Ett andraspråksperspektiv på högläsningen i förskolan – språkliga strukturer som är svåra för andraspråksinlärare av svenska

DEL 2. Arbetssättet – Ett ”språk-tänk” i läsningen

Trots massiva insatser de senaste femton åren ser vi fortfarande att en större andel barn från våra utsatta områden saknar behörighet till gymnasiet efter avslutad grundskola, jämfört med i andra områden. Här hoppas vi att ökade kunskaper om andraspråksutveckling och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt kan förbättra vår språkundervisning i förskolan, vilket så småningom ger barnen bättre möjligheter att lyckas i skolan. Detta inlägg är en fortsättning från föregående inlägg där vi fokuserade på vad ett andraspråksperspektiv i språkundervisning kan innebära, samt vilka språkliga strukturer som brukar vara svåra för andraspråksinlärare av svenska.

Nu har vi kommit till den roligaste delen, nämligen att utifrån barnböcker skapa pedagogiska upplägg med fokus på andraspråksinlärning. Språkanalys – here we go! Låt oss därför fokusera på språket i några välkända barnböcker tillsammans. För att börja med det självklara kan vi konstatera att ett pedagogiskt upplägg utifrån en boks innehåll ibland ligger mycket nära ett pedagogiskt upplägg utifrån det språkliga innehållet. Jag tänker såklart på när vi exempelvis arbetar med att bygga ordförråd med hjälp av pekböcker. Vi exemplifierar detta genom att titta på Min lilla pekbok: Första 100 djuren (Helleday Ekwurtzel, 2019):

---

I denna pekbok består varje uppslag av olika kategorier av djur, exempelvis djur i havet eller djur i djungeln.

En annan typ av ordförrådsböcker är de som både visar bild på varje individuell sak, men också presenterar denna sak i en miljö. Ett exempel är Mina första 1000 ord (Amery, 2018):

Här kan barnet få titta på saken utanför ramen, för att sedan försöka leta upp den inne i ramen. Detta ger mer kunskap om ordet än att bara se den i en kategori (som i första exemplet) eftersom miljöbilden kan ge mer kunskap om hur saken används och i vilket sammanhang.

Ett annat exempel är böcker med fack/ämnesord, exempelvis Castor snickrar (Klinting, 2009):

I denna bok får barnen lära sig ett specifikt ämnesordförråd (verkstad/snickeri/träslöjd) genom att lyssna på en historia, där centrala begrepp lyfts fram och gestaltas av detaljerade bilder. 

I alla dessa tre exempel är det naturligt att skapa ett upplägg som fokuserar på att uppleva och förstå orden i boken, och att associera, kategorisera och producera orden i meningsfulla samtal kring lustfyllda aktiviteter. Kanske kan man efter läsning av Min lilla ordbok: första 100 djuren måla eller bygga ett zoo tillsammans, och placera ut djuren i lämpliga lyor, bon och stall o.s.v. Efter läsning av Mina första 1000 ord kanske vi kan gå en promenad i närområdet och fotografera för att sedan skapa ett eget uppslag till boken. Liknar vår närmiljö något av uppslagen i boken? Vilka hus, fordon, föremål, djur och personer hittade vi? Är det likt som i boken?

Men de flesta böcker vi läser på förskolan kommer vara svårare att analysera än så här, eftersom varken titel eller innehåll kommer att avslöja författarens språkliga agenda såsom pekböcker eller ordförrådsböcker gör. I de fallen behöver vi läsa texten flera gånger, och fundera på vilket språk som är möjligt att lära för barnen genom att på olika sätt skapa interaktion utifrån det språkliga innehållet. Böcker med repetitivt språk och återkommande uttryck kan vara lätta att utgå ifrån eftersom det då är lätt att upptäcka vilket språk som är möjligt att arbeta med. Här kommer ett exempel:

I Anna-Clara Tidholms klassiska bilderbok Alla får åka med repeteras titelfrasen om och om igen, och verbet åka i kombination med verbpartikeln med blir ett naturligt språkligt innehåll att jobba vidare och skapa interaktion kring (se föregående inlägg för förklaring av verbpartikel). Om vi leker att mattan på förskolan är en flygande matta – vilka vill då åka med? Vill Farah åka med? Vill Abbe åka med? Kan du fråga Lilly om hon vill åka med? Ja, de flesta vill nog åka med. Det handlar alltså om att skapa lek och interaktion kring en språklig struktur – i detta fall verb + partikel (se nedan) – åka med – för att på olika sätt ge barnen många tillfällen att förstå och själva uttrycka det språkliga innehållet kopplat till både boken och aktiviteten. Självklart utvidgar vi sedan språkandet ytterligare.

Prepositioner är en annan språklig struktur som är lätt att greppa och som lockar fantasin eftersom det är lätt att skapa roliga och meningsfulla aktiviteter kring lägesorden.

I boken Julia gömmer sig (Eriksson, 2015) finns det gott om prepositioner, och en efterföljande aktivitet skulle exempelvis kunna vara att gömma några leksaker och tillsammans leta upp dem. Då kan du ge barnen prepositionsrika ledtrådar som exempelvis titta bakom dörren, leta under skohyllan, gå vidare till läsrummet och kika i bokhyllan. Du kan be barnen återberätta var de hittade de olika leksakerna, och ni skulle även kunna rita kartor och med bild, text och ord beskriva de olika gömställena. Andra roliga aktiviteter är att leka kurragömma, eller att gömma dig själv och låta barnen svara på frågan ”Var är jag nu?”. Alla dessa aktiviteter är enkla och roliga att både planera och genomföra.

I nästa inlägg ska vi kika på en enkel mall för att analysera det språkliga innehållet i en bok, och fortsätta titta på pedagogiska upplägg för ytterligare några barnböcker. 

Referenser:

Amery, H. (2018). Mina första 1000 ord. Tukan förlag.

Eriksson, E & Moroni, L. (2015) Julia gömmer sig. Bonnier Carlsen.

Philipsson, A. (2013) Svenskans morfologi och syntax i ett andraspråksperspektiv. I Hyltenstam, K. & Lindberg, I (red.) Svenska som andraspråk – I forskning, undervisning och samhälle. Studentlitteratur. Lund.

Klinting, L. (2009) Castor snickrar. Alfabeta.

Helleday Ekwurtzel, M. (2019) Min lilla pekbok: Första 100 djuren. Tukan förlag.

Tidholm, A-C. (2015) Alla får åka med. Alfabeta

Språkutveckling på arbetsplatsen – Kraftringens satsning på nyanlända energiexperter

Under hösten 2016 hade jag förmånen att arbeta med arbetsgivarorganisationen KFS i deras satsning på att utbilda språkhandledare. Utbildningens mål var att ge verktyg till medarbetare i KFS medlemsföretag, så att de på effektivt och kvalitativt sätt kan introducera personer med annat språk i verksamheten.

Bakgrunden till satsningen är att Sverige idag har stor brist på kvalificerad arbetskraft inom teknik, bygg, medicin, psykiatri, utbildning m.m. Många som idag kommer nya till vårt land är högutbildade, och har både kompetens och erfarenhet inom dessa bristyrken. Tyvärr tar det alldeles för lång tid för personer som kommer till Sverige att få sitt första arbete. Olika siffror figurerar och sju år är den lägsta beräkningen, en tid som rimligen borde kunna minska.

Jag tror att det behövs en större samsyn kring språkets betydelse för möjligheterna att få arbete. Jag tror också att det behövs ett långt större mod hos organisationer, arbetsgivare och medarbetare att våga anställa och möta människor som ännu inte erövrat svenska språket fullt ut.

Tänk dig att ett företag står utan lämplig kompetens till en högt kvalificerad tjänst. Ett alternativ är att anställa en trainee, som talar bra svenska men som helt saknar erfarenhet för arbetet som ska utföras. Den personen behöver en handledare som kan finnas till hands för att lära upp och stödja i det dagliga arbetet.

Ett annat alternativ är att ta in en språkpraktikant, med adekvat kompetens och erfarenhet från sitt hemland men som ännu inte hunnit lära sig svenska språket helt tillfredsställande.

Båda alternativen kan fungera bra. Men många gånger väljer företagen idag att satsa på personen som kan svenska språket. Språkkunskaperna har en överordnad status jämfört med andra kunskaper och färdigheter. I själva verket vet vi att med rätt träning och strategier kan erövrandet av ett nytt språk gå mycket snabbt, långt snabbare än tiden det tar att lära sig ett hantverk, en profession eller att få så mycket erfarenhet inom ett område att arbetet kan ske självständigt och med flyt.

Ett företag som tagit saken i egna händer är Kraftringen. De har skapat egna introduktions- och stödmaterial för att underlätta för nyanlända och invandrade att börja arbeta hos dem. Ett exempel är ordboken på bilden nedan.

De viktigaste ca 1000 orden i energibranschen finns översatta från svenska till både engelska och målspråket arabiska. Ett gediget material som är till stor praktisk nytta för både företaget och medarbetarna. Det bästa av allt – Kraftringen är generösa nog att dela med sig av parlören som ligger fri att använda på webben.

I parlören kan du läsa: ”Energibranschen står inför ett stort behov av att rekrytera experter med branscherfarenheter av olika slag. Kraftringen bidrar med en svensk-engelsk-arabisk parlör, med några av de ord och begrepp vi använder i energibranschen. Parlören syftar till att underlätta introduktionen av arbetstagare med bakgrund i Mellanöstern, som är nyanlända i Sverige. Parlören är framtagen av Basel Taleb, energiingenjör från Hamaprovinsen i Syrien.”

Förhoppningsvis får vi se många fler liknande initiativ för att underlätta integration och inkludering i och på arbetsmarknaden framöver.

 

 

 

Nyordslistan 2015

Äntligen – nu är nyordslistan 2015 här! Varje år ger Institutet för språk och folkminne ut nyordslistan. Det är inte alltid nya ord, men ord vars användning ökat under det gångna året, eller ord som varit aktuella i något eller några sammanhang. Ibland i skildringar av det politiska läget, ibland med anledning av tekniska innovationer eller samhällsförändringar. Nyordslistan speglar vårt föränderliga språk, och den tid vi lever i. 

Institutet för språk och folkminnen skriver på sin webbplats: De flesta nyord i listorna är goda tillskott till svenskan, men det kan förstås finnas enstaka ord som upplevs som nedsättande, krångliga, onödiga, mycket vardagliga etc. 

Läs igenom listan och fundera på i vilka kontexter du stöter på orden, och vad de innebär för dig. Personligen gillar jag t.ex. klickokrati, faktaresistens och ögonkramp. Kanske hittar du ett nytt favoritord! 

Avhandling om ordförrådsutveckling och språktillägnande av Christine Cox Eriksson

I denna spännande avhandling studeras hur föräldrars språkliga input påverkar barns språkutveckling. Christine Cox Eriksson har bland annat tittat på hur föräldrars tal påverkar storleken på barns ordförråd.

Barnen som studerades var 12-30 månader gamla. Resultaten i denna studie visade att grunden till ordförrådsutvecklingen läggs tidigt och att det är viktigt att föräldrar anpassar sitt tal till barnets språkliga och utvecklingsmässiga nivå. Föräldrarnas input är mycket viktig för barnens utvecklande av ordförståelse och ordproduktion. De föräldrar som har barn med stort ordförråd är också de som pratar mest med sina barn.  De barn som kommer igång tidigt med att bygga upp ett stort ordförråd tenderar att behålla försprånget och utvecklas vidare snabbast. Det tidiga ordförrådet spelar alltså roll för den fortsatta språkutvecklingen.

Att som förälder prata fort och/eller otydligt med sina barn sågs också som negativt för barnets ordförråd. Att ställa frågor till barnet med förväntan om ett verbalt svar hade positiva effekter på barnens språkproduktion. För barn som inte utvecklat verbalt språk kunde frågor där barnet kunde peka eller på annat sätt visa sitt svar visade sig också vara positivt. Gester spelar roll för barnens språkutveckling. Pekningar kan stötta barnets förståelse för och inlärning av substantiv, medan rörelser som att t.ex. vispa i en bunke eller sätta handen bakom örat för att lyssna, kan stötta barnens förståelse för verb.

Författaren lyfter också fram att det är stor variation inom grupper av barn med högutbildade föräldrar. Vissa utvecklade sitt ordförråd snabbt, och andra långsammare. Den språkmiljö barnen vistas i verkar alltså spela större roll för barnens språkutveckling än t.ex. arv eller föräldrars utbildning eller socioekonomiska status.

En tanke jag får när jag läser avhandlingen är att förskolans kompenserande uppdrag bekräftas i och med denna studie. Om barn med torftig språklig hemmiljö ska kunna ha en chans att utveckla ett stort ordförråd, krävs det ett systematiskt och kvalitativt språkarbete i förskola och senare skola. För alla som arbetar i förskolan och skolan borde det vara obligatoriskt att analysera sitt eget språkbruk i interaktionen med barnen. Att t.ex. filma sig själv och analysera sitt språkliga förhållningssätt, de språkutvecklande strategierna och det egna språkbruket.

En länk till avhandlingen hittar du här!

Ordsamlare

”Mamma, vad betyder grandios?” ”Varför sa du lika som bär?” Pappa, varför var det nära ögat?” ”Vad är sekatör?”

Fyraåringen hemma är nyfiken och frågar, funderar och kommenterar. Ingenting vi säger lämnas obesvarat, och förmågan att förklara orden på ett tydligt sätt prövas. Jag berömmer henne. Berättar för henne att det är toppen att hon frågar och vill veta. Ber om ursäkt när jag inte lyckas förklara så att hennes fortfarande ganska konkreta världsbild mäktar med att ta in det abstrakta. Ibland får jag återkomma några timmar eller t.o.m. dagar senare, när jag kommit på hur jag kan förklara, eller när vi tillsammans upplevt något som ger henne en bättre bild av vad ordet betyder. Jag berömmer hennes nyfikenhet på språket, och hennes ansträngning att vilja lära sig fler ord. Större ord. Nyanser av ord.

Hos skolbarn är det inte så ovanligt att bristen på ord gör att inlärningen påverkas negativt, både i form av bristande språkförståelse och läsförståelse, men också i form av svårigheter med att själv uttrycka och redogöra för sina kunskaper.

Jag kommer alltid att minnas Hanna, Jonathan, Ebba, Vilda, Jakob, Amir och alla de andra eleverna. Alla kom de till mig när jag jobbade kliniskt som logoped, för att få en ordentlig språk- läs och skrivutredning i hopp om att få svar på varför det var så jobbigt i skolan. Alla var de smarta elever med massor av starka förmågor och kunskaper. Men de hade problem med orden. Eller snarare problem på grund av orden de INTE hade. Och för allihop startade en resa in i ordens förtrollade värld i och med utredningen.

Ebba tyckte om musikgruppen Kent. Hon fick i uppgift att läsa texterna i cd-konvolutet när hon lyssnade på låtarna, stryka under alla svåra ord och prata med sin mamma om dem.

Jonathan och jag kom överens om att han alltid skulle skriva ner svåra ord han hörde i ett anteckningsblock, och prata med mamma och pappa om orden på kvällen.

Jakob blev en fena på att bildgoogla och slå i ordböcker.

För Amir räckte det med att bli medveten om behovet av ord, och han lärde sig att räcka upp handen eller fråga när lärarna sade något som han inte förstod.

Varje elev fick, eller skaffade sig, en mängd strategier. Med hjälp av strategierna, samt föräldrar, äldre syskon, lärare, fritidspersonal, idrottsledare eller andra nära och kära vuxna, kunde dessa elever utöka sitt ordförråd och därmed klara skolan bättre. Nyckeln till skolframgång låg i orden. Språket gav makt, och kontroll över sin egen situation.

Ord är coola. Alla elever behöver bli ordsamlare. På vilket sätt det sker varierar, och ser olika ut för en fyraåring och för en fjortonåring. Men tänk på att det är du som är vuxen som är förebild. Genom att själv vara nyfiken på ord, fråga när du inte förstår, och prata med andra om ords betydelse så sätter du upp exempel för hur ordsamlande kan gå till.