Barns kreativa språk!

Har du någon gång försökt lära dig att tala ett nytt språk? Om du har det, så har du säkert också varit med om att leta ord. Du vet exakt vad du vill säga men får inte fram det? Du försöker formulera dig och använder det språk du har. Strunt samma om orden inte helt motsvarar din tanke, en får liksom ta det en har… Fel blir det såklart emellanåt…

Jag älskar att följa barns språkutveckling, och se hur de kämpar för att sätta ord på sina tankar och känslor. Barn vet verkligen hur man jobbar med det språk man har. Och de är dessutom fantastiska på att skapa nytt där orden tryter. Nyskapade ord – s.k. neologismer – visar på kreativitet hos barnen och kan vara både tankeväckande och roligt att lyssna på.

”Mamma, är det en fatting som sitter utanför affären?” (Ellen 5:5 år, reflekterar över vad det innebär att vara fattig.)

”Den mannen starkar sig.” (Linnea 2:0 år, tittar på en bild av en tyngdlyftare.)

”Varför har han en sån… rökpinne?” (Oskar 2;3 ser en cigarett för första gången.)

”Hunden har ont, nu ska jag doktorera honoms ben.” (Vilda 3:2 leker att hon är doktor – och doktorerar följaktligen sina patienter.)

”När det blir sommar mamma, då ska vi sköna oss på stranden.” (Ebba 3:7. Japp, alla vill väl ha det skönt – och ligga och sköna sig på stranden!?)

Vissa gånger har barnet hört någon säga något, men inte helt förstått, eller hört rätt:

Vad sägs om simming pool? Japp man simmar ju i den. Det låter mycket bättre än swimming pool. Lika ologiskt är det med öron. De borde heta höron istället, det beskriver ju bättre vad man har dem till. Och vuxna krånglar till det när de säger fotgängare. Människor som går till fots borde absolut kallas fotgångare.

Under perioder kan det hända att barn övergeneraliserar en språklig regel eller funktion. Det är vanligt att oregelbundna verb böjs som regelbundna. Barnen sätter då helt logiskt regelbundna ändelser såsom -de eller -te på oregelbundna verb:

”Jag springde fort, och så blev jag törstig. Då drickte jag så mycket vatten.”

”Han ståde upp när han äte, när han, han… Han ätade sin mat.

”Jag gillar om dig pappa” (tycka om/gilla)

”Atjo (stor nysning), Jag nös ner mig mamma”. (Troligen inspirerat av kissa ner sig)

Ibland heter folk alldeles för krångliga saker. När jag och min äldsta dotter passerade vännerna Uffe och Bisses hus utbrast hon ”Titta mamma här bor Uffe och Buffe”. Min farbror Sven-Arne och faster Anita kommer för all evig tid kallas Svenita. Så mycket lättare, väldigt praktiskt! 

Barn tar vad de har och sätter samman språket till en helhet utifrån de delar som finns till hands. Språkande är en kreativ process, och det är anledningen till att ett språk alltid är i utveckling och förändras. 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Föräldrar, Förskola, ordförråd, Språkutvecklarna, Språkutveckling, tidig kommunikation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s