Strategier för att upptäcka språkförståelsesvårigheter

Häromdagen fick jag ett mail från en fundersam kollega i en annan kommun. Hur kan vi hjälpa pedagoger att tidigt upptäcka de barn som har svårigheter med språkförståelsen? Frågan är intressant och oerhört viktig eftersom språkförståelsen påverkar såväl språkande och det sociala samspelet, som barnets förmåga att ta till sig information och kunskaper i ett längre perspektiv. Dessutom är många barn skickliga på att kamouflera sina svårigheter genom att hitta sätt att kompensera för bristande språkförståelse. Man låtsas att man inte hörde och får då chansen att höra igen, man kollar hur kompisarna gör eller låtsas vara ointresserad o.s.v. Det är av stor vikt att det finns goda möjligheter till en första identifiering av (misstänkta) språkförståelsesvårigheter i både förskolans och skolans verksamheter, så att åtgärder kan sättas in i ett tidigt skede.

I den bästa av världar kan pedagoger samtala med barn i förskolans och skolans vardag på ett sådant sätt att språkförståelsebrister lätt upptäcks. Alla vi som jobbar med barn behöver bli bra på att samtala med dem på ett sätt som utmanar deras språkförståelse. Och på att lyssna till barn på ett sätt som gör att vi upptäcker när de kämpar eller inte förstår. Man kan komma ganska långt med att vara medveten om vad språkförståelse är. Om du till exempel vill utmana barns språkförståelse så hjälper det inte att ställa frågor om barnets ytterkläder och skor när ni är i kapprummet, eller att fråga ”Var är hästen?” samtidigt som du tittar på hästen…

Min erfarenhet är dock att det inte alltid är så lätt, och att vi inte kan förlita oss på att de vardagliga samtalen i förskolan och skolan räcker. Om det redan finns en oro kring ett barn kan pedagogerna förvisso fokusera lite extra på honom/henne, och göra bedömningar i de vardagliga samtalen de har med barnet. Men om det INTE finns en oro så är det en risk att sådana här svårigheter flyger under radarn. Särskilt när barnet är socialt starkt i övrigt och därmed klarar sig genom att läsa av annat än det verbala språket, exempelvis kroppsspråk och mimik, röstläge, situationer och/eller kompisars agerande.

Så hur gör man för att som pedagog upptäcka barn i språkförståelsesvårigheter? Här kommer några förslag:

–        Lyssna på vilket språk du och dina kollegor använder – är det ett utmanande språk på hög nivå som utmanar barnets språknivå? Hur ger barnet respons? Hur svarar barnet?

–        Vad händer när du höjer komplexiteten i ditt eget språkande?

–        Betrakta barnet och se hur han/hon tar sig an uppgifter efter verbala instruktioner. Försök skala bort de icke-verbala ledtrådarna.

–        Ställ frågor som berör sådant som är bortanför här och nu.

–        Läs sagor och samtala om innehållet. Hur förstod barnet bokens innehåll?

–        Prata med barnet om hur hen upplever att lyssna på sagor, berättelser, vuxnas prat o.s.v. Ibland kan barn själva beskriva hur deras förståelse fungerar och känns.

–        Prova spel såsom exempelvis Lottospel, där ni istället för att visa varandra brickorna tittar på dem och beskriver för varandra vad de föreställer. Hur fungerar detta för barnet?

–        Gå på ledtrådsjakt/skattjakt där du gömt ledtrådar/skatter och ger utmanande instruktioner om vart barnet ska leta (”Titta i den nedersta lådan i byrån”, ”Gå till hallen och leta under ett stort brunt föremål”, ”Ta på dig skorna och gå ut och titta under soffan på verandan”). Hur fungerar detta för barnet?

–        Lek Gissa vad jag tänker på och beskriv ett föremål/djur/maträtt/fordon o.s.v. som du tänker på. Förstår barnet dina ledtrådar och kan hen komma på vad du tänker på?

I mailet jag fick ställdes också en fråga om det finns några bra kartläggningsmaterial för att upptäcka språkförståelsesvårigheter. I hennes kommun, och även här i Halmstad var det många förskolor som arbetade med TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling) i början av 00-talet men det arbetet dog ut efter en tid. Kollegan undrade om det kan vara läge att damma av materialet och ta nya tag? På den frågan hade jag inget enkelt svar. Det finns säkerligen många material och jag känner garanterat inte till dem alla. Något säger mig att ett specifikt material kan vara bra för de pedagoger som tycker att det är bra. Med det menar jag att jag skulle inte rekommendera alla pedagoger att jobba med ett och samma material i våra förskolor, men för de som behöver en struktur för att följa barns språkutveckling oavsett om det handlar om språkförståelse eller något annat så kan TRAS eller ett liknande material vara ett alternativ. Det viktiga är som alltid i vilket syfte man gör något och hur man kan nå de mål man föresatt sig. En reflektion är dock att ett kartläggningsmaterial kan vara ganska omfattande och ta mycket tid i anspråk om det ska genomföras för alla barn. Jag har sett åtskilliga förskolor som därför övergått till att bara kartlägga de barn man upplevt som språksvaga. Och då står vi återigen inför en risk att barn med språkförståelsesvårigheter aldrig upptäcks. En fördel med att jobba med ett specifikt material kan dock vara att det har en kompetenshöjande effekt på så sätt att vissa arbetssätt, frågor eller strategier byggs in i ryggmärgen, så att man kan använda dessa mer fritt i sin praktik efter ett tag.

Det finns såklart en mängd logopediska tester av språkförståelse som kan ge en bra bild av hur barns språkförståelse fungerar. Men återigen – den första identifieringen måste göras för att barn ska få möjlighet att komma till en logoped. Det vanliga är att logopeder inte ingår i ”första linjen” utan kommer in i bilden först efter att vårdnadshavare och/eller pedagoger reagerat på att ett barn verkar ha svårigheter i sin språkutveckling.

Här i Halmstad har vi också ett bra samarbete mellan logopedmottagning och förskola, men också mellan biblioteken och förskola/logopeder. Biblioteken kan erbjuda utlåning av material som är anpassat utifrån barnets specifika språkliga behov, bl.a. genom biblioteksrecept (logoped beskriver vad ett barn behöver träna på och hemmet och förskolan får låna individanpassat material/böcker) och språkväskor som är framtagna utifrån teman, där ett tema är just språkförståelse. Och detta är ju precis vad identifiering av språkförståelsesvårigheter ska leda till – insatser som kan hjälpa barnet att överkomma svårigheterna!

Lämna en kommentar

Under Språkutveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s