Podden Läs för mig!

Ni är många som hört av er till mig med önskemål om att ta del av de två första rapporterna från forskningsprojektet Förskolan som arena för barns språkutveckling (se föregående inlägg). För er som inte hinner, vill eller orkar läsa rapporterna i sin helhet, men ändå vill få en inblick i några av resultaten så kommer här ett poddtips.
Podden Läs för mig! som produceras av Stadsbiblioteket i Halmstad (för övrigt en mycket trevlig, lättlyssnad och lärorik podd om barn/ungas språkutveckling och estetiska lärprocesser) bjöd in till ett avsnitt där vi samtalar om några av de resultat som återfinns i rapporterna. Programledare för podden är Fredrik Holm, bibliotekarie och Karolina Duraffourd, litteraturpedagog och detta var avsnitt 21, så för den språkintresserade så finns det även många bra tidigare avsnitt att ta del av. Podden Läs för mig! hittar du där poddar finns, och en länk till avsnittet kommer här.

Olika typer av frågor – möjligheter och utmaningar

Under hösten 2020 har jag vid fem tillfällen föreläst utifrån min bok Språklig förebild i förskolan för pedagoger från förskolor i Halmstads kommun. Under föreläsningen diskuterades bland annat frågan om hur man kan organisera för språkundervisning när barnen befinner sig på olika nivåer i sin språkutveckling.

Bakgrund
Frågor är ett grundläggande sätt att ta kontakt med och närma sig andra människor. Frågor kan ha en mängd olika syften, exempelvis att ta reda på något, kontrollera vad någon vet, ifrågasätta eller be om hjälp.

Vad säger forskningen?
Slutna frågor är en typ av frågor som enbart kräver ja eller nej till svar. Öppna frågor däremot kräver att den tillfrågade formulerar ett längre svar. Endast en bråkdel av de frågor vi vuxna ställer till barn under en dag är öppna frågor (Siraj-Blatchford & Manni, 2008). Detta står i kontrast till hur vi själva bedömer vårt sätt att tala med barn på, eftersom de flesta av oss tror att vi ställer många öppna frågor.

Öppna frågor kräver att barnen formulerar längre och mer komplexa meningar och uttrycker djupare tankegångar, och är ur ett språkutvecklande perspektiv därmed oftast att föredra framför de slutna frågorna. Slutna frågor kan göra att samtalet lätt ”kör fast”, medan de öppna frågorna öppnar upp för samtalets fortsatta utveckling (Larsson, 2019).

Ytterligare en kategori av frågor är reflekterande frågor, vilka bjuder in till utforskande av tankar, reflektioner och resonemang. Sådana frågor stöttar barns förmåga att resonera och tänka med hjälp av språket. Innan barn har utvecklat sitt språk så att det kan fungera som ett redskap för tanken behöver de ha förebilder som visar hur sådant tankespråkande går till, något som föräldrar men också pedagoger kan visa dem. Även barns narrativa förmåga – d.v.s förmågan att berätta – utvecklas med hjälp av reflekterande frågor (Larsson, 2019).

Diskussionen
Många pedagoger lyfte vikten av att ställa öppna frågor till barnen för att öka deras talutrymme, men de vittnade också om att stress är en ständig fiende i detta sammanhang. Därför kan det vara bra att ha lathundar som ett slags visuellt stöd till pedagogerna att komma ihåg hur öppna frågor formuleras.

Exempel på reflekterande frågor:

• 

En annan reflektion handlade om att de öppna frågorna, samt även följdfrågorna, kan vara oöverstigligt svåra att besvara för barn som har språkliga svårigheter eller barn som är nyanlända. I de fallen behöver man som pedagog anpassa språket och kanske ställa fler slutna frågor, men också ge mer stöd till barnet när hen svarar på öppna frågor. Sådant stöd kan t.ex. röra sig om bildstöd eller hjälp med att formulera svaret.

Flera pedagoger menade att det är både roligt och intressant att studera sina egna samtal med barnen för att ta reda på hur exempelvis frågor används. Vi konstaterade också att det kan vara till stor hjälp att avgränsa i vilka situationer och sammanhang man ska försöka förändra sitt eget samtalsmönster. Måltidssituationerna pekades ut som särskilt lämpliga för att träna sig på att ställa fler öppna frågor, eftersom det i regel är lite lugnare då vilket tillåter att en större uppmärksamhet riktas mot det egna språkandet.

Sammanfattningsvis konstaterades att om vi som arbetar i förskolan ökar mängden öppna frågor till barnen så kommer det troligtvis att öka barnens talutrymme och även mängden ord barnen använder i sitt vardagsspråkande. Men fler öppna frågor hjälper även oss som pedagoger att ställa relevanta följdfrågor och därmed fördjupa och utveckla samtalen ännu mer.

/ Karolina Larsson, leg. logoped/språk-, läs- och skrivutvecklare samt doktorand vid Lunds universitet

Referenser:

Larsson, K. (2019). Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Stockholm: Gothia fortbildning.

Siraj-Blatchford, I., & Manni, L. (2008). ‘Would you like to tidy up now?’ An analysis of adult questioning in the English Foundation Stage. Early Years, 28(1), 5–22.

Att organisera för språkutvecklande lek

Under hösten 2020 har jag vid fem tillfällen föreläst utifrån boken Språklig förebild i förskolan för pedagoger från kommunala förskolor i Halmstads kommun. Under föreläsningen diskuterades bland annat lekens betydelse för barns språkutveckling.

Bakgrund
Människan är troligtvis den enda varelse som kan tänka verbalt, och även om vårt tänkande kan ske på andra sätt, är språket ett effektivt tankeredskap. Språket hjälper oss att förstå, kategorisera och dra slutsatser om vår omvärld. Ibland är det nödvändigt att använda språket som redskap för tanken, till exempel vid komplexa tankeuppgifter såsom att hålla många instruktioner i minnet samtidigt, eller att genomföra en diskussion eller argumentation. När vi resonerar med oss själva kan vi närma oss eller skapa distans till en uppgift, pröva olika infallsvinklar eller argumentera för hypotetiska ståndpunkter. Leken ställer stora krav på språk eftersom leken ofta innebär förhandlingar om olika roller och händelseförlopp.

Föreställningsförmåga och fantasi
När vi föreställer oss någon eller något lämnar vi det som är här och nu och går in i en parallell värld av där och då. I den parallella världen av där och då kan fantasin få flöda fritt. Vi kan ta en roll, skapa inre bilder och världar, och tänka i komplexa tankeförlopp med hypotetiska händelser, orsaker och konsekvenser. Hur skulle det bli om jag gjorde på det här sättet? På ett annat sätt? Vad blir konsekvenserna av den ena eller andra handlingen? Föreställningsförmågan är en självklar, viktig och naturlig ingrediens i leken och kan delas med andra via språk och kommunikation. För att kunna involvera en kompis i leken krävs välfungerande språk och kommunikation. För att barn ska kunna översätta sin inre värld och sina inre bilder till omvärlden och kamraterna är språk och kommunikation viktiga redskap. Språket är på samma sätt också nyckeln till att ta del av andras inre bilder och upplevelser. Människor bygger broar och förbindelser mellan sina egna och andras tankar, känslor, idéer och fantasier genom språk och kommunikation.

Vad säger forskningen?
För att utveckla sitt språk i leken behöver barn få kommunicera med jämnåriga barn som ligger på en mer avancerad språklig nivå än vad de själva gör. Paradoxalt nog visade Bundgaard och Gulløv (2008) att barn ofta leker med andra barn som ligger på samma språkliga nivå som de själva, vilket får till följd att den språkliga utmaningen uteblir. Det var med utgångspunkt i detta som pedagogerna delade med sig av sina tankar under föreläsningen.

Diskussionen
Många sade sig känna igen det faktum att barn ofta vill leka med andra barn som ligger på ungefär samma språkliga nivå. Vissa pedagoger menade att vi som arbetar i barngrupperna behöver bli mycket bättre på att gå in i leken och bidra till den med både fantasi och språk. Pedagoger har stora möjligheter att utöka barnens lekrepertoar genom att föra in nya moment och roller, och därmed också en vidgad språkrepertoar. Några menade att det är av stor vikt att gruppera barnen på olika sätt, så att alla barn får möjlighet att leka med olika kompisar. Självklart ska barnen få välja vem de vill leka med, men kanske inte varje gång. Några av de pedagoger som arbetar i barngrupper där majoriteten av barn har andra modersmål och ännu inte har hunnit lära sig svenska menade att deras utmaning handlar om att barn som saknar ett gemensamt språk tenderar att leka fler motoriska lekar, och att leken och konstellationerna växlar snabbt eftersom det saknas en röd tråd som kan hålla ihop leken över tid. De menade att deras utmaning snarare handlar om att få in språket i leken över huvud taget. Många pedagoger använder böcker som ett sätt att berika barnens lek. Gemensam läsning skapar en gemensam erfarenhetsbas att utgå ifrån i leken, och barnen kan hämta inspiration i karaktärer och händelser som de varit med om. På samma sätt kan gemensamma upplevelser vara en källa till kunskap och inspiration för barnens lek.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att leken som så ofta förutsätts vara språkutvecklande i sig själv, inte automatiskt kan tillskrivas språkutvecklande egenskaper. Faktorer som gynnar språkutvecklande lek är tillgång till språkstarka kompisar, ett gemensamt språk mellan barnen, vuxna som kan bidra till språkandet i leken, fantasi och föreställningsförmåga som genomsyrar och formar leken, och tid att få leka och utveckla leken både länge och ofta.

Flera pedagoger lyfte boken Värna barns lekstyrka av Margaretha Öhman som ett boktips.

Referenser:

Bundgaard, H., & Gulløv, E. (2008). Forskel og fællesskab: Minoritetsbørn i daginstitution. København: Hans Reitzels Forlag.

Resan in i böckernas och läsandets värld

Barn behöver redan tidigt i livet utveckla en positiv relation till böcker och läsning. Carina Fasth (2011) beskriver utvecklingen av litteracitet (literacy) som det sätt som små barn närmar sig läsning och skrivning på. Utvecklingen stimuleras genom meningsfull interaktion med redan läskunniga personer. Barn skolas in i ett kulturellt litterat samhälle och experimenterar och leker med läsande och skrivande och upptäcker på så sätt det skrivna ordet. Jag vill försöka ge en bild av några olika faser som ofta framträder mer eller mindre tydligt i barns utveckling av läsvana, läsintresse och läskondis. Den här utvecklingen sker i bästa fall från det att barnet är riktigt litet, och är redan igång när barnen skolas in i förskolan. Men genom åren har jag mött flera barn som kommit till förskolan i treårsåldern och inte har vetat vad böcker är eller hur man använder dem. De behöver gå igenom samma faser, även om de ser lite annorlunda ut när barnen är äldre.

I ett barns första möte med böcker har de ingen aning om hur böcker används, och vad det innebär att lyssna på en saga. I dessa tidiga möten presenterar de vuxna böcker för barnet, som utforskar dem med hela kroppen och alla sinnen. De smakar på boken, bankar den i golvet, sitter på den, provar att öppna och stänga den o.s.v. Vill man hjälpa barn att upptäcka läsningen är det viktigt att ge respons på barnets interaktion med boken. Bara genom att den vuxne visar intresse för att barnet visar intresse för boken, kan barnets motivation att närma sig boken igen öka. Genom boken får barnet uppmärksamhet och kontakt med den vuxne, och boken kan på så sätt fungera som ett initiativtagande till samspel, kontakt och kommunikation. Den vuxne visar också sitt eget läsintresse genom att bjuda in till kontakt kring böcker, och visar och förebildar hur man kan använda dem. Det kan handla om att bläddra, benämna bilder eller kommentera det som barnet pekar på. Det här väcker en nyfikenhet på böcker och vad de kan erbjuda i samspelet med andra människor.

Barnets uppmärksamhet på boken/läsningen är i den här fasen i regel mycket kort, det kan röra sig om några sekunder i taget. Men även om det är ögonblicksstunder så brukar barnet återkomma till boken eller den vuxne ofta och då kan man fånga flera korta stunder istället för en längre.

För barn som nyss börjat upptäcka böcker och läsning är det ofta till stor hjälp att läsa interaktiva böcker. I interaktiva böcker handlar det inte bara om läsning utan även om att boken uppmanar till någon typ av handling, exempelvis att knacka på dörrar, leta efter något, trycka på knappar eller svara på någon fråga som boken ställer till läsaren. För små och relativt läs-ovana barn kan interaktionen fungera koncentrationshöjande. Det blir lättare att fokusera och lyssna om jag förväntas göra saker under tiden.

Vid det här laget har de flesta barn förstått att det kan vara roligt med böcker. Det är ett sätt att känna gemenskap, att få komma nära en vuxen, och ett sätt att umgås. Om de vuxna fortsätter att locka till läsning kan nyfikenheten på böcker snart förvandlas till läsintresse. För den vuxne är det viktigt att tänka på att fortsätta anpassa lässtunden och kontakten med böcker så att det passar barnets uthållighet, språkliga förmåga och koncentration. Barnet blir så småningom van vid att böcker finns och hur de används i olika miljöer (t.ex. att läsning av kokböcker vid matlagning skiljer sig från läsning av morgontidningen vid frukostbordet, och från läsningen av bilderböcker vid läggdags). Barnet har också förstått att böckerna kan vara ett roligt inslag i leken.

De vuxna kan hjälpa barnet att komma vidare med sin läsning genom att presentera barnet för olika böcker och genrer. Det är också viktigt att lyssna på barnens frågor och funderingar kring det lästa. Det gör barnen vana vid att använda boken som ett verktyg för tanken och som ett lärverktyg. Barnet blir också en aktiv konsument av det lästa, en medskapare av berättelsen. Barnet konstruerar sin förståelse av det lästa i interaktionen med den vuxne.

Har man inte redan skapat rutiner kring läsningen är det också hög tid att göra det nu. Rutiner skapar en vana av läsande, och ger också den mängd läsning som behövs för att barn ska utveckla ett rikt språk. Det kan handla om att alltid läsa före läggdags eller efter lunchen. Men det kan också handla om var man läser, eller att alltid ta med böcker som färdunderhållning i bilen eller på bussen. Att alltid ge böcker i present vid födelsedagar, som julklapp, eller på barnkalas.

Barnets är vid det här laget en läsare, och uppfattar läsningen som en del av livet eftersom det finns vanor och rutiner kring läsningen och eftersom barnet har omfattande kunskaper om läsningens funktion. Att frångå de vanliga läsrutinerna kan väcka starka känslor och barnet protesterar då. Lässtunden vid läggning kan vara närmast att betrakta som helig, den vill barnet absolut inte gå miste om.

Barnet har alltså vid det här laget mött många olika typer av böcker och har förstått att böcker kan användas på olika sätt; som avkoppling, underhållning, informationssökning och mycket mer. Alla dessa möten med böcker och texter gör att barnet förhoppningsvis har utvecklat en god läskondis, och nu kan lyssna länge utan att tappa koncentrationen. Barnet kan också lyssna med stor behållning av det lästa. Nu efterfrågar barnet läsningen på egen hand, och utmaningen för de vuxna är ofta att hitta tid till att läsa så mycket och så ofta som barn och vuxen vill. Barnet har blivit en bokslukare, redan innan barnet själv kan läsa.

Under hela resan från nybörjare till bokslukare har det varit viktigt att välja böcker utifrån barnets intressen, språkliga och kognitiva nivå. Den utmaningen kvarstår – och det är mycket värt att ha ett närliggande bibliotek som kan erbjuda den mängd böcker som krävs när barnen kommit upp i bokslukaråldern. Det är också otroligt värdefullt att kunna få hjälp av bibliotekarier som kan lotsa barnet rätt i det stora utbud som finns.

Barns resa in i böckernas och läsningens värld upphör aldrig att glädja och inspirera mig. Detta att gå från att vara en nybörjare på böcker, till att bli ett bokproffs är så roligt att följa. Och det är rätt så fantastiskt egentligen, att den här processen sker på bara några få år. Men det är viktigt att tänka på att vi vuxna spelar en avgörande roll för hur den här resan blir för barnet – de kan inte göra den på egen hand utan är beroende av att vi ger dem en biljett och hjälper dem att hålla styrfart framåt. Som Vygotskij sade (1978); ”Barn socialiseras in i den intellektuella tillvaro som omger dem.” Om vi vill att den tillvaron ska vara läsande måste vi ta oss tid och möjlighet att vara läsande förebilder. Både hemma och i förskolan.

För att sammanfatta det hela…

1. Barnet blir presenterad för böcker
2. Barnet blir nyfiken på böcker
3. Barnet blir intresserad av böcker
4. Barnet blir van vid böcker
5. Barnet blir en läsare
6. Barnet blir en bokslukare

 

Ny bok: Språklig förebild i förskolan – Kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande

Det brukar sägas att allt har sin tid… Efter att ha varit föräldraledig i över ett år börjar jag nu förbereda mig för att börja jobba – och blogga – igen. Så här kommer ett första inlägg efter en lång tystnad.

Och i detta inlägg vill jag bara berätta att alldeles nyligen utkom min andra bok. Efterföljaren till Att få barnets språk att växa  heter Språklig förebild i förskolan – kommunikation och ledarskap som påverkar barns lärande. Utgivningen av denna bok blev en väldigt lång process… det har tagit ungefär två år längre tid än beräknat. Men då är det extra roligt när allt äntligen är klart!

Förlaget skriver i sitt pressmeddelande: ”Boken handlar om att vara samtalspartner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärksamhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet. Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling.”

Bokens målgrupp är yrkesverksamma pedagoger i förskolan (alla kategorier som arbetar i barngrupp), studerande vid förskollärar- och barnskötarutbildningen, samt förskolechefer.

Trevlig läsning! Hälsningar Karolina

 

PS: Boken ges ut av Gothia förlag och säljs i de stora nätbokhandlarna (och i välsorterade bokhandlar).

Bokgåva till förskolor

Under våren 2019 ges alla Sveriges förskolor möjlighet att ta del av den av regeringen beslutade Bokgåvan. För kommunala och fristående förskolor i Halmstads kommun innebär det att alla avdelningar får beställa böcker till en specifik summa.

Att få en bokgåva är fantastiskt! Att ta emot och också fundera över hur denna bokgåva ska användas för att stärka verksamhetens pågående språk- och kunskapsutvecklande arbete med syfte att stärka alla barns språk innebär något ytterligare. Det ställer en del krav på verksamhetens medvetenhet kring urval i förhållande till identifierade utmaningar och styrkor med utgångspunkt i aktuell barn- och pedagoggrupp.

Tidigt under hösten ställde jag mig så frågan: Hur gör vi det mesta och bästa möjliga av en satsning som denna? Vad behövs för att våra förskolor ska ges förutsättningar för ett urval som kommer deras barn och deras verksamhet bäst till gagn?

Att göra ett kvalitativt urval av barnlitteratur kräver en stor dos kunskap om olika genrer, olika syften med böcker och även möjligheten att sätta sig in i litteraturen. Vi har sedan många år en kvalitativ förvaltningsövergripande samverkan med Kulturförvaltningen – en samverkan som på många olika sätt blir en stark resurs för vårt gemensamma mål att barnen ska nå så långt som möjligt i sin språk- och kunskapsutveckling.

Hur gick vi då tillväga? 

Efter en del tänkande och bollande med kollegor och pedagoger i våra förskolor inleddes arbetet med att gå ut med en första information kring satsningen och vad den skulle innebära rent praktiskt.

I nästa steg påbörjade vi planeringen för att Bokgåvan skulle vara en av flera delar i ett innehåll vid de inspirations- och informationstillfällen med fokus Läs för mig!- små barns språkutveckling som vi i januari erbjöd. Syftet med dessa var att synliggöra hur olika resurser, såsom Bokgåva, Läslyft, kapprumsbibliotek och digitala litteraturresurser, för språkutvecklande arbete stödjer varandra och skapar synergi i verksamheternas arbete. Flera samverkande professioner deltog med syfte att förstärka vikten av olika resursers samverkan, både avseende material, metoder och professioner. Detta skedde t ex genom att förskollärare presenterade sitt arbete med litteratur, TAKK- pedagog modellade läsning med stöd i TAKK och mångspråksbibliotekarie modellade boksamtalsstruktur. 

Digital litteratur & läsning i förskolan

Förskolan är en viktig demokratisk arena som måste verka kompletterande och kompenserande i förhållande till barns möte med litteratur och språk. Vi vet att det finns starka kopplingar mellan högläsning för yngre barn och barns ordförråd i förskoleåldern. Vi vet också att en elevs läsförståelse i åk 4 indirekt kan kopplas till en tidig exponering av barnlitteratur.

Förskolan har i uppdrag att erbjuda en läsfrämjande och lässtimulerande lärmiljö med syfte att ge alla barn tillgång till de kunskaper och förmågor som är avgörande för en god språk-, läs- och skrivutveckling (Lpfö18). Förskolan har en viktig roll när det gäller att uppmuntra barns nyfikenhet och skapa intresse för läsning. Detta i förhållande till att barns och ungas läsmotivation och läsvanor har en långsiktigt större påverkan på studieresultaten än föräldrarnas socioekonomiska bakgrund.

Idag är den utökade tillgängligheten till smarta telefoner och surfplattor en viktig läsfrämjande resurs. Genom tillgång till digitala litteraturresurser ges barn och pedagoger tillgång till större mängder flerspråkig litteratur, vilket i sin tur möjliggör val och därmed ökad motivation. Med detta aktualiseras frågan kring hur läsintresse kan väckas med hjälp av den digitala tekniken och hur läsning i högre grad kan komma att ingå i barns och ungas dagliga användning av densamma. Vi behöver ställa oss frågan hur vi gör tekniken till en resurs för ökad läsning, snarare än ett hot mot läsningen.

Ett av de viktigaste långsiktiga syftena med tillgången till digital litteratur är möjligheten att i förskolan redan tidigt erbjuda barn och elever ett sammanhang där de möter och använder flerspråkig litteratur samtidigt som de utvecklar sitt användande av digitala inlästa resurser. Att alla barn redan under förskoleåldern får erfara materialets läsfrämjande effekter samtidigt som de utvecklar en digital kompetens och en digital text- och läsförståelse är en viktig del av det förebyggande arbetet och de tidiga insatserna. Barns och pedagogers användande och dialogiska lärande bidrar till förskolornas digitala strategi. Kunskapen kring både det tekniska användandet och tillgängligheten till materialet blir viktiga pusselbitar i att minska stigmatiseringen kring användandet av inlästa läromedel och inläst litteratur vid läs- och skrivsvårigheter. En ytterligare effekt är att barnen redan tidigt får ta del av inlästa läromedel som studieteknik då de möter olika typer av litteratur med möjlighet att samtala kring dessa.

Pilotprojekt

Under vårterminen 2019 bedrivs ett pilotprojekt med fokus digitala litteraturresursers påverkan på barns likvärdiga förutsättningar för en fullgod läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser i Halmstad. Alla förskolor, både kommunala och fristående, kommer under våren erbjudas möjlighet att vara pilotverksamheter. Syftet med pilotprojektet är att tillsammans lära mer om materialen samt deras pedagogiska och didaktiska möjligheter samt användningsområden och att tillsammans utveckla och utmana den pedagogiska och didaktiska användningen av dem. Parallellt vill vi även utvärdera materialens omfång, funktion och användbarhet ur ett språk- och kunskapsutvecklande perspektiv och i ett pedagogiskt och didaktiskt sammanhang. Förskolorna kommer att ombes bidra med sin kunskap och vara delaktiga i processen att förädla, utmana och utveckla pedagogiska och didaktiska perspektiv av ett användande av materialet.

Ett bakomliggande syfte till piloten var även att utmana den utvärdering som gjordes efter en kort prövoperiod om två månader under våren 2018. Vid denna konstaterade pedagogerna bl a följande:

Framgångsfaktorer

• Ett bra urval och utbud och genomtänkta genrer och titlar
• Användarvänligt och lättöverskådligt
• Bra kategorier och teman
• Bra åldersuppdelning
• Barn får tillgång till litteratur oavsett modersmål– stärker barnens olika språk och identiteter. Alla barn möter flerspråkigheten
• Barn kan läsa enskilt, tillsammans med kompisar både med och utan pedagog
• Möjlighet att ta del av samma saga om och om igen
• Bra grund för boksamtal. Barnen har egna boksamtal och hanterar bok och teknik själva.
• Bra att läsa med projektor
• Hög delaktighet
• Ett alternativt sätt att läsa och lyssna på böcker
• Valmöjligheten kring vem som läser den och vem som bläddrar
• Det interaktiva perspektivet ger nya pedagogiska möjligheter
• Med händerna fria är det lättare att använda tecken och TAKK
• Ökade barnens intresse för högläsning och böcker

Utmaningar

• Kan minska vuxennärvaron, att appen blir en extra pedagog (att resurser dras ner…)
• Att barnen blir lämnade själva med läsandet och lyssnandet, dialogen uteblir
• Att de läsande förebilderna ersätts med en skärm
• Risken för minskat antal samtal om det lästa
• Tekniken tar till viss del över

En mer omfattande pilot har därför även som syfte att ytterligare introducera och implementera materialen, medvetandegöra användarna om identifierade framgångsfaktorer och utmaningar samt utmana oss att vidareutveckla ett pedagogiskt och didaktiskt användande.

Aktörer

På marknaden finns idag två ledande aktörer som tillhandahåller digitala litteraturresurser särskilt riktade mot förskolans verksamheter. För att möjliggöra ett brett perspektiv där materialens pedagogiska och didaktiska funktioner och möjligheter ligger i första rummet vid planering, användning och utvärdering vill vi ge så många verksamheter som möjligt chans att delta i piloten. De båda materialen kommer användas parallellt med syfte att möjliggöra en jämförelse för att säkerställa att verksamheterna gör sina framtida val av adekvat tjänst med utgångspunkt i lokala behov och utmaningar.

Inledningsvis förberedde vi oss på en del skillnader i tillgång till material skulle förekomma mellan de två, detta med anledning av möjlighet till utprovning genom avtal och tillgång till material för utprovning genom att företaget tillgängliggör materialet. Under resans gång har dock företagen gett oss möjlighet att erbjuda alla verksamheter att prova på de båda resurserna.

 

Inspiration och information

För att möjliggöra en kvalitativ uppstart bjöd vi in förskollärare, pedagoger och förskolechefer från alla i kommunen befintliga verksamheter till inspirations- och informationsträffar. Syftet med dessa var bl a att introducera de båda digitala litteraturtjänsterna som ytterligare resurser för samverkan i ett redan pågående, kvalitativt språk- och kunskapsutvecklande arbete. Vid träffarna delade bibliotekarier med sig av bokinspiration och modeller för läsning, förskollärare av pedagogiska erfarenheter, TAKK- pedagog av läsning med TAKK, samt språk-, läs- och skrivutvecklare av resurser för samverkan, däribland Polyglutt och Ugglo.

Alla förskolor/avdelning får tillgång till konton hos Polyglutt och Ugglo genom en kontakt med språkutvecklare. Alla pedagoger bjuds också in i ett Team, en digital arena, där information och inspiration samlas för användarna och där användarna kan ställa frågor och dela med sig av erfarenheter. Pilotprojektet kommer följas upp bland barn och pedagoger i förskola, förskolechefer, bibliotekarier samt andra användare såsom utvecklare med inriktning IKT och digitalt lärande och språk-, läs- och skrivutvecklare. Allt med syfte att ge oss svar på de frågor vi behöver ställa oss: Hur arbetar vi, tillsammans och professionsövergripande, för att garantera ett kvalitativt pedagogiskt och didaktiskt syft, användande och resultat? 

 

Att skapa läsintresse & läsbehov

Jag vill hävda att vi genom ett medvetet språk- och litteraturduschande av våra barn och elever kan skapa ett läs- och litteraturbehov hos dem. För att bli en god läsare måste vi utveckla ett gott läsintresse och en vana att läsa och bli lästa för. Ju mer jag exponeras för språk , olika texttyper och läsning desto mer språk får jag tillgång till och desto större kan mitt intresse för läsning och skrivning växa sig. För att bli en sådan som läser måste jag återkommande möta olika typer av texter, bli läst för och senare lära mig läsa själv. Precis som med alla annan träning som syftar till att utveckla förmågor och färdigheter måste jag komma över en tröskel, för att mitt i processen också känna lusten och motivationen. Samtidigt kan träning stundtals vara utmanande och tålamodsprövande. Förskola, skola, folk- och skolbibliotek har tillsammans med barns och elevers vårdnadshavare ett ansvar för att snappa upp intressen och möta dessa med adekvata texttyper och intressant litteratur- detta för att den som ska bli läsare vill bli läsare.

Förskolan och skolan är viktiga demokratiska arenor som måste verka kompletterande och kompenserande i förhållande till barns och elevers möte med litteraturen under fritiden. Vi vet att det finns starka kopplingar mellan högläsning för yngre barn och barns ordförråd i förskoleåldern. Vi vet också att en elevs läsförståelse i årskurs 4 indirekt kan kopplas till en tidig exponering av barnlitteratur. I och med att elevers läsflyt till stor del handlar om tidigare läserfarenheter, blir intresset för läsning, och utvecklandet av ett läs- och litteraturbehov, en oerhört viktig faktor för senare läsframgång. Ett  läs- och litteraturbehov är beroende av flera olika faktorer, såsom förundran, engagemang, nyfikenhet och motivation..

Idag finns, förutom förskolor, skolor, skolbibliotek och bibliotek, en mängd aktörer som på olika sätt arbetar för att öka medvetenheten kring, och, barns intresse för böcker.

Ett exempel är satsningen Förskolebarnens litteraturpris. Med målet att öka barns intresse för litteratur instiftar Inläsningstjänst nu i höst Förskolebarnens litteraturpris. Satsningen innebär att förskolebarnen, efter att tillsammans med pedagogerna på förskolan har läst och bearbetat 30 olika titlar, röstar på sin favoritbok. De förskolor som har abonnemang på Polyglutt kan också hitta böckerna i bokhyllan som heter Förskolebarnens litteraturpris.

Böckerna är utvalda av en urvalsgrupp bestående av barnbibliotekarie, förskolechef samt förskollärare och utifrån kriterier så som genre, läsålder, ämne och uttryck. De olika titlarna finns att låna och läsa på bibliotek runt om i landet. Listan, samt de olika titlarnas omslag, tillsammans eller var för sig, kan skrivas ut. Det finns även en affisch med information om priset att skriva ut och sätta upp på bibliotek och förskolor.

Så här går förskolan tillväga för att delta:
Pedagogerna och barnen läser och bearbetar valfritt antal böcker av de 30 titlar som finns i listan. I nästa steg utser barnen en favorittitel. Sista datum för att rösta är den 17 mars 2019. Redan den 18 mars presenterar Inläsningstjänst de fem titlar som fått flest röster.

I nästa steg får barnen möjlighet att tycka till igen. Läs de fem böcker som finns med bland finalisterna och låt barnen motivera vad som gör den som de anser bäst så bra. Därefter är det dags att rösta och denna gång även motivera ert val. Detta görs senast den 30 april 2019.

Den 1 maj presenteras den bok av de fem finalistböckerna som fått flest röster. Juryn inleder därefter sitt arbete för att utse den förskola som motiverat sitt val av den vinnande boken på det mest kreativa, roligaste eller bästa sättet. Den vinnande förskolan får ta emot ett bokpaket med många av de utvalda 30 böckerna samt 10 000 kr. Även författaren och illustratören till den vinnande boken belönas med 10 000 kr att dela på.  Juryns beslut offentliggörs den 8 maj. Juryn består av Sveriges läsambassadör Johan Anderblad, litteraturpedagog Agneta Edwards, representanter från förlagen Alfabeta, Bonnier Carlsen, Natur & Kultur och Alexandra Blomberg från ILT Inläsningstjänst.

Den 17 maj 2019 är det sedan dags för prisutdelning hos den vinnande förskolan.

 

 

De viktiga utbildningsfrågorna i valet 2018

Det närmar sig val igen, och precis som i valet 2014 verkar debatten kring skola och förskola bli het. Den 9:e september är det dags att gå och rösta, och tiden kan kännas kort för att hinna sätta sig in i alla viktiga frågor. Alla vi som arbetar i förskola och skola lägger ofta extra stort fokus på utbildningsfrågorna, och de politiska utspelen från de olika partierna brukar månaderna före valet dugga tätt. Skolporten bevakar valrörelsen på sin webbplats där du enkelt kan följa utveckllingen och sätta dig in i partiernas ambitioner och vallöften. Skolporten har även utkommit med ett temanummer av magasinet Skolporten vid namn ”Skolan och valet 2018”. Trevlig läsning!

Förskolor där svenska språket inte får utrymme

En dryg femtedel av Sveriges barn är flerspråkiga, och ska av förskolan ges möjlighet att utveckla såväl svenska språket som sitt/sina modersmål. Men andelen barn är inte jämnt fördelat över samtliga förskolor i landet – istället har vi ett litet antal förskolor med stor andel barn med andra modersmål. Ibland finns inga barn med svenska som modersmål på förskolan. Det påverkar hur barnen använder språket, och vilka språk barnen använder i leken och interaktionen sinsemellan. De senaste åren har många kommuner anställt flerspråkig personal i förskolan, men sällan som en extra resurs utan som en del av ordinarie personal i arbetslaget. Det påverkar mängden svenskspråkig stimulans barnen ges av pedagogerna.

I förskolans läroplan står att ”förskolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål”. Är denna formulering svår för oss som arbetar i förskolan att förhålla oss till? Klarar vi att skapa utrymme för såväl svenskan som för modersmålet i de verksamheter vi arbetar i, och med de förutsättningar som är oss givna? Finns det förskolor där barnens modersmål får ett stort och välbehövligt utrymme – men på bekostnad av det svenska språket?

I ett program i Vetandets värld belyser man problemet på olika sätt. Medverkande är bland andra Tunde Puskas, lektor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet och Polly Björk-Willén, biträdande professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.

Här kan du lyssna på avsnittet!

Oavsett våra olika ståndpunkter i frågan har vi följande att förhålla oss till; När barnen börjar skolan är skolframgången avhängig av det språk som barnen har fått med sig och utvecklat under förskoleåren. Det är det vi ska sikta mot, och det är varje huvudmans ansvar att säkerställa att så är fallet.