Man har länge vetat att genetiken spelar stor roll för hur barn utvecklar språk. Barn till föräldrar med språkstörning och dyslexi löper ökad risk för att utveckla samma svårigheter som sina föräldrar, än barn till föräldrar utan sådana svårigheter. Inom logopedin har man också länge noterat en klar överrepresentation av såväl språkstörningar som dyslexi hos pojkar jämfört med flickor, vilket också tyder på att genetiken har en stark påverkansfaktor på språkutvecklingen.
Nyligen kom nya intressanta forskningsrön från University of Bristol som förklarar en del av hur detta går till. Även tidigare forskning kring språkstörningar och dyslexi har indikerat att förändringar i gener i kromosom 3 har betydelse, men nu har man kommit ett steg närmare gåtans lösning.
I kromosom 3 finns en gen som kallas ROBO2. Denna gen innehåller ”instruktioner” för att tillverka ROBO2-protein. ROBO2-proteinet styr i sin tur hjärnan att producera ämnen som behövs för att utveckla de hjärnceller och nervceller som är avgörande för att språk och tal ska utvecklas. Nu har man alltså funnit att olika förändringar i och nära ROBO2-genen har en direkt koppling till antalet ord som barn mellan 15 och 18 månader producerar. Ytterligare forskning krävs för att man helt ska förstå hur generna påverkar barnens språktillägnande. Man bör dock inte glömma bort att generna inte AVGÖR hur barnets språkutveckling ska bli, det viktigaste är hur mycket språkstimulans barnet möter i sin omgivning.
Länk till pressmeddelande från University of Bristol hittar du här: http://www.bristol.ac.uk/news/2014/september/vocabulary-gene.html
Språkutvecklarna 