Sedan den 1 september arbetar jag med att ta fram en riktlinje för utformning av förskolor i Falkenbergs kommun. Arbetet har för mig uppenbarat den stora brist på forskning som finns inom detta område – hur påverkar de lokaler vi bygger verksamhetens kvalitet, barnens mående och lärande, samt pedagogers förutsättningar att utföra sitt uppdrag? Varje pedagogisk inriktning för fram idéer och visioner, men oberoende forskning lyser med sin frånvaro inom flera frågor.
En sådan fråga är förekomsten av gemensamma ytor som delas mellan avdelningar. Enligt framför allt Reggio Emilia-inspirerade pedagoger och ledare fyller exempelvis torg en viktig funktion på förskolan. Med torg vill man skapa öppna och kreativa lärmiljöer och många mötesplatser för barn och pedagoger. I samtliga kommuner där jag besökt torgförskolor har de ofta stora och rymliga torgen använts som matsalar tre gånger om dagen, något som beskrivs som värdefullt eftersom man då slipper plocka undan barnens arbete på hemvisten inför måltiderna. Men torgytan blir då låst för måltid och den nödvändiga efterföljande städningen så mycket som upp till fyra timmar/dag. Städningen är mer omfattande på torg än på hemvist eftersom en större yta smutsas ner och barnen bär sin tallrik mellan serveringsdisk och matbord vilket innebär mer mat på golvet.
Miljön på torget förses alltså med serveringsdisk och diskinlämning, samt bord och stolar, och lärmiljön på torget påverkas därmed lika mycket av måltiden som en avdelning där man äter (om inte mer; serveringsdisken är fast och ”låser” måltiden till torget även om man kommer på att man vill/behöver äta någon annanstans i perioder, och diskinlämningen påverkar ljudmiljön negativt pga. bullriga diskmaskiner som låter även om man ljuddämpar). Hur vi än vänder och vrider på saken, och hur vi än väljer att äta, så tenderar måltiden att inkräkta på de pedagogiska miljöerna i förskolan.
Men man ska inte glömma bort att måltider också är en fantastisk pedagogisk möjlighet i sig. Förskolan ska sträva efter en bra måltidsmiljö[1], som karaktäriseras av exempelvis god ljudmiljö med lågt buller och bakgrundsljud. Forskare är eniga om att pedagogisering av måltider och andra vardagliga situationer är en förutsättning för att ge barn en god språkutveckling[2] och goda samtal[3]. I sorlig ljudmiljö blir det svårare att höra och förstå språket. Många avbrott i samtalen (vilket i praktiken sker varje gång barn eller pedagog reser sig för att hämta mat vid serveringsdisk) gör att barnen inte får den mängd följdfrågor och det djup i en kontinuerlig konversation som krävs för att utveckla språket och den egna uttrycksförmågan.
Tittar man på torgmiljön som helhet så måste man fundera kring vad den kräver av barnen. Det finns många kända orsaker till stress hos barn och ungdomar, bland annat:
- Många relationer
- Delat utrymme och delade vuxenkontakter och
- Höga ljudnivåer
Det är en fördel ur detta hänseende att barn får vistas i mindre barngrupp med färre pedagoger, än i större barngrupp med fler pedagoger, samt att lokaler för verksamheten ger lugn, ett begränsat antal relationer och låga ljudnivåer[4]. Frågan är då om torgmiljön ökar stressen hos barn?
På de torg jag besökt har man i de flesta fall ätit i matskift. De yngsta barnen börjar och ska lämna plats till de stora barnen efter 45 minuter eller en timme. Eftersom golvet måste sopas av mellan sittningarna gör det att de små barnen i praktiken behöver förhålla sig till en viss tidsrymd för att äta klart. Det har också varit tydligt att det kan bli en väldigt dålig ljudmiljö när dessa småttingar som ofta är trötta och behöver sova precis vid lunchdags gnäller, gråter eller skriker högt i samband med lunchen. I den stora öppna ytan på torget räcker det att ett barn gråter eller skriker för att ljudmiljön ska bli bedrövlig för alla.
I nästa inlägg kommer ni få ta del av en kartläggning av samtalen vid måltiden på en förskola där man äter på avdelningen och en där man äter på torget.
Referenser:
[1] Skolverkets allmänna råd med kommentarer: Måluppfyllelse i förskolan (Skolverket 2017)
[2] Flerspråkiga barn i förskolan: Villkor för deltagande och lärande, Anne Kultti, (2012)
[3] Barn samtalar sig till kunskap, Liv Gjems (2011)
[4] Om barn och stress och vad vi kan göra åt det, Ylva Ellneby (1999)
Språkutvecklarna 