Kategoriarkiv: förskollärare

Bilderboken & Polyglutt- tillgängliga resurser i förskolan 

I förskolan grundläggs flera av de kompetenser som blir nycklar till barnens livslånga lärande. Det handlar om att utgå ifrån, och bygga vidare på, barns nyfikenhet och önskan om att vilja dela sina upplevelser och intryck med personer i deras omgivning, både i familjen och i förskolan. Forskning visar att förskolan kan ge barnen mer likvärdiga förutsättningar för den språkliga förmåga som förväntas inför skolstart.

Med utgångspunkt i detta är det av stor vikt att förskolan ser sig som en av de främsta källorna till att barn utvecklar ett rikt och nyanserat språk. Under förskoletiden sker en stor och många gånger avgörande språkutveckling hos barnen. Forskning, både i Sverige och internationellt, visar att barn som är i farozonen för att inte få en god läsutveckling blir hjälpta av en medveten strukturell pedagogik redan i förskolan (Lundberg, 2007).

Det finns en utvecklingspotential i alla barns språkförmåga och förskolans och skolans har till uppgift att ge ett systematiskt och strukturerat stöd för deras vidare utveckling av sin språkförmåga. Lärarkompetensen är den viktigaste faktorn förutom hemmiljön för att eleverna ska nå goda resultat. Många gånger kan emellertid god undervisning kompensera fattig skriftspråklig miljö. Förskolan har ett viktigt kompenserande uppdrag som bland annat innebär att förskolan som verksamhet kan erbjuda kan de skillnader överbryggas som finns mellan barn med olika uppväxtförhållanden.

Barnen möter text från den första dagen i förskolan till den sista dagen i skolan. Hur dessa möten utvecklas beror på om och hur undervisningen stöttar, bekräftar och utmanar dem. Undervisningen måste ge barnen kontinuerliga möjligheter att erövra språket, såväl ett vardagsspråk som ett akademiskt språk.

Vi vet idag att läsning av böcker är överlägset för att föra in nya sammanhang och begrepp i barnens livsvärld (Liberg). I förskolan får alla barn, oavsett bakgrund, en naturlig kontakt med läsning, litteratur och text, och då särskilt bilderböcker. Och med ett medvetet pedagogiskt grepp kan arbetet med barnlitteratur vara det bästa verktyget för barnet att tillägna sig språket.

Vi vet också att bilderboken har en mängd fördelar när det gäller barns språkutveckling och begreppsinlärning såsom:

•Skillnad mellan talspråk och skriftspråk

•Tydlig röd tråd, inte så många avstickare som i samtal

•Visuellt stöd och långsamhet

•Möjlighet att stanna upp eller bläddra tillbaka

•Möjlighet till exakt repetition

•Närhet och trygghet öppnar sinnena för det nya
•Okända ord förstås med hjälp av kontexten.


Med syfte att stödja barns språkutveckling genom tillgång till bilderböcker har inläsningstjänst tagit fram sitt nya material Polyglutt. Polyglutt är en språkutvecklande bilderbokstjänst framtagen för förskolan med syfte att utveckla barns språk och stimulera deras nyfikenhet. Genom materialet får förskolan tillgång till bra bilderböcker som kan läslyssnas på om och om igen. Böckerna som är tillgängliga på flera språk ger möjlighet till identifikation och igenkänning för det enskilda barnet, och att dela både läsupplevelser och språk i mångspråkiga barngrupper. Många av böckerna, finns översatta till upp till tio olika språk som barnen kan lyssna på. Bilderböckerna i Polyglutt finns initialt på följande språk: svenska, engelska, spanska, arabiska, kurdiska, persiska, tigrinja, turkiska, polska, ryska eller somaliska.


För personalen på förskolan innebär Polyglutt:

  • Obegränsat användande av bilderböcker i förskolan
  • kvalitetssäkrade bilderböcker utvalda av Agneta Edwards
  • En möjlighet att fylla förskolans digitala strategi med kvalitet
  • En möjlighet att utveckla barnens modersmål
  • En pedagogisk handledning med metodtips
  • Ett material anpassat till förskolans arbetssätt
  • Möjlighet till ett inkluderande arbetssätt
  • Möjlighet till likvärdighet i förskolan

Pedagoger i förskolan som är nyfikna på att prova på tjänsten kan göra det genom att bli betatestare under en 30-dagars period. Inläsningtjänst erbjuder också kostnadsfria seminarium på några orter. 

 

1 kommentar

Under digital läsning, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, Flerspråkighet, Inlästa läromedel, Språkutveckling

Informationsöverföring mellan logopedmottagning och förskola/skola

Många barn behöver träna sitt tal eller språk av olika anledningar. Bäst resultat nås om barnet får tillfälle att träna sitt språk ofta, i vardagen och i meningsfulla situationer. Förskolans och skolans pedagoger spelar en stor roll i barns språkutveckling, och en ännu större roll i att få till vardagasträning för de barn som behöver extra stöd att utveckla sitt språk.

Själv har jag arbetat många år i kommun, och har bara knappt ett års erfarenhet av att arbeta på logopedmottagning. Ändå minns jag tydligt att mycket tid gick åt till att jaga pedagoger och specialpedagoger på telefon i ambitionen att samverka och ha en dialog kring de barn som fått bedömning och/eller träning av språket på logopedmottagningen (självklart med godkännande från barnets vårdnadshavare). Att få åka ut till barnens verksamhet var en omöjlighet. Tid och ekonomi gjorde att ledningen satte stopp för det.

Som logoped i kommunen har jag upplevt samma sak. Vi vet ofta om att barnen har kontakt med logopedmottagningen – men vi vet inte vad som framkommit där eller vad logopedmottagingen rekommenderar att barnen ska träna och få stöd i. Föräldrar kan inte alltid återge logopedmottagningens rekommendationer, och informationsglappet blir ett faktum.

För att minska informationsglappet använder vi i Halmstad en informationsöverföringsblankett som underlättar för oss i arbetsvardagen. I korthet går det till så här:

informationsöverföring region till kommun

När barnet är på besök på logopedmottagningen frågar man vårdnadshavarna om de godkänner att förskolans pedagoger får information om barnets behov av stöd och träning. Man frågar också om det är ok att kommunlogoped kopplas in. Om vårdandshavarna är positiva så fyller man i en blankett. Den tar vårdnadshavarna sedan med till förskolans pedagoger.

På blanketten finns logopedmottagningens information, men också kontaktuppgifter till kommunlogoped. Anledningen till detta är att logopedisk information i skrift, ofta kryddad med facktermer såsom t.ex. ”dentalisering” eller ”pragmatiska svårigheter”, kan vara svårtolkad för pedagogerna på förskolan. De tar i så fall kontakt med kommunlogoped som åker ut till förskolan för att hjälpa dem att tolka informationen, samt översätta den till kvalitativa åtgärder som är rimliga och lämpliga i barngruppen och i förskolans kontext. Ofta skrivs en handlingsplan som tydliggör vad som ska göras, av vem, hur och när samt när en uppföljning ska ske.

Arbetssättet har fungerat väl. Samtliga inblandade sparar tid genom att viss informationsöverföring har standardiserats, och jagandet via telefon minskar. De insatser pedagogerna och kommunlogoped kommer fram till blir mer träffsäkra, eftersom vi har logopedmottagningens information om vad barnet behöver för stöd och träning. Många gånger ligger logopedmottagningens information helt i linje med vad vi sett i våra observationer av barnet, och då känns det tryggt att veta att det finns en samsyn. Men vad gäller ordförråd och språkförståelse händer det att vi blir förvånade – barnet har kanske stora brister i språkförståelse men döljer det i vardagen eftersom hen har goda strategier för att kompensera den svårigheten. Och storlek eller djup i barns ordförråd är näst intill omöjligt att bedöma enbart genom observation.

Det omvända gäller också. På logopedmottagningen träffar man barnet enskilt, i en lugn miljö där barnet kanske inte blir utsatt för distraktorer eller stressmoment som är vanliga i förskolans miljö. Det gör att pedagoger i förskolan många gånger ser behov som uppstår i samspel och lek med andra barn, behov som logopedmottagningen inte har en chans att upptäcka. När vi arbetar tillsammans på detta sätt blir vi starkare, och kvalitén för barnet ökar.

Lämna en kommentar

Under Föräldrar, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, pedagog, samarbete, Språkutvecklarna, Språkutveckling, Tidiga insatser, vårdnadshavare

Stöttning eller scaffolding ur ett språkutvecklande perspektiv – vad innebär det i praktiken?

Begreppet scaffolding, eller på svenska stöttning, förekommer frekvent i litteratur om barns lärande och språkutveckling. I litteraturen beskrivs detta i termer av att vuxna kan fungera som byggnadsställningar för att bistå barn i deras lärande. Det barnet ännu inte klarar av på egen hand kan genomföras och klaras av om det finns en vuxen som stödjer barnet i lärprocessen. Liknelsen ger bilden av att den vuxna bär barnet framåt i lärprocessen på samma sätt som en byggnadsställning stöttar ett hus under byggprocessen. I begreppet stöttning ingår att stödet som ges är tillfälligt. När barnet utvecklats kommer stödet eller byggnadsställningen kunna monteras ned, och behovet av stöttning bli ett annat.

Men vad innebär stöttning egentligen? Begreppet är tydligt i teorin, men hur kan det se ut i praktiken? I ett språkutvecklande perspektiv handlar stöttning om att vuxna finns som stöd för barns kommunikation, för att vidga och stötta barnens förståelse, men också för att stödja barnens möjligheter att samspela och uttrycka sig.

Med ett barn som ännu inte lärt sig hur man tar kontakt med hjälp av språket med andra barn, kan det handla om att den vuxna visar hur man gör för att få vara med och leka. Att det är bättre att få kompisens uppmärksamhet genom att gå fram och erbjuda en spännande leksak, eller vinka eller klappa kompisen, istället för att kasta en leksak eller skrika högt.

För ett barn som nyss börjat lära sig svenska kan det vara god stöttning att ge barnet fraser såsom ”ska vi bygga ett slott tillsammans?” i bygghörnan, eller ”Kan jag få ost tack?” vid mellanmålet.

Det kan handla om att ställa tankeväckande frågor vid bokläsningen, för att ta barnens upplevelse och förståelse av det lästa till nästa nivå.

Ett annat sätt att ge stöttning är att ge förförståelse till vad som ska hända under dagen, eller i nästa aktivitet, eller att diskutera vad boken man ska läsa kommer att handla om.

Stöttning kan också vara att på olika kreativa sätt väcka sexåringens intresse för bokstäver, ett område som kanske inte lockat barnet tidigare, men som barnet behöver närma sig för att klara skolstarten.

Det kan handla om att förenkla instruktioner, eller att dela upp flerledade instruktioner eller skicka med en kom-ihåg lapp för att barnet ska kunna genomföra en uppgift.

Stöttning kan ske på otroligt många olika sätt, och det finns ingen mall eller checklista för hur det kan gå till. Allt är situationsberoende och beroende på behoven hos barnet du möter. Det är otroligt viktigt att pedagoger utvecklar en god kompetens i att bedöma var ett barn befinner sig i sin utveckling och sitt lärande, så att rätt sorts stöd ges, och så att lagom mycket ”byggnadsställning” kan resas. Pedagoger behöver redskap för att mer eller mindre formellt kunna kartlägga barnens språkutveckling. När bilden av barnets språkliga förmågor är klar och tydlig behöver pedagogen dessutom ha många olika strategier med sig i det dagliga arbetet för att kunna stötta varje barn där de är.

Lämna en kommentar

Under Åk 1-3, Åk 4-6, Åk 7-9, elever, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Grundsärskola, grundskola, Kartläggning, lärare, Språkstörning, Språkutveckling, strategier för språk

”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”

 

Den 15/5 deltog jag i Tylösandsdagarnas spår ”Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med fokus på flerspråkiga barn i förskolan”.

Först ut som talare var Jan Mellgren, verksamhetschef på CfS – Center för Skolutveckling i Göteborg. Jan berättade om utmaningar i förskolan i Göteborg samt hur huvudmän bör leda systematiskt för att få till det språkutvecklande arbetet. Jan gav kritik mot top-down styrningen som många kommuner ägnar sig åt, och menade att förskolechefernas uppdrag behöver fredas. Huvudman bör ta bort onödiga processer så att förskolecheferna kan fokusera på det pedagogiska arbetet. Idag kan man på många håll se att sidoresurser har blivit huvudprocesser, t.ex. rekrytering och byggnation som då tar tid från det pedagogiska ledarskapet. HR behöver istället serva kring anställning, och bygg/planeringsavdelning bära lokalfrågorna.

Förskolechefen behöver i större utsträckning leda förskollärarna så att de i sin tur kan leda arbetslagen i det språkutvecklande arbetet. Vad behöver förskollärarna ha för förutsättningar för att leda arbetslagen? Jan nämner att det kan röra sig om tid för planering och reflektion, fortbildning kring samtalsledning eller ledarskap.

Dagen fortsatte med Anniqa Sandell Ring, författare till boken Låt språket bära och verksam i egna företaget Förskole & Skolutveckling Sandell Ring AB.

Anniqa förmedlade många tankeväckande budskap under dagen, bl.a. vikten av att inte förenkla språket i vardagen, utan istället utveckla det. Att låta barnen diskutera och lära varandra, så att de får praktisk erfarenhet och sätter ord på den.

Med nyanlända måste man kanske under en period förenkla språket för att öka förståeligheten för dem, men om vi sänker nivån på språket över längre tid så får de barnen jobba på en nivå som är kognitivt under det de skulle kunna klara av. Detta fenomen är bra beskrivet av Maiike Haijer i boken Språkinriktad undervisning.

Anniqa pratade vidare om att jobba genreinriktat i förskolan. De vanligaste texttyperna i förskolan är: Återge, Berätta, Beskriva, Instruera, Förklara, Argumentera och Diskutera.

Många tänkvärda tankar om språket i vardagen förmedlades: Vikten av att vara medveten om hur man som pedagog använder språket. Språkutveckling i förskolan sker när personalen talar på ett stimulerande sätt och utmanar barnens språk. Många studier visar att pedagoger generellt pratar för kortfattat och med för enkelt språkbruk. Övertydlighet är ett annat problem, pedagoger är så måna om att göra sig förstådda att de gestikulerar och visar, vilket gör att barnen inte behöver förlita sig på språket för att förstå. Språkforskare Veli Tuomela bekräftar den bilden i de av hans föreläsningar jag deltagit i. Han menar att förskollärare är skickliga på att vara förståeliga men att de behöver höja ribban på språket I praktiken handlar det om att prata med fler komplexa begrepp och att prata med fler bisatser, samt att oftare lämna kontexten – här och nu – för att prata om där och då och det abstrakta.

Det kan också handla om att använda språk med sådana grammatiska konstruktioner som vanligtvis är svåra i svenska språket, exempelvis verb med partikel (Verbet Ta kan följas av många olika partiklar exempelvis in, på, i, ut, till sig o.s.v.).

Jag lyfter på hatten för såväl Jan Mellgren som Anniqa Sandell Ring som gav oss åhörare en fantastiskt bra, genomtänkt och tankeväckande dag med många konkreta exempel.

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Flerspråkighet, Konferens, modersmålsundervisning, nyanlända, pedagog, social språkmiljö, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Förskolans dag 2017 firas med gemensam rutin för pedagogisk utvecklingstid!

Idag är det förskolans dag! Detta är en dag som firas i hela Sverige för att sprida kunskap om den utveckling och det lärande som sker för alla barn i förskolan året om. Vi firar såklart också i Halmstads kommun, i år med en glädjande nyhet!

Under många år har såväl chefer som personal i förskolan efterfrågat mer reflektions- och kompetensutvecklingstid. BUF har därför kraftsamlat på flera sätt och jobbat fram åtgärder för att möta behovet. Grundläggande är att vi idag vet från forskningen att en verksamhet utan reflektion inte når hög kvalitet.  I höstas fattade Barn- och ungdomsnämnden beslutet om att utöka studie- och planeringsdagarna till tre stycken per termin.

Vidare jobbade en arbetsgrupp med förskolechefer, förskollärare och barnskötare fram en gemensam rutin för pedagogisk utvecklingstid. En sådan rutin ser vi också som avgörande för att grunda för en likvärdig förskola – personalen i förskolan måste ges samma förutsättningar att fullgöra ansvaret för det komplexa uppdraget som förskolan har. Förskollärare har ansvar för undervisningen och ska i snitt använda minst två timmar i veckan åt planering och reflektion kring undervisningen. Likaså ska alla i arbetslaget ha möjlighet att delta i planering, uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten. Den tiden ska i genomsnitt uppgå till minst 4 timmar i veckan.

Pedagogisk utvecklingstid i förskolan är ett enormt steg framåt för verksamheterna, och förhoppningsvis även för barnens lärande. Att personalen får dessa förbättrade förutsättningar är också en viktig signal och kan ytterligare bidra till att höja status och attraktivitet för förskolläraryrket.

 

Lämna en kommentar

Under Förskola, förskollärare, organisation, pedagog, Språkutvecklarna, Språkutveckling, undervisning

Om skärmar och barns tidiga språkutveckling – äntligen forskning

Som logoped får jag ofta frågor om små barns språkutveckling påverkas av det  uppskruvade tempot i samhället, om skärmarnas intåg i var mans hem, om framåtvända barnvagnar m.m. Som förälder brottas jag med andra, ibland liknande frågor. Hur många aktiviteter är lagom, hur mycket TV-tid är ok/dag och hur ofta ska barnen få tillgång till iPad?

Det är naturligt och bra att vi alla funderar över omvärlden våra barn lever i och hur de påverkas av den. Själv har jag saknat forskning kring skärmtid och hur den påverkar små barns språkutveckling.

I förra veckan kom äntligen rapporter om en ny forskningsstudie i Kanada som undersöker kopplingen mellan skärmtid och ”speech delay” (min översättning; försenad språkutveckling). Studien är gjord på 900 barn vars föräldrar rapporterat barnens skärmtid i minuter/dag vid 18 månaders ålder. En rad språkliga förmågor hos barnen testades sedan vid 18 månader, exempelvis barnens joller, ordförråd, grammatik och deras förmåga att påkalla uppmärksamhet verbalt. 20% av barnen i studien spenderade i genomsnitt 28 minuter/dag vid skärmar. För varje halvtimme skärmtiden utökades, utökades risken för ”expressive speech delay” med 49%, d.v.s deras förmåga att använda ljud och ord i expressiv kommunikation. Studien fann däremot inga kopplingar mellan skärmtid och andra delar av kommunikationen såsom exempelvis kroppsspråk och samspel.

Huvudansvarig för studien är Dr Catherine Birken, och hon betonar i alla artiklar jag läst att mer forskning behövs på området då detta troligtvis är den första studie som gjorts på skärmtid i relation till språk. Men jag tror att det redan nu är viktigt att fundera över vilken information som ges till föräldrar, och exakt vad vi som arbetar professionellt med barn ska svara på alla de där frågorna vi får om skärmtid.

Nämnda studie har ännu inte publicerats digitalt men du kan läsa artiklar om den på olika amerikanska sajter:

https://www.sciencedaily.com/releases/2017/05/170504083141.htm

http://edition.cnn.com/2017/05/04/health/babies-screen-time-speech-delays-study/index.html

 

1 kommentar

Under Föräldrar, förskollärare, IKT, iPad, skärmtid, språk, Språkutvecklarna, Språkutveckling, tidig kommunikation, vårdnadshavare

Bildstöd till barn med språkliga svårigheter – matsituationen

Communicate in Print från Hargdata är ett fantastiskt bra, lätthanterligt och användbart bildhanteringsprogram. I programmet kan du skapa dagsscheman, spel, situationskartor och mycket mer. För den som har svårt att rita och måla för hand, erbjuder programmet även möjligheter att skapa egna bilder och konstverk digitalt. I programmet finns bilder, men också bilder av tecken.

När du köper programmet medföljer ett antal mallar och exempel; däribland ett tallriksunderlägg i A3 format, med på förhand valda bilder. Snabbt och enkelt kan du modifiera underlägget så att det passar dina barns eller din verksamhets behov. Nedan ser du underlägget med mina ändringar först med bilder och sedan med tecken.

tallriksunderlägg Malik

tallriksunderlägg tecken

På Hjortens förskola i Halmstad använder pedagogerna tallriksunderlägget ursprungligen för ett barn med svårigheter inom kommunikation och samspel. Tallriksunderlägget användes från början av pedagogerna eftersom de såklart är barnets språkliga förebild i samtalet vid maten. Efter ett par veckor började även barnet att använda bilderna för att be om mat, kommentera och samtala. Flera andra barn har också visat sig ha nytta av bild- och teckenstödet som nu ges.

För hållbarhetens skull har pedagogerna valt att med häftmassa fästa tallriksunderlägget på ett större och något hårdare skrivbordsunderlägg. Både bildunderlägget och teckenunderlägget är fastsatt på skrivbordsunderlägget och pedagogerna kan därmed använda bildstödet obehindrat och samtidigt tjuvkika på hur man tecknar orden (initialt när man lär sig använda teckenstöd är det lätt hänt att glömma bort eller bli osäker på hur tecknen ska utföras).

tallriksunderlägg på skrivbordsunderlägg

Läs mer om bildstöd för barn med språkliga svårigheter här.

Lämna en kommentar

Under akk, bilder, bildstöd, Förskola, förskollärare, GAKK, grav språkstörning, språk, Språkstörning, Språkutvecklarna, Språkutveckling, strategier för språk, TAKK, tecken

Pen Pal – ett sätt att stärka modersmålet och den flerspråkiga identiteten?

20% av Sveriges barn talar fler eller andra språk än svenska. Skollagen fastställer att förskolan ska medverka till att flerspråkiga barn ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. I läroplanen står dessutom att barn ska få möjlighet att utveckla sin kulturella identitet. Många som arbetar i förskolan brottas idag med i vilken form det i praktiken ska gå till, när man som personal i förskolan endast talar svenska. Begreppet modersmålsstöd i förskolan är inte heller väldefinierat och tydligt, och kommuner väljer att tolka det på många olika sätt. Även inom kommuner, mellan olika förskolor, kan det vara stora skillnader i hur man i praktiken arbetar för en aktivt flerspråkig förskola. Mer om detta i kommande inlägg…

Men! Ett sätt bland många är att se till så att det finns flerspråkig litteratur på förskolan, och att läsa sagor och berättelser från andra kulturer. Den flerspråkiga litteraturen kan läsas av flerspråkig personal, modersmåls- eller integrationsstödjare eller liknande, eller lånas ut till föräldrar för läsning hemma. Föräldrar kan också läsa in böckerna hemma så att de finns tillgängliga i digital form på förskolan, via någon lämplig app för ändamålet.

Ett annat sätt kan vara att använda Pen pal, som är en slags läspenna. Pen pal är en kombinerad mp3-spelare och scanner som kan läsa böcker högt, sida för sida. Ljudfiler laddas in i Pen pal på flera olika språk, och användaren väljer sedan vilket språk hen vill lyssna på. Ytterligare en finess med Pen pal är att den har en mikrofon som låter användaren spela in ljud själv. Användaren kan upprepa texter, återberätta eller hitta på egna berättelser till bilder i böcker. Pen pal säljs på http://www.ndio.se och där kan man även läsa mer om pennan. På Ndio kan man också köpa böcker, bl.a. ”Min trespråkiga talande ordbok” och såväl klassiska sagor som andra skönlitterära verk.

Just nu pågår ett pilotprojekt i Halmstad där ett antal pen pals är ute på prov i förskoleverksamheterna för att personalen ska kunna prova arbetssätt och utvärdera effekter av arbetet med Pen pals. Resultatet av pilotprojektet får vi återkomma till senare i vår!

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, begrepp, digital läsning, Föräldrar, Förberedelseklass, Förebyggande arbete, Förskola, Förskoleklass, förskollärare, Flerspråkighet, Högläsning, Inlästa läromedel, läsning, modersmål, modersmålsundervisning, nyanlända, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutvecklarna, Språkutveckling

Bookworm del 6 – Resultat, samt barnens röster och tankar om projektet

Under hela projekttiden på två år deltog sammanlagt 242 barn, ungefär lika många flickor som pojkar. Genom olika frågeformulär med både fasta och öppna frågor har man samlat in en mängd data som sedan bearbetats.

77,7% av barnen i projektet ökade sin glädje för att läsa och samtala i hög grad eller ganska hög grad under projektets gång. Endast 2,1% uppgav att intresset för att läsa och samtala var oförändrat.

74,8% av barnen i projektet ökade sitt intresse och sin glädje att arbete med naturvetenskap, teknik och matematik i hög grad eller ganska hög grad.

75,9% av barnen i projektet ökade sin förmåga att reflektera i hög grad eller ganska hög grad.

75% av barnen förändrade sitt beteende gällande värdeorden vänskap, fantasi, mod och framtidstro på ett positivt sätt.

77,2% av barnen ökade välbefinnandet i hög grad eller ganska hög grad.

Resultaten visade genomgående en positiv förändring för 75-80% av barnen. Man fann en statistiskt signifikant skillnad mellan de äldre (äldre än 4 år) och de yngre barnen, till de äldre barnens fördel. Med andra ord så kunde de äldre barnen tillgodogöra sig innehållet i projektet i högre utsträckning än de yngre barnen.

Nedan följer några citat från intervjuer med barnen:

”Man behöver tänka själv och inte göra som kompisarna.”

”Från böcker kan man lära sig bli klok och modig och en bra person.”

”Barn kan vara smarta men ska inte vara ensamma.”

”Barn måste ha böcker, annars mår de inte bra.”

”Jag har lärt mig att man ska vara snäll mot andra.”

”Vänner kan hjälpa oss att bli modiga.”

”Jag vet hur man ska bete sig rättvist.”

”Jag har lärt mig att rita Gilitrutt och att skriva mitt namn. Och att väga ull. Om man har lite ull är det lätt, har man en hel säck blir det svårt. En stor säck med mycket ull blir tung, men jämfört med stenar är ull ändå lätt.”

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, bibliotek, Boksamtal, estetiska lärprocesser, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, kapprumsbibliotek, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, Språkutveckling

Bookworm del 2 – Tips från pedagogerna om hur man kan arbeta med sagan som metod

För att underlätta för de förskolor som vill komma igång att arbeta med sagor i verksamheten följer nedan lite tips:

Prata ihop er innan start! Vad vill ni göra? Varför? Sätt upp ett syfte med det ni vill åstadkomma med insatsen (t.ex. öka barnens intresse för språk, ökat välbefinnande, stimulera matematikintresset, utöka barnens ordförråd m.m.)

Fundera över utgångsläget. Går det att mäta eller beskriva var ni befinner er just nu?

Välj lämplig saga. Gärna i samråd med närmaste bibliotekarie.

Informera föräldrarna. Gör också upp en plan för hur de kan involveras.

Planera för hur sagan ska introduceras för barnen. Erfarenheterna från Kvarngränd visar att ju bättre förberedd personalen var – desto bättre togs sagan emot av barnen.

Samla in och skapa rekvisita till sagan.

Tänk igenom hur naturvetenskap, teknik, matematik, IKT, värdegrund m.m. kan vävas in i sagoarbetet.

Beroende på vilken saga ni väljer – fundera på vilka ni kan samarbeta med utanför förskolan för att t.ex. göra studiebesök eller lära mer (föräldrars arbetsplats, museum, bibliotek, lantgård, skola, affär o.s.v.)

Dokumentera löpande under arbetets gång. Om ni dokumenterar får ni ett bra underlag för att följa barnens utveckling, det professionella lärandet, projektets syfte och måluppfyllelse m.m.

Våga se varandras styrkor och utnyttja dem – ingen kan allt men alla är bra på något!

 

Lämna en kommentar

Under barnlitteratur, böcker, Boksamtal, Förebyggande arbete, Förskola, förskollärare, läs- och skrivutveckling, läsförståelse, läsfrämjande, Läsinlärning, läsning, språk, språkstimulerande arbetssätt, Språkutveckling