Lagar och förordningar – bra att veta vid läs- och skrivsvårigheter och dyslexi

Jag fick ett telefonsamtal av en förtvivlad och trött mamma. En mamma som inte visste vart hon skulle vända sig. Som redan pratat med otaliga personer på dotterns skola. Rektor, klasslärare, ämneslärare, specialpedagog, kurator, syv… Utan att uppleva att någon tog henne på allvar. Utan att någon på dotterns skola erbjöd sig att samordna, kalla till ett samlat möte, ta hennes frågor och oro med till arbetslaget för att efter professionella diskussioner i arbetslaget kunna återkoppla. Nu vände hon sig till andra i förvaltningen, däribland mig. 

Dottern har dyslexi. För fem år sedan gjorde jag en utredning av hennes språk, läs o skrivförmåga och kunde då konstatera att flickan har goda språkliga förmågor, i diskrepans med en visserligen hörbart ok läsning men där långsam läshastighet och mödosam avkodning av lågfrekventa och fonologiskt komplicerade ord ställer till det för henne. Läsförståelsen påverkas negativt, och läsningen gör henne frustrerad och trött. ”Ytflytet” i läsningen gör att många lärare inte förstår, eller glömmer bort, hur mycket hon begränsas av sin dyslexi. Hon är helt enkelt för ”duktig” för att bli sedd som en elev med behov av anpassningar och särskilt stöd. Men faktum kvarstår – utan relevant stöd kan hon inte göra sig själv rättvisa i skolarbetet. 

Detta fenomen har jag sett många gånger, att ”högpresterande” dyslektiker glöms bort eller nedprioriteras när det kommer till resursfördelning, stöd och specialpedagogiska insatser. Tack och lov är det ändå sällsynt att det går så långt att förtvivlade föräldrar ringer till mig.

Jag försöker sätta mig in i förälderns perspektiv och tänker på maktlöshet. Att vara lekman och inte behärska det språk som talas av ”skolfolk”, och inte ha kunskaper om rättigheter, skolans skyldigheter och möjligheter, innebär ett kännbart underläge och en maktlöshet. Alla skrivningar i skollag och allmänna råd måste framstå som en djungel… Specialpedagogiska insatser, studieteknik, olika åtgärder, anpassningar, särskilt stöd… Vad är vad? Hur ska mitt barn få det stöd hen behöver? 

Jag tänker på makten som skolan har och på makten som jag har, över resurser, undervisning, kunskaper, elevens betyg, elevens framtid. 

Jag har ett dubbelt uppdrag i min roll som enhetschef på Kärnhuset; att samarbeta med rektorer, förskolechefer och pedagoger för att tillsammans utveckla undervisning och lärande i vår förvaltning, samt att bevaka elevernas möjligheter och rätt till lärande – med eller utan särskilt stöd. Oftast upplever jag att dessa båda uppdrag går hand i hand, men någon enstaka gång kan de krocka. Så var det i detta fall. Då blir det extra viktigt att förse både familj och skola med de kunskaper de behöver för att tillsammans skapa en bra lärsituation för flickan. 

För föräldrar likt mamman som ringde till mig, och för skolpersonal som är osäkra på vad som gäller, vill jag rekommendera Lagar och förordningar, som är en utmärkt och överskådlig sammanfattning från Svenska Dyslexiföreningen.

  

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Språkutveckling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s