Linda Fälths avhandling, varvad träning ger bäst resultat

Linda Fälth hade arbetat som speciallärare i ett antal år när hon började forska. Hon hade många gånger sett elever som verkade utveckla sin läsning som förväntat, men vid en närmare titt kunde man se att det fanns brister i läsförståelsen. I hennes forskning ”The use of interventions for promoting reading development among struggling readers” (Linnéuniversitetet, 2013) har hon studerat elever i årskurs två som haft behov av specialundervisning i läsning, och som intensivtränat under sex eller sju veckor. Passen har varit korta, mellan 15 och 25 minuter. Hon har jämfört elever som tränat enbart avkodning, enbart läsförståelse samt elever som varvat avkodning och läsförståelse. En fjärde grupp hade ordinarie specialundervisning.

De elever som tränade både avkodning och läsförståelse har haft samma mängd tid som de andra. Eleverna i de tre första grupperna använde datorprogram, vilket specialundervisningsgruppen inte gjorde. En smula överraskande var det inte specialundervisningseleverna som fick bäst resultat, utan eleverna som tränade både avkodning och läsförståelse med hjälp av datorprogram. De närmade sig också de s.k. normalläsarna mest. Att notera är också att de som får kombinationsträning av både avkodning och läsförståelse INTE behöver dubbla tiden.

Resultaten visade sig vara stabila över tid. Eleverna testades igen ett år senare, och då hade avståndet till ”normalläsarna” minskat ännu mer. Kombinerad träning visade sig alltså vara effektiv både på kort sikt och på lång sikt. De positiva resultaten förstärks också av att det i den gruppen är färre elever som efter avslutad intervention fortfarande är i behov av specialundervisning i svenska.

Pen Pal – ett sätt att stärka modersmålet och den flerspråkiga identiteten?

20% av Sveriges barn talar fler eller andra språk än svenska. Skollagen fastställer att förskolan ska medverka till att flerspråkiga barn ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. I läroplanen står dessutom att barn ska få möjlighet att utveckla sin kulturella identitet. Många som arbetar i förskolan brottas idag med i vilken form det i praktiken ska gå till, när man som personal i förskolan endast talar svenska. Begreppet modersmålsstöd i förskolan är inte heller väldefinierat och tydligt, och kommuner väljer att tolka det på många olika sätt. Även inom kommuner, mellan olika förskolor, kan det vara stora skillnader i hur man i praktiken arbetar för en aktivt flerspråkig förskola. Mer om detta i kommande inlägg…

Men! Ett sätt bland många är att se till så att det finns flerspråkig litteratur på förskolan, och att läsa sagor och berättelser från andra kulturer. Den flerspråkiga litteraturen kan läsas av flerspråkig personal, modersmåls- eller integrationsstödjare eller liknande, eller lånas ut till föräldrar för läsning hemma. Föräldrar kan också läsa in böckerna hemma så att de finns tillgängliga i digital form på förskolan, via någon lämplig app för ändamålet.

Ett annat sätt kan vara att använda Pen pal, som är en slags läspenna. Pen pal är en kombinerad mp3-spelare och scanner som kan läsa böcker högt, sida för sida. Ljudfiler laddas in i Pen pal på flera olika språk, och användaren väljer sedan vilket språk hen vill lyssna på. Ytterligare en finess med Pen pal är att den har en mikrofon som låter användaren spela in ljud själv. Användaren kan upprepa texter, återberätta eller hitta på egna berättelser till bilder i böcker. Pen pal säljs på http://www.ndio.se och där kan man även läsa mer om pennan. På Ndio kan man också köpa böcker, bl.a. ”Min trespråkiga talande ordbok” och såväl klassiska sagor som andra skönlitterära verk.

Just nu pågår ett pilotprojekt i Halmstad där ett antal pen pals är ute på prov i förskoleverksamheterna för att personalen ska kunna prova arbetssätt och utvärdera effekter av arbetet med Pen pals. Resultatet av pilotprojektet får vi återkomma till senare i vår!

Bookworm del 2 – Tips från pedagogerna om hur man kan arbeta med sagan som metod

För att underlätta för de förskolor som vill komma igång att arbeta med sagor i verksamheten följer nedan lite tips:

Prata ihop er innan start! Vad vill ni göra? Varför? Sätt upp ett syfte med det ni vill åstadkomma med insatsen (t.ex. öka barnens intresse för språk, ökat välbefinnande, stimulera matematikintresset, utöka barnens ordförråd m.m.)

Fundera över utgångsläget. Går det att mäta eller beskriva var ni befinner er just nu?

Välj lämplig saga. Gärna i samråd med närmaste bibliotekarie.

Informera föräldrarna. Gör också upp en plan för hur de kan involveras.

Planera för hur sagan ska introduceras för barnen. Erfarenheterna från Kvarngränd visar att ju bättre förberedd personalen var – desto bättre togs sagan emot av barnen.

Samla in och skapa rekvisita till sagan.

Tänk igenom hur naturvetenskap, teknik, matematik, IKT, värdegrund m.m. kan vävas in i sagoarbetet.

Beroende på vilken saga ni väljer – fundera på vilka ni kan samarbeta med utanför förskolan för att t.ex. göra studiebesök eller lära mer (föräldrars arbetsplats, museum, bibliotek, lantgård, skola, affär o.s.v.)

Dokumentera löpande under arbetets gång. Om ni dokumenterar får ni ett bra underlag för att följa barnens utveckling, det professionella lärandet, projektets syfte och måluppfyllelse m.m.

Våga se varandras styrkor och utnyttja dem – ingen kan allt men alla är bra på något!

 

Att skrytskvallra om superhjältar

I våras fick jag möjlighet att, för Nypon magasins räkning, skriva en text för att beskriva min yrkesroll och mitt arbete med syfte att ge en bild av vad en språk-, läs- och skrivutvecklare gör till vardags. Många tankar och funderingar rullade runt innan jag landade i vad jag anser vara de viktigaste delarna av mitt yrke- ett yrke jag i allra högsta grad brinner för och njuter av att ha möjlighet att utföra.

Jag är i grunden grundskollärare i svenska, so och engelska för årskurserna 1-7. För ca tio år sedan utbildade jag mig till specialpedagog och har sedan dess haft möjlighet att vidareutveckla mina kompetenser i flera steg och utifrån flera olika uppdrag. I nuläget verkar jag som språk-, läs- och skrivutvecklare med ena foten på Resurscentrum Lärande, Kärnhuset och med den andra på Kvalitet och utveckling, båda inom Halmstads kommun. Utöver detta ingår jag i Skolverkets referensgrupp kring Språk-, läs- och skrivutveckling på Nationellt centrum för språkutveckling/Skolverket och undervisar även vid Lärarutbildningen på Högskolan i Halmstad.

Vad innebär då min roll som språk-, läs- och skrivutvecklare och hur ser jag på mitt häftiga uppdrag?

Erica möter superhjältar
Jag arbetar som språk­-, läs-­ och skrivutvecklare och jag möter superhjältar varje dag. Superhjältar i form av pedagoger, förskollärare, lärare, skolbibliotekarier och ledningspersonal.

Superhjältar som alla arbetar mot samma mål: att låta våra barn och elever bli starka demokratiska samhälls- och världsmedborgare.

Min roll är att utmana, stödja och stärka dessa superhjältar, att vara deras energi och bränsle i det långsiktiga arbetet att utveckla barns och elevers språk-, läs- och skrivförmåga. Genom dialoger, nätverkande och fortbildning vill jag erbjuda dem möjligheten att få lyckas, växa och i sin tur ge barn och elever tillgång till motivation, en akademisk självkänsla och möjlighet att vara med i läsarnas klubb. För precis lika mycket som våra barn och elever måste få lyckas varje dag, måste de vuxna som möter dem få lyckas och ha en pedagogisk självkänsla.

Varje vecka möter jag superhjältarna i olika situationer, i allt från dialoger och nätverk till fortbildningar och studiedagar. Och varje vecka slås jag av hur viktig min roll är när det gäller att ge dem feedback och framför allt feed-forward på det arbete de gör. Jag ägnar stor del av min vardag åt att skrytskvallra, en vana som ger mycket glädje och energi.

Vad jag gör? Jag skryter för andra: förskollärare, lärare, ledning, föräldrar och alla som vill lyssna, om det arbete som sker, vilka kompetenta pedagoger och lärare vi har och om hur det påverkar dagens barn och framtidens unga vuxna. Syftet med det? Jo, att stärka dem som i sin tur ska stärka det viktigaste vi har – barn och elever. Och att stärka, utmana och förädla deras verktygslåda, deras tillgång till modeller, strategier och strukturer som används för att utveckla barnens och elevernas lärande.

Min verktygslåda
För att göra detta behöver jag plocka fram min verktygslåda med de verktyg och resurser jag använder för att utmana, stödja och stärka superhjältarna. Med resurser som boksamtal, kapprumsbibliotek, Läslyftet, Handlingsplan för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling och Strategiplan för skolbibliotek skapar jag tillfälle till gemensamma processer där vi samverkar för barnens och elevernas lärande och kunskapsutveckling.

Om du är nyfiken på innehållet i min verktygslåda och av att läsa en del skrytskvaller är du välkommen till bloggen Språkutvecklarna. Mina verktyg ovan fungerar som sökord.

Bookworm – ett nordiskt förskoleprojekt med sagan i fokus

I den avslutande rapporten efter projektet Bookworm ställer sig förskoleceheferna Ulrika Jonson och Peter Waldemarsson frågan: ”Sagor läser man på alla förskolor, vad är det för märkvärdigt med det?”

På Kvarngränds förskola i Oskarström betyder sagan mycket, den är pedagogernas viktigaste medel för att arbeta med alla läroplanens mål. I inläggen de närmaste veckorna ska vi göra en djupdykning i Kvarngränds sagoarbete.

I rapporten går att läsa: ”I dagens samhälle är det mycket som kan konkurrera med tid för läsning vilket i sin tur ställer krav på förskolans praktiska och didaktiska pedagogik. Det är också av stor betydelse att samverka och hitta strategier tillsammans med föräldrar/vårdnadshavare och kringliggande bibliotek för att skapa den atmosfär som behövs för att främja läslust…”.

I projektet Bookworm har förskolor i Sverige, Norge, Finland och Island samarbetet kring att läsa nordiska folksagor och införlivat dem med naturvetenskapliga ämnen.  Syftet med Bookworm var att bidra till ett ökat intresse och en ökad glädje i att läsa, att samtala om naturvetenskap, matematik och teknik samt att reflektera kring värdeord. Under projekttiden som löpte över två år har man arbeta med fyra nordiska folksagor. Alla deltagande förskolor arbetade med samma saga under en given tidsperiod. Efter varje saga genomfördes gemensamma projektmöten där metod och process diskuterades och utvärderades med hjälp av en extern utvärderare. Goda arbetssätt delades med övriga pedagoger, och problem man stött på kunde ventileras och eventuellt lösas. Pedagogerna i projektet använde sig av en Facebooksida och Skype för löpande kontakt mellan projektmötena. Dessutom genomfördes jobbskuggning, vilket innebär att personalen besökte varandras förskolor.

Gemensamt för alla deltagande förskolor var rekvisitans viktiga roll. Exempelvis så byggde man en jätte på samtliga förskolor under tiden man läste den svenska folksagan ”Pojken som åt ikapp med jätten”. Barnen hade tillgång till rekvisitan både inomhus och utomhus för att kunna leka sagan överallt. Med hjälp av musik, dans, drama och rörelse lekte och levde barnen sig in i sagan under lång tid.

Gemensamt för alla förskolor var också de reflekterande samtalen kring sagorna. Samtliga pedagoger genomförde boksamtal utifrån Aidan Chambers modell. I boksamtalen närmade man sig värdeorden på ett naturligt sätt och barnen erövrade successivt en förståelse av komplexa och abstrakta ord såsom vänskap eller tålamod. Samtliga förskolor samarbetade med bibliotek i närområdet och på Kvarngränd startades kapprumsbibliotek. Föräldrarna fick också låna hem sagan för att ta del av den hemma.

I följande inlägg kommer ni få del av filmer från verksamheten, barnens perspektiv, pedagogernas tips för andra som vill arbeta med sagor som metodik, samt tips för hur man kan genomföra boksamtal.

 

Världslitteratur får nya läsare

Kulturrådet satsar under hösten 2016 på att världslitteraturen ska möta fler läsare. Man utlyser bidragsmedel till läs- och litteraturfrämjande projekt som lyfter fram böcker ur serien Alla Tiders Klassiker. De som beviljas bidragsmedel får förutom stödbeloppet fri tillgång till seriens böcker. Kulturrådet har tillsammans med olika förlag under flera år arbetat med bokserien Alla Tiders Klassiker. I serien ingår 150 böcker från olika tidsepoker och världsdelar, av såväl manliga som kvinnliga författare.Serien togs ursprungligen fram för att användas i undervisningen i grund- och gymnasieskolan men utlysningen av bidragsmedel vänder sig även till satsningar utanför utbildningssektorn. Inom höstens satsning väljer Kulturrådet att prioritera läsfrämjande för vuxna samt projekt som omfattar flera böcker och som når bred spridning. Ansökningsperioden är mellan den 20 september och den 18 oktober i år.

Läs mer: Kulturrådets stöd till läs- och litteraturfrämjande insatser

Läs mer: Alla Tiders Klassiker

Läs mer: Titlarna i Alla Tiders Klassiker

En hyllning till Pixiboken

Pixi-böckerna har funnits sedan 50-talet och bara i Sverige har över 40 miljoner exemplar sålts. Hittills har tre-fyra generationer barn vuxit upp med Pixi-böckerna. 

Pixi innebär böcker med hög kvalitet till ett lågt pris. Utbudet är rikt, både av kända barnbokskaraktärer och nya stjärnor. Boken är liten och lätt för barnet att hålla i själv. Eftersom den är så billig behöver man inte vara lika rädd om Pixi som andra mer kostsamma böcker. Det är ok att den blir blöt på stranden, eller  nerspilld av yoghurt på utflykten. De är perfekta att resa med och kan stoppas i bakfickan eller i handväskan och tas fram på busshållsplatsen eller på parkbänken under promenaden. 

Pixiboken gör högläsningen tillgänglig i alla miljöer, i alla sammanhang. Den kan stoppas i godispåsen på barnkalaset eller ges i present vid avslutningar och födelsedagar på förskolan. 

I nätbokhandlar kan man beställa färdiga adventskalendrar innehållande en pixi per dag 1-24 december. 

Sommarboken 2016

Barnens bibliotek anordnar för femte året i rad Sommarboken, som är ännu en i raden av läsfrämjande satsningar föratt stötta barn och ungdomar att läsa mer. Sommarboken riktar sig till barn mellan 8 och 12 år, och syftar till att stimulera lustläsning och reflekterande samtal under sommarlovet. Alla bibliotek är fria att anmäla sitt deltagande i Sommarboken, och får då tillgång till material, tips och dokumentation, men anordnar sedan olika aktiviteter i anslutning till Sommarboken självständigt. Målen med Sommarboken är följande:

Att få fler barn 8-12 år att lustläsa under sommaren.

Att barnens läsning är kravlös och utan motprestation från bibliotekets sida. Allt är tillåtet att läsa – hur mycket eller hur litet man vill.

Att ge barn möjlighet att prata och samtala om sin läsning med varandra.

Att använda metoder som boksamtal eller liknande för att utveckla det litterära samtalet.

Sommarboken genomfördes 2012 i fem pilotkommuner, men har vuxit kontinuerligt sedan dess, och i förra årets satsning var 225 bibliotek med!

Surfa in på Sommarbokens hemsida och läs mer!

Läs och skrivkunskaperna hos unga vuxna – Vad händer efter PISA?

Ni känner alla till PISA-undersökningarnas nedåtgående resultat under 2000-talet, och att svenska elevers läsning försämrats de senaste årtiondena. Många elever går ut grundskolan utan att ha så pass god läsförståelse att de förstår och har behållning av en vanlig dagstidning, vilket leder till problem med att delta i det demokratiska samhället, och även påverkar fortsatta studier och arbetsliv. Men vad händer med läsförmågan hos dessa elever? Kan högskola/universitet och/eller arbetslivet träna eller kompensera för de bristande läskunskaperna? Hämtar eleverna upp sin läsning som vuxna?

SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) kom nyligen med rapporten Lära för livet där resultat från OECD’s undersökning PIAAC (Programme for the internationel assessment of adult competencies) redovisas. Av resultaten framkommer att den yngre vuxna befolkningens kunskaper visar samma försämring i läsning och matematik som man sett i PISA-undersökningens analys av skolelever. De kunskaper och färdigheter som eleven inte utvecklat under skoltiden verkar inte heller kunna ”repareras” genom yrkeserfarenhet och fortbildning under vuxenlivet. Försämringarna verkar gälla de elever som lämnade grundskolan efter millennieskiftet. Den svenska yngre vuxna befolkningen står sig fortfarande relativt väl i jämförelse med andra länder, men försprånget har minskat.

Studien får mig att tänka på hur viktigt det är att svenskt utbildningssystem fokuserar på läs- och skrivuppdraget, och att tidiga insatser sätts in på individ-, grupp- och organisationsnivå när målen inte uppnås. Argumentationen att vi inte har råd håller inte. Vi har inte råd med att låta bli. Kostnaderna för individen är stora när konsekvenserna av att inte utveckla sin läsförmåga kan vara livslånga; att inte kunna eller klara av högre utbildning, att inte vara fri att välja det jobb man vill ha, och att inte kunna ta till sig samhällsinformation. Kostnaderna för samhället är ännu större i form av utanförskap, arbetslöshet, kompetenstapp och ohälsa m.m.

 

 

Kapprumsbibliotek på Nyhemsskolans språkspår

Sedan oktober 2014 har föräldrar till elever på Nyhemskolan haft tillgång till kapprumsbibliotek, precis på samma sätt som många av förskolorna i kommunen. Kapprumsbibliotek finns i förskoleklass, 1:an, 2:an och på fritids.

Det finns flera anledningar till att man satsat på kapprumsbibliotek. Dels finns det på flera förskolor i upptagningsområdet, och familjerna har därmed hunnit vänja sig vid denna typ av bibliotekstjänst i barnens verksamheter. Men man vill också knyta ihop arbetet med estetiska lärprocesser med läsning, och även öka elevernas chanser till högläsning i hemmen. Man vill motverka att föräldrarna trampar i den relativt vanliga fällan – att de slutar läsa högt för barnen när de lär sig läsa, utan att tänka på att de texter eleverna klarar av att läsa självständigt är för enkla och inte utmanar deras tänkande och läsförståelse.

Lärdomarna av den korta tiden som kapprumsbiblioteken varit i bruk är att de fungerar bra i de yngre åldrarna, medan utlåningen är mindre frekvent i 2:an. Orsaken till det tror man främst är att vissa av de äldre eleverna tar sig till och från skolan själva, vilket gör att föräldrarna inte kommer i kontakt med kapprumsbiblioteket.