författarporträtt och information kring deras verk finns på Växjö skolbiblioteks barnboks- och ungbokskalender i ett tidigare inlägg.

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, barnlitteratur, Författare, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, Lgr11, Språkutveckling, Uncategorized

Språkkedjan – låna väskor med språkstimulerande material på biblioteken i Halland

Syftet med projektet Språkkedjan är att de barn som har särskilda behov när det gäller tal- och språkutveckling får det stöd de behöver. En viktig del av projektet är också att medvetandegöra föräldrar kring den viktiga roll de spelar för sitt/sina barns språkutveckling.

Sex väskor med språkstimulerande material på olika språkliga teman finns att låna på kommunbiblioteken i Halland. Föräldrar, förskolepersonal och dagbarnvårdare får låna väskorna, utan kostnad. Väskorna är särskilt riktade till barn med tal- och språksvårigheter, men kan även användas till grupper av barn varierande språkförmåga.

Väskorna är följande:

Alfons-ryggsäcken – ”Du och jag tillsammans” riktar in sig på den pragmatiska delen av språket.

Emil-väskan – ”Hur låter stjärnorna?” riktar in sig på språkets fonologi, d.v.s. språkljuden.

Emil-väskan

Kråkan-ryggsäcken – ”Ut i vida världen” avser att stimulera ordförråd, prepositioner och motsatsord.

Bu & Bä-ryggsäcken – ”Det var en gång” tränar grammatik och ordföljd.

Pippi-väskan – ”I sagans förtrollade värld” tränar liksom Bu & Bä grammatik och ordföljd.

Spindel-ryggsäcken – ”Vår värld” tränar barnens ordförråd och att kategorisera och associera.

Projektet Språkkedjan har genomförts av Barnhälsovården Halland och Regionbiblioteket Halland med stöd från Kulturrådet samt Region Halland.

Mer information om projektet, väskorna och dess innehåll hittar du här.

1 kommentar

Under Föräldrar, Förskola, Förskoleklass, Grundsärskola, grundskola, Språkutveckling, Uncategorized

Projektet ”Läs för mig!” – kapprumsbibliotek i förskolan

De senaste åren har förskola och skola fått ett större fokus på läsning och läsförståelse, samt böckers betydelse för barns språkutveckling. Internationella rapporter såsom PISA och PIRLS visar att svenska elevers läsning och läsförståelse blir allt sämre. Samtidigt visar statistik från Sveriges bibliotek att utlåningen av barn- och ungdomslitteraur sjunker. Tyvärr rapporteras det också i media om att andelen föräldrar som högläser för sina barn i hemmen sjunker. 1980 var siffran 80%, 2006 var den 64% och 2012 var det endast ca 35% av Sveriges föräldrar som dagligen högläste för barnen (SvD 12-04-23). En skrämmande låg siffra tycker vi.

Vi möter varje vecka frustrerade pedagoger som uttrycker en oro för barnens språkutveckling, att deras ordförråd och språkförståelse rent generellt inte utvecklas som förväntat. Agneta Edwards skriver i ”Bilderbokens mångfald och möjligheter” att den vanligaste anledningen till barns bristande ordförråd är brist på språklig stimulans. Man kan klara sig igenom en vanlig dag på de flesta språk med ett ”vardagsordförråd” på ca 3000 ord. Samtidigt vet vi att en sexåring behöver ha minst 6000 ord med sig när hen börjar förskoleklassen, för att klara de krav som skolan ställer på språket. Vårt vardagspratande räcker alltså inte eftersom detta vardagspratande inte innehåller tillräckligt rikt och varierat ordförråd. Så varifrån ska de orden komma? Genom forskning vet man att ca 80% av barns ordförråd kommer från böcker (Lindén & Salo, 2011), och forskare har även sett att ordförrådet är en av de viktigaste faktorerna för att nå skolframgång (Lundberg, 2007). Det är med andra ord mycket viktigt att barn redan från tidig ålder blir lästa för, och att de får många chanser till möten med böcker och sagor för att stärka sitt språk.

Allt detta har fått oss att fundera på hur dessa rapporter hänger samman, samt hur vi ska kunna vända de negativa trenderna med mindre samtal, språkande och högläsning i hemmen. Flera stora forskare betonar också vikten av att arbeta förbyggande, med tidiga insatser redan när barnen går i förskolan.

I Läroplan för förskolan (Lpfö -98, rev. 2010) står bl.a. följande att läsa under ”Mål”.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn:

  • tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld
  • utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv
  • utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa”

Med anledning av allt detta bestämde vi oss för att i samarbete med Biblioteken i Halmstad (Kulturförvaltningen) skapa små kapprumsbibliotek på 14 förskoleavdelningar i kommunen. Finansiering och inköp av böcker har möjliggjorts med hjälp av sponsring från Rotary Halmstad Tylösand, Kärnhuset samt Biblioteken i Halmstad.

Kapprumsbiblioteken innehåller 40-80 titlar som valts ut av barnbibliotekarier och granskats av specialpedagog, logoped och jämställdhetsutvecklare. På de avdelningar där flerspråkiga barn vistas, placeras även böcker på barnens modersmål ut. Med ett enkelt utlåningssystem i form av en lånesticka i varje bok, som lämnas i barnets hylla vid lån, uppmanas föräldrar och barn att låna hem en bok att läsa på kvällen. Antingen lämnar man tillbaka den nästa dag vid lämning på förskolan, eller så behåller man den så länge som barnet vill.Bild

Skyltningen av böcker i Eldsberga förskolas kapprumsbibliotek

Syftet med projektet är att ge föräldrar kunskap om högläsningens betydelse för barns språkutveckling, skolprestationer och livsvillkor, och därmed motivera och öka antalet föräldrar som läser regelbundet för sina barn. Varje kapprumsbibliotek startar upp med en föräldraträff då specialpedagog, logoped och modersmålslärare informerar om språkutveckling och högläsningens betydelse. Barnbibliotekarie är också med och inspirerar till läsning med hjälp av bokpresentationer och bokprat.

Bild

Klackerups förskolas kapprumsbibliotek.

IMG_3607

Dungens förskolas kapprumsbibliotek täcker en hel vägg.

Parallellt med projektet får pedagogerna på förskolan delta i en fortbildning av undertecknade, kring boksamtal och textförståelse i förskolan. Vår förhoppning är att pedagogerna därmed inspireras till att jobba med boksamtal, samt att kapprumsbiblioteken skapar en större tillgänglighet till bra barnlitteratur som kan locka fler föräldrar att läsa för sina barn.

I projektet deltar följande förskolor med personal, barn och vårdnadshavare:

Askens förskola

Dungens förskola

Eldsberga förskola

Klackerups förskola

Klockagårds förskola

Ringblommans förskola

Projektet följs upp och utvärderas genom enkäter och intervjuer som genomförs vid uppstart och avslut. Två förskollärarstudenter från Högskolan i Halmstad bearbetar insamlad data, vilket ska mynna ut i ett examensarbete. Syftet med enkäten och uppsatsen är att visa på projektets eventuella effekter på barns och föräldrars gemensamma läsande, och om goda resultat uppvisas hoppas vi som projektets initiativtagare på att fler förskolor får tillgång till kapprumsbibliotek.

Se Hallandsnytt rapportera om ”Läs för mig!”, från tisdag 12/11 2013.

Se Tv4 Halland rapportera om ”Läs för mig!”, från torsdag 7/11 2013.

12 kommentarer

Under Uncategorized

Språkutveckling

Låt oss sätta fokus på barns språkutveckling för en stund. Redan under fosterstadiet startar barns språkutveckling eftersom fostret hör mammans röst och språkmelodi inifrån livmodern. När barnet sedan föds finns redan ett antal viktiga förmågor som möjliggör att barnet utvecklar ett språk. Barnet söker ögonkontakt, härmar, övar sig i turtagning och har en stark vilja att samspela och kommunicera. Redan från allra första stund skickar barnet signaler till sin omgivning, i form av skrik, läten och blickkontakt. Det är mycket fascinerande att se hur det lilla barnet efter bara några dagar speglar ansiktsuttryck hos samtalspartnern. Efter några veckor ger barnet även svarsleenden till sina samtalpartners.

Språktrappa

För att ge en överskådlig bild av hur barns språkutveckling går till, så kan man likna processen vid en trappa. Illustrationen ovan är återgiven efter en modell av Bloom & Lahey med tillägg av Barbro Bruce. Språk består av flera olika nivåer. På trappans första trappsteg finner vi pragmatiska förmågor, som också brukar kallas språkets funktion. Många av dessa förmågor, såsom ögonkontakt, härmningsförmåga, vilja att samspela och kommunicera samt turtagningsförmåga, är nedärvda och biologiskt viktiga för att barn och föräldrar ska kunna knyta an till varandra. Med turtagningsförmåga menar vi förmågan att lyssna och vänta på sin tur, samt även att kunna signalera att man vill säga något och ta sin tur i ett samtal. I pragmatiken ingår även förmåga till gemensam uppmärksamhet,  samt förmågan att läsa av andra människors signaler och förstå andra människors tankar och perspektiv. Pragmatik likställs många gånger med samspelsförmåga, vilket är ganska logiskt med tanke på att de pragmatiska förmågorna är nödvändiga för att samspelet ska lyckas och dessutom kunna ska på ett smidigt och följsamt sätt.

Trappans andra trappsteg kallas semantik, eller vardagligare uttryckt språkets innehåll. Här finns det viktiga ordförrådet och språkförståelsen. Det lilla barnet översköljs av en ocean av ord, och förstår i början inga av dem. Men med hjälp av repetition och att orden används i olika sammanhang klarar barnet att länka samman rätt ord med rätt föremål eller begrepp. När barnet närmar sig ettårsdagen förstår hen i regel flera hundra ord, även om endast en begränsad andel av dessa kan uttryckas. Ordförrådets storlek och kvalité är helt beroende av hur många ord barnet möter, och barn med flera språk kan ha olika ordförråd på sina olika språk. Skillnaderna i ordförrådens kvantitet vid skolstart kan vara så stora som 3.000-20.000 ord. Ju fler ord och begrepp ett barn lär sig, desto bättre blir barnets språkförståelse. Men språkförståelse handlar inte bara om antalet ord, utan även om ordens böjningar, meningsbyggnaden i språket, uttryck och nyanser m.m. Det är t.ex. stor skillnad på ”hoppa över staketet” och ”hoppa över frukosten”, eller ”flickan gillar hunden” och ”hunden gillar flickan”. Viktigt att komma ihåg är att språkförståelse och situationsförståelse lätt förväxlas med varandra. Barn som har svårt att tolka språket utvecklar ofta strategier för att förstå utifrån situationerna. De tittar kanske på vad kompisen gör, eller jämför med liknande situationer de varit med om när de tolkar vad som förväntas av dem. Man kan bara gå till sig själv och fundera på hur kommunikationen fungerar när man är i ett annat land och inte kan språket. Ofta brukar det gå ganska bra att kommunicera med befolkningen i landet ändå – till en viss gräns. Behöver jag köpa medicin, eller anmäla en försvunnen väska på flygplatsen så kan jag ofta förmedla mitt budskap via kroppsspråk, röstläge och situationsförståelsen.

På trappans tredje steg finner vi språkets form, vilket innebär grammatik och fonologi. När barn har ca 50 ord i sitt aktiva ordförråd, har de tillräckligt många för att de ska kunna börja sätta samman orden till meningar. Detta brukar ske någon gång mellan 1,5 och 2 års ålder. Ungefär samtidigt kan man höra att barnet börjar böja ord, bestämd form (hunden, katten, gubben, soffan), plural (hundar), kongruens (den stora hunden) m.m. Grammatiken och förmågan att berätta utvecklas sedan kontinuerligt under hela förskoletiden.

Vad gäller språkljuden så tränar sig barn i att göra olika språkljud under hela jollerperioden. De första ordens fonologi är ofta förenklad eftersom språkljuden erövras succesivt under förskoletiden. Ofta noteras att barn har lättare att uttala ord med språkljud som ligger långt fram i munnen. Läppljuden brukar vara enkla för barnen att lära sig, och det är alltså ingen slump att många språk världen över, liksom svenskan, betecknar orden för mamma och pappa med m och p eller b. intuitivt förenklar vi många ord för små barn så att barnen ska ha lättare att använda orden. Därför säger du kanske ord som ”pippi” istället för fågel eller ”nana” istället för sova när du pratar med ett mycket litet barn. Ibland får vi frågan om det är fel att använda sådana ord till barn, om man inte borde benämna föremålen med dess rätta namn istället? Eftersom vi är för all kommunikation, anser vi inte att det är fel på något sätt att anpassa språket en aning för små barn. Då förutsätter jag att man använder det riktiga ordet OCKSÅ, och varierar sig när man pratar med barnet. Vilken tur för det barnet, som får lära sig två ord för samma sak, både vovve OCH hund, eller kisse OCH katt. Redan i fyraårsåldern brukar det fonologiska språkbygget vara klart, möjligen med undantag av de svåraste språkljuden, nämligen r och sch-ljuden.

På fjärde trappsteget i modellen finns språklig medvetenhet. Att bli språkligt medveten handlar om att kunna skifta fokus från språkets innehållssida till språkets formsida. Det gäller alltså att fokusera på HUR orden låter, istället för vad orden betyder. Denna språkliga medvetenhet kan ofta fungera som en bro mellan talat och skrivet språk, vilket är en anledning till att förskolan och förskoleklassen ofta ägnar mycket tid åt att stimulera och väcka den språkliga medvetenheten. Att bli språkligt medveten är bl.a. att kunna höra ljud i ord, t.ex. om det finns något s i sol. Det innebär också att kunna höra om ett ord är långt eller kort, rimmar eller börjar med samma ljud.

På femte trappsteget hittar vi läsning och skrivning. För att läsa och skriva måste barnet lära sig koppla samman språkljud och bokstav, och kunna sätta samman bokstäverna till ord. Men läsning är så mycket mer än den rent tekniska avkodningen. Det är en process där barnet använder språk och andra kunskaper för att förstå och tolka texten, och det krävs både lust, motivation och tid för att lyckas med sin läs- och skrivinlärning. Det är också av stor vikt att barnet har med sig en positiv relation till, samt många tidigare möten med, böcker och skriftspråk in i läs- och skrivinlärningen.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized