Kartläggning av läsvanor i hemmet

När vi 2012 startade upp kapprumsbibliotek i Halmstads förskolor, var det efter att flera verksamheter och många pedagoger gjort oss uppmärksamma på att man såg hur högläsningen i hemmen hade minskat dramatiskt under det senaste decenniet. Vi kunde bara spekulera i orsakerna, men många trodde att plattor och andra skärmar hade tagit den tid i anspråk som man kanske tidigare hade lagt på högläsning. Att fler och fler föräldrar arbetade heltid (eller mer) samt även pendlade till arbetet hade gjort att barnens vistelsetider i förskolan hade ökat, och det trodde vi också kunde vara en bidragande faktor. Samtidigt som vi började fundera kring läsvanorna i hemmet kom resultat på nationell nivå från bland annat Läsrörelsen som bekräftade det vi sett i Halmstad.

Oavsett orsakerna så var det viktigt att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Därmed gjorde vi en enkät som skickades ut och besvarades av alla föräldrar vid ett antal förskolor. På dessa enheter satte vi sedan in ett antal läsfrämjande åtgärder (från central nivå – förskolorna själva hade kanske ett eget läsfrämjande arbete igång, men här sattes även centrala resurser in).

Enkäten används fortfarande på vissa förskolor. Flera andra kommuner har efterfrågat den och börjat använda den på liknande sätt, och den har även spridit sig till logopedmottagningar runt om i landet. Syftet – att prata om läsvanorna, för att också kunna föra ett samtal om varför det är viktigt att läsa. Och därmed öka föräldrars motivation att läsa och den faktiska tid som varje enskilt barn blir läst för.

För forskning visar att om vi ska lyckas med att ge alla barn ett tillräckligt rikt språk för att kunna delta och bidra i vårt samhälle, så behöver vi exponera barnen för den ordrikedom som finns i böckerna. Och då måste vi ha med föräldrarna på tåget. Språkutveckling är inte förskolas och skolas isolerade uppdrag, det ligger även i föräldraskapet.  Såväl pedagoger som föräldrar är språkliga förebilder. Och i det perspektivet så blir det naturligt att låta högläsningen få vara i vårt gemensamma fokus.

En kartläggning kan såklart se ut på olika sätt. Nedan följer några av de viktigaste frågorna i den kartläggning vi använder:

Vilka språk talas i hemmet?

På vilka språk läser ni?

Hur många dagar/vecka läser ni för ert barn?

Hur många minuter/tillfälle läser ni för ert barn?

När på dygnet läser ni?

Vem tar initiativet till läsning?

Vem väljer boken ni ska läsa?

Vad läser ni? (pekböcker, bilderböcker, faktaböcker, kapitelböcker, serietidningar, ljudböcker m.m.)

Brukar ni gå till biblioteket?

Har ditt barn tillgång till böcker när hen vill? (Finns de tillgängliga för barnet eller behöver hen hjälp för att komma åt dem?)

Samtalar ni om bokens innehåll under och efter läsningen?

Samtalar ni om bokens språk?

Samtalar ni om böcker och sådant ni har läst i andra situationer?

Hur ofta läser du själv?

Ser ditt barn dig läsa någon gång?

Jag tror att förskola, skola, BVC och logopedmottagningar alla behöver ha kontinuerliga diskussioner om vissa eller alla av frågorna ovan för att medvetandegöra föräldrar om varför det är viktigt att läsa för sina barn, och om alla de fördelar som finns med högläsning. Det är inte självklart att föräldrar vet det. Det är inte heller självklart att motivationen finns hos alla föräldrar, vissa kanske kämpar med helt andra frågor och har inte alltid ork. Men om man får veta varför läsningen är viktig, så kanske den i större utsträckning prioriteras. Och i vårt fall i Halmstad, har vi gång på gång sett att läsvanorna i hemmen påverkas positivt av insatser som fokuserat på högläsningens betydelse för barnens språkutveckling. När vi gjort ommätningar med samma enkät tre eller sex månader efter dessa insatser (infokvällar, föreläsningar, bokprat, uppstart av kapprumsbibliotek) så har högläsningen verkligen ökat markant. Vill du veta mer om de positiva resultaten kan du skriva in ”Kapprumsbibliotekens positiva resultat” i sökfunktionen längst upp på sidan och läsa vidare.

Annons