Digitala texter i förskolan med Polyglutt

Under januarimånad har flera av våra förskolor och deras avdelningar haft ‘prova på’- abonnemang på Inläsningstjänsts Polyglutt. Detta med syfte att prova på och i anslutning till detta återkoppla sina tankar kring användbarhet, användarvänlighet, kvalitet och utbud.

Polyglutt, som jag tidigare berättat om på bloggen, är en tjänst som tillgängliggör en digital bokhylla med inläst litteratur för barn och elever i förskola, förskoleklass och i grundsärskolan. Tjänsten har ett mångspråksfokus och har inläsningar översätta till i dagsläget 10 olika språk. Litteraturen är vald i samarbete med litteraturpedagogen Agneta Edwards och målet är inte att erbjuda flest, utan bäst urval av böcker

Ett av de viktigaste långsiktiga syftena med tjänster som denna anser jag vara möjligheten att i förskola och skola redan tidigt erbjuda barn och elever ett sammanhang där de utvecklar sitt användande av digitala inlästa resurser. Att alla barn redan under förskoleåldern får erfara materialets läsfrämjande effekter samtidigt som de utvecklar en digital kompetens och en digital text- och läsförståelse är en viktig del av de förebyggande arbetet och de tidiga insatserna. Inläsningstjänst vill med tjänsten bidra till förskolornas digitala strategi. Kunskapen kring både det tekniska användandet och tillgänglighet blir en pusselbit i att minska stigmatiseringen kring användandet av inlästa läromedel och inläst litteratur vid läs- och skrivsvårigheter. En ytterligare effekt är att barnen redan tidigt får ta del av inlästa läromedel som studieteknik då de möter olika typer av litteratur med möjlighet att samtala kring dessa.

På Laxöns förskola har pedagogerna på flera av avdelningarna tagit sin an tjänsten med stor glädje och i detta utvecklat olika angreppssätt för att på bästa och mesta möjliga sätt testa och utvärdera materialet.

På Inläsningstjänsts sida kan du läsa om Laxöns förskolas arbete med Polyglutt:

Helene Mathisson är förskollärare och handledare på Laxöns förskola i Halmstad. Vi frågade henne varför de ville prova Polyglutt och hur de har arbetat med tjänsten under sin provperiod.

Vi fick tips om Polyglutt från vår läs- och skrivutvecklare Erica Eklöf och nappade. Vi har ett projekt på min avdelning om att göra en lärmiljö som lockar fler barn till att läsa. Hela vår förskola deltar även i Läslyftet där jag och min kollega Magdalena Sällström är handledare. Polyglutt passade perfekt i tiden för oss. Vi beställde hörlurar och ”kompishörlurar” så att barnen kan lyssna själva eller tillsammans.

På min avdelning är Polyglutt ett av flera ”valkort” på förmiddagen – vilket innebär att barnen själva väljer en aktivitet. Polyglutt är populärt och väljs alltid bland de första korten. Sedan har vi Polyglutt tillgängligt under resten av dagen. Barnen kommer själva och ber om att få lyssna på bilderböcker. På de andra avdelningarna använder man tjänsten på olika sätt men all personal ser en vinning med Polyglutt.

På flera avdelningar har vi sett nyttan av att ha bilderböcker tillgängliga för barnen på olika språk. Det har varit flera barn som tidigare inte visat intresse för böcker eller velat lyssna på bilderböcker, men som nu har lyst upp som solar när de hört bilderboken på sitt eget modersmål. Polyglutt känns som ett bra komplement i barnens språkutveckling och det känns bra att vi kan erbjuda barnen detta.

Att läsa böcker, läsberätta och att lyssna på böcker har varit en bra blandning för barnen. Det har varit väldigt roligt att använda Polyglutt. Vi har sett hur snabbt barnen lärt sig att hitta i appen och använda sig av symbolerna för att välja kategorier. Faktaböckerna har varit väldigt poppis bland alla. Barnen kommer och säger ”Jag vill lyssna på minifakta om…”. De berättar om hajar och flygplan helt spontant. När vi har frågar ”Hur vet du det?”, svarar de ”Det har jag lärt mig på Polyglutt!”.

Att använda Polyglutt i barnens läs- och skrivutveckling är ett bra komplement till vår övriga pedagogiska verksamhet. Att barnen får träna sin förmåga att lyssna, koncentrera sig och förstå läsriktning är väldigt betydelsefullt. Vi når nu fler barn genom de olika språken och skapar en väg in till böcker och lässuget som är så viktigt. Vi tycker att det är bra böcker som är utvalda för boksamtal och skulle verkligen vilja fortsätta med Polyglutt. När vi har pratat med andra kollegor blir de nyfikna och vill prova.

Intervjun av Inläsningstjänst ledde i nästa steg till att Hallandsposten hörde av sig och gjorde ett reportage om förskolans fina arbete.

Förskolorna får i samband med sitt användande svara på en enkät för att vi vidare ska kunna se om tjänsten, eller liknande tjänster, är något som våra förskolor skulle vara betjänta av att ha tillgång. Vi vill med andra ord göra en kvalitativ utvärdering för att veta om materialet möter behov som finns hos oss. En del av tankarna de har är:

• Alla barn kan vara delaktiga i boken, oavsett språk
• Barnen får uppleva ett annat sätt att läsa sagor. De kan själva lyssna på saga när vi pedagoger inte har möjlighet att läsa högt. Barnen samtalar kring böcker i vardagen.
• Materialet är lättillgängligt. Ett bra redskap när vi jobbar med boksamtal.
• Bra att man kan lita på att val av böcker är gjort ur ett pedagogiskt perspektiv.
• Att böckerna finns på flera språk bidrar till barnens identitets- och språkutveckling.
• Polyglutt lockar till intresse för böcker.

 

Språkutvecklande adventsmys

Kanske inbjuder vintermörkret till både hög- och tystläsning? Idag är det åter dags att stifta bekantskap med en gammal kär tradition- julkalendern.

Julkalenderns historia började redan under mitten av 1800-talet då en tysk mamma ville göra väntan på julen lite lättare för den fyraårige sonen. Hon skapade med hjälp av en bit färgglad kartong och tjugofyra kakor en kalender där sonen fick äta en kaka per dag fram till julafton. Den första julkalendern var född. Många år senare mindes sonen, nu delägare på ett tryckeri, sin första julkalender och glädjen i denna. Han beslutade sig för att ge ut den första tryckta julkalendern. Succén var enorm och under 1920-talet gav han ut tredimensionella kalendrar med plats för innehåll.

Än idag är pappersjulkalendern mycket populär och har också fått sällskap av den digitala varianten. I år bidrar flera olika aktörer med julkalendrar som syftar till att utmana och stärka barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling genom ett fokus på lässtimulans och en boost av läsintresset.

Genom att kika bakom de olika kalendrarnas luckor ett par dagar i förväg har du som pedagog eller vårdnadshavare möjlighet att låna den litteratur som används på biblioteket med syfte att göra litteraturen tillgänglig för ytterligare läsning och bläddrande. Vidare innehåller flera av luckorna aktiviteter där viss förberedelse av material kan vara nödvändig.

Först ut är Barnens bibliotek som även i år presenterar en boktips-julkalender. Julkalendern innehåller även detta år en mängd härliga boktips och recensioner med syfte att verka läsfrämjande. Genom att klicka på dagens datum öppnas luckan in till dagens boktips bestående av en recension av boken samt möjligheten att lyssna på en del av den. Boktipsen är varierade för att kunna passa barn och elever i ett 1-16 års perspektiv.

Alla böcker som finns omnämnda går också att vinna genom att delta i utlottningen som finns längst ner på sidan när luckan är öppnad.

Ytterligare en digital julkalender med fokus på språkutveckling bjuder Natur & Kultur på. De erbjuder spännande lucköppning för både förskola, F- 3 och 4- 6.

Alla de tre kalendrarna är fulla av sagor, kluringar, språk, matematik och annat roligt. Julkalendrarna avser sprida inspiration och lust till läsande och lärande i adventsid.

Susan Humphries om att leva sig in i sagor

För drygt ett år sedan deltog jag i den internationella skolgårdskonferensen ”Green Grounds for Health and Learning”, där jag hade förmånen att lyssna på Susan Humphries föredrag. Susan Humphries är hedersdoktor vid SLU och tidigare rektor vid Coombes School i Reading, UK. Coombes är känd bland skolfolk över hela världen för sitt sätt att väva samman landskapsarkitektur, odling och kultur i pedagogiken, samt med utemiljön i barnens dagliga lärande. Hennes engagemang för miljöfrågor gjort både henne och skolan världsberömda. Pedagogiken hon förespråkar kombinerar traditionell undervisning med skapande arbete både i form av såväl odling och plantering som drama och teater. Som en röd tråd löper elevernas engagemang och möjlighet att vara aktiva deltagare i undervisningen.

I föredraget lyfte Susan fram barns behov av att få vara med och skapa och vara delaktiga i allt som görs i skolan. Detta att få vara en del av och kunna påverka det som händer är enormt viktigt för barnens motivation, och för att kunna identifiera sig och skapa relation till det som ska läras in. Vid högläsning av exempelvis sagor innebär detta att barnen får leva sig in i de olika rollerna, och leva ut de känslor som karaktärerna har. Barnen blir en del av sagan, och kliver in i en magisk värld som både är lik vår egen och skiljer sig markant från den.

När barnen agerar och dramatiserar sagan medan den läses kräver det ett mycket aktivt lyssnande från barnens sida. De upplever språket, engagerar känslorna i lyssnandet och bygger associationer till platsen där de är. Därför läser man sagorna på olika platser, eftersom miljöer i närområdet kan förstärka sagan.

Susan menar att skapande på detta sätt är en del av det mänskliga varandet, vi återuppfinner oss själva varje dag. Att leva sagan bringar liv i den, och det livet kan förnyas varje gång sagan läses. Susan betonas också vikten av att lära sig att läsa och skriva utifrån konkreta upplevelser. Läsning och skrivning är abstrakt och barnen behöver först agera och uppleva, sedan kan de reflektera, diskutera, skriva och berätta o.s.v.

På Coombes är närmiljön den främsta lärmiljön, och man engagerar föräldrar att vara aktiva deltagare i skolans arbete i den mån det är möjligt. Viktiga och sunda samhällsvärderingar framträder i samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i harmoni med naturen, kulturen och platsernas historia.

För den som vill läsa mer så har Movium dokumenterat Coombes verksamhet och Susan Humphries gärning i bokform: Skolgården bästa klassrummet. Året runt på Coombes School, Titti Olsson et al. Runa förlag och Movium, 2002.

Pen Pal – ett sätt att stärka modersmålet och den flerspråkiga identiteten?

20% av Sveriges barn talar fler eller andra språk än svenska. Skollagen fastställer att förskolan ska medverka till att flerspråkiga barn ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. I läroplanen står dessutom att barn ska få möjlighet att utveckla sin kulturella identitet. Många som arbetar i förskolan brottas idag med i vilken form det i praktiken ska gå till, när man som personal i förskolan endast talar svenska. Begreppet modersmålsstöd i förskolan är inte heller väldefinierat och tydligt, och kommuner väljer att tolka det på många olika sätt. Även inom kommuner, mellan olika förskolor, kan det vara stora skillnader i hur man i praktiken arbetar för en aktivt flerspråkig förskola. Mer om detta i kommande inlägg…

Men! Ett sätt bland många är att se till så att det finns flerspråkig litteratur på förskolan, och att läsa sagor och berättelser från andra kulturer. Den flerspråkiga litteraturen kan läsas av flerspråkig personal, modersmåls- eller integrationsstödjare eller liknande, eller lånas ut till föräldrar för läsning hemma. Föräldrar kan också läsa in böckerna hemma så att de finns tillgängliga i digital form på förskolan, via någon lämplig app för ändamålet.

Ett annat sätt kan vara att använda Pen pal, som är en slags läspenna. Pen pal är en kombinerad mp3-spelare och scanner som kan läsa böcker högt, sida för sida. Ljudfiler laddas in i Pen pal på flera olika språk, och användaren väljer sedan vilket språk hen vill lyssna på. Ytterligare en finess med Pen pal är att den har en mikrofon som låter användaren spela in ljud själv. Användaren kan upprepa texter, återberätta eller hitta på egna berättelser till bilder i böcker. Pen pal säljs på http://www.ndio.se och där kan man även läsa mer om pennan. På Ndio kan man också köpa böcker, bl.a. ”Min trespråkiga talande ordbok” och såväl klassiska sagor som andra skönlitterära verk.

Just nu pågår ett pilotprojekt i Halmstad där ett antal pen pals är ute på prov i förskoleverksamheterna för att personalen ska kunna prova arbetssätt och utvärdera effekter av arbetet med Pen pals. Resultatet av pilotprojektet får vi återkomma till senare i vår!

Bookworm del 3 – inspirationsfilm från Kvarngränds förskola

I detta inlägg får du kika in på Kvarngränds förskola och lyssna på Tina och Lena som berättar om arbetet med sagor och boksamtal. Klicka på länken till pedagoghalmstad.se så hittar du filmen där:

Välkomna till Kvarngränds förskola – en sagoförskola!

 

Bookworm – ett nordiskt förskoleprojekt med sagan i fokus

I den avslutande rapporten efter projektet Bookworm ställer sig förskoleceheferna Ulrika Jonson och Peter Waldemarsson frågan: ”Sagor läser man på alla förskolor, vad är det för märkvärdigt med det?”

På Kvarngränds förskola i Oskarström betyder sagan mycket, den är pedagogernas viktigaste medel för att arbeta med alla läroplanens mål. I inläggen de närmaste veckorna ska vi göra en djupdykning i Kvarngränds sagoarbete.

I rapporten går att läsa: ”I dagens samhälle är det mycket som kan konkurrera med tid för läsning vilket i sin tur ställer krav på förskolans praktiska och didaktiska pedagogik. Det är också av stor betydelse att samverka och hitta strategier tillsammans med föräldrar/vårdnadshavare och kringliggande bibliotek för att skapa den atmosfär som behövs för att främja läslust…”.

I projektet Bookworm har förskolor i Sverige, Norge, Finland och Island samarbetet kring att läsa nordiska folksagor och införlivat dem med naturvetenskapliga ämnen.  Syftet med Bookworm var att bidra till ett ökat intresse och en ökad glädje i att läsa, att samtala om naturvetenskap, matematik och teknik samt att reflektera kring värdeord. Under projekttiden som löpte över två år har man arbeta med fyra nordiska folksagor. Alla deltagande förskolor arbetade med samma saga under en given tidsperiod. Efter varje saga genomfördes gemensamma projektmöten där metod och process diskuterades och utvärderades med hjälp av en extern utvärderare. Goda arbetssätt delades med övriga pedagoger, och problem man stött på kunde ventileras och eventuellt lösas. Pedagogerna i projektet använde sig av en Facebooksida och Skype för löpande kontakt mellan projektmötena. Dessutom genomfördes jobbskuggning, vilket innebär att personalen besökte varandras förskolor.

Gemensamt för alla deltagande förskolor var rekvisitans viktiga roll. Exempelvis så byggde man en jätte på samtliga förskolor under tiden man läste den svenska folksagan ”Pojken som åt ikapp med jätten”. Barnen hade tillgång till rekvisitan både inomhus och utomhus för att kunna leka sagan överallt. Med hjälp av musik, dans, drama och rörelse lekte och levde barnen sig in i sagan under lång tid.

Gemensamt för alla förskolor var också de reflekterande samtalen kring sagorna. Samtliga pedagoger genomförde boksamtal utifrån Aidan Chambers modell. I boksamtalen närmade man sig värdeorden på ett naturligt sätt och barnen erövrade successivt en förståelse av komplexa och abstrakta ord såsom vänskap eller tålamod. Samtliga förskolor samarbetade med bibliotek i närområdet och på Kvarngränd startades kapprumsbibliotek. Föräldrarna fick också låna hem sagan för att ta del av den hemma.

I följande inlägg kommer ni få del av filmer från verksamheten, barnens perspektiv, pedagogernas tips för andra som vill arbeta med sagor som metodik, samt tips för hur man kan genomföra boksamtal.

 

En hyllning till Pixiboken

Pixi-böckerna har funnits sedan 50-talet och bara i Sverige har över 40 miljoner exemplar sålts. Hittills har tre-fyra generationer barn vuxit upp med Pixi-böckerna. 

Pixi innebär böcker med hög kvalitet till ett lågt pris. Utbudet är rikt, både av kända barnbokskaraktärer och nya stjärnor. Boken är liten och lätt för barnet att hålla i själv. Eftersom den är så billig behöver man inte vara lika rädd om Pixi som andra mer kostsamma böcker. Det är ok att den blir blöt på stranden, eller  nerspilld av yoghurt på utflykten. De är perfekta att resa med och kan stoppas i bakfickan eller i handväskan och tas fram på busshållsplatsen eller på parkbänken under promenaden. 

Pixiboken gör högläsningen tillgänglig i alla miljöer, i alla sammanhang. Den kan stoppas i godispåsen på barnkalaset eller ges i present vid avslutningar och födelsedagar på förskolan. 

I nätbokhandlar kan man beställa färdiga adventskalendrar innehållande en pixi per dag 1-24 december. 

Flerspråkig kommunikation kring högläsning

Varje vecka berikas våra verksamheter, förskolor och skolor, med nya barn och elever. I och med detta möte blir vi också rikare i fråga om språk- idag ökar mängden flerspråkiga barn och elever i en rasande fart.

Skola och förskola har ett viktigt och framtidsavgörande uppdrag att samverka med vårdnadshavare kring barnens och elevernas lärande i förskola och skola. Förskola/skolas och vårdnadshavarnas gemensamma ansvar ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för barnens/elevernas utveckling och lärande (Lgr11).

I mötet med nyanlända barn, elever och vårdnadshavare är det ytterligare viktigt att vi finner vägar att kommunicera och informera kring svensk förskola och skolas uppdrag avseende läroplanens olika perspektiv.

Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. (Lgr11)

Undervisningen i svensk förskola och skola ska främja barnens/elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i deras bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.

Mötet med ett nytt språk ställer stora krav på barns och elevers språk- och kunskapsutveckling. Att genom dialog mellan pedagoger och vårdnadshavare finna vägar att utmana och utveckla modersmålet och det nya språket parallellt skapar vi en trygg bas för barn/elev att vila på i mötet med språk, kultur och ett nytt land.

I svensk skola och förskola finns en starkt tradition och syn på högläsning och barn- och ungdomslitteratur som en viktig del av ett språk-, läs- och skrivutvecklande arbetssätt. Den svenska kulturen  är i hög grad en läsande kultur, vilket inte alltid är fallet i andra länder.

Vi vet att mötet med texter, dialogen och samtalet kring texters begrepp och innehåll samt högläsning spelar stor roll för barns och elevers vidare kunskapsutveckling.

I tidigare inlägg har vi skrivit om materialen Sjutton skäl för barnboken och Ditt språk, din röst. Med detta inlägg vill vi återigen lyfta fram dessa båda som viktiga medel för kommunikation kring högläsning och barnböcker. Materialet Sjutton skäl för barnboken finns utgivet på 22 olika språk och Ditt språk, din röst finns på 48 olika språk. Materialen finns att beställa alternativt skriva ut via utgivarnas hemsidor.

Att redan vid något av de första mötena med nya barn, elever och deras vårdnadshavare kunna dela med sig av material som kan ge stöd både för kommunikation, samarbete och barnets/elevens lärande stärker samverkan och relationerna mellan parterna. En avgörande faktor för en framgångsrik utbildning!

 

 

Studie: Högläsning med förskolebarn

Boken Svensk forskning om läsning och läsundervisning (Olin-Scheller mfl., 2015) inleds med Ulla Damber och Jan Nilssons artikel Högläsning med förskolebarn- disciplinerande eller frigörande. I denna väljer Damber & Nilsson att titta på hur förskolor använder högläsningen som ett språk-, läs- och skrivutvecklande arbetssätt.

Bakgrund till studien:
Författarna utgick från en tidigare studie där förskollärarstudenter dokumenterat högläsningen på förskolan under en vecka. Bland resultaten noterades att läsning huvudsakligen förekom en gång om dagen i form av s.k läsvila. Uppföljande och meningsskapande samtal om det lästa förekom endast vid 27% av högläsningstillfällena och det huvudsakliga syftet med läsningen var att skapa lugn vid läsvilan. De danska forskarna Larsen mfl. (2008) har tidigare identifierat pedagogers bristande kompetens när det gäller didaktik och pedagogik i den skönlitterära läsningen, vilket medför att läsningen då får en underhållnings- eller disciplinerande funktion.

I studien konstateras att en av förskolepersonalens viktigaste uppgifter är att socialisera barnen till läsare och skrivare. En undersökning (Larsson, 2012) visade 2012 att den tid vårdnadshavare ägnar åt högläsning halverats de senaste 30 åren. I förhållande till detta har förskola och skola ett viktigt kompensatoriskt uppdrag- det är idag viktigare än någonsin att förskolans och skolans förebyggande arbete och tidiga insatser motverkar de skilda villkor för skolframgång som barnens hemmiljö kan innebära (Lundberg, 2006). Både nationella och internationella studier visar att barn från välutbildade familjer når högre måluppfyllelse, till stor del beroende av sina stora språkliga resurser.

Kapprumsbibliotek på Nyhemsskolans språkspår

Sedan oktober 2014 har föräldrar till elever på Nyhemskolan haft tillgång till kapprumsbibliotek, precis på samma sätt som många av förskolorna i kommunen. Kapprumsbibliotek finns i förskoleklass, 1:an, 2:an och på fritids.

Det finns flera anledningar till att man satsat på kapprumsbibliotek. Dels finns det på flera förskolor i upptagningsområdet, och familjerna har därmed hunnit vänja sig vid denna typ av bibliotekstjänst i barnens verksamheter. Men man vill också knyta ihop arbetet med estetiska lärprocesser med läsning, och även öka elevernas chanser till högläsning i hemmen. Man vill motverka att föräldrarna trampar i den relativt vanliga fällan – att de slutar läsa högt för barnen när de lär sig läsa, utan att tänka på att de texter eleverna klarar av att läsa självständigt är för enkla och inte utmanar deras tänkande och läsförståelse.

Lärdomarna av den korta tiden som kapprumsbiblioteken varit i bruk är att de fungerar bra i de yngre åldrarna, medan utlåningen är mindre frekvent i 2:an. Orsaken till det tror man främst är att vissa av de äldre eleverna tar sig till och från skolan själva, vilket gör att föräldrarna inte kommer i kontakt med kapprumsbiblioteket.