Naturliga drivkrafter i barns och elevers språkutveckling – och klassrumsundervisningens begränsningar

Jag har genom åren mött många barn där förskola och skola känt en oro kring barnens språkutveckling. Som logoped blir man oftast anlitad p.g.a. vår kompetens kring olika språkstörningar. Men det finns en hel rad andra orsaker till att språket inte utvecklas som förväntat. Skälen kan t.ex. vara hörselnedsättningar, trauman, känslomässiga orsaker, språkbyten, förändringar i livssituation eller för lite stimulans.
Varje gång man funderar på barns och elevers språkutveckling bör man fundera kring de naturliga drivkrafterna i barns språkutveckling. Dessa drivkrafter är samma både för små och stora barn, och ofta även för vuxna. Dessa drivkrafter bör därför tas i beaktande när man utvecklar förskolans och skolans arbete med språkliga miljöer och språkutvecklande förhållningssätt.

1. I naturliga sammanhang utvecklas språk och samspel i upplevelser med nära och kära. Den känslomässiga anknytningen är viktig, barnen härmar och vill efterlikna personer de beundrar, älskar och känner sig trygga med. Det skapar en mycket stark motivation att kommunicera med dessa personer. Det omvända, att barnet känner otrygghet, rädsla eller antipati, genererar undvikanden av samröre med de personer som väcker dessa känslor. Motivationen att lära ett språk hos ett otryggt barn är ofta låg eller saknas helt. Den emotionella komponenten i språkutveckling är troligtvis den komponent som oftast underskattas. Man glömmer bort att bygga relationer och förtroenden som ett led i att stötta och stärka barnens språkliga utveckling. Emotionella orsaker kan ibland vara anledningen till att en person som flyttat till ett nytt land kan leva ett helt liv i detta land utan att lära sig det nya språket. Saknas det anknytningspersoner att interagera med, nära och kära som man vill identifiera sig med, så kommer motivationen att lära sig språket att vara låg.

2. Vidare så frodas språkutvecklingen i gemenskap och samspel, där interaktion med andra människor är a och o. I denna gemenskap får nyfikenhet, upptäckarlust och intressen styra, och de gemensamma upplevelserna blir förhoppningsvis verbaliserade av en förtroendefull och inkännande samspelspartner. Språkutveckling gynnas av ett upplevelsebaserat gemensamt lärande, där alla parter förväntas bidra till dialog och diskussion. Det är otroligt viktigt att vi som arbetar i förskola och skola hela tiden strävar efter att skapa gemenskap, samspel, interaktion och upplevelsebaserat lärande i barnens och elevernas lärmiljöer.

3. En annan ingrediens som är MYCKET viktig för att språkutvecklingen ska bli lyckad, är att barnet ges rikliga tillfällen till att prova språket. Detta att själv få bli en skapare av språk, inte bara en mottagare, är avgörande för att språket ska kunna internaliseras i barnet och eleven, och bli till en trygg arena där man kan uttrycka sig och tänka fritt med hjälp av språket.

Ofta talar man om klassrumsundervisningens begränsningar. Med det menar man bl.a. att i naturligt umgänge är det barnets behov som styr kommunikationen och språkinlärningen. Barnet upplever saker med älskade, omtyckta och beundrade personer, och lär sig saker av bara farten. I klassrummet däremot är det läraren och lärarens planering som styr aktiviteten, och därmed försvinner en del av den naturliga motorn i språkinlärningen. I vissa fall kanske det finns en negativ relation, eller helt saknas en relation med läraren, vilket såklart påverkar elevens motivation och identifikation med personen ifråga. I rapporter lyfts också fram att lärare ofta tar så mycket som två tredjedelar av talutrymmet i klassrummet medan eleverna får dela på resterande tredjedel sinsemellan.

För att få med sig de naturliga drivkrafterna i språkutveckling in i våra verksamheter i förskola och skola krävs ett aktivt arbete med att utvärdera och ständigt förbättra de språkliga miljöerna, de språkliga förhållningssätten samt relationerna mellan lärare/elev och elev/elev. Dialogiska miljöer, trygghet, öppenhet, och gemenskap samt rika upplevelser som sätts ord på gemensamt är bara några exempel på vad man bör sträva mot i förskolans och skolans kontext.